God morgon!
Idag känns det på riktigt som den första lediga dagen efter skolavslutningen (jag har ju så många lediga dagar att jag bah måste dela upp dem, asså). Jag sade hejdå till min kära, kära högstadieskola i torsdags.
Hela grejjen började väl egentligen redan dagen innan då jag på onsdagens morgonmöte blev avtackad i lärarrummet med tal från rektorn, en present (en slags duk i japansk stil, man kan använda den till att slå in téflaskor eller sin lunchlåda, t.ex) och två tavlor med "yose-gaki" det är små hälsningar som mina kolleger skrivit till mig. Jättefina kommentarer. Jag blev så rörd och förvånad när detta hände så jag kunde riktigt känna att ett lager av tårar som precis inte svämmade över utan bara lade sig som en glansig hinna i ögat.
På torsdagen fortsatte mina hejdån i full stil. Några av mina favoritkids från nian kom och hämtade mig till sitt morgonmöte. De hade också gjort en "yose-gaki" och deras klassföreståndare är min goda vän bildlärarinnan så hon hade ritat ett porträtt av mig också. Jag blev helt chockad, det var hur likt som helst! Som ett foto.
Senare blev jag meddragen till gympasalen där alla niorna var samlade för att träna för skolavslutningen. Där, inför alla niorna och deras samlade lärare (av en slump de lärare som jag kommit allra bäst överens med, t.ex bildläreren och den unga engelskläraren som jag faktiskt umgåtts med även utöver skoltiden) blev jag avtackad med tal från några av mina elever och en ENORM bukett med rosa rosor och små vita brudbröd i. Jag har nog aldrig i mitt liv fått en sån underbar bukett med blommor förut (absolut inget ont om dem jag har fått). Sedan blev jag såklart ombedd att själv säga några väl valda ord och efter det, där jag stod mitt framför alla så sjöng de en sång som heter "Sakura". Ojoj vad jag fick blinka och hålla andan för att inte stå och tokgråta inför alla mina kidz.
Det var jättefint. Så gulligt av alla dem som jag har kämpat så hårt för att uppmuntra och inspirera.
Det är svårt att beskriva.
Men eftersom det här var mitt allra första år kan jag med säkerhet säga att jag aldrig kommer att glömma dem jag lärt känna och allt jag varit med om.
Senare blev jag också avtackad av mina fyra närmaste medarbetare, engelsklärarna och många elever kom till lärarrummet och tackade av mig en del med brev, kakor, någon godisbit och en massa kramar så klart! När vi städade så kom en hel grupp av de roliga killarna i åttan fram höll varandra om axlarna och sa "you look great today" vilket är ett enormt internt skämt som har pågått i flera månader. Jag blev så glad ända in i själven av att veta att min existens på den här skolan har betytt något för någon annan mer än mig själv. För uppriktigt jag har lagt ner 110 procent av min energi här.
Kanske är det sant som min kära mor sa, att det är bra med avslut så att man får lite feedback på det man gör ibland. Alla har verkligen sagt så fina saker, om allt från mitt engagemang, hur jag umgås med eleverna, min personlighet, undervisningsstil ja till och med mitt utseende... Jag känner mig som en kändis, eller nej kanske en liten prinsessa!
Det är också roligt att många säger "vi tänkte på dig när vi valde detta" och så har jag fått rosa saker! Jag som aldrig har burit ett rosa plagg till skolan (inte synligt iaf, okej kanske en rosa scarf om halsen på väg till skolan, men även den ytterst sällan). Jag är, och kommer kanske alltid att vara rosa. Det är visst bara att inse ヾ(*･∀･*)ノ
Visar inlägg med etikett jobb i japan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobb i japan. Visa alla inlägg
söndag 8 mars 2009
lördag 8 november 2008
Att jobba som ALT/AET i Japan
Just nu jobbar jag som AET (Assistant English Teacher) eller som det hette förut ALT (Assistant Language Teacher) på låg- t.o.m högstadiet i en liten japansk stad.
Att vara AET kan vara lite olika beroende på de skolor man hamnar på. Men vad jag förstått är det väldigt vanligt att man som AET går ca 3 dagar i veckan till en högstadieskola, resterande 2 dagar fördelas en vardera på låg- och mellanstadieskolor.
För mig är det absolut lugnast att vara på högstadiet. Så här ser en normal dag ut på högstadiet:
Kommer in till skolan runt 8. Sitter med på morgonmöte (oftast kommer dagens schema upp samt om det har hänt något speciellt/något är på gång). Efter mötet går jag och några andra lärare som inte har hand om någon klass och sopar i foajén det är nämligen så att det inte jobbar några städare på skolorna här, ungarna och lärarna städar.
Medan barnen har morgonsamling i sina hemklassrum plockar jag sedan efter städningen ihop mina grejer och första lektionen börjar 8.50.
Det finns ett rullande schema som de sätter in mig efter, det är meningen att jag ska träffa alla klasser lika mycket. Det finns 3 eller 4 klasser per årskull. Varje klass har plus 30 studenter.
Det är 4 lektionspass före lunch och 2 efter. Jag jobbar oftast de första 5 passen, det är mer än vad en vanlig ämneslärare gör. Vill jag gå på toa får jag smita ut under lektionen. Samtidigt är det ju inte så att jag har ensamt ansvar för lektionerna. Snarare så att den japanska engelskläraren har hela ansvaret och ber mig att läsa en text, hitta på exempelmeningar för grammatiska mönster som de lär sig ibland. Mesta tiden står man mest och tittar på och nickar känns det som. Ibland står man vid sidan om och tittar på när de lär ut minst sagt tvivelaktig engelska men det är inte alltid läge att fixa det (-_-;;;).
Eftersom min skola är en av de värsta skolorna i hela Saitamaprefekturen (sägs det, för mig påminner det alldeles väldigt om Mariaskolan för 10 år sedan, haha) så har min skola fixat ett system så att det alltid finns en huvudlärare samt en assisterande lärare i klassrummet. Huvudläraren håller i lektionen och den assisterande läraren håller pli på ungarna så att det blir ett någorlunda studieklimat i klassrummet. Jag ser naturligtvis till att hjälpa till med det så gott jag kan också. Vissa uppskattar när jag kommer förbi och pratar lite, ställer frågor om företrädelsevis engelska och sådär medan andra är precis lika likgiltiga för mig som för alla andra lärare.
Efter 4 x 45 eller 50 minuters lektionspass är man alldeles redo för lunch. Det finns inga matsalar heller så barnen har delat upp sina klasser i grupper med olika ansvarsområden vad gäller skollunchen. Några drar på sig mössa och förkläde, hämtar matvagnarna och ser till att maten blir rättvist fördelad till alla i hela klassen innan man sätter sig till bords och med ett gemensamt "itadakimasu!" (jag emottager ödmjukt) hugger in på ris, misosoppa, picklade grönsaker, currygryta, udon-nudlar, friterade småfiskar eller vad det nu är som bjuds på, oftast 3 tallrikar med något. Ibland får man en liten bit ananas eller en clementin också.
Skolmaten är helt okej, förutom de dagar man får nudlar OCH bröd. WTF!!! liksom. Det är ju som att äta köttbullar och korv samtidigt. Kostcirkeln skenar. Hujedamej osv. Aja det stör mig lite iaf, som ni nog förstår.
Skollunchen intar jag, också efter ett rullande schema, med skolbarnen i deras klassrum. När allt är uppätet och undanstädat brukar jag ha ungefär 15 minuter till nästa klass. Brukar passa på att borsta tänderna och kolla mobilen om jag fått några mail kanske.
När lektionerna är slut hjälps man åt att sopa och torka golven i klassrum och korridorer. Jag hjälper till hos motsv. åttorna. Sopar lite, ser till att de inte (bara) spelar baseboll med sopkvastarna och hemmasnickrade bollar av eltejp. Efter det har kidsen ett sista möte för dagen med sin klass och går sedan vidare till sina olika klubbaktiviteter(部活(動) bukatsu(dô)).
Det finns flera sportklubbar, två olika band och en målarklubb för att nämna lite av vad som finns att göra. Niorna är upptagna av studium inför gymnasiet och är undantagna från klubbaktiviteterna under andra terminen av läsåret (dvs nu). I.o.m att det finns klubbar så måste lärarna dessutom engagera sig i att hålla iordning klubbarna utöver att förbereda lektioner och ta hand om sina klasser. Verkar pissjobbigt. Jag sitter mest och tittar på och ruskar på huvudet. Vad gäller mina arbetsuppgifter efter skolan så måste jag skriva ned vad jag gjort på varje lektion. Sedan ber engelsklärarna mig ganska ofta att hjälpa till med olika projekt. T.ex. inför engelskprov att hålla studiegrupp eller hjälpa till som inför speech tävlingen för några månader sedan. Eller förbereda studiematerial, ofta är texterna färdiga men jag får skriva det på datorn. Eftersom jag kan skriva både på engelska och japanska har jag fått göra en hel del sånt. Jag har också några gånger blivit ombedd att skriva och rita plakat med information om Sverige.
Jag får gå hem efter 5 men av någon anledning så kommer jag sällan iväg före halv 6 eller så...
På småskolan är systemet lite annorlunda. Man kommer in på morgonen vid 8, dricker lite té och plockar ihop vad det är som behövs för lektionerna. Första lektionen börjar vid 8.45 och eleverna kommer och hämtar mig i lärarrummet, hjälper mig att bära mina saker till klassrummet innan lekionen drar igång. Här är det bara 45-minuters lektioner som gäller och det ligger en lång rast mellan 2:a och 3:e lektionspasset. Lunchen funkar på samma sätt som högstadiet fast rasten efter är längre, oftast hinner jag med en kopp té och att sortera takarna lite emellan. På småskolorna går jag dessutom så gott som alltid 6 pass.
