Visar inlägg med etikett kläder/stil. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kläder/stil. Visa alla inlägg
tisdag 22 juni 2010
måndag 14 juni 2010
Hej dumma regnperiod, jag skiter i dig för jag har blommiga stövlar sådeeesååååååå!
lördag 13 december 2008
Ojj vilken käss uppdatering men jag lever go'vänner!
Som vanligt har jag bara spejsat iväg och glömt tiden... Ehum. Allt flyter på som vanligt och jag är rätt trött om kvällarna eftersom jag inte gitter att gå och lägga mig i tid om kvällarna. Helgerna har spenderats ganska stillsamt med lite tvätt och städning och några turer runt för att förbereda för julklappar hemåt samt årets expat-jul.
I nättras sov jag dryga 10 timmar och idag är jag en riktig drönare som flyter omkring hemma i pyamas och kollar på SVT på datorn (ett program om vad svenskar bör veta om svensk historia, brände igenom 5 program på direkten, skitkul ju!). Annars har jag hittat en massa roliga bloggar med supertjusiga foton som jag har blivit väldigt inspirerad av. Idag övar jag på lösögonfransar och rosa rouge. Eftersom jag (tydligen) har väldigt runda ögon (dvs att ögat sticker ut från huvudet eller man ska säga ehu) så kan jag inte klistra extrafransarna från ögonvrå till ögonvrå som man normalt gör, har provat flera gånger och gjort enligt konstens alla regler men efter max en halvtimmes normalt blinkande så började mina spindelben att lossa i kanterna. Inte så fräscht så jag klippte isär ett par lösisar och satte bara i yttre vrån samt klistrade ihop alla ögonfransar (mina befintliga är ganska långa men mkt blonda och de svarta fuskisarna) med lite mascara på ett samma sätt som rekommenderats av ett japanskt skönhetsmagasin.
Leker med photobooth
De fina bloggarna då?
Urtjusiga Johanna Öst, hon ser ut som en docka och dessutom målar hon jättevackra bilder ♡
Driftiga, färgglada Gala.
Doe Deere Magazine (skapat av tjejen bakom Lime Crime).
Samt australiensiska Super Kawaii Mama (ehum, jag sätter lite av mitt gröna té i halsen av hennes titel men jag kan förlåta henne, speciellt efter att ha sett en av hennes lektioner i håruppsättning. Hon är ju faktiskt jätterar!).
(Ursäkt att jag inte orkade sno bilder för att visa... *lat*)
Hoppas att ni också hittar lite rolig läsning! De här tjejerna skall nog upp i min blogglista nu (*^^*)
Vi hörs!
I nättras sov jag dryga 10 timmar och idag är jag en riktig drönare som flyter omkring hemma i pyamas och kollar på SVT på datorn (ett program om vad svenskar bör veta om svensk historia, brände igenom 5 program på direkten, skitkul ju!). Annars har jag hittat en massa roliga bloggar med supertjusiga foton som jag har blivit väldigt inspirerad av. Idag övar jag på lösögonfransar och rosa rouge. Eftersom jag (tydligen) har väldigt runda ögon (dvs att ögat sticker ut från huvudet eller man ska säga ehu) så kan jag inte klistra extrafransarna från ögonvrå till ögonvrå som man normalt gör, har provat flera gånger och gjort enligt konstens alla regler men efter max en halvtimmes normalt blinkande så började mina spindelben att lossa i kanterna. Inte så fräscht så jag klippte isär ett par lösisar och satte bara i yttre vrån samt klistrade ihop alla ögonfransar (mina befintliga är ganska långa men mkt blonda och de svarta fuskisarna) med lite mascara på ett samma sätt som rekommenderats av ett japanskt skönhetsmagasin.
Leker med photobooth
De fina bloggarna då?
Urtjusiga Johanna Öst, hon ser ut som en docka och dessutom målar hon jättevackra bilder ♡
Driftiga, färgglada Gala.
Doe Deere Magazine (skapat av tjejen bakom Lime Crime).
Samt australiensiska Super Kawaii Mama (ehum, jag sätter lite av mitt gröna té i halsen av hennes titel men jag kan förlåta henne, speciellt efter att ha sett en av hennes lektioner i håruppsättning. Hon är ju faktiskt jätterar!).
(Ursäkt att jag inte orkade sno bilder för att visa... *lat*)
Hoppas att ni också hittar lite rolig läsning! De här tjejerna skall nog upp i min blogglista nu (*^^*)
Vi hörs!
tisdag 18 november 2008
Ett intressant inlägg om mode
skrivet av Annika Marklund, sedan länge en favvis vars blogg jag kollar, minst en gång i veckan eh om dagen, om jag ska vara ärlig.
Läs hennes artikel här så kanske ni förstår varför (^o^)/
Det handlar om mode och kvinnors kroppar i ett nytt, friskt perspektiv. Jag gillar't!
Läs hennes artikel här så kanske ni förstår varför (^o^)/
Det handlar om mode och kvinnors kroppar i ett nytt, friskt perspektiv. Jag gillar't!
lördag 15 november 2008
Fritid, shopping och mode i Japan
Jag fick några frågor här i bloggen, det är Kajsa som frågar.
"Vad gör du på fritiden och så? Har du nära till någon av de stora städerna? Och justja, shopping i Japan har alltid fått mig att tänka. Kan du handla liksom.. fullt vanliga kläder eller är allt extremt?"
Först och främst, tack för frågor! Var inte blyga men ge mig lite tid att svara go'vänner.
Här kommer några svar som jag har ruvat på en vecka nu. Jag tar mig friheten att spalta upp i en liten lista (^^)
1 .) Efter jobbet är jag ganska spak och cyklar hem till mig,(tar 5-15 minuter beroende på vilken skola jag har spenderat dagen) fixar middag (det får max ta 25 minuter att laga annars sätter jag mig typ på golvet och grinar, blodsockerkörare någon?) surfar på internet x timmar innan jag för det allra mesta hoppar i ett varmt bad och sedan drar vidare till min futon (japanska madrasser som man viker ihop och stoppar undan på dagen) runt 10-11. Shinji jobbar fram till ca 11 och brukar messa mig när han åker från jobbet. Sedan har vi en överenskommelse att om han lyckas väcka mig den första gången han försöker ringa när han kommit hem vid 12-1-tiden pratar vi en stund. Ibland går det inte för att jag är i fel ställe på sömncykeln, då säger jag konstiga saker men lustigt nog alltid på japanska, haha. S. har registrerat mitt mobilabonnemang i sitt namn så vi har familjerabatt och får prata gratis med varandra, m.a.o kan man somna med telefonen vid örat utan att oroa sig.
