Hmm nu när jag har börjat att peta i det här så är det väl lika bra att fortsätta...
Jag har under det senaste halvåret läst endel modemagasin (tjejtidningar etc vad man nu vill kalla dem för, jag känner mig alltid så ambivalent, finns det inget ord som varken känns högtravande eller på något irriterande vis nedvärderande?). Iaf genom den här läsningen har jag stött på info som jag blev väldigt förvånad över.
Det stämmer även överens med diskussioner jag haft med andra utlänningar, japaner och Shinji, kulturella stämningar och undertoner etc.
Jag skrev i mitt förra inlägg att det inte fanns några speciella regler och att folk får göra som de vill. Jag kanske får revidera min åsikt.
Nu går vi in i könsdebatten igen.
Jag hårddrar lite;
I Japan verkar kvinnor så gott som inte ha någon sexualitet. Kvinnor vill inte ha sex, de ställer upp för att de är schyssta. En svensk killkompis sade en gång till mig (det var drypande av hälften bitterhet och resten ironi men jag kommer aldrig riktigt att kunna få bort bilden för i den förefaller ett korn av sanning ha fastnat) japanska killar vill ha flickor som är som barn, de skall ha vita trosor med Hello Kitty-gulliga mönster och helst ska de säga och bete sig som att de inte vill ha sex. Gärna så långt att de säger "nej" och "låt bli" även under själva akten. Som sagt det kom upp i ett långt samtal med mycket bashing av japanska män. Det var länge sedan jag var så bitter, hähä.
(Japanska) män å andra sidan, kan inte hjälpas att de vill ha sex hela tiden (myten om mannen, monstret, tjuren, någon?). Det kan inte hjälpas att de vill kolla på porrfilm (en enkät i en av de japanska tidningarna skrev att 98% av alla killar som svarat på enkäten kollar @.@; vet inte siffrorna i Sverige men det låter otroligt att så många svenska killar skulle säga samma sak, vad de i verkligheten gör kan man kanske inte veta urrrr vilja inte veta). De måste ha det, det är deras behov och kan inte tyglas, skall inte hållas inne på minsta lilla.
Som tjej och flickvän får man helt enkelt ställa upp. Ärligt talat många japanska killar verkar inte ens veta om att tjejer kan vilja och inte vilja ligga. Eller röra sig under akten.
Hela den här idén om kvinnans passiva mottagande och behagande (aldrig nej-sägande) påstådda karaktär får en ny dimension.
Vidare till hostess klubbar/cabaret klubbar och andra arrangemang där kvinnor säljer sin tid och sällskap (vissa ställen har strikt hands-off policy men andra tillåter tydligen viss beröring, t.ex hålla handen etc). Har man ingen vetskap (bryr sig inte om?) att kvinnor kan känna motvilja i sådana situationer så blir det ju mindre motbjudande, inte sant?
Shinji nämnde någon gång för mig att även när han är ute med killpolare så kommer det ibland på förslag att man ska gå till en hostess bar. Unga, snygga killar 20-någonting som vill betala för sällskap. För mig helt världsfrånvänt....
Jag är så glad att Shinji är helt inne på samma tankegångar som jag. Det här är verkligen en strid jag inte skulle vilja behöva ta.
Ytterligare ett tillägg ang. sexlösa äktenskap. Det talas ofta om "vita äktenskap" och många undersökningar visar att det finns extremt många sådana här just i Japan. Men jag undrar om de frågade hur det var med sex utanför äktenskapet? Det förefaller finnas mycket utrymme och kanske t.o.m en viss kulturell acceptans för otrohet.
Jag kan förstå uppkomsten av vita äktenskap. Man gifter sig och det skall vara grundvalen för resten av ens liv med lån, barn och hus (skiljsmässa är så gott som obefintligt, speciellt kvinnor får ett helvete att försörja sig). Det finns så mycket praktiskt tänkande bakom. När man sedan lever det här livet, mannen jobbar jämt och när han äntligen får komma hem så kan man ju förstå om det som först efterfrågas är mat och lugn och ro. På samma sätt får man väl tänka att det för hustrun är skittrist att bara serva hela tiden. Det kan säkert vara utvecklande att vara hemmafru men just den här biten har jag så svårt att förstå hur folk står ut med...
Så p.g.a stress och tristess kanske man inte har tid/lust att idka äktenskapligt sex men det finns ju så mycket tid som inte spenderas tillsammans med partnern och som man tillbringar på olika platser kan man ju i princip göra som man vill. Om tillfälle uppstår.
Det känns lite sorgligt.
Vad tycker ni?
Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg
söndag 5 oktober 2008
Sexualitet i Japan del 1
Postar ett inlägg till som legat till sig undangömt i cyberrymden.
Det här är ytterligare ett ämne som jag har gått och ruvat på mycket länge
Om sex i Japan. Det finns så mycket och samtidigt ingenting att säga.
Förlåt min prydhet om den stör.
Samtidigt är det just min prydhet som driver mig(?).
I början hade jag inga personliga erfarenheter alls, bara vad jag hört av andra samt fått i mig genom media. Nu när man kanske kan säga att jag har mer praktiskt erfarenhet (ööh det här låter inte så fint alls va? -.-") vill jag ju inte vara för utlämnande i stället.
Dock vill jag säga att jag verkligen inte har sett allt eller har intresse av att se allt som finns.
Man pratar allmänt inte särskilt mycket om sex. Det är som bajs, alla gör det men det är inget man talar om (åtminstone inte urskiljningslöst). Däremot kan man som västerlänning få höra att man är "eroi" (utmanande på ett sexuellt sätt). Ofta handlar det om att man visar axlar/urringning/armar etc (japanskorna kan visa benen upp till precis innan skinkorna börjar men på den övre halvan av kroppen måste det mesta skylas tydligen. Helt tvärt emot hemma). Att säga att någon är eroi verkar vara helt okej dock (om det inte är S. som säger det för då betyder det att jag måste ta på mig en kofta/skyla mig på något sätt etc innan vi går ut haha.)
Det finns så mycket underligt om man söker på internet. Jag blir frågad om så mycket konstiga saker av vänner och bekanta, det är som om vi västerlänningar älskar idén om att japanerna har ett vansinnigt och bizarrt sexliv. Ett exempel på exoticism av japanerna, eller är det en betraktelse? En bloggare som jag verligen respekterar men den här gången blir jag mest stört på hennes sätt att skriva. Vad tycker ni? Här kommer historien som hon har grundat sig på.
(De japaner som har varit vänliga nog att delge mig sina tankar om oss västerlänningar är f.ö precis likadan "eroi" säger de. Att speciellt västerländska kvinnor ligger med folk som de vill, etc etc. Just denna bild är en av anledningarna till att jag blev förbannat trött på att klubba ett tag måste jag erkänna.)
Jag anser att det är två helt olika förhållningssätt till sex och sin sexualitet som ligger till grund för detta. Vi i väst lever i en kristen tradition, våra levnadsregler och grundläggande koncept kommer i mångt och mycket från bibeln, antingen vi erkänner den eller inte. Jag är själv inte troende men inser att jag är uppvuxen i en kristen tradition och ett kristet land antingen jag vill det eller inte. Så vad betyder då detta i dagens samhälle och hur har det med sex att göra?
Jo, eftersom vi just nu håller på och frigör oss från det gamla (m.a.o kristna) samhället betyder det att vi i tankarna har det gamla och gör uppror mot det. Man kan då alltså inte säga att de gamla värderingarna är glömda eftersom de finns i folks tankar dock för att göras revolt mot, men de är ju inte borta eller hur?. Det är så mycket som skall bevisas, hur frigjorda vi är. Vi kan göra vad vi vill, prata om det med vem som helst och här är det fa-an ingen som skäms för vi är minsann inte några kristna tråkmånsar längre. Ja, ni fattar vad jag menar.
I Japan förefaller det aldrig ha funnits några regler som begränsat folks sexualitet på det sättet. De regler som har funnits har åtminstone inte gällt rika (män) (as if anything ever did). På Oda Nobunagas tid var det enligt flera källor helt okej att ha en liten pojkvän om man var en ... karl.
