Kärlek...

är aldrig så bra som i Japanska TV-serier.

Mest för att det aldrig händer något. Man bara fladdrar med ögonfransarna och råkar av misstag hålla handen eller få en oskyldig puss på kinden. Inga pinsamma fylleligg eller jobbiga KK, inga inavelsförvecklingar à la amerikansk TV-serie.

Det finns ett ord för att vara sådär hemligt kär och sitta och glittra med ögonen ギュンギュンする (gyungyun suru). Japanerna har helt enkelt tagit det till en ny nivå. I vanliga fall får jag kväljningar men mycket sällan i Japan.

Nu senast har jag sett Hana Kimi som faktiskt har en jobbig kärlekshistoria. Mest av allt för att den är så extremt förutsägbar och ... söt. Den manliga huvudrollen är så typisk för skådespelaren (Oguri Shun).

Huvudhistorien handlar om en tjej som klär ut sig till kille för att kunna gå på samma skola som en f.d höjdhoppningsstjärna vars karriäravbrott hon tror sig vara orsak till. Hennes quest är att få den trulige killen (som hon naturligtvis blir kär i) att börja hoppa igen. Killen är så klart skolans snyggaste och samtidigt svåråtkomligaste typ som är helt upptagen med att lida och inte tar emot någon sorts uppmuntran, hot eller andra påhopp. Fast såklart börjar han tycka att hon är lite söt... etc yadayada.

Nej det är inte seriens brist på originalitet vad gäller huvudstory som lockar, inte heller det ganska töntiga sättet på vilken den till kille utklädde kvinnliga huvudkaraktären förvandlas till en kille. Det skulle kunna vara ett vrålfint statement vad gäller könsroller i Japan och mycket annat men det har också mycket prydligt lags på hyllan och sådant som skulle kunna leda till debatt har man helt sonika struntat i. Så typiskt, här ska alla strykas medhårs på något sätt. När vår kill-tjej väl etablerat sig i klassen (bl.a genom att tala som en kille "jag" blir "ore" istället för "(w)atashi" som tydligast exempel) behövs inte mycket övertygning av klasskamrater att den här lilla tunna typen bara är en grabb som missat puberteten. Ah well.

Samtidigt förekommer en massa dråpliga situationer just p.g.a att killtjejen måste förhindra att bli avslöjad som tjej. Ett riktigt grorious moment är när hon låtsas vara en kille som klär ut sig till en tjej (det ror hon hem klockrent genom att ha peruken lite på sniskan, gå bredbent i långklänning och se djälvligt borttappad ut i största allmänhett ^^).
En av killarna på skolan råkar dessutom bli kär i killtjejen, ovetande om att hon är en tjej detta leder också till mycket hysteriska situationer. Inget går upp mot hysteriskt överspel och stilisering på samma gång. Plus übertempo.

Det bästa med hela serien är dock att man har lagt ned så mycket tid på karaktärbygge. Även birollerna får bli viktiga ibland och killtjejen får ett gäng med kompisar som verkligen känns som riktiga kompisar osv.

En bra serie och rolig som fan!

Passa på att titta på den på Chrunchyroll innan den blir licensierad.

おすすめします☆

PS
Det här sammanfattar ganska bra (youtubeclip).
Ytterligare ett smakprov från youtube
Textingen är på franska men handligen enkel. Alla som kommer in frågar efter Sano (höjdhopparkillen) för att låna hans schampoo. Den enda som är hemma dock är killtjejen som precis flyttat in.