Med målsättningen (minst) en helg i månaden försöker vi se till att träffas (även om vi bor i samma Japan så bor han lite utanför Osaka, i Kansai medan jag bor mitt ute i Saitama-prefekturen i Kantô-området, det tar 1,5 +12 timmar med billigaste nattbussen och kanske 5 timmar inkl byten med düra, düra men ack så snabba shinkansen att åka. Skulle helt godtyckligt gissa att det är liknande som avståndet Stockholm - Malmö lr nåt). Det går sådär att hinna träffas. Jag har lite lediga dagar instoppade här och där men S. får inte ta ledigt om helgerna från sitt extraknäck som han kör just nu! Inte schysst.
2.) Men det är inte så långt till Tokyo för mig, det tar ca 1,5 timma med pendeltåg och kostar sådär en 40 spänn enkel tur. Det tycker jag är helt okej faktiskt! I Tokyo finns såklart allt vad gäller nöje, mode, shopping, mat och trevligt umgänge. Annars gillar jag Kawagoe, en liten pärla halvvägs till Tokyo (kommer definitivt att uppdatera om den lilla söta Kyotoaktiga staden som också har kul shopping). Skulle vilja utforska Saitama-citydelen som heter Ômiya mer men jag är livrädd för folk från mitt gamla jobb så det lär dröja innan jag vågar mig så nära (;_;)
3.) Shopping i Japan! Åh, spaltmeter skulle kunna skrivas utan att komma nära. Rekommenderar varmt Maria som skriver trevliga bloggen "From Tokyo With Love" på Pause.se för en massa knas blandat med märkesgrejjer och tips.
På din fråga om allt är extremt så får man väl säga ja och nej. Så klart finns det alldeles vanliga vardagliga kläder även här. T.ex UNIQLO säljer väldigt mycket basplagg för billig peng, Lowry's Farm (ursäkta att jag länkar till en sån crappigt upplagd sida, det bär emot!) är enligt mig lite roligare men ganska jappe-basic på nåt vis.
Men jag kanske är hemmablind, för vad som anses normalt och vanligt här vad gäller längd på kjolar och minishorts samt hur man kombinerar ihop detta med ryschpyschiga knästrumpor eller lårhöga stilettstövlar känns som om folk skulle komma fram och fråga vad en snabbis i bilen skulle kosta om det var i Sverige.
Men det finns ett väldigt förlåtande mode också. När jag först kom hit kallade jag det för "gravidkläder". Det är oftast en stor tältaktig klänning (gärna empirskärning), långärmad tröja under samt eventuellt en kofta utanpå och jeans under (oavsett årstid). Gärna med ett par ballerinaskor eller låga pumps med någon liten tillrättalagd rosett på sidan av skon. Allt i mjuka, tillrättalagda pasteller eller lätt murriga färger föredragsvis i nyanserna brunt/grått/tillrättalagd grågrön (som gör att hyn ser blekare ut vilket är ett skönhetsplus i den här delen av världen, mina likbleka ben har gått från att vara skämmigt vita och dolda för den anledningen till ett föremål för beundran, åtminstone färgmässigt). Gravidstilen är gullig på ett oförargligt sätt, en stil man enligt mig inte kan misslyckas med men samtidigt blir väldigt tråkig om man inte varvar med annat eller spetsar till det hela någonstans alls. (Här är en länk till "Nissen" som är Japans motsvarlighet till Ellos eller liknande, här kan man få en idé vad jag menar med "gravidstil" och visst är det postorderstil så det blir ju naturligtvis roligare med skor, väskor, smink och personlig stil till...men ändå, ni fattar nog vad jag menar)
En annan sak som känns extrem för en svensk är storlekarna. Jag som är 164 cm lång och brukar dra 36 upptill men kanske 38-40 nedtill med en kroppstyp som nog inte kan beskrivas som annat än rätt så kurvig, om man inte vill vara oartig. Här är jag lite för lång för det mesta, många av mina japanköpta tröjor är ofrivillig 3/4 ärm eller hålls ständigt uppkavlade, kjolar och klänningar slutar hiskeligt högt upp på låret, midjan hamnar lätt på fel ställe osv you name it. Men det är fortfarande inte omöjligt att hitta saker och jag är fortfarande inte Godzillalång jämfört med ALLA japaner, det finns många som är längre eller jämnlånga med mig, både killar och tjejer. Shinji t.ex han är 178 eller nåt. (Sen kan man ju tillägga att min rumpa är så mycket mer än vad som får plats i japanska kläder att det finns inte!! Vill man handla kläder i Japan och skippa gravidmodet måste man vara smärt om höfter och inte ha för mycket put någonstans). Här kommer en länk som har blandat och roligt streetmode från Tokyo (stylearena), tyvärr kan man inte länka till enskilda bilder eller sidor inom stylearena så jag hoppas att ni som är intresserade hoppar in och klickar runt själva. Den här sidan är i likhet med Facehunter en site där man har samlat på folk som är speciella och har en egen stil snarare än modeslavar. Men jag tycker att man får en fin känsla av vad folk kan ha på sig en helt vanlig dag på sta'n.
Vidare, om skor; jag drar en 38-39 i skor hemma men här i Japan får jag gå till största storleken (LL, dvs dubbel large) för att få tag på något som passar. Hittar man dock något så är det i regel billigare än i Sverige, mer säsongsbetonat och lekfullare (klicka här för en länk med ett par skor jag älskade till döds i Kyoto). Som med allt annat beror det så klart på var man letar men mitt intryck i det stora hela är ändå att det finns mer flugor här. Svenska skor håller ofta mer än en säsong och är därför dyrare och av mindre iögonväckande design känns det som.
Nu har jag bara skrivit om mode för tjejer i Japan, det finns en hel del att skriva om för män också. Storlekarna är förstås kanske lika jobbiga för våra icke-japanska medmän men en finlemmad kille inte längre än 175 cm skulle kunna hitta väldigt mycket roligt i Japan. Speciellt om man har lite dandyaktig eller någon udda stil. Åh, jag borde skriva något om detta... Jag återkommer!