Här är mitt ansvar mycket, mycket större. På den ena skolan förbereder jag allt material samt planering själv, på den andra görs det i gott samarbete med en lärarinna som har en massa böcker och idéer vilket alltid är roligt och inspirerande för mig. Även om man delar ut en plan för vad som skall göras och sägas på lektionerna är det sällan som klasslärarna förbereder sig nämnvärt för engelskan. De tittar på mig och säger "yoroshiku onegaishimasu" ("var vänlig och ta hand om mig" i en mkt fri översättning/tolkning) och sätter sig ner med skolbarnen i värsta, västa fall. Det är meningen att vi ska göra "team teaching" där klassläraren pratar och förklarar på japanska och jag står för den engelska delen. Så funkar det inte alls... Kanske 2-3 lärare av alla jag träffar verkar ens försöka ta sådana initiativ. Så jag tar över, pratar både engelska och japanska och lärarna får se till att klassen inte blir för vild.
Efter att jag har undervisat färdigt sätter jag igång att förbereda för nästkommande veckas undervisning samt material. Oftast kan jag inte lätta före 6 men det är inte ovanligt att det drar över mer. När jag pratat med andra AET:s så säger det att de aldrig hört talas om maken. Att det blir så mycket är nog en kombination av att jag kan prata japanska och gillar att hjälpa till. Det är kul med ansvar samtidigt som man så klart blir rätt trött emellanåt.
Man kan också jobba inom JET-programmet (åtminstone om man är riktigt vass på engelska eller har det som modersmål). Då får man mer stöd från sitt företag och en jefligt fin lön. Typ dubbelt vad jag tjänar nu!
Att vara AET kan vara lite olika beroende på de skolor man hamnar på. Men vad jag förstått är det väldigt vanligt att man som AET går ca 3 dagar i veckan till en högstadieskola, resterande 2 dagar fördelas en vardera på låg- och mellanstadieskolor.
För mig är det absolut lugnast att vara på högstadiet. Så här ser en normal dag ut på högstadiet:
Kommer in till skolan runt 8. Sitter med på morgonmöte (oftast kommer dagens schema upp samt om det har hänt något speciellt/något är på gång). Efter mötet går jag och några andra lärare som inte har hand om någon klass och sopar i foajén det är nämligen så att det inte jobbar några städare på skolorna här, ungarna och lärarna städar.
Medan barnen har morgonsamling i sina hemklassrum plockar jag sedan efter städningen ihop mina grejer och första lektionen börjar 8.50.
Det finns ett rullande schema som de sätter in mig efter, det är meningen att jag ska träffa alla klasser lika mycket. Det finns 3 eller 4 klasser per årskull. Varje klass har plus 30 studenter.
Det är 4 lektionspass före lunch och 2 efter. Jag jobbar oftast de första 5 passen, det är mer än vad en vanlig ämneslärare gör. Vill jag gå på toa får jag smita ut under lektionen. Samtidigt är det ju inte så att jag har ensamt ansvar för lektionerna. Snarare så att den japanska engelskläraren har hela ansvaret och ber mig att läsa en text, hitta på exempelmeningar för grammatiska mönster som de lär sig ibland. Mesta tiden står man mest och tittar på och nickar känns det som. Ibland står man vid sidan om och tittar på när de lär ut minst sagt tvivelaktig engelska men det är inte alltid läge att fixa det (-_-;;;).
Eftersom min skola är en av de värsta skolorna i hela Saitamaprefekturen (sägs det, för mig påminner det alldeles väldigt om Mariaskolan för 10 år sedan, haha) så har min skola fixat ett system så att det alltid finns en huvudlärare samt en assisterande lärare i klassrummet. Huvudläraren håller i lektionen och den assisterande läraren håller pli på ungarna så att det blir ett någorlunda studieklimat i klassrummet. Jag ser naturligtvis till att hjälpa till med det så gott jag kan också. Vissa uppskattar när jag kommer förbi och pratar lite, ställer frågor om företrädelsevis engelska och sådär medan andra är precis lika likgiltiga för mig som för alla andra lärare.
Efter 4 x 45 eller 50 minuters lektionspass är man alldeles redo för lunch. Det finns inga matsalar heller så barnen har delat upp sina klasser i grupper med olika ansvarsområden vad gäller skollunchen. Några drar på sig mössa och förkläde, hämtar matvagnarna och ser till att maten blir rättvist fördelad till alla i hela klassen innan man sätter sig till bords och med ett gemensamt "itadakimasu!" (jag emottager ödmjukt) hugger in på ris, misosoppa, picklade grönsaker, currygryta, udon-nudlar, friterade småfiskar eller vad det nu är som bjuds på, oftast 3 tallrikar med något. Ibland får man en liten bit ananas eller en clementin också.
Skolmaten är helt okej, förutom de dagar man får nudlar OCH bröd. WTF!!! liksom. Det är ju som att äta köttbullar och korv samtidigt. Kostcirkeln skenar. Hujedamej osv. Aja det stör mig lite iaf, som ni nog förstår.
Skollunchen intar jag, också efter ett rullande schema, med skolbarnen i deras klassrum. När allt är uppätet och undanstädat brukar jag ha ungefär 15 minuter till nästa klass. Brukar passa på att borsta tänderna och kolla mobilen om jag fått några mail kanske.
När lektionerna är slut hjälps man åt att sopa och torka golven i klassrum och korridorer. Jag hjälper till hos motsv. åttorna. Sopar lite, ser till att de inte (bara) spelar baseboll med sopkvastarna och hemmasnickrade bollar av eltejp. Efter det har kidsen ett sista möte för dagen med sin klass och går sedan vidare till sina olika klubbaktiviteter(部活(動) bukatsu(dô)).
Det finns flera sportklubbar, två olika band och en målarklubb för att nämna lite av vad som finns att göra. Niorna är upptagna av studium inför gymnasiet och är undantagna från klubbaktiviteterna under andra terminen av läsåret (dvs nu). I.o.m att det finns klubbar så måste lärarna dessutom engagera sig i att hålla iordning klubbarna utöver att förbereda lektioner och ta hand om sina klasser. Verkar pissjobbigt. Jag sitter mest och tittar på och ruskar på huvudet. Vad gäller mina arbetsuppgifter efter skolan så måste jag skriva ned vad jag gjort på varje lektion. Sedan ber engelsklärarna mig ganska ofta att hjälpa till med olika projekt. T.ex. inför engelskprov att hålla studiegrupp eller hjälpa till som inför speech tävlingen för några månader sedan. Eller förbereda studiematerial, ofta är texterna färdiga men jag får skriva det på datorn. Eftersom jag kan skriva både på engelska och japanska har jag fått göra en hel del sånt. Jag har också några gånger blivit ombedd att skriva och rita plakat med information om Sverige.
Jag får gå hem efter 5 men av någon anledning så kommer jag sällan iväg före halv 6 eller så...
På småskolan är systemet lite annorlunda. Man kommer in på morgonen vid 8, dricker lite té och plockar ihop vad det är som behövs för lektionerna. Första lektionen börjar vid 8.45 och eleverna kommer och hämtar mig i lärarrummet, hjälper mig att bära mina saker till klassrummet innan lekionen drar igång. Här är det bara 45-minuters lektioner som gäller och det ligger en lång rast mellan 2:a och 3:e lektionspasset. Lunchen funkar på samma sätt som högstadiet fast rasten efter är längre, oftast hinner jag med en kopp té och att sortera takarna lite emellan. På småskolorna går jag dessutom så gott som alltid 6 pass.
Här är mitt ansvar mycket, mycket större. På den ena skolan förbereder jag allt material samt planering själv, på den andra görs det i gott samarbete med en lärarinna som har en massa böcker och idéer vilket alltid är roligt och inspirerande för mig. Även om man delar ut en plan för vad som skall göras och sägas på lektionerna är det sällan som klasslärarna förbereder sig nämnvärt för engelskan. De tittar på mig och säger "yoroshiku onegaishimasu" ("var vänlig och ta hand om mig" i en mkt fri översättning/tolkning) och sätter sig ner med skolbarnen i värsta, västa fall. Det är meningen att vi ska göra "team teaching" där klassläraren pratar och förklarar på japanska och jag står för den engelska delen. Så funkar det inte alls... Kanske 2-3 lärare av alla jag träffar verkar ens försöka ta sådana initiativ. Så jag tar över, pratar både engelska och japanska och lärarna får se till att klassen inte blir för vild.
Efter att jag har undervisat färdigt sätter jag igång att förbereda för nästkommande veckas undervisning samt material. Oftast kan jag inte lätta före 6 men det är inte ovanligt att det drar över mer. När jag pratat med andra AET:s så säger det att de aldrig hört talas om maken. Att det blir så mycket är nog en kombination av att jag kan prata japanska och gillar att hjälpa till. Det är kul med ansvar samtidigt som man så klart blir rätt trött emellanåt.