Även under Genroku-eran (ni får ursäkta den här kackiga länken, det var den bästa jag kunde googla fram just nu, är det någon som har någon bättre uppdaterar jag mer än gärna med den) skall det ha förekommit mycket som idag antagligen skulle ha ansett som väldigt promiskuöst (det som finns kvar än idag av detta är litteratur men också bilder s.k. shunga tänk om vi hade haft såna här på 1800-talet, inte så troligt va haha).
Nå, som en kontrast till all denna frivolitet kan man då lägga data om japans ökande sexlösa par (och är det någon som sedan undrar varför de har en sjunkande befolkning är man väl bara korkad, haha)
En mytdödare till läste jag av en slump här. Så små är de väl inte, i förhållande till resten av sin kroppshydda!
Jag sammanfattar vad jag egentligen ville säga med det här inlägget:
* Japanerna är (antagligen) inte sexuellare varelser än de flesta andra.
* Orsaken till att vi tror det beror på olika kulturella bakgrunder och olika uttryckssätt.
* Trots all möjlighet till promiskuitet hör man sällan om det (det är mest från andra gaijins som kansiga historier kommer in).
* Eftersom jag i grund och botten är pryd så finns det nog väldigt mycket som jag aldrig kommer att få/vilja veta om sex i Japan. Ärligt talat.
Det här är ytterligare ett ämne som jag har gått och ruvat på mycket länge
Om sex i Japan. Det finns så mycket och samtidigt ingenting att säga.
Förlåt min prydhet om den stör.
Samtidigt är det just min prydhet som driver mig(?).
I början hade jag inga personliga erfarenheter alls, bara vad jag hört av andra samt fått i mig genom media. Nu när man kanske kan säga att jag har mer praktiskt erfarenhet (ööh det här låter inte så fint alls va? -.-") vill jag ju inte vara för utlämnande i stället.
Dock vill jag säga att jag verkligen inte har sett allt eller har intresse av att se allt som finns.
Man pratar allmänt inte särskilt mycket om sex. Det är som bajs, alla gör det men det är inget man talar om (åtminstone inte urskiljningslöst). Däremot kan man som västerlänning få höra att man är "eroi" (utmanande på ett sexuellt sätt). Ofta handlar det om att man visar axlar/urringning/armar etc (japanskorna kan visa benen upp till precis innan skinkorna börjar men på den övre halvan av kroppen måste det mesta skylas tydligen. Helt tvärt emot hemma). Att säga att någon är eroi verkar vara helt okej dock (om det inte är S. som säger det för då betyder det att jag måste ta på mig en kofta/skyla mig på något sätt etc innan vi går ut haha.)
Det finns så mycket underligt om man söker på internet. Jag blir frågad om så mycket konstiga saker av vänner och bekanta, det är som om vi västerlänningar älskar idén om att japanerna har ett vansinnigt och bizarrt sexliv. Ett exempel på exoticism av japanerna, eller är det en betraktelse? En bloggare som jag verligen respekterar men den här gången blir jag mest stört på hennes sätt att skriva. Vad tycker ni? Här kommer historien som hon har grundat sig på.
(De japaner som har varit vänliga nog att delge mig sina tankar om oss västerlänningar är f.ö precis likadan "eroi" säger de. Att speciellt västerländska kvinnor ligger med folk som de vill, etc etc. Just denna bild är en av anledningarna till att jag blev förbannat trött på att klubba ett tag måste jag erkänna.)
Jag anser att det är två helt olika förhållningssätt till sex och sin sexualitet som ligger till grund för detta. Vi i väst lever i en kristen tradition, våra levnadsregler och grundläggande koncept kommer i mångt och mycket från bibeln, antingen vi erkänner den eller inte. Jag är själv inte troende men inser att jag är uppvuxen i en kristen tradition och ett kristet land antingen jag vill det eller inte. Så vad betyder då detta i dagens samhälle och hur har det med sex att göra?
Jo, eftersom vi just nu håller på och frigör oss från det gamla (m.a.o kristna) samhället betyder det att vi i tankarna har det gamla och gör uppror mot det. Man kan då alltså inte säga att de gamla värderingarna är glömda eftersom de finns i folks tankar dock för att göras revolt mot, men de är ju inte borta eller hur?. Det är så mycket som skall bevisas, hur frigjorda vi är. Vi kan göra vad vi vill, prata om det med vem som helst och här är det fa-an ingen som skäms för vi är minsann inte några kristna tråkmånsar längre. Ja, ni fattar vad jag menar.
I Japan förefaller det aldrig ha funnits några regler som begränsat folks sexualitet på det sättet. De regler som har funnits har åtminstone inte gällt rika (män) (as if anything ever did). På Oda Nobunagas tid var det enligt flera källor helt okej att ha en liten pojkvän om man var en ... karl.
Även under Genroku-eran (ni får ursäkta den här kackiga länken, det var den bästa jag kunde googla fram just nu, är det någon som har någon bättre uppdaterar jag mer än gärna med den) skall det ha förekommit mycket som idag antagligen skulle ha ansett som väldigt promiskuöst (det som finns kvar än idag av detta är litteratur men också bilder s.k. shunga tänk om vi hade haft såna här på 1800-talet, inte så troligt va haha).
Nå, som en kontrast till all denna frivolitet kan man då lägga data om japans ökande sexlösa par (och är det någon som sedan undrar varför de har en sjunkande befolkning är man väl bara korkad, haha)
En mytdödare till läste jag av en slump här. Så små är de väl inte, i förhållande till resten av sin kroppshydda!
Jag sammanfattar vad jag egentligen ville säga med det här inlägget:
* Japanerna är (antagligen) inte sexuellare varelser än de flesta andra.
* Orsaken till att vi tror det beror på olika kulturella bakgrunder och olika uttryckssätt.
* Trots all möjlighet till promiskuitet hör man sällan om det (det är mest från andra gaijins som kansiga historier kommer in).
* Eftersom jag i grund och botten är pryd så finns det nog väldigt mycket som jag aldrig kommer att få/vilja veta om sex i Japan. Ärligt talat.
lördag 4 oktober 2008
Dieter...och grupptänkande (igen)
För ett tag sedan lanserades en banan-frukost-diet. Ät alla mål som vanligt utom frukosten som ersätts av en banan och ett glas vatten.
För en sansad person låter detta rätt fånigt skulle jag gissa och för en frukostfantast som mig är det rakt ut löjligt.
Men si, hörde senast igår i lärarrummet på en låg-, mellanstadieskola hur bekväma frukostrrutinerna blivit sedan man börjat med banandieten. "Ingen disk bara att slänga skalet när man är färdig, jag är så glad att hela familjen har börjat med det här". En efter en började de andra lärarna humma och hålla med. Alla verkade hålla på me den här banandieten. What what whaaaat?! Senare samma dag fick vi det här meddelandet i fruktdisken:
Bästa Kund,
På grund av aktuella tevesändnigar har det över hela landet blivit svårt att få tag i bananer, tillgången är osäker. Vi förstår att detta orsakar Er omak men ber om Ert förstående.
(ganska fritt översatt, feel free att rätta mig om du ligger inne med en bra formulering)
Självklart är det en tom bananlåda vi ser. Det är tydligen inte ovanligt att "alla" börjar med mirakeldieter när de presenterats på TV (@_@;).
Nu blir iaf alla banandietare helt utan frukost, stackars satar! (En stilla tanke; undrar om någon ville få upp priset på bananer och hittade på den här dieten eller? Vill minnas att det kom fram något fingerat forskningsresultat just kring något speciellt födoämne och viktminskning under min tid i Kyoto. Var det månne natto? Blev värsta grejjen på nyheterna.)
Idag är det kanelbullens dag hemma i Sverige. Inte missa :9
Här kommer något mer roligt, äntligen en lista med saker som är bra att stoppa i sig trots att de har haft dåligt rykte förr!
För en sansad person låter detta rätt fånigt skulle jag gissa och för en frukostfantast som mig är det rakt ut löjligt.