"Vad gör du på fritiden och så? Har du nära till någon av de stora städerna? Och justja, shopping i Japan har alltid fått mig att tänka. Kan du handla liksom.. fullt vanliga kläder eller är allt extremt?"
Först och främst, tack för frågor! Var inte blyga men ge mig lite tid att svara go'vänner.
Här kommer några svar som jag har ruvat på en vecka nu. Jag tar mig friheten att spalta upp i en liten lista (^^)
1 .) Efter jobbet är jag ganska spak och cyklar hem till mig,(tar 5-15 minuter beroende på vilken skola jag har spenderat dagen) fixar middag (det får max ta 25 minuter att laga annars sätter jag mig typ på golvet och grinar, blodsockerkörare någon?) surfar på internet x timmar innan jag för det allra mesta hoppar i ett varmt bad och sedan drar vidare till min futon (japanska madrasser som man viker ihop och stoppar undan på dagen) runt 10-11. Shinji jobbar fram till ca 11 och brukar messa mig när han åker från jobbet. Sedan har vi en överenskommelse att om han lyckas väcka mig den första gången han försöker ringa när han kommit hem vid 12-1-tiden pratar vi en stund. Ibland går det inte för att jag är i fel ställe på sömncykeln, då säger jag konstiga saker men lustigt nog alltid på japanska, haha. S. har registrerat mitt mobilabonnemang i sitt namn så vi har familjerabatt och får prata gratis med varandra, m.a.o kan man somna med telefonen vid örat utan att oroa sig.
Med målsättningen (minst) en helg i månaden försöker vi se till att träffas (även om vi bor i samma Japan så bor han lite utanför Osaka, i Kansai medan jag bor mitt ute i Saitama-prefekturen i Kantô-området, det tar 1,5 +12 timmar med billigaste nattbussen och kanske 5 timmar inkl byten med düra, düra men ack så snabba shinkansen att åka. Skulle helt godtyckligt gissa att det är liknande som avståndet Stockholm - Malmö lr nåt). Det går sådär att hinna träffas. Jag har lite lediga dagar instoppade här och där men S. får inte ta ledigt om helgerna från sitt extraknäck som han kör just nu! Inte schysst.
2.) Men det är inte så långt till Tokyo för mig, det tar ca 1,5 timma med pendeltåg och kostar sådär en 40 spänn enkel tur. Det tycker jag är helt okej faktiskt! I Tokyo finns såklart allt vad gäller nöje, mode, shopping, mat och trevligt umgänge. Annars gillar jag Kawagoe, en liten pärla halvvägs till Tokyo (kommer definitivt att uppdatera om den lilla söta Kyotoaktiga staden som också har kul shopping). Skulle vilja utforska Saitama-citydelen som heter Ômiya mer men jag är livrädd för folk från mitt gamla jobb så det lär dröja innan jag vågar mig så nära (;_;)
3.) Shopping i Japan! Åh, spaltmeter skulle kunna skrivas utan att komma nära. Rekommenderar varmt Maria som skriver trevliga bloggen "From Tokyo With Love" på Pause.se för en massa knas blandat med märkesgrejjer och tips.
På din fråga om allt är extremt så får man väl säga ja och nej. Så klart finns det alldeles vanliga vardagliga kläder även här. T.ex UNIQLO säljer väldigt mycket basplagg för billig peng, Lowry's Farm (ursäkta att jag länkar till en sån crappigt upplagd sida, det bär emot!) är enligt mig lite roligare men ganska jappe-basic på nåt vis.
Men jag kanske är hemmablind, för vad som anses normalt och vanligt här vad gäller längd på kjolar och minishorts samt hur man kombinerar ihop detta med ryschpyschiga knästrumpor eller lårhöga stilettstövlar känns som om folk skulle komma fram och fråga vad en snabbis i bilen skulle kosta om det var i Sverige.
Men det finns ett väldigt förlåtande mode också. När jag först kom hit kallade jag det för "gravidkläder". Det är oftast en stor tältaktig klänning (gärna empirskärning), långärmad tröja under samt eventuellt en kofta utanpå och jeans under (oavsett årstid). Gärna med ett par ballerinaskor eller låga pumps med någon liten tillrättalagd rosett på sidan av skon. Allt i mjuka, tillrättalagda pasteller eller lätt murriga färger föredragsvis i nyanserna brunt/grått/tillrättalagd grågrön (som gör att hyn ser blekare ut vilket är ett skönhetsplus i den här delen av världen, mina likbleka ben har gått från att vara skämmigt vita och dolda för den anledningen till ett föremål för beundran, åtminstone färgmässigt). Gravidstilen är gullig på ett oförargligt sätt, en stil man enligt mig inte kan misslyckas med men samtidigt blir väldigt tråkig om man inte varvar med annat eller spetsar till det hela någonstans alls. (Här är en länk till "Nissen" som är Japans motsvarlighet till Ellos eller liknande, här kan man få en idé vad jag menar med "gravidstil" och visst är det postorderstil så det blir ju naturligtvis roligare med skor, väskor, smink och personlig stil till...men ändå, ni fattar nog vad jag menar)
En annan sak som känns extrem för en svensk är storlekarna. Jag som är 164 cm lång och brukar dra 36 upptill men kanske 38-40 nedtill med en kroppstyp som nog inte kan beskrivas som annat än rätt så kurvig, om man inte vill vara oartig. Här är jag lite för lång för det mesta, många av mina japanköpta tröjor är ofrivillig 3/4 ärm eller hålls ständigt uppkavlade, kjolar och klänningar slutar hiskeligt högt upp på låret, midjan hamnar lätt på fel ställe osv you name it. Men det är fortfarande inte omöjligt att hitta saker och jag är fortfarande inte Godzillalång jämfört med ALLA japaner, det finns många som är längre eller jämnlånga med mig, både killar och tjejer. Shinji t.ex han är 178 eller nåt. (Sen kan man ju tillägga att min rumpa är så mycket mer än vad som får plats i japanska kläder att det finns inte!! Vill man handla kläder i Japan och skippa gravidmodet måste man vara smärt om höfter och inte ha för mycket put någonstans). Här kommer en länk som har blandat och roligt streetmode från Tokyo (stylearena), tyvärr kan man inte länka till enskilda bilder eller sidor inom stylearena så jag hoppas att ni som är intresserade hoppar in och klickar runt själva. Den här sidan är i likhet med Facehunter en site där man har samlat på folk som är speciella och har en egen stil snarare än modeslavar. Men jag tycker att man får en fin känsla av vad folk kan ha på sig en helt vanlig dag på sta'n.