Man kan också jobba inom JET-programmet (åtminstone om man är riktigt vass på engelska eller har det som modersmål). Då får man mer stöd från sitt företag och en jefligt fin lön. Typ dubbelt vad jag tjänar nu!
fredag 1 augusti 2008
Certificate of eligibility -tredje gången gillt (›‹*)
Idag damp det ner ett mail i inkorgen från min arbetsgivare i Japan. Det var ett besked att mitt certificate of elefibility har kommit till honom. Han skall vidarebefodra det till mig och jag skall ta med det och mitt pass till en japansk ambassad för att fixa mitt visum och sedan får jag åka tillbaka till Japan och arbeta igen!
Göööött. Den här gången finns det inga illvilliga krokben att snubbla över heller, nu ska det funka!
Nu gäller det bara att snabba sig med allt som jag ville hinna göra i Sverige innan jag åker hem igen. Allra högst på min lista är Lund! Axel, Elin, Joel och alla andra kära vänner som känner sig berörda, vem är var och när?! Kan vi ses?♥
Göööött. Den här gången finns det inga illvilliga krokben att snubbla över heller, nu ska det funka!
Nu gäller det bara att snabba sig med allt som jag ville hinna göra i Sverige innan jag åker hem igen. Allra högst på min lista är Lund! Axel, Elin, Joel och alla andra kära vänner som känner sig berörda, vem är var och när?! Kan vi ses?♥
söndag 11 maj 2008
Erfarenheter jag har skaffat mig, jobb
(det har inlägget har legat i min ouppkopplade dator i 2 månader, publicerades på bloggen först 2008-7-14)
Nu har jag iofs redan uppdaterat bloggen precis idag men det kändes som om det var läge att stämma av lite. Jag har så mycket att säga just nu, känns det som.
Först, ett par ord om engelskundervisning i Japan, nu när jag har hunnit på att prova lite olika.
Är du intresserad av att åka till Japan och jobba ett år eller två? Funderat på att undervisa i engelska? (det allra lättaste sättet att ta sig iväg enligt många). Här kommer min fortsättning på tidigare listor om jobb i Japan, den här gången engelskundervisning special:
För det första, gör klart för dig vad det är du vill ha ut av din vistelse i Japan. Vill du uppleva storstadsliv och klubbar, arbeta med barn, utveckla dig själv som lärare, bli bättre på japanska eller bara rätt och slätt uppleva en helt ny kultur ( eller någon annan slags utmaning)?
För det andra, vad har du för något att erbjuda som lärare? Hur bra är din engelska? Hur bra är du med barn, kids och tonåringar? Hur är det med grammatik och proper engelska? Är du en bra representant för Sverige? Folk kommer att fråga massor om ditt land men ibland också kräva att du skall veta allt om Halloween och andra kulturella företeelser i engelskspråkiga länder.
När vi har kommit så långt kan det börja bli dags att skriva sina CV:n och leta efter skolor (se länksamlingar i tidigare inlägg).
Nu gäller det att hålla ögonen öppna för egentligen 3 saker:
-ort. Storstad för den som vill klubba och träffa många andra utlänningar. Småstad för den som vill bli bättre på japanska. Eller vill ha mindre konkurrens om jobben. Många privatskolor i bushen bjussar också ofta på billigt boende och ibland även tillgång till företagets bil (kolla speciellt runt Nagoya/Gifu/Mie prefekturen, det är lantligt men också placerat mitt på mellersta ön och är således landskapet mellan Kyoto och Tokyo).
-vad för slags skola det gäller. "Juku" eller "cram school" eftermiddags/kvällsskola etc hör till den skola som jag tidigare arbetade på. Det är mycket resultatinriktat och hetsigt. Klasserna är placerade på kvällen så de hårt drillade stackars studenterna är ofta mycket trötta efter en hel dags skola plus klubbaktiviteter. Om studenterna inte gillar en kan man mycket väl få sparken, går skolan inte så bra som planerat, ja då ryker den som snabbast kan avvaras (sist in, först ut alla gånger) och så vidare. Är man redan utbildad lärare kanske detta kan vara ett alternativ om man inte är intresserad av att försöka ha ett socialt liv. Allvarligt talat, låt bli!
Det finns ännu inga klara riktlinjer för lågstadieskolor så jag tror att de flesta jobben finns på högstadieskolor. Vet ej hur det ser ut på gymnasienivå. Kan förekomma vissa skillnader mellan privata skolor och offentliga (har ännu ej talat med någon som jobbar/-t på en privat skola).
"Eikaiwa" konversationsskolor. Här kan alla nivåer förekomma. Nackdelen är trista arbetstider (om man inte jobbar med väldigt små barn) och att det är svårt att behålla samma studenter en längre tid (=stressigt p.g.a osäker inkomst/anställning t.o.m).
Engelska på dagis/förskola och-vad-det-nu-ska-kallas-nuförti'n. Här krävs nästan alltid tidigare erfarenhet med barn samt att man spelar något instrument(!). Har man utbildning samt viss japanska tror jag att det är rätt schysst att jobba här. Men det är nog jobbigt utan japanskakunskaper, då kan man ju inte kommunicera med resten av personalen.
-lön och ledighet. Söker man sig till storstaden är allting dyrt, inte bara hyra och transporter (ibland betalar skolan en viss summa, värt att ta reda på också så klart!) utan även mat, nöjen m.m. Du kommer antagligen att få nöja dig med en lägenhet i klass med mormors utedass på landet. Offentliga skolor har rediga sommarlov, bra om man vill resa men också farligt då du kan gå utan full lön under delar av året. Andra företag kommer att hyra ut dig till olika skolor under hela året och därmed minimera din ledighet till en väldigt ynklig portion om man t.ex. skulle vilja fira jul hemma (och det vill man, tro mig!).
Okej jag söker en massa jobb men det händer inget!
Det japanska skolåret börjar i April. Nästa termin startar i September. Det kan vara idé att börja höra av sig redan men också att planera en resa i lämplig tid innan... Det är min fasta åsikt att det absolut är lättare att komma intill och få jobb om man är tillgänglig för intervju. Förbered en demo-lektion eller vad som helst för ungefär den åldersgrupp du är intresserad av, läs på på internet så att du vet ungefär vad de pluggar och på vilken nivå. Ha dina papper i ordning (du MÅSTE ha en kandidatexamen om du inte har 10 års arbetserfarenhet eller mer inom det område du vill arbeta inom i Japan, det går inte att komma runt och de kommer garanterat att fråga dig).
Var beredd med din "recruit suit" (en svart proper kostym med skor etc som ej heller sticker av från helhetsintrycket) och far iväg på intervju vettja!
Några praktiska detaljer bara:
-säg inte i tullen att du ska söka jobb, det är olagligt
-ha en hemresebiljett bokad (se till att den är ombokningsbar så fixar du det sen när du väl rott iland ditt nya jobb) annars får du inte komma in i Japan öht
-en mobil är så klart guld värd. Har du bussiga kompisar som redan är fasta här så kan du kanske be dem att skaffa en "prepaid" telefon laddad med lite pengar så att du kan ringa och vara tillgänglig.
Och sist men inte minst, sunt förnuft är vårt bästa sinne, se till att använda det och om något känns fuffigt, då kommer det antagligen alltid att göra det. Du kommer att vara helt beroende av din arbetsgivare så välj varsamt, du kan verkligen trampa i skiten om du har osis. (Här kommer ett advice som är helt over the top men det får ni stå ut med: lämna aldrig ifrån dig ditt pass, under några omständigheter, vad de än säger! Du är påbjuden enligt lag att alltid kunna legitimera dig i Japan, antingen med ditt gaijinkort eller ditt pass.)
Nu har jag iofs redan uppdaterat bloggen precis idag men det kändes som om det var läge att stämma av lite. Jag har så mycket att säga just nu, känns det som.
Först, ett par ord om engelskundervisning i Japan, nu när jag har hunnit på att prova lite olika.
Är du intresserad av att åka till Japan och jobba ett år eller två? Funderat på att undervisa i engelska? (det allra lättaste sättet att ta sig iväg enligt många). Här kommer min fortsättning på tidigare listor om jobb i Japan, den här gången engelskundervisning special:
För det första, gör klart för dig vad det är du vill ha ut av din vistelse i Japan. Vill du uppleva storstadsliv och klubbar, arbeta med barn, utveckla dig själv som lärare, bli bättre på japanska eller bara rätt och slätt uppleva en helt ny kultur ( eller någon annan slags utmaning)?
För det andra, vad har du för något att erbjuda som lärare? Hur bra är din engelska? Hur bra är du med barn, kids och tonåringar? Hur är det med grammatik och proper engelska? Är du en bra representant för Sverige? Folk kommer att fråga massor om ditt land men ibland också kräva att du skall veta allt om Halloween och andra kulturella företeelser i engelskspråkiga länder.
När vi har kommit så långt kan det börja bli dags att skriva sina CV:n och leta efter skolor (se länksamlingar i tidigare inlägg).
Nu gäller det att hålla ögonen öppna för egentligen 3 saker:
-ort. Storstad för den som vill klubba och träffa många andra utlänningar. Småstad för den som vill bli bättre på japanska. Eller vill ha mindre konkurrens om jobben. Många privatskolor i bushen bjussar också ofta på billigt boende och ibland även tillgång till företagets bil (kolla speciellt runt Nagoya/Gifu/Mie prefekturen, det är lantligt men också placerat mitt på mellersta ön och är således landskapet mellan Kyoto och Tokyo).