Men si, hörde senast igår i lärarrummet på en låg-, mellanstadieskola hur bekväma frukostrrutinerna blivit sedan man börjat med banandieten. "Ingen disk bara att slänga skalet när man är färdig, jag är så glad att hela familjen har börjat med det här". En efter en började de andra lärarna humma och hålla med. Alla verkade hålla på me den här banandieten. What what whaaaat?! Senare samma dag fick vi det här meddelandet i fruktdisken:
Bästa Kund,
På grund av aktuella tevesändnigar har det över hela landet blivit svårt att få tag i bananer, tillgången är osäker. Vi förstår att detta orsakar Er omak men ber om Ert förstående.
(ganska fritt översatt, feel free att rätta mig om du ligger inne med en bra formulering)
Självklart är det en tom bananlåda vi ser. Det är tydligen inte ovanligt att "alla" börjar med mirakeldieter när de presenterats på TV (@_@;).
Nu blir iaf alla banandietare helt utan frukost, stackars satar! (En stilla tanke; undrar om någon ville få upp priset på bananer och hittade på den här dieten eller? Vill minnas att det kom fram något fingerat forskningsresultat just kring något speciellt födoämne och viktminskning under min tid i Kyoto. Var det månne natto? Blev värsta grejjen på nyheterna.)
Idag är det kanelbullens dag hemma i Sverige. Inte missa :9
Här kommer något mer roligt, äntligen en lista med saker som är bra att stoppa i sig trots att de har haft dåligt rykte förr!
måndag 29 september 2008
Saker som jag älskar med Japan
Alltså jag är väl vad man skulle kunna beteckna som en kritisk japanofil vid det här laget. Det nyförälskade rosenskimret har lagt sig och Japan och jag är kanske inte alltid helt loveydovey med varandra men här goes en lista över saker som gör mig berusad av glädje:
Tingeltangel
"löst bôs" på ren västgötska, "pynt" om man frågar min pappa, "dangly stuff" om man frågar min kära Satine/Alice. Girlanger, rosetter, mobilsmycken och allt annat smått pilligt ger mig välbehagsrysningar. Som pennor med små grejjer (gärna nån Hello Kitty) som hängen från clipen upptill.
Té-kultur
Att få dricka sitt lystmäte av japanskt, tjockt, grumligt och härligt beskt té gratis på så gott som vilket matställe som helst. (Det här téet konsumeras tydligen nästan helt och hållet i denna del av världen så det té som exporteras till mina gamla breddgrader smakar inte någonstans i närheten. Är man nyfiken/sugen kan det gå att föra över en hundralapp till mitt konto så skickar jag. Maila vid intresse så får vi se vad vi kan hitta på.)
Maten kommer på små tallrikar, inget slabb och inga oheliga hopslafsningar
Hmm de enda som riktigt förstår det här är nog min familj. Det handlar om att jag så länge jag kan minnas avskytt att få maten ihopgeggad. Mat som är sönderkokt eller hopmosad till en smörja där man inte kan identifiera ingredienserna har aldrig gått hem här. Men i Japan är maten alltid fin och fräsch (med undantag för curry och så men generellt ser man ändå det mesta).
Du får vara hur långsam och omständig du vill - det ni! Jag är en salig sölkorv av värsta mått.
Japanska mobiltelefoner
som alla har plats att hänga tingetangel på och kan skicka låååånga mail till både dator och andra mobiltelefoner. Mobilen är dessutom laddad med en massa bilder som man kan pimpa sitt meddelande med. Kan du motstå blinkande glitter, apor som håller sig för pannan, katter som jappebugar eller plutar slängkyssar, cyklar och bilar, fartmoln, dödskallar, pistoler, bajskorvar och klappande hjärtan för att bara nämna några av de saker som är nödvändiga för att förmedla vad man vill ha sagt ordentligt?
Kansaidialekt (関西弁 kansai-ben)
Världens varmaste, finaste, finurligaste dialekt. Eller så är jag inte så lite partisk men kansaidialekt är fränt. Kanske inte värsta Osaka-rotvälskan men de allra flesta sorter går hem hos mig. Kansai-ben har delad förstaplats med gotländska som favvedialekter i min bok. Sådetså.
Folk är i allmänhet snälla om än något avvaktande. Det finns en slags naivitet som jag uppskattar.
Årstider/säsonger
Allt från snax till maten i mitt närmaste suupa (supermarket) ändras med årstiderna. Jag gillar förändring och dessutom är det lättare att äta lokalproducerat när man stimuleras att äta säsongens mat.
Även om Japan är tätbefolkat så finns det ändå så mycket natur överallt. Även i den minsta lilla trädgård prunkar blommor och fruktträd med en livaktighet som inte ens mitten av en gödsekstack skulle kunna stimulera till hemma. (På vägen till min billigaste matvarubutik finns en trädgård på typ 1 kvm som har ett enormt granatäppelträd, det är helt sanslöst!!) Det är inte bara trädgårdar och allt annat liv som springer fram mellan stenar och under asfalt utan också bergen som ofta lurar någonstans i horisonten. De är gröna av bambu och annat tätvuxet. Ofta rullar dimma fram och tillbaka och om man bara kikar lite tänker man att en totoro ska susa fram över trädtopparna. Eller kanske kattbussen.
Det finns så mycket annat, mer djupgående som jag också skulle vilja lägga till men jag känner att det är svårt att få ihop ord just nu. Kanske kommer det senare.
Uppdaterar 20081027
Att karlar kan ha färgglada och/eller randiga strumpor. Karlar som sitter/kan sitta i skräddarställning. Karlar som inte drar sig för att sitta och rita samtidigt som de plaskar med fötterna i en fontän ♥
snapshot från mobilen, det här är min absoluta favoritbild på S. just nu.
Tingeltangel
"löst bôs" på ren västgötska, "pynt" om man frågar min pappa, "dangly stuff" om man frågar min kära Satine/Alice. Girlanger, rosetter, mobilsmycken och allt annat smått pilligt ger mig välbehagsrysningar. Som pennor med små grejjer (gärna nån Hello Kitty) som hängen från clipen upptill.
Té-kultur
Att få dricka sitt lystmäte av japanskt, tjockt, grumligt och härligt beskt té gratis på så gott som vilket matställe som helst. (Det här téet konsumeras tydligen nästan helt och hållet i denna del av världen så det té som exporteras till mina gamla breddgrader smakar inte någonstans i närheten. Är man nyfiken/sugen kan det gå att föra över en hundralapp till mitt konto så skickar jag. Maila vid intresse så får vi se vad vi kan hitta på.)
Maten kommer på små tallrikar, inget slabb och inga oheliga hopslafsningar
Hmm de enda som riktigt förstår det här är nog min familj. Det handlar om att jag så länge jag kan minnas avskytt att få maten ihopgeggad. Mat som är sönderkokt eller hopmosad till en smörja där man inte kan identifiera ingredienserna har aldrig gått hem här. Men i Japan är maten alltid fin och fräsch (med undantag för curry och så men generellt ser man ändå det mesta).
Du får vara hur långsam och omständig du vill - det ni! Jag är en salig sölkorv av värsta mått.
Japanska mobiltelefoner
som alla har plats att hänga tingetangel på och kan skicka låååånga mail till både dator och andra mobiltelefoner. Mobilen är dessutom laddad med en massa bilder som man kan pimpa sitt meddelande med. Kan du motstå blinkande glitter, apor som håller sig för pannan, katter som jappebugar eller plutar slängkyssar, cyklar och bilar, fartmoln, dödskallar, pistoler, bajskorvar och klappande hjärtan för att bara nämna några av de saker som är nödvändiga för att förmedla vad man vill ha sagt ordentligt?
Kansaidialekt (関西弁 kansai-ben)
Världens varmaste, finaste, finurligaste dialekt. Eller så är jag inte så lite partisk men kansaidialekt är fränt. Kanske inte värsta Osaka-rotvälskan men de allra flesta sorter går hem hos mig. Kansai-ben har delad förstaplats med gotländska som favvedialekter i min bok. Sådetså.
Folk är i allmänhet snälla om än något avvaktande. Det finns en slags naivitet som jag uppskattar.
Årstider/säsonger
Allt från snax till maten i mitt närmaste suupa (supermarket) ändras med årstiderna. Jag gillar förändring och dessutom är det lättare att äta lokalproducerat när man stimuleras att äta säsongens mat.