Vidare, om skor; jag drar en 38-39 i skor hemma men här i Japan får jag gå till största storleken (LL, dvs dubbel large) för att få tag på något som passar. Hittar man dock något så är det i regel billigare än i Sverige, mer säsongsbetonat och lekfullare (klicka här för en länk med ett par skor jag älskade till döds i Kyoto). Som med allt annat beror det så klart på var man letar men mitt intryck i det stora hela är ändå att det finns mer flugor här. Svenska skor håller ofta mer än en säsong och är därför dyrare och av mindre iögonväckande design känns det som.
Nu har jag bara skrivit om mode för tjejer i Japan, det finns en hel del att skriva om för män också. Storlekarna är förstås kanske lika jobbiga för våra icke-japanska medmän men en finlemmad kille inte längre än 175 cm skulle kunna hitta väldigt mycket roligt i Japan. Speciellt om man har lite dandyaktig eller någon udda stil. Åh, jag borde skriva något om detta... Jag återkommer!
Det är något som blänker....
Åh, mitt skatöga har skådat underbart glitter ☆*。Jag blir alledeles varm och lycklig i höstrusket! Lite antikt, rosetter och udda motiv i en sådan rolig sammansätting var länge sedan.
This Charming Girl charmar skiten ur mig. Julklappar, någon? (^o^)/
Speciellt gillar jag portmonnä-halsbandet, skrammelsamlingen av tingeltangel och naturmotiv, tékanne-broschen (såklart♥）samt en rosa kameo vars färg jag kan förlåta!
Är det någon som man kan lita på att tipsa Shinji om det här?
haha näe
Men fint att ge bort till någon som förstår sig på fina och speciella smycken, eller varför inte passa på att klicka hem till sig själv förresten, så får man garanterat vad man vill ha (^_~)
Sen hittade jag den här sidan också... Urban outfitters smycken, också jättefina i liknande stil.
This Charming Girl charmar skiten ur mig. Julklappar, någon? (^o^)/
Speciellt gillar jag portmonnä-halsbandet, skrammelsamlingen av tingeltangel och naturmotiv, tékanne-broschen (såklart♥）samt en rosa kameo vars färg jag kan förlåta!
Är det någon som man kan lita på att tipsa Shinji om det här?
haha näe
Men fint att ge bort till någon som förstår sig på fina och speciella smycken, eller varför inte passa på att klicka hem till sig själv förresten, så får man garanterat vad man vill ha (^_~)
Sen hittade jag den här sidan också... Urban outfitters smycken, också jättefina i liknande stil.
söndag 2 november 2008
2008-11-02 *uppdaterad*
Hej! Idag har jag retrofrippa, svullen hals och bakfylla. Men annars är det mesta rätt gött (^---^)
Anledningen till nummer tre och att det är rätt gött är väl mest ett symptom på att det var roligt igår, fick en massa postiva kommentarer om mitt arbete samt var ute och festade med lärarna på min högstadieskola.
Okej här kommer den långa historien!
Att vi vart iväg på nomikai (飲み会 en kanjisammansättning av "dricka" och "möte" bildar detta ord som används för att beskriva när man går ut och festar med en bestämd grupp, t.ex sina kolleger, klasskamrater, körmedlemmar, lagkamrater etc etc you name it, japanerna älskar ju som jag nämnt tidigare att hålla sig inom sina grupper yadda yadda. Till en sån här tillställning är det inte lämpligt att dra med sin partner eller nåt annan polare (bara så att ni vet. Jag brukar roa mig med att förklara för japaner att vi västerlänningar litar på våra vänners smak, en vän till min vän måste ju logiskt sett vara en bra person! De håller med om logiken men verkar ändå tycka att det är lite mystiskt och kanske en smula lössläppt, haha!).
Anledningen till vårt nomikai var att skolan haft körsånstävling (det är 3-4 klasser i varje årskull så de tävlade mot varandra årsgradsvis, ingen annan skola var inblandad). Det tog hela dagen men en annan gammal körräv som en själv fick sitt lystmäte av stämsång som för det allra mesta höll väldigt hög klass. Disciplinen är fascinerande, skulle du någonsin få för dig att ha en helt vanlig högstadieklass med målbrottskillar att sjunga stämningsfullt? Men så har de ju å andra sidan arrangerat så att det är en tävling och det kanske var en viktig del att det gick av stapeln så fint som det gick.
Här har jag snokat reda på några av sångerna som barnen sjöng (framförda av proffs dårå men det kan ju vara lite kul att höra vad det var för typ av sång.)
Tegami ("brev", vad jag förstått av att lyssna är det ett brev som någon skrivit tillbaka till sig själv när man var 15 år. Den är fin. Tror att den ursprungligen är skriven och framförd av Angela Aki som jag annars finner ganska .. tråkig)
Niji ("regnbåge", vet inte hur djup den är...låter mest på det jag snappar upp som de sjunger om när de träffas och skiljs åt. Men jättefin är den!)
Ungarna har tränat så ihärdigt den senaste månaden, alla lediga stunder har använts till övningar och under lunchen har de lyssnat på låtarna de skall sjunga för att memorera dem etc. Ändå mer imponerad är jag över att det inte var musiklärarna som spelade piano utan några av eleverna sjäva! Samma sak för dirigenter... Så duktiga! Jag blir som en ankmamma och känner mig stoltast i världen över min stökiga, röriga skola som ändå har så mycket värme och fina partier. Det kommer att bli jättejobbigt att säga hejdå när mitt år här tar slut, även om jag inte gillar att bo så långt bort från allting som jag gör just nu (och då menar jag från städer och vänner i Japan, å inge annat :P). Ibland tänker jag på hur mycket tur jag har haft att få komma hit ändå, efter min första läskiga upplevelse på juku.