-vad för slags skola det gäller. "Juku" eller "cram school" eftermiddags/kvällsskola etc hör till den skola som jag tidigare arbetade på. Det är mycket resultatinriktat och hetsigt. Klasserna är placerade på kvällen så de hårt drillade stackars studenterna är ofta mycket trötta efter en hel dags skola plus klubbaktiviteter. Om studenterna inte gillar en kan man mycket väl få sparken, går skolan inte så bra som planerat, ja då ryker den som snabbast kan avvaras (sist in, först ut alla gånger) och så vidare. Är man redan utbildad lärare kanske detta kan vara ett alternativ om man inte är intresserad av att försöka ha ett socialt liv. Allvarligt talat, låt bli!
Det finns ännu inga klara riktlinjer för lågstadieskolor så jag tror att de flesta jobben finns på högstadieskolor. Vet ej hur det ser ut på gymnasienivå. Kan förekomma vissa skillnader mellan privata skolor och offentliga (har ännu ej talat med någon som jobbar/-t på en privat skola).
"Eikaiwa" konversationsskolor. Här kan alla nivåer förekomma. Nackdelen är trista arbetstider (om man inte jobbar med väldigt små barn) och att det är svårt att behålla samma studenter en längre tid (=stressigt p.g.a osäker inkomst/anställning t.o.m).
Engelska på dagis/förskola och-vad-det-nu-ska-kallas-nuförti'n. Här krävs nästan alltid tidigare erfarenhet med barn samt att man spelar något instrument(!). Har man utbildning samt viss japanska tror jag att det är rätt schysst att jobba här. Men det är nog jobbigt utan japanskakunskaper, då kan man ju inte kommunicera med resten av personalen.
-lön och ledighet. Söker man sig till storstaden är allting dyrt, inte bara hyra och transporter (ibland betalar skolan en viss summa, värt att ta reda på också så klart!) utan även mat, nöjen m.m. Du kommer antagligen att få nöja dig med en lägenhet i klass med mormors utedass på landet. Offentliga skolor har rediga sommarlov, bra om man vill resa men också farligt då du kan gå utan full lön under delar av året. Andra företag kommer att hyra ut dig till olika skolor under hela året och därmed minimera din ledighet till en väldigt ynklig portion om man t.ex. skulle vilja fira jul hemma (och det vill man, tro mig!).
Okej jag söker en massa jobb men det händer inget!
Det japanska skolåret börjar i April. Nästa termin startar i September. Det kan vara idé att börja höra av sig redan men också att planera en resa i lämplig tid innan... Det är min fasta åsikt att det absolut är lättare att komma intill och få jobb om man är tillgänglig för intervju. Förbered en demo-lektion eller vad som helst för ungefär den åldersgrupp du är intresserad av, läs på på internet så att du vet ungefär vad de pluggar och på vilken nivå. Ha dina papper i ordning (du MÅSTE ha en kandidatexamen om du inte har 10 års arbetserfarenhet eller mer inom det område du vill arbeta inom i Japan, det går inte att komma runt och de kommer garanterat att fråga dig).
Var beredd med din "recruit suit" (en svart proper kostym med skor etc som ej heller sticker av från helhetsintrycket) och far iväg på intervju vettja!
Några praktiska detaljer bara:
-säg inte i tullen att du ska söka jobb, det är olagligt
-ha en hemresebiljett bokad (se till att den är ombokningsbar så fixar du det sen när du väl rott iland ditt nya jobb) annars får du inte komma in i Japan öht
-en mobil är så klart guld värd. Har du bussiga kompisar som redan är fasta här så kan du kanske be dem att skaffa en "prepaid" telefon laddad med lite pengar så att du kan ringa och vara tillgänglig.
Och sist men inte minst, sunt förnuft är vårt bästa sinne, se till att använda det och om något känns fuffigt, då kommer det antagligen alltid att göra det. Du kommer att vara helt beroende av din arbetsgivare så välj varsamt, du kan verkligen trampa i skiten om du har osis. (Här kommer ett advice som är helt over the top men det får ni stå ut med: lämna aldrig ifrån dig ditt pass, under några omständigheter, vad de än säger! Du är påbjuden enligt lag att alltid kunna legitimera dig i Japan, antingen med ditt gaijinkort eller ditt pass.)
måndag 7 april 2008
Lite om hur japanerna gör för att hitta sina jobbb
Shinji han är upptagen varje dag han. Han jobbhuntar nämligen.Han har precis börjat 4:e året på universitet (alla läser 4 år på universitetet här) och då har man (om man inte slackat alldelses fördjävligt) ganska få föreläsningar och mycket tid att tänka på framtiden.
Japanerna är så seriösa!
När man är 23 år gammal har man allt som oftast heltidsanställning på ett företag där man med ganska stor sannolikhet kan komma att jobba hela sitt liv. Men till processen hur denna anställning går till, mina vänner.
I Japan fungerar det allt som oftast så att universiteten samarbetar med företag som vill rekrytera nyexade studenter. Här har ens utbildning ringa eller ingen betydelse, företagen räknar istället med att de skall utbilda sin nyanställde under dennes första två år (på så sätt kommer folk in i "rätt" rutiner etc från början säger Shinji).
Företagen håller föreläsningar, presentationer (説明会) riktade till just universitetsstudenter för att berätta vad företaget håller på med, hur man arbetar etc. Om man efter denna genomgång är/blir intresserad kan man ställa frågor om företaget samt lämna in sitt CV (som man har förberett i förhand där man bl.a förklarar varför man vill jobba just med det här företaget så man måste uppenbarligen läsa på om företaget innan man går på deras möten också verkar det som).
Gillar företaget dig och ditt CV går du vidare till nästa steg i antsällningsprocessen som kan vara en gruppdiskussion, ett test eller en presentation av något slag. Går även detta vägen kommer du vidare till nästa steg igen, en intervju. Arbetsintervjun är vad jag förstått ganska lik standard här hemma.
Fast man måste så klart ha sin svarta "recruit suit" på sig, inga smycken, bjäfs, färgat hår, coola glasögon eller något annat som kan antyda att man har en personlighet eeeh jag menar fritid eeeeh jag menar som får en att gå mot normen. Det finns böcker om det här, så allvarliga är de. Gawd!
När man då sedan har gått igenom alla dessa steg väntar man bara på beskedet "vi skulle vilja tala med dig igen" för då blir man inbjuden att komma och jobba med företaget.
Allt detta sker under några hetiska månader i början på året. Har man inte fått tag på något till Maj kan man lika gärna sikta på nästa period säger många, de bra jobben på prestigefyllda företag går först. Vilken stress, vilket slit. Shinji har gått efter principen undersöka allt som kan vara tillnärmelsevis interssant och därför gått på 30-40-talet möten samt skrivit ett specifikt CV inför varje möte (med förberedande plugg för varje företag), han har tagit otaliga test både via internet och på plats för att inte tala om gruppdiskussioner, intervjuer och hejsan och hoppsan.
Alla har det inte lika stressigt med tiden kanske men är å andra sidan stressade över att de inte har legat i tillräckligt eller har någon plan B om man inte kommer intill på det företaget man hade tänkt sig från början.
Så då när man landar sitt löfte om framtida anställnin (内定）så återgår man till sitt stilla liv som universitetstudent. Man har cirka 2-5 föreläsningar i veckan och däremellan ser många till att jobba extra eller leka av sig i största allmänhet, sen finns det ju typ ingen tid för sånt. Överväldigande många passar på att göra långresor (skolkar och reser runt i världen i bästa backpackerstil) och klokt är väl det, med tanke på hur folk jobbar annars är det väl typ sista chansen innan pension om man vill resa i lugn och ro!
Som nybakad student måste jag säga att jag är lite avis på att japanerna har fått företagen presenterade för sig, detta måste ha givit dem en fantastisk inblick i företagen och företagsliv som jag kan känna att svenska färskingar säkert saknar (jag själv inräknad!). Men alltså, stressen, hysterin näe kan vi inte ta det lite lugnt alltså. Ska jag säga, jag är ju snart en "Christmas cake" (en engelsk fras för att beskriva kvinnor på arbetsmarknaden i Japan, inte så intressanta efter den 25:e).
söndag 23 mars 2008
Söka jobb i Japan (betrakta detta som en uppföljare)
Sedan jag kommit iväg till Japan har jag fått några mail från läsare där de frågat om hur svårt det är att få jobb i Japan. Eftersom jag blir själaglad att någon ens läser bloggen och än mer så att folk vågar vara personliga och maila kan jag inte låta bli att snickra ihop ett litet inlägg om hur jag gjort för att ta mig hit.
Vill dock lägga in en brasklapp: när jag väl kom hit insåg jag att jag kanske inte hade så stor lust att bli anställd av ett företag som var villig att anställa en sån som jag.
Med det överstökat, låt oss gå vidare!
Jag registrerade mig på ett flertal arbetssajter där man skriver in sitt CV på nätet och sedan klickar på de företag/annonser som man vill ansöka till och därefter skriver ett personligt brev. Här är ett urval av sajter jag registrerat mig på:
www.gaijinpot.com
www.daijob.com
seekjapan
och en länk till ett newsletter man kan be att få skickat till sig, har en känsla av att en del schyssta jobb går här. Det känns på något vis seriösare än andra ställen iaf.
o-hayo sensei newsletter
*****uppdaterar med fler sidor där man kan söka jobb som engelsklärare************
www.ohayosensei.com
www.eltnews.com
www.eslcafe.com
http://www.geoscareer.com/
http://www.berlitz.co.jp/english/
http://www.japanbound.com/index.html
http://www.teaching-english-in-japan.net/
http://www.japanjoblink.com/japan/index.asp
www.jobsinjapan.com
Jag har fler länkar som jag inte utvärderat så mycket ännu, om ni hittar nån som är speciellt bra får ni gärna tipsa i kommentarsfältet här!
länksamling 1
länksamling 2
Vissa sidor kommer igen många gåner som ni kanske märker, antar att det trots allt är dessa som de flesta använder.