Även om Japan är tätbefolkat så finns det ändå så mycket natur överallt. Även i den minsta lilla trädgård prunkar blommor och fruktträd med en livaktighet som inte ens mitten av en gödsekstack skulle kunna stimulera till hemma. (På vägen till min billigaste matvarubutik finns en trädgård på typ 1 kvm som har ett enormt granatäppelträd, det är helt sanslöst!!) Det är inte bara trädgårdar och allt annat liv som springer fram mellan stenar och under asfalt utan också bergen som ofta lurar någonstans i horisonten. De är gröna av bambu och annat tätvuxet. Ofta rullar dimma fram och tillbaka och om man bara kikar lite tänker man att en totoro ska susa fram över trädtopparna. Eller kanske kattbussen.
Det finns så mycket annat, mer djupgående som jag också skulle vilja lägga till men jag känner att det är svårt att få ihop ord just nu. Kanske kommer det senare.
Uppdaterar 20081027
Att karlar kan ha färgglada och/eller randiga strumpor. Karlar som sitter/kan sitta i skräddarställning. Karlar som inte drar sig för att sitta och rita samtidigt som de plaskar med fötterna i en fontän ♥
snapshot från mobilen, det här är min absoluta favoritbild på S. just nu.
tisdag 12 augusti 2008
Kärlek...
är aldrig så bra som i Japanska TV-serier.
Mest för att det aldrig händer något. Man bara fladdrar med ögonfransarna och råkar av misstag hålla handen eller få en oskyldig puss på kinden. Inga pinsamma fylleligg eller jobbiga KK, inga inavelsförvecklingar à la amerikansk TV-serie.
Det finns ett ord för att vara sådär hemligt kär och sitta och glittra med ögonen ギュンギュンする (gyungyun suru). Japanerna har helt enkelt tagit det till en ny nivå. I vanliga fall får jag kväljningar men mycket sällan i Japan.
Nu senast har jag sett Hana Kimi som faktiskt har en jobbig kärlekshistoria. Mest av allt för att den är så extremt förutsägbar och ... söt. Den manliga huvudrollen är så typisk för skådespelaren (Oguri Shun).
Huvudhistorien handlar om en tjej som klär ut sig till kille för att kunna gå på samma skola som en f.d höjdhoppningsstjärna vars karriäravbrott hon tror sig vara orsak till. Hennes quest är att få den trulige killen (som hon naturligtvis blir kär i) att börja hoppa igen. Killen är så klart skolans snyggaste och samtidigt svåråtkomligaste typ som är helt upptagen med att lida och inte tar emot någon sorts uppmuntran, hot eller andra påhopp. Fast såklart börjar han tycka att hon är lite söt... etc yadayada.
Nej det är inte seriens brist på originalitet vad gäller huvudstory som lockar, inte heller det ganska töntiga sättet på vilken den till kille utklädde kvinnliga huvudkaraktären förvandlas till en kille. Det skulle kunna vara ett vrålfint statement vad gäller könsroller i Japan och mycket annat men det har också mycket prydligt lags på hyllan och sådant som skulle kunna leda till debatt har man helt sonika struntat i. Så typiskt, här ska alla strykas medhårs på något sätt. När vår kill-tjej väl etablerat sig i klassen (bl.a genom att tala som en kille "jag" blir "ore" istället för "(w)atashi" som tydligast exempel) behövs inte mycket övertygning av klasskamrater att den här lilla tunna typen bara är en grabb som missat puberteten. Ah well.
Samtidigt förekommer en massa dråpliga situationer just p.g.a att killtjejen måste förhindra att bli avslöjad som tjej. Ett riktigt grorious moment är när hon låtsas vara en kille som klär ut sig till en tjej (det ror hon hem klockrent genom att ha peruken lite på sniskan, gå bredbent i långklänning och se djälvligt borttappad ut i största allmänhett ^^).
En av killarna på skolan råkar dessutom bli kär i killtjejen, ovetande om att hon är en tjej detta leder också till mycket hysteriska situationer. Inget går upp mot hysteriskt överspel och stilisering på samma gång. Plus übertempo.
Det bästa med hela serien är dock att man har lagt ned så mycket tid på karaktärbygge. Även birollerna får bli viktiga ibland och killtjejen får ett gäng med kompisar som verkligen känns som riktiga kompisar osv.
En bra serie och rolig som fan!
Passa på att titta på den på Chrunchyroll innan den blir licensierad.
おすすめします☆
PS
Det här sammanfattar ganska bra (youtubeclip).
Ytterligare ett smakprov från youtube
Textingen är på franska men handligen enkel. Alla som kommer in frågar efter Sano (höjdhopparkillen) för att låna hans schampoo. Den enda som är hemma dock är killtjejen som precis flyttat in.
Mest för att det aldrig händer något. Man bara fladdrar med ögonfransarna och råkar av misstag hålla handen eller få en oskyldig puss på kinden. Inga pinsamma fylleligg eller jobbiga KK, inga inavelsförvecklingar à la amerikansk TV-serie.
Det finns ett ord för att vara sådär hemligt kär och sitta och glittra med ögonen ギュンギュンする (gyungyun suru). Japanerna har helt enkelt tagit det till en ny nivå. I vanliga fall får jag kväljningar men mycket sällan i Japan.
Nu senast har jag sett Hana Kimi som faktiskt har en jobbig kärlekshistoria. Mest av allt för att den är så extremt förutsägbar och ... söt. Den manliga huvudrollen är så typisk för skådespelaren (Oguri Shun).
Huvudhistorien handlar om en tjej som klär ut sig till kille för att kunna gå på samma skola som en f.d höjdhoppningsstjärna vars karriäravbrott hon tror sig vara orsak till. Hennes quest är att få den trulige killen (som hon naturligtvis blir kär i) att börja hoppa igen. Killen är så klart skolans snyggaste och samtidigt svåråtkomligaste typ som är helt upptagen med att lida och inte tar emot någon sorts uppmuntran, hot eller andra påhopp. Fast såklart börjar han tycka att hon är lite söt... etc yadayada.
Nej det är inte seriens brist på originalitet vad gäller huvudstory som lockar, inte heller det ganska töntiga sättet på vilken den till kille utklädde kvinnliga huvudkaraktären förvandlas till en kille. Det skulle kunna vara ett vrålfint statement vad gäller könsroller i Japan och mycket annat men det har också mycket prydligt lags på hyllan och sådant som skulle kunna leda till debatt har man helt sonika struntat i. Så typiskt, här ska alla strykas medhårs på något sätt. När vår kill-tjej väl etablerat sig i klassen (bl.a genom att tala som en kille "jag" blir "ore" istället för "(w)atashi" som tydligast exempel) behövs inte mycket övertygning av klasskamrater att den här lilla tunna typen bara är en grabb som missat puberteten. Ah well.
Samtidigt förekommer en massa dråpliga situationer just p.g.a att killtjejen måste förhindra att bli avslöjad som tjej. Ett riktigt grorious moment är när hon låtsas vara en kille som klär ut sig till en tjej (det ror hon hem klockrent genom att ha peruken lite på sniskan, gå bredbent i långklänning och se djälvligt borttappad ut i största allmänhett ^^).
En av killarna på skolan råkar dessutom bli kär i killtjejen, ovetande om att hon är en tjej detta leder också till mycket hysteriska situationer. Inget går upp mot hysteriskt överspel och stilisering på samma gång. Plus übertempo.
Det bästa med hela serien är dock att man har lagt ned så mycket tid på karaktärbygge. Även birollerna får bli viktiga ibland och killtjejen får ett gäng med kompisar som verkligen känns som riktiga kompisar osv.
En bra serie och rolig som fan!
Passa på att titta på den på Chrunchyroll innan den blir licensierad.
おすすめします☆
PS
Det här sammanfattar ganska bra (youtubeclip).