Och sen vet ni!! Jag får en massa beröm av engelsklärarna att det är lätt att jobba med mig, någon gång har det t.o.m sagts att jag är den bästa ALT de någonsin haft och de har rekommenderat mitt företag till andra skolor etc och nu sa t.o.m rektorn att de har talat om för honom hur nöjda de är! Awww de är för rara med mig! Jag blir alldeles rörd och rodnar ner till tårna. För själv tycker jag att jag bara precis gör det som krävs av mig, vad man kan förvänta. Jag vill ju så klart hjälpa till och vara delaktig men det är inte så mycket som jag kan bidra med egentligen heller, tycker jag. Men någonstans är det någonting som går rätt i alla fall. Tack söta, rara!
PS Idag gjorde jag en Ingela och köpte skor för pengarna. Men de var så fiiiina och lixom bara ville följa med mig hem...ju (›‹)♥ Foto kommer när jag får tillfälle att fota mina fossingar.
lördag 25 oktober 2008
Lördag☆
Så seg efter min arbetsvecka. Har börjat försöka styra upp mat och sov lite sedan jag insett att jag slarvar hemskt mycket när ingen ser. Lite som Satine surt brukade säga till mig när vi bodde i I-house i Kyoto "lämnar man dig ensam i ditt rum så kan man ge sig på att du somnar". Haha det är nog lite sant.
Idag är jag också seg som fan men i kväll ska det bli fina grejjer och nu ska jag ta mig samman och åka till Ingela i Tokyo och slå runt en sväng.
Till min kära Jo kommer här ett foto till (idag klädde jag mig med temat docka uppmuntrad av din gulliga kommentar! Puss)
måndag 20 oktober 2008
(Be)löningsdag★
Idag har jag cashat min första japanska lön sedan jag kom tillbaka till Japan i slutet av Augusti. Fram till nu har jag levat på mindre än 8000 SEK. Inkl räkningar som ackumulerats under sommarmånaderna jag var borta (inte så mycket gas, el etc använt dårå iofs). Har dessutom köpt kyl och ugn med de pengarna. Hyran har däremot inte räknats in. Det har varit ett väldigt sparande och räknande men nu är det värta över (har lite sedan tidigare som skall tillbaka till mamma och pappa plus att Shinji har ställt upp men det finns det utrymme för, jag är ju van vid att leva sparsamt nu!). Men idag sparade jag inte utan gick och köpte på mig allt det där jag använt slut på. Kändes underbart! Vem hade kunnat ana att man kunde bli så lycklig över att köpa diskmedel och toapapper, haha.Bildtext:
Maniskt smajl (det är mest blicken jag vet, försök se normal ut och ta kort i PhotoBooth själv då :P ) men titta vilka fina lockar det är i mitt huvud! Den fuktiga luften här har inte alla dagar varit snäll mot min svenskklippta snedställda bob... Så istället för att platta till och blåsa så skruvade jag till lite och blåste. Same amount of work - ny frisyr makes me happy.
onsdag 16 juli 2008
Om kroppsnoja i/pga Japan
Det här är ett ämne som jag har funderat på att ta upp länge, något jag vill diskutera men som liksom inte har kommit ut i rätt form, förrän kanske nu.
Kanske började det med att jag en dag sedan jag återvänt till Sverige drog på mig en kort kjol och för första gången i hela mitt liv inte led av att jag kände mig knalltjock resten av dagen.
Jag tror inte att det har gått någon förbi att våra asiatiska kusiner kommer i liiiite mindre storlekar än vad vi gör här hemma i Svedala, eller ens Europa för den delen (italienska skor undantaget). De flesta av mina kamrater är mellan 150-160 cm långa och väger mellan 40 och 50 kilo. Så även om jag är 164 och bara marginellt längre så finns det hemskt mycket mer massa av mig än två tillsammans (ungefär). Det ser ut som om japaner har ganska svårt för att bilda den sorts muskelmassa som vi andra har från grunden, det är bara så himla mycket mer kött på oss västerlänningar.
I Japan blir man ständigt påmind om hur annorlunda man är från andra (japanerna). Folk är mycket öppnare och snabbare med att säga positiva och snälla kommentarer får jag väl säga men det hoppar också ut "でかいね!!" (oj /du・han・hon är/ enorm!!). Jag skulle vilja göra en topplista med vrickade kommentarer jag fått (och fortfarande får, om och om igen)...
Nr 3 "Är det ditt riktiga hår?" (kan okså tolkas som ofärgat men bokstavligt så betyder det riktigt hår). Speciellt högstadieelverna verkar ha jättesvårt att fatta att det finns folk som är blonda alldeles av naturen.
Nr 2 "Men du har färg-linser i ögonen, va". Eh, nä. Samma som med håret så är det lika otroligt verkar det som. Småskole-barnen är mycket bättre på att acceptera att man är annorlunda och född sån. De kollar förstås en del och jag känner mig minst som en FN-ambassadör när jag talar om att det finns folk som har gråa, bruna eller nästan gröna ögon också.
I Japan säger de ju att de har svarta ögon om sig själva.
Nr 1 "鼻が高いね” Din näsa är stor/står ut från kroppen (ordagrant "hög"). Första gången jag hörde det ville jag bara grina, andra gången undrade jag om det var nån som ville slåss. Sen insåg jag att för ett folk där alla har små söta knappnäsor, där är det en komlimang. Gawd. Visst är det snällt av dem men....jag slipper helst påminnelsen om att jag har en stor kran om jag ska vara ärlig, jag känner mig aldrig särskilt snygg när folk säger det (›‹;)
Hedersomnämnande: "Alltså Johanna-sensei, du har ju verkligen tjocka ben, eller hur!?" gaaaaah, det här är helt sant. Min kroppstyngd sitter garanterat till 75% på min nedre halva av kroppen, inget snack om saken, haha. Men, det roliga ligger i den som kommenterade, det var en av mina mer sociala elever, en kille i 7:an som jag ofta pratar med mellan lektioner etc. Han är kort och tunn, smal som en pinne och det är svårt att veta om han är 11 eller 13 år gammal. Han kläckte kommentaren en gång i korridoren och lät liksom sådär fascinerat beundrande som man kan göra när man tror att någonting inte är riktigt sant. Jag svarade att ja, jo det har jag och undrade om han ville ha bråk när han sa en sån sak. Han fattade vinken men sa att det inte alls var meningen att vara oartig utan mer som en kommentar, något han hade lagt märke till.