Mina meriter är väldigt mediokra egentligen, jag har skrivit att jag talar helt okej japanska, mycket bra engelska (så klart, jag har ju sökt som engelsklärare), och sen lite basic på franska, latin och spanska vilket är helt sant.
Andra erfarenheter är ju enbart sommarjobb samt vick som personlig assistent men jag har noggrant beskrivit arbetsuppgifter och vad jag har lärt mig samt "skills" jag använt.
Jag kan i dags läge inte tala om vad det var som gjorde att jag fick anställningen. Kanske var det bara en nyck från arbetsgivaren som en gång i forntiden var god vän med en svensk missionär som bodde här.
Vill dock lägga in en brasklapp: när jag väl kom hit insåg jag att jag kanske inte hade så stor lust att bli anställd av ett företag som var villig att anställa en sån som jag.
Med det överstökat, låt oss gå vidare!
Jag registrerade mig på ett flertal arbetssajter där man skriver in sitt CV på nätet och sedan klickar på de företag/annonser som man vill ansöka till och därefter skriver ett personligt brev. Här är ett urval av sajter jag registrerat mig på:
www.gaijinpot.com
www.daijob.com
seekjapan
och en länk till ett newsletter man kan be att få skickat till sig, har en känsla av att en del schyssta jobb går här. Det känns på något vis seriösare än andra ställen iaf.
o-hayo sensei newsletter
*****uppdaterar med fler sidor där man kan söka jobb som engelsklärare************
www.ohayosensei.com
www.eltnews.com
www.eslcafe.com
http://www.geoscareer.com/
http://www.berlitz.co.jp/english/
http://www.japanbound.com/index.html
http://www.teaching-english-in-japan.net/
http://www.japanjoblink.com/japan/index.asp
www.jobsinjapan.com
Jag har fler länkar som jag inte utvärderat så mycket ännu, om ni hittar nån som är speciellt bra får ni gärna tipsa i kommentarsfältet här!
länksamling 1
länksamling 2
Vissa sidor kommer igen många gåner som ni kanske märker, antar att det trots allt är dessa som de flesta använder.
Mina meriter är väldigt mediokra egentligen, jag har skrivit att jag talar helt okej japanska, mycket bra engelska (så klart, jag har ju sökt som engelsklärare), och sen lite basic på franska, latin och spanska vilket är helt sant.
Andra erfarenheter är ju enbart sommarjobb samt vick som personlig assistent men jag har noggrant beskrivit arbetsuppgifter och vad jag har lärt mig samt "skills" jag använt.
Jag kan i dags läge inte tala om vad det var som gjorde att jag fick anställningen. Kanske var det bara en nyck från arbetsgivaren som en gång i forntiden var god vän med en svensk missionär som bodde här.
söndag 2 mars 2008
Så ljuvlig♥
Det stod klart att jag inte kommer att ha jättemycket pengar i mars månad men nån liten sak ville jag gärna unna mig och då dök den upp, den perfekta med fjärilar och spetskanter och I MIN STORLEK. Jag fattade hinten och köpte den! Idag ska jag samla ihop mig och prova på en tur till Tokyo tänkte jag. Inte för att shoppa (jo en nödvändig grej måste jag kolla efter men ingen nöjesshopping) utan för att leta efter en park och titta på plommonblom om det finns nån. Kanske ta en kaffe nu när magen tillåter och gärna fota lite. Vi får se vad som händer, jag återrapporterar!Tjipp
lördag 1 mars 2008
Alltså det är rätt okej
I alla fall nu. Tack alla som har peppat sedan i måndags!
Då lät det som jag satt fruktansvärt löst och dessutom inte dög någonting till. Tror iofs att det har varit en del kulturella förbistringar och allmän övergång från smekmånad till vanlig grå vardag, från båda sidor.
Jag blir arg och ledsen när de inte instruerar mig så att jag kan göra ett bra jobb och de hoppas och tror att jag ska börja med tankeläsning vilken dag som helst, typ, haha.
Men som det är sagt, den enes död blir den andres bröd. Läs bara, på måndagkvällen hörde en elev av sig och sa upp sin plats på skolan med omedelbar verkan, hon haed inte klarat ett test som hon behövde och tyckte det var onödigt att fortsätta. Den lärare som hade undervisat henne, en ny gubbe som pratade rysligt dålig engelska tog väldigt illa vid sig och sade upp sig, efter att ha arbetat kanske en vecka. Han var den som hade tagit över mina favoritelever och klasser, han var den som tagit över mina uppgifter eftersom jag "inte klarade av" dem. Sen var de andra två lärarna fina nog att prata skit om honom efteråt också. Jag fattar inte deras jävla system!! (ﾉ｡＞д＜)ﾉ och allvarligt jag vill nog inte fatta heller om det bara handlar om att smila för att sen snacka skit efteråt, näe fy.
Men utan gubben så hade de ingen annan att vända sig till och när jag äntligen fick lite undervisning så kunde jag ju börja göra mig nyttig. Jag vill ju lära mig att undervisa och jag gillar studenterna jättemycket, varenda en. Så nu får jag den träning som jag varit utlovad i väntan på att arbetstillståndet dimper ned, beräkingen är ca 4 veckor till.
Eftersom jag inte är anställd så blir det ju lite hipp som happ med allt möjligt är jag rädd men hyra, gas och el betalas av skolans rektor. Lön för jag inte men gott väl pengar som borde räcka till mat den kommande månaden. Min fickpeng överlämnades tillsammans med ett brev där det bland annat tackades för min entusiasm och hängivenhet. Det var ju väldigt fint att få höra. Men ni måste hålla med mig om att det står i väldigt skarp kontrast till början av veckan.
Kontentan av det hela torde vara att jag bör ta mig i akt tills det utlovade kontraktet för ett år är signerat och färdigt samt efter detta gå med i närmsta fackförening.
men ändåså, alltså det är svårt att dölja allt det svarta under ögonen, fan vad jobbigt det är att jobba. Men att få äta jordgubbar i februari är snuskigt gott iaf!'
Kram alla som hört av sig, syrran, Moody, Joanna, Mini, mamma och pappa! Er uppmuntran värmer mer än varm choklad en vinterkväll ☆
Imorgon ska jag leka ledig dag och kanske åka till stora stan i Tokyo, wihooo. De säger att det bara tar 15 minuter med tåget (^^)v
Rabbu ando piiiiiisu
vi ses!
Då lät det som jag satt fruktansvärt löst och dessutom inte dög någonting till. Tror iofs att det har varit en del kulturella förbistringar och allmän övergång från smekmånad till vanlig grå vardag, från båda sidor.
Jag blir arg och ledsen när de inte instruerar mig så att jag kan göra ett bra jobb och de hoppas och tror att jag ska börja med tankeläsning vilken dag som helst, typ, haha.
Men som det är sagt, den enes död blir den andres bröd. Läs bara, på måndagkvällen hörde en elev av sig och sa upp sin plats på skolan med omedelbar verkan, hon haed inte klarat ett test som hon behövde och tyckte det var onödigt att fortsätta. Den lärare som hade undervisat henne, en ny gubbe som pratade rysligt dålig engelska tog väldigt illa vid sig och sade upp sig, efter att ha arbetat kanske en vecka. Han var den som hade tagit över mina favoritelever och klasser, han var den som tagit över mina uppgifter eftersom jag "inte klarade av" dem. Sen var de andra två lärarna fina nog att prata skit om honom efteråt också. Jag fattar inte deras jävla system!! (ﾉ｡＞д＜)ﾉ och allvarligt jag vill nog inte fatta heller om det bara handlar om att smila för att sen snacka skit efteråt, näe fy.
Men utan gubben så hade de ingen annan att vända sig till och när jag äntligen fick lite undervisning så kunde jag ju börja göra mig nyttig. Jag vill ju lära mig att undervisa och jag gillar studenterna jättemycket, varenda en. Så nu får jag den träning som jag varit utlovad i väntan på att arbetstillståndet dimper ned, beräkingen är ca 4 veckor till.
Eftersom jag inte är anställd så blir det ju lite hipp som happ med allt möjligt är jag rädd men hyra, gas och el betalas av skolans rektor. Lön för jag inte men gott väl pengar som borde räcka till mat den kommande månaden. Min fickpeng överlämnades tillsammans med ett brev där det bland annat tackades för min entusiasm och hängivenhet. Det var ju väldigt fint att få höra. Men ni måste hålla med mig om att det står i väldigt skarp kontrast till början av veckan.
Kontentan av det hela torde vara att jag bör ta mig i akt tills det utlovade kontraktet för ett år är signerat och färdigt samt efter detta gå med i närmsta fackförening.
men ändåså, alltså det är svårt att dölja allt det svarta under ögonen, fan vad jobbigt det är att jobba. Men att få äta jordgubbar i februari är snuskigt gott iaf!'Kram alla som hört av sig, syrran, Moody, Joanna, Mini, mamma och pappa! Er uppmuntran värmer mer än varm choklad en vinterkväll ☆
Imorgon ska jag leka ledig dag och kanske åka till stora stan i Tokyo, wihooo. De säger att det bara tar 15 minuter med tåget (^^)v
Rabbu ando piiiiiisu
vi ses!
måndag 25 februari 2008
okej då, lite om jobbet
Jag har inte något visum ännu (har ansökt om det dock!) så kanske man inte ska säga för mycket. Och i ärlighetens namn så är jag bara provanställd, än så länge. Det har funnits löften om att jag ska få ett ettårskontrakt men ibland blir man osäker. Men vafan Johanna säger i detta fall FAKE IT TIL YOU MAKE IT!