Ytterligare ett smakprov från youtube
Textingen är på franska men handligen enkel. Alla som kommer in frågar efter Sano (höjdhopparkillen) för att låna hans schampoo. Den enda som är hemma dock är killtjejen som precis flyttat in.
tisdag 25 mars 2008
En tur till mitt älskade Kansai
Ja, det var inte lätt att trixa ihop men med mycket hjälp av min pojke (bl.a hittade han en billig buss biljett på nätet och bokade plus massor pepp) så hoppade jag på en nattbuss i Tokyo
nästan direkt när jobbet slutade och kom fram till Osaka 8 timmar senare. Shinji hade ytterligare en arbetsintervju på morgonen (det är därför han har kostym på sig!) men sen var han bara min i två hela dagar (^ω^)
På söndagen for vi till Kobe och satt i solen vid havet och tog det jättelugnt, tittade på en loppmarknad och åt onigiris innan vi drog oss hem till honom och hans familj. Jag träffade hans mamma, två (av tre) systrar samt farmor en minikort stund (det var rätt lugnt men jag misstänker att jag gjorde ett superkorkat intryck, min förståelse av Kansaidialekt blandad med koreanska är lite långsam märkte jag ^^;). Sedan lagade vi en jättesmarrig tofurätt med stekt äggplanta och köttfärs i (har ätit den flera gånger men namnet undflyr mig alltid nånting-nånting-dofu tror jag). Hans mamma gav oss koreansk soppa med ägg i. Den var jättegod men var inte särskilt olik japanska soppor. Men det var lite spännande att få prova hemlagad koreansk mat, det var en premiär för mig tror jag! Eller nä, inte om man räknar kimchi för hemlagad kimchi har jag blivit bjuden på.
Kobe är känt för:
1.) att vara en maffiatät stad (har ingen kommentar, varken för eller mot och det är jag ganska glad för)
2.) sin -med japanska mått mätt- internationella befolkning (mer eller mindre bekräftat, åtminstone om man ser till de internationella, framför allt europeiska ord, namn, butiker etc som förekommer i staden.
3.) att vara en mycket modemedveten och fashionabel stad (i högsta grad sant om du frågar mig, alla flickor har perfekt färgat, lagt och lockat hår, märkesväskor dinglande i armvecket, pojkarna har tuffa frisyrer och jeans med dyra hål i samt 95% av alla hundägare hade klätt upp sina jyckar enligt konstens alla regler, också).
Jag rekommenderar Kobe kanske inte till den som precis kommit från Europa och ska turista men gärna för den lite mer erfarnde Japan-resenären som vill ha en liten annorlunda stämning än andra japanska städer och en hint om hur Japan kunde vara om man inte var så rädd för utländskhet i sin vanliga vardag. Och komma nära havet. Jag gillar Kobe jättemycket men det kan ju också bero på att jag har så många fina minnen därifrån.
nästan direkt när jobbet slutade och kom fram till Osaka 8 timmar senare. Shinji hade ytterligare en arbetsintervju på morgonen (det är därför han har kostym på sig!) men sen var han bara min i två hela dagar (^ω^)På söndagen for vi till Kobe och satt i solen vid havet och tog det jättelugnt, tittade på en loppmarknad och åt onigiris innan vi drog oss hem till honom och hans familj. Jag träffade hans mamma, två (av tre) systrar samt farmor en minikort stund (det var rätt lugnt men jag misstänker att jag gjorde ett superkorkat intryck, min förståelse av Kansaidialekt blandad med koreanska är lite långsam märkte jag ^^;). Sedan lagade vi en jättesmarrig tofurätt med stekt äggplanta och köttfärs i (har ätit den flera gånger men namnet undflyr mig alltid nånting-nånting-dofu tror jag). Hans mamma gav oss koreansk soppa med ägg i. Den var jättegod men var inte särskilt olik japanska soppor. Men det var lite spännande att få prova hemlagad koreansk mat, det var en premiär för mig tror jag! Eller nä, inte om man räknar kimchi för hemlagad kimchi har jag blivit bjuden på.
Kobe är känt för:1.) att vara en maffiatät stad (har ingen kommentar, varken för eller mot och det är jag ganska glad för)
2.) sin -med japanska mått mätt- internationella befolkning (mer eller mindre bekräftat, åtminstone om man ser till de internationella, framför allt europeiska ord, namn, butiker etc som förekommer i staden.
3.) att vara en mycket modemedveten och fashionabel stad (i högsta grad sant om du frågar mig, alla flickor har perfekt färgat, lagt och lockat hår, märkesväskor dinglande i armvecket, pojkarna har tuffa frisyrer och jeans med dyra hål i samt 95% av alla hundägare hade klätt upp sina jyckar enligt konstens alla regler, också).
Jag rekommenderar Kobe kanske inte till den som precis kommit från Europa och ska turista men gärna för den lite mer erfarnde Japan-resenären som vill ha en liten annorlunda stämning än andra japanska städer och en hint om hur Japan kunde vara om man inte var så rädd för utländskhet i sin vanliga vardag. Och komma nära havet. Jag gillar Kobe jättemycket men det kan ju också bero på att jag har så många fina minnen därifrån.
måndag 3 mars 2008
Registrerad alien samt tur till Akihabara
Idag var det första gången sedan jag kom som jag fått helt ledigt två dagar i sträck. Fast i ärlighetens namn var jag ändå förbi en sväng om skolan för att kolla att det var okej att jag var ledig -och det var det!
Först på dagen var jag dock och hämtade ut min utlänningsregistrering. Det är ett ID-kort som jag alltid måste bära med mig. Det talar om var jag bor och hur länge jag får vara i Japan. Jude-stjärnevibbar någon? Nåväl, smällar man får ta, jag är låååångt ifrån färdig med det där grejjandet ändå. Tur att det inte kostar några pengar att tala om.
Min nyttiga ledighets frukost, till höger››
Den bestod av te, apelsinjuice, omelett med pyttesmå torkade räkor och majonnäs på, tärnad vinterdaikon (Shinji förklarade att de som odlas på vintern är mildare och å, den var underbar. Är precis lika krispig och god som man föreställde sig istapparna vara när man var liten.
På väg mot Saitamas city ward där jag hämtade mitt "Alien Registration Card" i utbytis mun ofta aka "Gaijin Card" såg jag de här fina plommonblommorna.
Alla pratar om den fantastiska körsbärsblommen men jag är verkligen en större vän av plommon. De börjar blomma i februari -mars när inget annat finns. Som envisa tussar av sommar sitter de på svarta knotiga grenar och bara strålar. Frostiga nätter eller blåsiga, regniga dagar bekommer dem inte. De hänger kvar ändå. Jag tycker det är så fatastaiskt på nåt vis. Dessutom har flera arter en underbar, stark doft som kan färdas flera kvarter med vinden en ljum eftermiddag.
Satine sa alltid att plommonblommen var den maskulina varianten av körsbärsditon. Jag gillar väl kanske inte att dela upp saker i manligt och kvinnligt på det sättet men håller gärna med om att körsbärsblom är lika skör och skir som många verkar anse även kvinnor vara.
T.h Urawa är känt för fotboll, så till den milda grad att ett ställe jag passerade hade den här målningen uppsatt i skylten›
Idag är det den 3/3 och som alla dagar när det är samma siffra på dagen som månaden (?) så är det festival. Det var "Hinamatsuri" som gällde för dagen och ett stort varuhuskomplex som jag passerade hade den här tjusiga dockparaden arrangerad.
T.h "Gott bröd och mjölk" ah, det låter som ett skämt men det var namnet på en kiosk på en av stationerna jag passerade. Eftersom jag ju blev helt ledig bestämde jag mig för att åka in en tur till 電気街 "Elektronikstaden" och undersöka hur det är med skypemobiler. Det florerar vissa rykten om att det finns en liten bärbar sak som man kan köra skype och enbart skype på utan att skaffa sig ett abonnemang. Eftersom jag inte har något permanent uppehållstillstånd i Japan ännu så har jag inte rätt att teckna upp mig för t.ex mobiltelefon vilket är jäkligt opraktiskt och irriterande. Det är iofs bara toppen på ett isberg att jag inte kan ha mobil men resten är lite mera läskiga grejjer så vi håller bara tummarna för att den dan då jag blir tvungen att ta reda på mera inte kommer.