Man känner med andra ord sig hela tiden en smula betraktad, granskad av okända människors (ofta) nyfikna ögon. Det är helt okej, om man känner att man har hunnit borsta håret och ta på sig kläder man står för (som inte visar för mycket hud på överkroppen, det anses oanständigt öven om huden på benen ända alldeles fram till alldeles där skinkorna börjar visst är helt okej att visa).
Jag har identifierat tre läger bland utländska tjejer i hur man haterar situationen. Det ena lägret kör på i sin egen stil och verkar bekväma med det, trots att det kan leda till utstirrning både för lågt skurna jeans och urringningar man i Sverige skulle kunna åka hem till mormor med utan att ens reflektera över det.
Nästa läger är medvetna om blickar och kommentarer och gömmer sig totalt. Detta hände spceillt min kära Alice som kanske inte var helt i balans innan hon kom men väl i Japan så ballade hon ut totalt. På henne lät det som om hon gav upp just för att hon aldrig skulle bli så liten och nätt som de små japanskorna så hon gav upp helt och hållet. Från att alltid haft roliga outfits blev hon en riktig mys-byx tjej som spenderade det mesta av sin vakna tid med att proppa i sig mat och snax.
Den sista gruppen jag har funderat fram är den som tar till samma vapen som de japanska tjerna. De anammar modet och lär sig fixa hår och naglar bra mycket mer ingående än i hemlandet. De sticker fortfarande ut från mängden men slipper åtminstone några kommentarer, tror jag.
I början (nu åsyftar jag alltså tiden då jag precis kommit till Japan som utbytesstudent) var det lite av en chock att inse att de flesta vanliga klädbutiker riktade till folk i min ålder inte ens hade min storlek på lager. Oftast saluförs kläder bara i storlek S och M. "En L hade jag kanske kunnat mosa mig i" har jag många gånger tänkt.
Tröjor går väl okej, lösa klänningar funkar men blir väldigt korta på mig eftersom jag är "lång".
Kjolar är generellt för tajta i midjan men ibland går det om jag drar upp dem precis över naveln där man är som smalast på mitten. Byxor provar jag inte ens, kalla det självinsikt eller självbevarelsedrift men där går verkligen gränsen för vad mitt självförtroende klarar tror jag (^^;)
Skor kan jag köpa om de är breda i lästen. Bäst passar storlek LL (dubbel large). I Sverige sportar jag 38-39 i skor.
Nu när jag kom hem till Sverige har jag lagt märke till en sak som oroar mig. Svenskarna är ohemult feta. Allt för många bär en kagge späck runt midjan som bara kommer att orsaka sorger och besvär! Det är inte muskler eller big bones det är dålig nutrition så det bara skriker om det. Vill ni betala ännu mera skatt sen när alla får hjärt-kärl problem och/eller diabetes. Skärpning Sverige!
Jag som accepterat att jag är på gränsen till obese i Japan (allvarligt, "before"vikten i bantningsreklamen ligger en bra bit under mitt normalläge, mått runt deras ben stämmer snarare på mina överarmar, vad ska jag säga? häh) blir plötsligt en ganska liten, normal tjej (mjukt hull har jag så klart men ingen späckkagge iaf). Nyss hemkommen till Sverige inser jag att väldigt många nojjor jag haft här hemma stannade i Japan. Flasha ben, vaddårå, gå i bikini, javisst osv. Förr kunde jag knappt ens med att gå hemma på trädgården i bikini!
Kanske har det sammanfallit med en slags 25-årsinsikt (jag vill inte kalla det kris, jag hade 24-årskris men den gick över när lågstadiebarnen skriker "är du bara 24!!! Tjena vad ungt!" eller "bara 24, du är ju yngre än min mamma!" I love it) hur som haver, det jag kommit fram till är att det är lika bra att passa på att ha roliga kläder som man får ha i min ålder. När man blir äldre kanske man inte gitter bry sig ändå, eller så har man andra saker att tänka på. Bäst att passa på medan man vill och kan mao!
(Brasklapp: ursäkta mina långa texter på senaste tiden, jag har ingen kamera! Vill lova bättring men det tar nog ett tag innan det verkligen händer något)
Kanske började det med att jag en dag sedan jag återvänt till Sverige drog på mig en kort kjol och för första gången i hela mitt liv inte led av att jag kände mig knalltjock resten av dagen.
Jag tror inte att det har gått någon förbi att våra asiatiska kusiner kommer i liiiite mindre storlekar än vad vi gör här hemma i Svedala, eller ens Europa för den delen (italienska skor undantaget). De flesta av mina kamrater är mellan 150-160 cm långa och väger mellan 40 och 50 kilo. Så även om jag är 164 och bara marginellt längre så finns det hemskt mycket mer massa av mig än två tillsammans (ungefär). Det ser ut som om japaner har ganska svårt för att bilda den sorts muskelmassa som vi andra har från grunden, det är bara så himla mycket mer kött på oss västerlänningar.
I Japan blir man ständigt påmind om hur annorlunda man är från andra (japanerna). Folk är mycket öppnare och snabbare med att säga positiva och snälla kommentarer får jag väl säga men det hoppar också ut "でかいね!!" (oj /du・han・hon är/ enorm!!). Jag skulle vilja göra en topplista med vrickade kommentarer jag fått (och fortfarande får, om och om igen)...
Nr 3 "Är det ditt riktiga hår?" (kan okså tolkas som ofärgat men bokstavligt så betyder det riktigt hår). Speciellt högstadieelverna verkar ha jättesvårt att fatta att det finns folk som är blonda alldeles av naturen.
Nr 2 "Men du har färg-linser i ögonen, va". Eh, nä. Samma som med håret så är det lika otroligt verkar det som. Småskole-barnen är mycket bättre på att acceptera att man är annorlunda och född sån. De kollar förstås en del och jag känner mig minst som en FN-ambassadör när jag talar om att det finns folk som har gråa, bruna eller nästan gröna ögon också.
I Japan säger de ju att de har svarta ögon om sig själva.