Iaf, tanken är att jag ska fungera som lärare i konversation i främsta rummet. Trots att jag i princip har "jobbat" varenda dag fram tills nu känns det som om jag inte riktigt kommit igång. "Jobbat" skriver jag för att det mest känns som om jag sitter där och försöker att inte vara ivägen men hjälpa till när jag kan... Det blir mest städning och kanske lite kopiering och andra verkligen enkla saker. De har liksom inte tid att lära mig nåt ordentligt just nu vilket säkert är lika frustrerande för dem som för mig.
Jag har dock, under uppsikt, fått leda hela och delar av olika klasser med material som huvudläraren (Mr. Ogura) eller den andra lärarinnan (fröken Araki) har förberett. Det är lite svårt att jobba med andras idéer har jag märkt, speciellt om man inte får förklarat för sig vad de hade tänkt egentligen. Fröken Araki är något bättre på att instruera mig, jag brukar få öva med henne lite och så.
Den senaste månaden har varit väldigt hektisk så vitt jag förstår. Japans skolår har precis slutar och nu är det alltså dags att ragga potentiella studenter för nästa läsår. Det innebär en massa intervjuer och demo-lektioner (de har varit ganska bra övning för mig faktiskt!). Mr. Ogura förklarade för mig idag varför de testar eleverna innan de får börja, antar de dåliga studenter ser det dåligt ut i statistiken så de måste välja noga sade han. Vilket skitsnack!! "Vi måste ju tänka på statistiken, annars kommer föräldrarna aldrig sätta sina barn här". Visst förstår jag men det känns ändå fel när man hör "nej tyvärr vi har nog ingen klass som passar Ert barn här" när kidsen verkligen behöver extra hjälp med engelskan.
Skolan är en eftermiddag- och kvällsskola vilket innebär att jag jobbar från 13 till 22 (utan ob-tillägg gaaha). Vi måste "vinna" studenterna vilket innebär att de ska ha roligt samtidigt som man kan se resultat på proven i skolan, extra engelsktest de får för sig att ta och framför allt när jag ser lärarnas svansande, se till att föräldrarna är nöjda.
Studenterna är rarast i världen och lyssnar uppmärksamt på lärarna. De flesta är förstås inte särskilt avancerade och jag har ännu så länge lite svårt att se när de förstår och inte föstår vad jag säger. Eller känna av vilken nivå de är på. Jag är så gott som förbjuden att prata japanska på jobbet just nu. De anställde mig eftersom de sa att jag kunde få jobba i receptionen också men eftersom ingen har kunnat (haft tid, tagit sig tid, dunno) att instruera mig i hur de vill att det ska göras så har jag inte fått göra något sånt.
Över huvud taget pågår det nog någon slags kulturkrock (blandat med att deras förväntningar, oh my god vad de har tolkat när de har läst mitt CV!!! möööööööh "ja, så du har alltså jobbat med handikappade/utveckligsstörda barn?" eh nä personlig assistent "ja du har ju erfarenhet i undervisning så du borde ju " blah blah nä jag har inte undervisat engelska till kids i en klass förut, det här är helt annorlunda än att hålla på med SI för universitetsstuderande i Japanska ju, va fan! "Ja du är ju en native speaker så" blah blah näe jag ljög (?) och sade att jag talar native-level engelska. De har vetat hela tiden att jag inte är infödd. Dessvärre är jag heller inte särskilt intresserad av amerikanska helgdagar eller annan kultur heller (‘0‘)
Kanske är detta den springande punkten i hela lärargrejen, jag är verkligen inte särskilt intresserad av andra kulturer än den japanska.... Mmmmfh det blir lite prostitution av det här hela, igen. Lutar det åt. Jaja jag får ligga i med att hitta ett annat jobb dårå. Anställ mig, jag e skitbra och alls inte lika bitter på riktigt som jag befarar att jag låter i det här inlägget.
Okej, det var allt för mig idag. Nu ska jag prata med min älskling på Skype tills jag somnar.
Puss på er
Det här är ena väggen på mitt kylskåp, ja jag har gjort mönster i smutsen (*^-----^*) hehe~
Försökte och gnodde som tusan med skrubbpuff och diskmedel (äpple-mint doft) men rådde inte alls bot på eländet som jag skulle. Min underbara älskling föreslog tandkräm och då blev det alldeles vitt direkt när man började gno! Vilken babe, vilken karl som kan ge sin flicka husmorstips när det som mest behövs ♥
Iaf, tanken är att jag ska fungera som lärare i konversation i främsta rummet. Trots att jag i princip har "jobbat" varenda dag fram tills nu känns det som om jag inte riktigt kommit igång. "Jobbat" skriver jag för att det mest känns som om jag sitter där och försöker att inte vara ivägen men hjälpa till när jag kan... Det blir mest städning och kanske lite kopiering och andra verkligen enkla saker. De har liksom inte tid att lära mig nåt ordentligt just nu vilket säkert är lika frustrerande för dem som för mig.
Jag har dock, under uppsikt, fått leda hela och delar av olika klasser med material som huvudläraren (Mr. Ogura) eller den andra lärarinnan (fröken Araki) har förberett. Det är lite svårt att jobba med andras idéer har jag märkt, speciellt om man inte får förklarat för sig vad de hade tänkt egentligen. Fröken Araki är något bättre på att instruera mig, jag brukar få öva med henne lite och så.
Den senaste månaden har varit väldigt hektisk så vitt jag förstår. Japans skolår har precis slutar och nu är det alltså dags att ragga potentiella studenter för nästa läsår. Det innebär en massa intervjuer och demo-lektioner (de har varit ganska bra övning för mig faktiskt!). Mr. Ogura förklarade för mig idag varför de testar eleverna innan de får börja, antar de dåliga studenter ser det dåligt ut i statistiken så de måste välja noga sade han. Vilket skitsnack!! "Vi måste ju tänka på statistiken, annars kommer föräldrarna aldrig sätta sina barn här". Visst förstår jag men det känns ändå fel när man hör "nej tyvärr vi har nog ingen klass som passar Ert barn här" när kidsen verkligen behöver extra hjälp med engelskan.
Skolan är en eftermiddag- och kvällsskola vilket innebär att jag jobbar från 13 till 22 (utan ob-tillägg gaaha). Vi måste "vinna" studenterna vilket innebär att de ska ha roligt samtidigt som man kan se resultat på proven i skolan, extra engelsktest de får för sig att ta och framför allt när jag ser lärarnas svansande, se till att föräldrarna är nöjda.
Studenterna är rarast i världen och lyssnar uppmärksamt på lärarna. De flesta är förstås inte särskilt avancerade och jag har ännu så länge lite svårt att se när de förstår och inte föstår vad jag säger. Eller känna av vilken nivå de är på. Jag är så gott som förbjuden att prata japanska på jobbet just nu. De anställde mig eftersom de sa att jag kunde få jobba i receptionen också men eftersom ingen har kunnat (haft tid, tagit sig tid, dunno) att instruera mig i hur de vill att det ska göras så har jag inte fått göra något sånt.
Över huvud taget pågår det nog någon slags kulturkrock (blandat med att deras förväntningar, oh my god vad de har tolkat när de har läst mitt CV!!! möööööööh "ja, så du har alltså jobbat med handikappade/utveckligsstörda barn?" eh nä personlig assistent "ja du har ju erfarenhet i undervisning så du borde ju " blah blah nä jag har inte undervisat engelska till kids i en klass förut, det här är helt annorlunda än att hålla på med SI för universitetsstuderande i Japanska ju, va fan! "Ja du är ju en native speaker så" blah blah näe jag ljög (?) och sade att jag talar native-level engelska. De har vetat hela tiden att jag inte är infödd. Dessvärre är jag heller inte särskilt intresserad av amerikanska helgdagar eller annan kultur heller (‘0‘)
Kanske är detta den springande punkten i hela lärargrejen, jag är verkligen inte särskilt intresserad av andra kulturer än den japanska.... Mmmmfh det blir lite prostitution av det här hela, igen. Lutar det åt. Jaja jag får ligga i med att hitta ett annat jobb dårå. Anställ mig, jag e skitbra och alls inte lika bitter på riktigt som jag befarar att jag låter i det här inlägget.
Okej, det var allt för mig idag. Nu ska jag prata med min älskling på Skype tills jag somnar.
Puss på er
Det här är ena väggen på mitt kylskåp, ja jag har gjort mönster i smutsen (*^-----^*) hehe~
Försökte och gnodde som tusan med skrubbpuff och diskmedel (äpple-mint doft) men rådde inte alls bot på eländet som jag skulle. Min underbara älskling föreslog tandkräm och då blev det alldeles vitt direkt när man började gno! Vilken babe, vilken karl som kan ge sin flicka husmorstips när det som mest behövs ♥
torsdag 21 februari 2008
Jag lever, jag lovar!!
Har kort om tid men äntligen tillgång till internet!
Klistrar in lite fragmentariskt vad jag skrivit sedan jag kom fram. Har tidsnöd just nu men kommer att uppdatera mer vettigt fr.o.m nu♫
t.h posar i min lägenhet. Nej jag har inget skrivbord ^^;
2008-02-13
Anlände i säkerhet till Japan idag, kl 10 lokal tid, allt väl och väskor i behåll. Klev på mina tåg rätt och sedan av där jag skulle, i Urawa, Saitama utanför Tokyo.