Akihabara är en hemskt känd stadsdel av Tokyo men jag har fram tills idag missat den på mina resor till den japonesiska huvudstaden. Här finns huuuuur många butiker so
m helst som säljer elektronik. Och väldigt många butiker för otakus, nördar, geeks etc, you name it. Därför ser man ofta flickor utklädda till "maids" på stan. Tjejen till höger här delade ut reklambroschyrer så jag snattade fräckt ett kort på henne . Jag tyckte mig ana att alla uppklädda tjejer gjorde det som en del av sitt jobb.
Huga, jag kom av misstag in på en bakgata där jag garanterat var den enda tjejen (jag reagerade inte förrän jag kände att jag var utstirrad). Det fanns en kö med tre osnygga typer till ett ställe med fördragna gardiner och en handtextad skylt utanför "Maid-massage 10 miuter". Ehhhh jag sticker. Nu. Säg inget mer tänkte jag och var glad att jag hade gaijin-längd på benen och snabbt kunde älga ifrån stället.
Å, nu sitter en eller annan kanske som på nålar, hur det gick med skype-telefonen? Vet inte om det finns någon öht. Butikspersonalen på Sofmap hade ingen koll vad jag fattade och de sa typ att det nog inte finns något intresse av att sälja något liknande i Japan heller. Dumdrygt. Jaja, jag får helt enkelt hålla mig till mitt arbetstillstånd ger mig rätt att skriva på ett kontrakt för mobiler.
Först på dagen var jag dock och hämtade ut min utlänningsregistrering. Det är ett ID-kort som jag alltid måste bära med mig. Det talar om var jag bor och hur länge jag får vara i Japan. Jude-stjärnevibbar någon? Nåväl, smällar man får ta, jag är låååångt ifrån färdig med det där grejjandet ändå. Tur att det inte kostar några pengar att tala om.
Min nyttiga ledighets frukost, till höger››
Den bestod av te, apelsinjuice, omelett med pyttesmå torkade räkor och majonnäs på, tärnad vinterdaikon (Shinji förklarade att de som odlas på vintern är mildare och å, den var underbar. Är precis lika krispig och god som man föreställde sig istapparna vara när man var liten.
På väg mot Saitamas city ward där jag hämtade mitt "Alien Registration Card" i utbytis mun ofta aka "Gaijin Card" såg jag de här fina plommonblommorna.Alla pratar om den fantastiska körsbärsblommen men jag är verkligen en större vän av plommon. De börjar blomma i februari -mars när inget annat finns. Som envisa tussar av sommar sitter de på svarta knotiga grenar och bara strålar. Frostiga nätter eller blåsiga, regniga dagar bekommer dem inte. De hänger kvar ändå. Jag tycker det är så fatastaiskt på nåt vis. Dessutom har flera arter en underbar, stark doft som kan färdas flera kvarter med vinden en ljum eftermiddag.
Satine sa alltid att plommonblommen var den maskulina varianten av körsbärsditon. Jag gillar väl kanske inte att dela upp saker i manligt och kvinnligt på det sättet men håller gärna med om att körsbärsblom är lika skör och skir som många verkar anse även kvinnor vara.
T.h Urawa är känt för fotboll, så till den milda grad att ett ställe jag passerade hade den här målningen uppsatt i skylten›
Idag är det den 3/3 och som alla dagar när det är samma siffra på dagen som månaden (?) så är det festival. Det var "Hinamatsuri" som gällde för dagen och ett stort varuhuskomplex som jag passerade hade den här tjusiga dockparaden arrangerad.
T.h "Gott bröd och mjölk" ah, det låter som ett skämt men det var namnet på en kiosk på en av stationerna jag passerade. Eftersom jag ju blev helt ledig bestämde jag mig för att åka in en tur till 電気街 "Elektronikstaden" och undersöka hur det är med skypemobiler. Det florerar vissa rykten om att det finns en liten bärbar sak som man kan köra skype och enbart skype på utan att skaffa sig ett abonnemang. Eftersom jag inte har något permanent uppehållstillstånd i Japan ännu så har jag inte rätt att teckna upp mig för t.ex mobiltelefon vilket är jäkligt opraktiskt och irriterande. Det är iofs bara toppen på ett isberg att jag inte kan ha mobil men resten är lite mera läskiga grejjer så vi håller bara tummarna för att den dan då jag blir tvungen att ta reda på mera inte kommer.
Akihabara är en hemskt känd stadsdel av Tokyo men jag har fram tills idag missat den på mina resor till den japonesiska huvudstaden. Här finns huuuuur många butiker so
m helst som säljer elektronik. Och väldigt många butiker för otakus, nördar, geeks etc, you name it. Därför ser man ofta flickor utklädda till "maids" på stan. Tjejen till höger här delade ut reklambroschyrer så jag snattade fräckt ett kort på henne . Jag tyckte mig ana att alla uppklädda tjejer gjorde det som en del av sitt jobb.Huga, jag kom av misstag in på en bakgata där jag garanterat var den enda tjejen (jag reagerade inte förrän jag kände att jag var utstirrad). Det fanns en kö med tre osnygga typer till ett ställe med fördragna gardiner och en handtextad skylt utanför "Maid-massage 10 miuter". Ehhhh jag sticker. Nu. Säg inget mer tänkte jag och var glad att jag hade gaijin-längd på benen och snabbt kunde älga ifrån stället.
Å, nu sitter en eller annan kanske som på nålar, hur det gick med skype-telefonen? Vet inte om det finns någon öht. Butikspersonalen på Sofmap hade ingen koll vad jag fattade och de sa typ att det nog inte finns något intresse av att sälja något liknande i Japan heller. Dumdrygt. Jaja, jag får helt enkelt hålla mig till mitt arbetstillstånd ger mig rätt att skriva på ett kontrakt för mobiler.
tisdag 26 februari 2008
押し入れ, min stora garderob
Mamma undrade lite oroligt om jag hade plats nog i min lilla, lilla lägenhet. För alla grejer som jag kommer att be henne att skicka alltså (*^ ------^*)Det är i den här garderoben som alla saker bor i just nu iaf. Jag har öppnat ena dragdörren så att ni ska få en uppfattning. Bakom den högra dörren finns min resväska som fungerar som byrå för underkläder och linnen. På undervåningen ligger min futon fint ihopvikt och trängs bara lite med min begagnade dammsugare som jag oxå ärvt från jobbet. På tal om det, jag glömde att berätta om min lilla "toaster oven" (t.h), även den ett arvegods så klart. Vad jag förstår är detta den vanligaste brödrosten i japanska hem. Jag är ju som ni vet ingen riktig mackofil men kanske kan man smälla ihop lite grönsaker att rosta eller nån kaka om man vill ge bort en kanske.
På min lediga söndag förra veckan travade jag som förutspått ut på stan en sväng i jakt på grundläggande hushållsredskap. Det blev en tur till Parco, ett alldeles nytt varuhus (デパート alltså) som hade mycket dyrt, gulligt men som tur också Muji. Så det blev en gryta och panna av enklaste modell samt lite annat på 100 yens-shoppen på vägen hem (jag äger bl. a en körsbärsmönstrad kökshandduk numer, wiieeeie). Har också införskaffat en helt ok kniv samt en stor skärbräda som man kan lägga tvärs över diskhin för att fixa en arbetsyta i köket. Smurtigt va ^^Ovan ser ni gullig bricka samt en till hälften av mig tillagad måltid. Den runda lådan köpte jag på min matvaruaffär för nedsatt pris alldeles innan stängningsdags. Det gröna till vänster om brickan är min sittkudde (座布団）jag köpte två likadana, en till mig och en till min dator, haha.
torsdag 24 januari 2008
Studera japanska på egen hand---går det!?
"Men OJ kan du prata japanska, det måste vara jättesvårt att lära sig??"
eh ja med den inställningen så blir det väl det. Jag tror att har man bara tillräckligt med motivation ska det inte vara omöjligt att lära sig själv men det krävs diciplin förstås. Listar lite av mina tankar kring att studera japanska nedan.
Ibland blir jag tillfrågad av folk som är väldigt intresserade av Japan och japansk kultur om det är möjligt att lära sig japanska på egen hand. Själv har jag ju läst på universitetet så egen erfarenhet av det har jag inte men jag vet ju ungefär vad som ingår i inlärningsprocessen (plus att jag faktiskt tog en kurs i att undervisa japanska på grundläggande nivå på Rits) så jag tänkte göra en tipslista. Om det finns någon läsare som har andra länkar, tips eller kommentarer så är de också varmt välkomna!
