Visar inlägg med etikett Språkfrågor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Språkfrågor. Visa alla inlägg

måndag 3 augusti 2009

Lexionexercis och dess förödliga konsekvenser

På min högstadieskola väljer man varje år ut två-tre elever som får äran att representera skolan i ett lokalt speech contest. Jag var med och valde ut kandidater i år men tyvärr så var mina duktiga kiddos inte sugna på merjobb och avböjde på löpande band. Till slut landade det på ett allmän upprop där man desperat sökte efter folk som ville delta, via skolans högtalarsystem den sista dagen innan sommarlovet. Hejåhå. Nu sitter jag här med det första utkastet från en av tjejerna som vill skriva om sitt favoritboyband.

Jag sitter här och försöker översätta det från engelska till engelska med hjälp av hennes utkast på japanska. Jag sitter här och känner hur det hår som jag sliter blir grått. Lexikon är bra grejor men de skall helst kombineras med en känsla för grammatik är dagens insikt.

Eller vad tror ni att hon vill säga med det här

"Average age O才 a boy 5人 not imagination hardship be humiliated,
be subjected to humiliation"

Ahja, jag återkommer.

XXX

söndag 9 november 2008

Djohäääna, Yo-ha-na, DjoAnna WTF???

Mitt namn. Har ni som svenskar tänkt på att vårt "j"ljud motsvaras av närmast "y" i engelska? Visst vet man hur namnet "James" ska uttalas som "Djames" etc men av någon anledning tog det mig väldigt lång tid innan jag insåg att det även gäller hur mitt namn uttalas av engelsktalande. Min kära Satine tillexempel, kallade mig konsekvent Yohana och det är väl så det låter som det ska stavas när man hör det i ett engelskt sammanhang.

En mycket kär australiensiks kamrat envisades med att kalla mig "Djohääna" och fastän han var en gullunge så kunde jag inte låta bli att mulna till på honom och tänka att mina föräldrar minsann inte döpt mig till "Djohäna" för om det var deras intention har vi minsann bokstäver för det. Purk!

Det finns ytterligare ett alternativ för angliseringen av mitt namn. Första gången jag stötte på det var på Lunds universitet när jag tog en delkurs i engelsk litteratur och vår skotske superhunkiga lärare Mr. Russell kallade mig för "DjoAnna" (åh, jag blir fortfarande lite knäsvag när jag tänker på hans fina skotska intonation brrr!). Det är bara det att en av mina barndomskompisar heter Joanna, det sitter liksom i ryggmärgen att säga att det är jag som har h:et och hon utan står där borta. Typ.

På japanska kan man skriva mitt namn både så att det låter som på svenska (ヨハンナ Yohanna) eller någon av de angliserade versionerna( ジョアンナ Djoanna eller ジョハンナ Djohanna ). Det brukar uppstå förvirring. Självklart känner jag mig som allra mest bekväm med att bli kallad "mitt eget" namn som jag är van vid. Samtidigt är det osmidigt när man pratar engelska, det känns klumpigt att säga... Så nu funderar jag på om inte DjoAnna är okej ändå... Speciellt när man får höra tjusiga pojkar som Johnny Depp sjunga så här fint (*^∀^*)
De stavar ju t.o.m rätt! ingen tvekan om saken.

Då kan jag tänka mig att vara beautiful och pale with yellow hair sådär bara på köpet också, haha :P

Ahh, kan inte låta bli att hutta in ett till clip från filmen som årets bästa i min bok.


PS
För den som har ögonen med sig och ser att den japanska skriften i mitt namn i rubriken inte är den samma som ヨハンナ kan jag förklara att det senare är skrivet med det fonetiska skrivsättet katakana medan tecknena i rubriken är kanji, kinesiska piktogram som importerats till japanskan. Till mitt namn använder jag tecken som betyder "natt" (yo) + "vinge/fjäder"(ha) + (na) ett vanligt kanji för flicknamn, används också som na:et i staden Nara, många säger att det inte betyder något men när jag snokade runt i mitt kanjilexikon stod det något om typ vildäpplen som kände att jag helt kunde gå med på.

Jag får naturligtvis höra att mitt namn är "eroi" och det kan väl inte hjälpas...det för kanske tankarna till nån hostess. Men å andra sidan är det väl så att tolkningen kommer från det som finns i huvudet på den som tolkar, inte sant?