Ringde till min skola och fick komma in direkt för en lunch med rektor tillika huvudlärare och skolans grundare Mr. Ogura och den andra anställda, fröken Araki. De bjöd på lunchlåda i Japansk stil som inte gick av för hackor. Alla verkade verkligen entusiastiska och sken alldeles upp när jag kom. Det förefaller som om de alltid haft infödda engelsktalande bara på deltid förut och sedan fått problem för att dessa lärare inte engagerat sig så mycket som de har önskat.
Det verkar också som om de har haft en hemskt massa personer på intervju och ur denna massa valt mig, av alla. Man blir ju alldeles spak, här sitter de och tittar på mig som frälsaren! Men men jag ljög ju inte i min ansökan så förhoppningsvis behöver jag inte göra mig till för att passa in heller (^_‹)
De har bokat ett hotell så jag gick och duschade en sväng och lämpade av mitt dryga 30 kilo tunga baggage för att sedan återvända till skolan som hade tre klasser inbokade för kvällen. Jag fick börja direkt och vara med och presentera mig och prata lite. När sista klassen gått vid halv 10 på kvällen var vi alla ganska trötta men fröken Araki och Mr. Ogura följde mig ändå till hotellet och bjöd mig på middag nära hotellet innan jag gick hem och sov i ungefär 10 timmar!
20080220(?)
Det har bara gått en vecka men det känns redan som år. Vet inte hur jag ska beskriva det, var det likadant när jag precis hade börjat på Ritsumeikan oxå?
Människan är ett finurligt djur som kan finna sig i något så fort, tänker jag.
Sedan jag lämnat Sverige har jag hunnit börja jobba, eller åtminstone jobbträna och flytta in i min nya lägenhet. Jag går till jobbet vid ettiden på dagen och stannar allt som oftast till efter tio. Det handlar om eftermiddags- och kvällsundervisning så först på dagen städar man och förbereder för dagens lektioner. Jag sitter ofta i receptionen och i egenskap av blond gaijin agerar jag någon slags levande skyltdocka känns det som. Någon nytta i receptionen kan jag ännu inte göra, bara hälsa eleverna och fråga hur de mår men det är okej, jag orkar inte hålla på med en massa artighetstal på japanska ovanpå allt annat jag måste hålla i huvudet.
Det är väldigt myket pyssel med lägenheten annars. Som de flesta andra lägenheter i Japan så betalades flera hyror i förskott samt en viss summa i "key money" någon slags depositionsavgift som man inte får tillbaka (det kallas visst muta till hyresvärden på ren svenska). Lägenheten hade då varken el eller gas. Eller tvättmaskin and no tvättstuga heller. Elen slogs på med en snäppkontakt så det var ju som en kakbit men sen kom kruxet med gasen. Det var ju med den som varmvattnet kom!! Shitpomfritt vad det inte är lyckat att tvätta håret i 11 gradigt vatten. Brain freeze typ. Allvarligt talat, jag fick väldigt ont i huvudet, haha.
För installation av gas (typ 2 minuter samt överräckande av broschyrer), installation av tvättmaskin (ca 1 timme med en het jappekille) samt installation av internetkabel har det krävts att jag har suttit hemma, dagtid och VÄNTAT på att gubbarna ska komma och fixa det hela. Helt sjukt. Fast än så länge har det varit unga och heta killar som har kommit så jag kan tänka mig att betrakta det hela som någon slags kosmisk kompensation. Speaking of which--- fan vad länge sedan det var jag umgicks med någon i min egen ålder! Min dagliga kontakt är ju eleverna på skolan (10-16 år) och de två andra lärarna Mr. Ogura som är runt 50-60 samt Miss Araki som är väl en 30-35, sen är det väl kanske nån tillfälligt kontakt med en eller annan deltidsarbetare i slyngelåldern på nåt kombini jag går till. Ja och så Shinji så klart. jag ringer honom varje dag men eftersom jag inte har tillgång till internet ännu blir det via allmän telefon och det är dyrt (och kallt att stå ute mitt i natten då det är den enda tid jag har som passar att ringa). Så det blir bara en liten stund varje dag. Vad mystiskt att man kan kännas så mycket längre bort fastän man är på samma kontinent nu. Fast man vet ju oxå att vi kan ses imorgon om man verkligen ville! Shinji säger att han kommer uppåt landet i nästa månad om inte annat, han letar ju trots allt jobb runt Tokyo sedan innan.
söndag 10 februari 2008
落ち着きましょう〜 (låt oss lugna ner oss)
Ok, nu ska jag försöka få ihop allt lite. Johanna sammanfattar:
Det var underbart att komma bort från enformigheten hemma även om jag var ganska nervös och inte lite hispig pga tid och resor (tar 5 timmar när tågen INTE krånglar) för att inte tala om TV grejerna.
Fick bo hos min brorsa och hans flicka i deras nya fina lägenhet och hann träffa förvånansvärt många av mina vänner som är i Lund plus bonus att Elin helt slumpmässigt fick veta att jag var där samtidigt som hon var hemma på blixtvisit från Rennes. Vi hade en fin reunion med Axel och bouns Christian med vän.
Alltid lika roligt att träffa lillebror^
För sedan hände det, det ringde från en skola som behövde lärare ASAP, utanför Tokyo, Japan. De ringde på fredagsmorgonen när alla TV grejer var överstökade och gjorde en halvtimmes intervju sedan kom nästa samtal vid lunch och då fick jag jobbet!!
Sedan var det bara att fixa biljetter och förbereda vad som förberedas kan.
Är glad att jag kunde säga hejdå till så många av mina käraste kära även om jag verkligen grämer mig över att inte hinna träffa min systerfamilj.
(plommonblom i Japan, bilden togs för nästan exakt ett år sedan)
Nu bär det alltså av, den här gången blir det Saitama, i en stad som ligger ca 40 minuter från Tokyo med tåg. Jag skall undervisa i engelska samt jobba i receptionen på skolan (det innebär att jag kommer att få jobba lite på japanska också, yay!!).
Mina arbetsdagar verkar komma att bli rätt stressiga i början för att få ihop elever till nästa termin (?) men det blir nog spännande. Jag har ledigt söndag och måndag och mina arbetsdagar börjar strax efter lunch och slutar vid 10-tiden på kvällen.
Jag är så lycklig över att äntligen få åka tillbaka att jag inte ens kan vara riktigt nervös för det här projektet, det känns som allt kommer att ordna sig. Fast hjärnan går på hypersnurr för att försöka sortera upp allt som måste ordnas innan avfärd och packning etc. Jag lämnar Sverige på tisdag kl 12.40.
Tänk vilken fantastisk tur jag har, min mamma och pappa skjutsar mig till flygplatsen och har redan hjälpt mig så mycket för att allt ska hinnas med.
De är t.o.m glada för min skull fastän jag ska åka så långt bort och inte vet när jag ska komma hem. Kanske just för att de alltid stöttat mig så mycket vågar jag nu göra det här, är det inte fascinerande ironiskt så säg ^^
Stor hund skedas av stor bror››
Efter deprimerande stillsamma dagar i januari blev det snabbt fart när det på bara några dagar bestämdes att jag skulle åka ned till Lund för att göra ett TV-inslag (eller ja, mitt baito är ju att rapportera goda miljönyheter i Sverige på japansk TV, sedan kom Sydnytt och gjorde ett inslag om oss tjejer som håller på med detta, ah long!). 
nu känns det som om jag är på väg iaf. Foto Shinji Cho＞
Det var underbart att komma bort från enformigheten hemma även om jag var ganska nervös och inte lite hispig pga tid och resor (tar 5 timmar när tågen INTE krånglar) för att inte tala om TV grejerna.
Fick bo hos min brorsa och hans flicka i deras nya fina lägenhet och hann träffa förvånansvärt många av mina vänner som är i Lund plus bonus att Elin helt slumpmässigt fick veta att jag var där samtidigt som hon var hemma på blixtvisit från Rennes. Vi hade en fin reunion med Axel och bouns Christian med vän.Alltid lika roligt att träffa lillebror^
För sedan hände det, det ringde från en skola som behövde lärare ASAP, utanför Tokyo, Japan. De ringde på fredagsmorgonen när alla TV grejer var överstökade och gjorde en halvtimmes intervju sedan kom nästa samtal vid lunch och då fick jag jobbet!!
Sedan var det bara att fixa biljetter och förbereda vad som förberedas kan.
Är glad att jag kunde säga hejdå till så många av mina käraste kära även om jag verkligen grämer mig över att inte hinna träffa min systerfamilj.
(plommonblom i Japan, bilden togs för nästan exakt ett år sedan)
Nu bär det alltså av, den här gången blir det Saitama, i en stad som ligger ca 40 minuter från Tokyo med tåg. Jag skall undervisa i engelska samt jobba i receptionen på skolan (det innebär att jag kommer att få jobba lite på japanska också, yay!!).Mina arbetsdagar verkar komma att bli rätt stressiga i början för att få ihop elever till nästa termin (?) men det blir nog spännande. Jag har ledigt söndag och måndag och mina arbetsdagar börjar strax efter lunch och slutar vid 10-tiden på kvällen.