＜＜Så här mycket japan blev jag efter 10 månader. ehh. Varför måste folk alltid fråga om jag har "blivit japan ännu" nu när jag är tillbaka. "Nä, du är ju lika blond som vanligt" säger de sen. Ingen kan väl på allvar tro att nåt sånt ändrar sig?? Ändå kommer kommentaren så ofta.
Klädesplagget kallas yukata och är en bomullsdräkt som bärs på sommaren och hålls ihop med flera band på insidan samt det stora obi-bältet. Kan inhandlas för runt 2-3000 yen om man ger sig tid att leta lite. Ännu billigare second-hand, så klart
Grund
✿ Att lära sig ord från anime/film etc är jefligt coolt men man riskerar ofta att få ett väldigt oartigt/slangbaserat ordförråd. Jag rekommenderar varmt att ha en japansk lärobok att studera som komplement. Både för artigare tilltal och en bra grammatisk grund. På Lunds universitet används Genki 1 och 2. Jag tycker att Genki-böckerna har ett bra ordförråd samt logiskt upplägg med grammatiken. Jag känner flera personer som på egen hand har lärt sig bra japanska genom självstudier av Genki. (Extra info, jag har träffat en av författarna till boken!! Han är lärare på Rits och heter Ono-sensei, tyvärr visste jag inte att det var han för då hade jag ju så klart frågat hur det gick för för Mary och Takeshi!)
✿ Du måste lära dig att skriva hiragana och katakana, streckordningen är viktig så lär rätt från början. Här finns animationer som visar hur man skriver (klicka runt den visar både hiragana, katakana och kanji!). Här finns ett spel där du övar läsningen hiragana/romaji (v-länskt alfabet) men även katakana och annat!
Jag tycker att uppbyggnaden på dessa sidor är pedagogisk och lättanvänd, hoppas att de kan komma fler till nytta!
Och vidare?
✿ Även om det känns traggligt ibland, ge inte upp. Det finns många siter på nätet där man kan skaffa sig brevvänner från Japan. De vill säkert öva engelska med dig så gör ett utbyte där ni skriver halva brevet på engelska och halva på japanska till varandra. Forumet Mixi finns också. Registreringen på japanska kan vara knixig men har man fixat det är det lätt att komma i kontakt med folk.
✿ Plugga kanji! Jag finner detta ganska rofyllt och enkelt att göra på egen hand. Det finns böcker för detta också så klart. På universitetet använde vi en som heter Basic kanji book. På nätet finns http://www.jlpt-kanji.com/ som enligt mig är en eminent sida (om man inte får kryp i benen av att sitta framför datorn och plugga :P). Jag tycker att det är lättast att skriva tecknet om och om igen, ära mig det tillsammans med andra kanjin i de kombinationer man oftast ser det i. Memorera båda läsningarna (eller om det finns ännu fler) från början, du spar mycket arbete!
✿ Spara inte grammatiken till senare! Bra förklaringar och flash-övningar på mycket av den grammatik som dyker upp finns här (tack till Shinryuu för tipset, vad skulle jag gjort utan den här sidan (●＾□＾●) )
Öva, öva, öva måste man göra. Här skrivs kanji med pensel (kalligrafi) våren 2006. Foto taget av Toshiko Shimamura
(det här inlägget finns också på min utbytesblogg här)
eh ja med den inställningen så blir det väl det. Jag tror att har man bara tillräckligt med motivation ska det inte vara omöjligt att lära sig själv men det krävs diciplin förstås. Listar lite av mina tankar kring att studera japanska nedan.
Ibland blir jag tillfrågad av folk som är väldigt intresserade av Japan och japansk kultur om det är möjligt att lära sig japanska på egen hand. Själv har jag ju läst på universitetet så egen erfarenhet av det har jag inte men jag vet ju ungefär vad som ingår i inlärningsprocessen (plus att jag faktiskt tog en kurs i att undervisa japanska på grundläggande nivå på Rits) så jag tänkte göra en tipslista. Om det finns någon läsare som har andra länkar, tips eller kommentarer så är de också varmt välkomna!
＜＜Så här mycket japan blev jag efter 10 månader. ehh. Varför måste folk alltid fråga om jag har "blivit japan ännu" nu när jag är tillbaka. "Nä, du är ju lika blond som vanligt" säger de sen. Ingen kan väl på allvar tro att nåt sånt ändrar sig?? Ändå kommer kommentaren så ofta.Klädesplagget kallas yukata och är en bomullsdräkt som bärs på sommaren och hålls ihop med flera band på insidan samt det stora obi-bältet. Kan inhandlas för runt 2-3000 yen om man ger sig tid att leta lite. Ännu billigare second-hand, så klart
Grund
✿ Att lära sig ord från anime/film etc är jefligt coolt men man riskerar ofta att få ett väldigt oartigt/slangbaserat ordförråd. Jag rekommenderar varmt att ha en japansk lärobok att studera som komplement. Både för artigare tilltal och en bra grammatisk grund. På Lunds universitet används Genki 1 och 2. Jag tycker att Genki-böckerna har ett bra ordförråd samt logiskt upplägg med grammatiken. Jag känner flera personer som på egen hand har lärt sig bra japanska genom självstudier av Genki. (Extra info, jag har träffat en av författarna till boken!! Han är lärare på Rits och heter Ono-sensei, tyvärr visste jag inte att det var han för då hade jag ju så klart frågat hur det gick för för Mary och Takeshi!)
✿ Du måste lära dig att skriva hiragana och katakana, streckordningen är viktig så lär rätt från början. Här finns animationer som visar hur man skriver (klicka runt den visar både hiragana, katakana och kanji!). Här finns ett spel där du övar läsningen hiragana/romaji (v-länskt alfabet) men även katakana och annat!
Jag tycker att uppbyggnaden på dessa sidor är pedagogisk och lättanvänd, hoppas att de kan komma fler till nytta!
Och vidare?
✿ Även om det känns traggligt ibland, ge inte upp. Det finns många siter på nätet där man kan skaffa sig brevvänner från Japan. De vill säkert öva engelska med dig så gör ett utbyte där ni skriver halva brevet på engelska och halva på japanska till varandra. Forumet Mixi finns också. Registreringen på japanska kan vara knixig men har man fixat det är det lätt att komma i kontakt med folk.
✿ Plugga kanji! Jag finner detta ganska rofyllt och enkelt att göra på egen hand. Det finns böcker för detta också så klart. På universitetet använde vi en som heter Basic kanji book. På nätet finns http://www.jlpt-kanji.com/ som enligt mig är en eminent sida (om man inte får kryp i benen av att sitta framför datorn och plugga :P). Jag tycker att det är lättast att skriva tecknet om och om igen, ära mig det tillsammans med andra kanjin i de kombinationer man oftast ser det i. Memorera båda läsningarna (eller om det finns ännu fler) från början, du spar mycket arbete!
✿ Spara inte grammatiken till senare! Bra förklaringar och flash-övningar på mycket av den grammatik som dyker upp finns här (tack till Shinryuu för tipset, vad skulle jag gjort utan den här sidan (●＾□＾●) )
Öva, öva, öva måste man göra. Här skrivs kanji med pensel (kalligrafi) våren 2006. Foto taget av Toshiko Shimamura
(det här inlägget finns också på min utbytesblogg här)
tisdag 13 november 2007
Lite tips och idéer för den som är sugen att bo i Japan ett tag
Om man vill prova att bo i Japan ett tag finns det lite olika alternativ, jag själv har rest som utbytesstudent men varit i kontakt med andra lösningar också så jag tänkte försöka mig på att skriva upp lite olika alternativ här!
Ber er kära läsare dock att ha i åminnelse att de japanska reglerna kan ha fler krummelikrokar än vad jag känner till, mao kolla upp själva också för säkerhets skull!
1. Studier
a) Du är student vid ett svenskt universitet och åker på ett utbytesår via det svenska universitetet.