Nr 1 "鼻が高いね” Din näsa är stor/står ut från kroppen (ordagrant "hög"). Första gången jag hörde det ville jag bara grina, andra gången undrade jag om det var nån som ville slåss. Sen insåg jag att för ett folk där alla har små söta knappnäsor, där är det en komlimang. Gawd. Visst är det snällt av dem men....jag slipper helst påminnelsen om att jag har en stor kran om jag ska vara ärlig, jag känner mig aldrig särskilt snygg när folk säger det (›‹;)
Hedersomnämnande: "Alltså Johanna-sensei, du har ju verkligen tjocka ben, eller hur!?" gaaaaah, det här är helt sant. Min kroppstyngd sitter garanterat till 75% på min nedre halva av kroppen, inget snack om saken, haha. Men, det roliga ligger i den som kommenterade, det var en av mina mer sociala elever, en kille i 7:an som jag ofta pratar med mellan lektioner etc. Han är kort och tunn, smal som en pinne och det är svårt att veta om han är 11 eller 13 år gammal. Han kläckte kommentaren en gång i korridoren och lät liksom sådär fascinerat beundrande som man kan göra när man tror att någonting inte är riktigt sant. Jag svarade att ja, jo det har jag och undrade om han ville ha bråk när han sa en sån sak. Han fattade vinken men sa att det inte alls var meningen att vara oartig utan mer som en kommentar, något han hade lagt märke till.
Man känner med andra ord sig hela tiden en smula betraktad, granskad av okända människors (ofta) nyfikna ögon. Det är helt okej, om man känner att man har hunnit borsta håret och ta på sig kläder man står för (som inte visar för mycket hud på överkroppen, det anses oanständigt öven om huden på benen ända alldeles fram till alldeles där skinkorna börjar visst är helt okej att visa).
Jag har identifierat tre läger bland utländska tjejer i hur man haterar situationen. Det ena lägret kör på i sin egen stil och verkar bekväma med det, trots att det kan leda till utstirrning både för lågt skurna jeans och urringningar man i Sverige skulle kunna åka hem till mormor med utan att ens reflektera över det.
Nästa läger är medvetna om blickar och kommentarer och gömmer sig totalt. Detta hände spceillt min kära Alice som kanske inte var helt i balans innan hon kom men väl i Japan så ballade hon ut totalt. På henne lät det som om hon gav upp just för att hon aldrig skulle bli så liten och nätt som de små japanskorna så hon gav upp helt och hållet. Från att alltid haft roliga outfits blev hon en riktig mys-byx tjej som spenderade det mesta av sin vakna tid med att proppa i sig mat och snax.
Den sista gruppen jag har funderat fram är den som tar till samma vapen som de japanska tjerna. De anammar modet och lär sig fixa hår och naglar bra mycket mer ingående än i hemlandet. De sticker fortfarande ut från mängden men slipper åtminstone några kommentarer, tror jag.
I början (nu åsyftar jag alltså tiden då jag precis kommit till Japan som utbytesstudent) var det lite av en chock att inse att de flesta vanliga klädbutiker riktade till folk i min ålder inte ens hade min storlek på lager. Oftast saluförs kläder bara i storlek S och M. "En L hade jag kanske kunnat mosa mig i" har jag många gånger tänkt.
Tröjor går väl okej, lösa klänningar funkar men blir väldigt korta på mig eftersom jag är "lång".
Kjolar är generellt för tajta i midjan men ibland går det om jag drar upp dem precis över naveln där man är som smalast på mitten. Byxor provar jag inte ens, kalla det självinsikt eller självbevarelsedrift men där går verkligen gränsen för vad mitt självförtroende klarar tror jag (^^;)
Skor kan jag köpa om de är breda i lästen. Bäst passar storlek LL (dubbel large). I Sverige sportar jag 38-39 i skor.
Nu när jag kom hem till Sverige har jag lagt märke till en sak som oroar mig. Svenskarna är ohemult feta. Allt för många bär en kagge späck runt midjan som bara kommer att orsaka sorger och besvär! Det är inte muskler eller big bones det är dålig nutrition så det bara skriker om det. Vill ni betala ännu mera skatt sen när alla får hjärt-kärl problem och/eller diabetes. Skärpning Sverige!
Jag som accepterat att jag är på gränsen till obese i Japan (allvarligt, "before"vikten i bantningsreklamen ligger en bra bit under mitt normalläge, mått runt deras ben stämmer snarare på mina överarmar, vad ska jag säga? häh) blir plötsligt en ganska liten, normal tjej (mjukt hull har jag så klart men ingen späckkagge iaf). Nyss hemkommen till Sverige inser jag att väldigt många nojjor jag haft här hemma stannade i Japan. Flasha ben, vaddårå, gå i bikini, javisst osv. Förr kunde jag knappt ens med att gå hemma på trädgården i bikini!
Kanske har det sammanfallit med en slags 25-årsinsikt (jag vill inte kalla det kris, jag hade 24-årskris men den gick över när lågstadiebarnen skriker "är du bara 24!!! Tjena vad ungt!" eller "bara 24, du är ju yngre än min mamma!" I love it) hur som haver, det jag kommit fram till är att det är lika bra att passa på att ha roliga kläder som man får ha i min ålder. När man blir äldre kanske man inte gitter bry sig ändå, eller så har man andra saker att tänka på. Bäst att passa på medan man vill och kan mao!
(Brasklapp: ursäkta mina långa texter på senaste tiden, jag har ingen kamera! Vill lova bättring men det tar nog ett tag innan det verkligen händer något)
söndag 2 mars 2008
Så ljuvlig♥
Det stod klart att jag inte kommer att ha jättemycket pengar i mars månad men nån liten sak ville jag gärna unna mig och då dök den upp, den perfekta med fjärilar och spetskanter och I MIN STORLEK. Jag fattade hinten och köpte den! Idag ska jag samla ihop mig och prova på en tur till Tokyo tänkte jag. Inte för att shoppa (jo en nödvändig grej måste jag kolla efter men ingen nöjesshopping) utan för att leta efter en park och titta på plommonblom om det finns nån. Kanske ta en kaffe nu när magen tillåter och gärna fota lite. Vi får se vad som händer, jag återrapporterar!Tjipp
söndag 3 februari 2008
Skåpmat eller "jag borde ha mer prickigt"
Började städa idag men insåg att det var för tråkigt så jag dök in i mina garderober och kollade lite. Det finns en del som inte fått komma ut på länge p.g.a svenskt vinterväder (och att jag är en chicken shit när det kommer till att bli nedkyld) och att jag lämnade halva min garderob hemma när jag stack till Japan.