Jag är så lycklig över att äntligen få åka tillbaka att jag inte ens kan vara riktigt nervös för det här projektet, det känns som allt kommer att ordna sig. Fast hjärnan går på hypersnurr för att försöka sortera upp allt som måste ordnas innan avfärd och packning etc. Jag lämnar Sverige på tisdag kl 12.40.
Tänk vilken fantastisk tur jag har, min mamma och pappa skjutsar mig till flygplatsen och har redan hjälpt mig så mycket för att allt ska hinnas med.
De är t.o.m glada för min skull fastän jag ska åka så långt bort och inte vet när jag ska komma hem. Kanske just för att de alltid stöttat mig så mycket vågar jag nu göra det här, är det inte fascinerande ironiskt så säg ^^
Stor hund skedas av stor bror››
tisdag 13 november 2007
Lite tips och idéer för den som är sugen att bo i Japan ett tag
Om man vill prova att bo i Japan ett tag finns det lite olika alternativ, jag själv har rest som utbytesstudent men varit i kontakt med andra lösningar också så jag tänkte försöka mig på att skriva upp lite olika alternativ här!
Ber er kära läsare dock att ha i åminnelse att de japanska reglerna kan ha fler krummelikrokar än vad jag känner till, mao kolla upp själva också för säkerhets skull!
1. Studier
a) Du är student vid ett svenskt universitet och åker på ett utbytesår via det svenska universitetet.
Fördel: du slipper att betala den japanska skolavgiften som är rejält saftig. Du får tillgång till de utbytesprogram/studentboenden etc som vissa universitet tillhandahåller.
Nackdel: konkurrens om platser. Finanser, du får inte jobba mer än 10% i veckan så CSN eller besparingar innan behövs.
Tips: Växjö universitet har väldigt många utbytesplatser i Japan (speciellt om man läser deras grundkurs i Japanska har jag hört men det vet jag inte med säkerhet!). Ryktet säger att det går att plugga utan eller med låg skolavgift om man väljer ett inte särskilt prestigefullt universitet i Japan (fördelen med ett dylikt universitet är att man kan bli ganska ensam som utlänning och kommer snabbare in i språket eller så kanske!)
b) Language school du pluggar med andra utlänningar för att lära er japanska. Målet brukar vara att man ska klara Japanese Language Proficiency Test när man slutar (nivå 4-1 beroende på förkunskaper samt tid man lägger på att studera där).
Fördel: Man får ägna sig åt japanskastudier på heltid. Lättare att komma in än som utbytesstudent (?).
Nackdel: kostar pengar.... Man omges enbart av andra utlänningar vilket kan försvåra att skaffa japaska vänner (ett universitet har ofta fler möjligheter för utbytisarna och ordinarie studenter att lära känna varandra).
Tips: Man kan låna pengar av CSN för skolavgifterna
2. Arbete
Som svensk måste man ha arbetstillstånd för att få jobba i Japan. Bestämmelserna är ganska strikta, vad jag har förstått så krävs bl.a att man har läst minst 3 år på universitetet samt intyg från din arbetsgivare i Japan att du kommer att tjäna över en minimisumma etc etc. Detta finns att läsa på flera hemsidor, bl.a career cross Japan som jag tycker är väldigt informativ och bra. Being-a-broad har sina ljusa punkter, synd bara att de måste tjata om att man ska köpa deras bok hela tiden bara!
Sverige har för närvarande ingen överenskommelse om working holiday i Japan.
Listar jobb som verkar vara populära bland utlänningar i Japan
✪Engelsklärare (även icke infödda talare kan få jobb tydligen... Se upp för företaget Nova! Bästa sättet är nog JET programme men det kan vara svårt att komma in)
✪Modell/statist etc -kolla annonser på internet
✪Host/hostess/barpersonal (detta kallas generellt 水商売 mizushôbai och kan nog vara riktigt tricky att få ett visum för. Notera att host/hostess inte är prostitution... Om man kollar upp sin arbetsgivare bra innan. Åker man dit för illegal verksamhet kan man ha förbrukat sin chans att få vara i Japan!! Samma sak gäller droger.
Det tips jag ofta får (då jag är i situationen söker arbete i Japan men vill helst slippa de ovanstående kategorierna, har någon något tips är jag all ears!!) är att kolla med företag från ens eget land som har kontor i Japan också. Sverige har mer än 150 företag verksamma i Japan!
3. Annat
Tror att man eventuellt kan åka som volontärjobbare. Kolla med internationella sajter.
Som (gift?)partner till en icke-japansk innehavare av ett arbetstillstånd i Japan får man jobba 20%/ve
Som gift partner till en japan får man automatiskt arbetstillstånd (tror jag).
Vet inte hur reglerna är för Internships men flera utlänningar (ofta från USA??) verkar komma för att göra det.
och så ett sista varningens ord....
Det är alltså olagligt att åka till Japan i syfte att söka jobb (m.a.o säg att du är på resa för att träffa vänner eller turista när du blir frågad på flygplatsen!!) om man bara åker som vanlig turist (=behöver inget visum om man åker hem inom 90 dagar).
Det är också olagligt att börja jobba när man bara har ett turistvisum
mmmmmh det är allt jag kan komma på för tillfället, fråga gärna mer eller fyll i luckor så uppdaterar jag!
För alla oss som hoppas på att spendera våren 2008 i Japan~
(detta inlägg finns även på min utbytesblogg, här)
Ber er kära läsare dock att ha i åminnelse att de japanska reglerna kan ha fler krummelikrokar än vad jag känner till, mao kolla upp själva också för säkerhets skull!
1. Studier
a) Du är student vid ett svenskt universitet och åker på ett utbytesår via det svenska universitetet.
Fördel: du slipper att betala den japanska skolavgiften som är rejält saftig. Du får tillgång till de utbytesprogram/studentboenden etc som vissa universitet tillhandahåller.
Nackdel: konkurrens om platser. Finanser, du får inte jobba mer än 10% i veckan så CSN eller besparingar innan behövs.
Tips: Växjö universitet har väldigt många utbytesplatser i Japan (speciellt om man läser deras grundkurs i Japanska har jag hört men det vet jag inte med säkerhet!). Ryktet säger att det går att plugga utan eller med låg skolavgift om man väljer ett inte särskilt prestigefullt universitet i Japan (fördelen med ett dylikt universitet är att man kan bli ganska ensam som utlänning och kommer snabbare in i språket eller så kanske!)
b) Language school du pluggar med andra utlänningar för att lära er japanska. Målet brukar vara att man ska klara Japanese Language Proficiency Test när man slutar (nivå 4-1 beroende på förkunskaper samt tid man lägger på att studera där).
Fördel: Man får ägna sig åt japanskastudier på heltid. Lättare att komma in än som utbytesstudent (?).
Nackdel: kostar pengar.... Man omges enbart av andra utlänningar vilket kan försvåra att skaffa japaska vänner (ett universitet har ofta fler möjligheter för utbytisarna och ordinarie studenter att lära känna varandra).
Tips: Man kan låna pengar av CSN för skolavgifterna
2. Arbete
Som svensk måste man ha arbetstillstånd för att få jobba i Japan. Bestämmelserna är ganska strikta, vad jag har förstått så krävs bl.a att man har läst minst 3 år på universitetet samt intyg från din arbetsgivare i Japan att du kommer att tjäna över en minimisumma etc etc. Detta finns att läsa på flera hemsidor, bl.a career cross Japan som jag tycker är väldigt informativ och bra. Being-a-broad har sina ljusa punkter, synd bara att de måste tjata om att man ska köpa deras bok hela tiden bara!
Sverige har för närvarande ingen överenskommelse om working holiday i Japan.
Listar jobb som verkar vara populära bland utlänningar i Japan
✪Engelsklärare (även icke infödda talare kan få jobb tydligen... Se upp för företaget Nova! Bästa sättet är nog JET programme men det kan vara svårt att komma in)
✪Modell/statist etc -kolla annonser på internet
✪Host/hostess/barpersonal (detta kallas generellt 水商売 mizushôbai och kan nog vara riktigt tricky att få ett visum för. Notera att host/hostess inte är prostitution... Om man kollar upp sin arbetsgivare bra innan. Åker man dit för illegal verksamhet kan man ha förbrukat sin chans att få vara i Japan!! Samma sak gäller droger.
Det tips jag ofta får (då jag är i situationen söker arbete i Japan men vill helst slippa de ovanstående kategorierna, har någon något tips är jag all ears!!) är att kolla med företag från ens eget land som har kontor i Japan också. Sverige har mer än 150 företag verksamma i Japan!
3. Annat
Tror att man eventuellt kan åka som volontärjobbare. Kolla med internationella sajter.
Som (gift?)partner till en icke-japansk innehavare av ett arbetstillstånd i Japan får man jobba 20%/ve
Som gift partner till en japan får man automatiskt arbetstillstånd (tror jag).
Vet inte hur reglerna är för Internships men flera utlänningar (ofta från USA??) verkar komma för att göra det.
och så ett sista varningens ord....
Det är alltså olagligt att åka till Japan i syfte att söka jobb (m.a.o säg att du är på resa för att träffa vänner eller turista när du blir frågad på flygplatsen!!) om man bara åker som vanlig turist (=behöver inget visum om man åker hem inom 90 dagar).
Det är också olagligt att börja jobba när man bara har ett turistvisum
mmmmmh det är allt jag kan komma på för tillfället, fråga gärna mer eller fyll i luckor så uppdaterar jag!
För alla oss som hoppas på att spendera våren 2008 i Japan~(detta inlägg finns även på min utbytesblogg, här)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