Fördel: du slipper att betala den japanska skolavgiften som är rejält saftig. Du får tillgång till de utbytesprogram/studentboenden etc som vissa universitet tillhandahåller.
Nackdel: konkurrens om platser. Finanser, du får inte jobba mer än 10% i veckan så CSN eller besparingar innan behövs.
Tips: Växjö universitet har väldigt många utbytesplatser i Japan (speciellt om man läser deras grundkurs i Japanska har jag hört men det vet jag inte med säkerhet!). Ryktet säger att det går att plugga utan eller med låg skolavgift om man väljer ett inte särskilt prestigefullt universitet i Japan (fördelen med ett dylikt universitet är att man kan bli ganska ensam som utlänning och kommer snabbare in i språket eller så kanske!)
b) Language school du pluggar med andra utlänningar för att lära er japanska. Målet brukar vara att man ska klara Japanese Language Proficiency Test när man slutar (nivå 4-1 beroende på förkunskaper samt tid man lägger på att studera där).
Fördel: Man får ägna sig åt japanskastudier på heltid. Lättare att komma in än som utbytesstudent (?).
Nackdel: kostar pengar.... Man omges enbart av andra utlänningar vilket kan försvåra att skaffa japaska vänner (ett universitet har ofta fler möjligheter för utbytisarna och ordinarie studenter att lära känna varandra).
Tips: Man kan låna pengar av CSN för skolavgifterna
2. Arbete
Som svensk måste man ha arbetstillstånd för att få jobba i Japan. Bestämmelserna är ganska strikta, vad jag har förstått så krävs bl.a att man har läst minst 3 år på universitetet samt intyg från din arbetsgivare i Japan att du kommer att tjäna över en minimisumma etc etc. Detta finns att läsa på flera hemsidor, bl.a career cross Japan som jag tycker är väldigt informativ och bra. Being-a-broad har sina ljusa punkter, synd bara att de måste tjata om att man ska köpa deras bok hela tiden bara!
Sverige har för närvarande ingen överenskommelse om working holiday i Japan.
Listar jobb som verkar vara populära bland utlänningar i Japan
✪Engelsklärare (även icke infödda talare kan få jobb tydligen... Se upp för företaget Nova! Bästa sättet är nog JET programme men det kan vara svårt att komma in)
✪Modell/statist etc -kolla annonser på internet
✪Host/hostess/barpersonal (detta kallas generellt 水商売 mizushôbai och kan nog vara riktigt tricky att få ett visum för. Notera att host/hostess inte är prostitution... Om man kollar upp sin arbetsgivare bra innan. Åker man dit för illegal verksamhet kan man ha förbrukat sin chans att få vara i Japan!! Samma sak gäller droger.
Det tips jag ofta får (då jag är i situationen söker arbete i Japan men vill helst slippa de ovanstående kategorierna, har någon något tips är jag all ears!!) är att kolla med företag från ens eget land som har kontor i Japan också. Sverige har mer än 150 företag verksamma i Japan!
3. Annat
Tror att man eventuellt kan åka som volontärjobbare. Kolla med internationella sajter.
Som (gift?)partner till en icke-japansk innehavare av ett arbetstillstånd i Japan får man jobba 20%/ve
Som gift partner till en japan får man automatiskt arbetstillstånd (tror jag).
Vet inte hur reglerna är för Internships men flera utlänningar (ofta från USA??) verkar komma för att göra det.
och så ett sista varningens ord....
Det är alltså olagligt att åka till Japan i syfte att söka jobb (m.a.o säg att du är på resa för att träffa vänner eller turista när du blir frågad på flygplatsen!!) om man bara åker som vanlig turist (=behöver inget visum om man åker hem inom 90 dagar).
Det är också olagligt att börja jobba när man bara har ett turistvisum
mmmmmh det är allt jag kan komma på för tillfället, fråga gärna mer eller fyll i luckor så uppdaterar jag!
För alla oss som hoppas på att spendera våren 2008 i Japan~
(detta inlägg finns även på min utbytesblogg, här)
Ber er kära läsare dock att ha i åminnelse att de japanska reglerna kan ha fler krummelikrokar än vad jag känner till, mao kolla upp själva också för säkerhets skull!
1. Studier
a) Du är student vid ett svenskt universitet och åker på ett utbytesår via det svenska universitetet.
Fördel: du slipper att betala den japanska skolavgiften som är rejält saftig. Du får tillgång till de utbytesprogram/studentboenden etc som vissa universitet tillhandahåller.
Nackdel: konkurrens om platser. Finanser, du får inte jobba mer än 10% i veckan så CSN eller besparingar innan behövs.
Tips: Växjö universitet har väldigt många utbytesplatser i Japan (speciellt om man läser deras grundkurs i Japanska har jag hört men det vet jag inte med säkerhet!). Ryktet säger att det går att plugga utan eller med låg skolavgift om man väljer ett inte särskilt prestigefullt universitet i Japan (fördelen med ett dylikt universitet är att man kan bli ganska ensam som utlänning och kommer snabbare in i språket eller så kanske!)
b) Language school du pluggar med andra utlänningar för att lära er japanska. Målet brukar vara att man ska klara Japanese Language Proficiency Test när man slutar (nivå 4-1 beroende på förkunskaper samt tid man lägger på att studera där).
Fördel: Man får ägna sig åt japanskastudier på heltid. Lättare att komma in än som utbytesstudent (?).
Nackdel: kostar pengar.... Man omges enbart av andra utlänningar vilket kan försvåra att skaffa japaska vänner (ett universitet har ofta fler möjligheter för utbytisarna och ordinarie studenter att lära känna varandra).
Tips: Man kan låna pengar av CSN för skolavgifterna
2. Arbete
Som svensk måste man ha arbetstillstånd för att få jobba i Japan. Bestämmelserna är ganska strikta, vad jag har förstått så krävs bl.a att man har läst minst 3 år på universitetet samt intyg från din arbetsgivare i Japan att du kommer att tjäna över en minimisumma etc etc. Detta finns att läsa på flera hemsidor, bl.a career cross Japan som jag tycker är väldigt informativ och bra. Being-a-broad har sina ljusa punkter, synd bara att de måste tjata om att man ska köpa deras bok hela tiden bara!
Sverige har för närvarande ingen överenskommelse om working holiday i Japan.
Listar jobb som verkar vara populära bland utlänningar i Japan
✪Engelsklärare (även icke infödda talare kan få jobb tydligen... Se upp för företaget Nova! Bästa sättet är nog JET programme men det kan vara svårt att komma in)
✪Modell/statist etc -kolla annonser på internet
✪Host/hostess/barpersonal (detta kallas generellt 水商売 mizushôbai och kan nog vara riktigt tricky att få ett visum för. Notera att host/hostess inte är prostitution... Om man kollar upp sin arbetsgivare bra innan. Åker man dit för illegal verksamhet kan man ha förbrukat sin chans att få vara i Japan!! Samma sak gäller droger.
Det tips jag ofta får (då jag är i situationen söker arbete i Japan men vill helst slippa de ovanstående kategorierna, har någon något tips är jag all ears!!) är att kolla med företag från ens eget land som har kontor i Japan också. Sverige har mer än 150 företag verksamma i Japan!
3. Annat
Tror att man eventuellt kan åka som volontärjobbare. Kolla med internationella sajter.
Som (gift?)partner till en icke-japansk innehavare av ett arbetstillstånd i Japan får man jobba 20%/ve
Som gift partner till en japan får man automatiskt arbetstillstånd (tror jag).
Vet inte hur reglerna är för Internships men flera utlänningar (ofta från USA??) verkar komma för att göra det.
och så ett sista varningens ord....
Det är alltså olagligt att åka till Japan i syfte att söka jobb (m.a.o säg att du är på resa för att träffa vänner eller turista när du blir frågad på flygplatsen!!) om man bara åker som vanlig turist (=behöver inget visum om man åker hem inom 90 dagar).
Det är också olagligt att börja jobba när man bara har ett turistvisum
mmmmmh det är allt jag kan komma på för tillfället, fråga gärna mer eller fyll i luckor så uppdaterar jag!
För alla oss som hoppas på att spendera våren 2008 i Japan~(detta inlägg finns även på min utbytesblogg, här)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