Det dök upp en massa prickigt som jag inte känner mig färdig med. Hoppas att vi får en fin och långsam vår!
Gul stickad kofta Indiska Vitt linne med spetskant köpt i Japan Prickig kjol H&M (2004) Over knee strumpor oxå HM Röda skor köpta på rea 2003
Är det någon mer som har märkt att flugor älskar prickigt? Älskar i bokstavlig betydelse, ofta blir det flugporr just på prickarna om somrarna. Fast man kanske måste bo på landet för att lägga märke till såna saker?
Vippig klänning med röda plyschprickar på HM (så klart) den här älsklingen har varit med i Japan 2 gånger redan! Fast den har egentligen alldeles för mycket bara armar och fladdrigt genomskinligt tyg för att vara anständlig. Skorna är samma som ovan. Svart hårband HM
Tyllbollen jag håller på med köptes senast jag var på tygaffären, vi har storslagna planer vi. Som att jag faktiskt ska sätta mig ned och sy något på riktigt och inte bara fantisera om vad jag skulle vilja göra (--_--;)
Jag är er danska flygvärdinna!Fast egentligen är det ju lika mycket Japans färger.
Den här kjolen sitter egentligen på höften men den har aldrig kännts riktigt bra så den har mest hängt i garderoben. Här ovan tog jag en klädnypa och gjorde ett enormt veck i bak (sen knöt jag en stor rosett över så att det såg ut som en hästsvans, eheh ja). Kjolen är från Lindex 3 år sedan, glansiga blusen (med bandet i midjan) HM och skorna är inköpta i Japan våren 2007 ヾ(*･∀･*)ノ
Fast mest av allt känner jag mig så här idagー＞
Jobbade sent igår, glashalt och osaltat på vägen gav mig en timmes tid att köra i stället för den vanliga halvtimmen. Blev väckt strax efter 8 på morgonen av SMS från samma jobb som undrade om jag kunde komma och jobba nu med en gång. Fick avböja eftersom det eventuellt skulle ringas från Japan och göras en arbetsintervju. DE mailade mig igår och undrade över idag men har varken ringt eller mailat som svar på mitt mail tillbaka, blä. I går morse skulle ett annat ställe höra av sig men medan jag satt och djupandades med telefonen i handen skickade de små bajspropparna ett mail där det stod att de redan hittat den de sökte och tackade för min ansökan マジで〜 lixom
Så inte undra på att jag blir nervig när inget hörs.
Egentligens egentligen skulle jag vara alldeles ledig (och inte låtsasupptagen som nu ＞＜）och åkt och hälsat på min kära systerfamilj och lekt lite med systerdöttrarna. Kanske träffat min brorsa o brorson oxå.
Tur att jag fick leta lite kläder i alla fall. Det fick mig på andra tankar. Fast jag blev lite grinig på vädret istället måste erkännas, haha.
tisdag 27 november 2007
Pinnsmala ben, lager på lager och svårigheter att könsbestämma
Visst handlar det en japansk streetfashion-site!
Här kan man få sitt lystmäte av ålderslösa japaner i oversizat, lager på lager, galet porriga detaljer som ser helt naturliga ut i just den outfiten eller tuffa babydollvarianter. Och fantasifull accessoarer. Har länge letat efter något vettigt substitut för att inte själv få se vad som händer i mina små älskade japaners garderober men fram till nyligen har det varit tråkigt fruktlöst.(Antagligen heter street fashion något helt annat än vad jag gissat på, på japanska)
bilderna är snodda från http://www.style-arena.jp/index_e.htm
sidan som jag rekommenderade ovan
på sidan kan man se helfigurfoton oxå men jag fattade inte hur man laddar ner dem ＞＜;
I alla fall, för att tala om mitt fina länktips ovan så är det en sida uppdelad i fem av Tokyos stadsdelar och det postas en ny sida varje vecka. Alla som finns med på bild visar både ett foto i helfigur och ett porträttfoto vilket känns som ett lite nytt grepp jämfört t.ex med Facehunter
eller The Sartorialist som verkar ha haft enormt genomslag under de senaste åren.
Här kan man få sitt lystmäte av ålderslösa japaner i oversizat, lager på lager, galet porriga detaljer som ser helt naturliga ut i just den outfiten eller tuffa babydollvarianter. Och fantasifull accessoarer. Har länge letat efter något vettigt substitut för att inte själv få se vad som händer i mina små älskade japaners garderober men fram till nyligen har det varit tråkigt fruktlöst.(Antagligen heter street fashion något helt annat än vad jag gissat på, på japanska)
bilderna är snodda från http://www.style-arena.jp/index_e.htmsidan som jag rekommenderade ovan
på sidan kan man se helfigurfoton oxå men jag fattade inte hur man laddar ner dem ＞＜;I alla fall, för att tala om mitt fina länktips ovan så är det en sida uppdelad i fem av Tokyos stadsdelar och det postas en ny sida varje vecka. Alla som finns med på bild visar både ett foto i helfigur och ett porträttfoto vilket känns som ett lite nytt grepp jämfört t.ex med Facehunter
eller The Sartorialist som verkar ha haft enormt genomslag under de senaste åren.
söndag 11 november 2007
In loving memory〜〜〜〜
Plastiga remsandaler inhandlade i Japan, korviga ben, mina.Pedikyren var jättesöt, lila bakgrund med små slingriga vita ornament och fjärilar (påklistrade), små pärlor och några större glittriga stenar ("diamanter"). Allt utom "diamanterna" satt som berget, det som inte klippts bort p.g.a att naglarna växt är kvar där än, under lager av varma sockar. Tånaglarna fixade jag också själv.
Men skorna, det är ju skorna det ska handla om. Inhandlades på våren en dag när jag kände att jag behövde något kitschigt. Vad kan man mer säga, kilklackar i genomskinlig plast (ett mode som florerade under våren, i Japan) genomborrade av ett hjärta under hålfoten samt lack-rosetter som man kunde sätta fast var man ville. Ah, det var kärlek. De satt helt ok från början utan skavsår, klarade cykelturer, promenader samt min hysteriska fotsvett men när sommaren var slut och jag skulle hem fick det bli det runda arkivet, de var döende...
Mina kära skor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
