Slutet på en era (?)

Hej igen!

Nu är jag återkommen från min lilla fyra-dagars till Kansai. Det blev en riktigt fin turné med stillsam söndag efter nattbussen, middag och fika med min japanska storasyster från Kyoto-tiden. Jättemysigt att träffa henne igen. Måndagen var både S och jag laddade och drog iväg tidigt (ehhm jaa med våra mått mätt då, kl 10) på morgonen och gjorde vad man skulle kunna kalla en re-take på Kobe. Gamla kära Kobe, det har blivit rätt många dejtar där faktiskt. Den här gången kändes det lite som vi sade hejdå faktiskt. Vi lyckades äta en något försenad lunch som var ENORM och därför pajja aptiten för resten av dan. Jag skojjar inte, det var det mesta mat jag någonsin sett på en och samma tallrik, alltsammans för det nätta priset av sexhundrafemtio yen (med dagens kurs 54,5 SEK men yenen är löjligt dyr just nu, priset hade varit runt två tjugolappar för ett halvår sedan). Jag beställde en "seafood curry" och trodde att jag skulle få en currygryta med ris och seafood serverad som man oftast äter den i Japan. För det första fick jag en grymmeportion curry och ris, bara att mosa i mig den hade varit smärtsamt. Ovanpå curryn låg sedan ett halvt jävla kilo friterade räkor, fisk, pilgrimsmusslor, bläckfisk. Ingen person med vettet i behåll skulle någonsin kunna tro att de kan äta allt det! Jag blev därtill serverad en dundergod misosoppa med små musslor i till. OCH yoghurt med banan till efterätt. Uhuuuh. Tur att Shinji är som en bandmask och kunde äta upp både sitt eget och hälften av mitt (●^---^●) Nog för att han varit ganska nära bottenlös förut så har hans lilla episod i Indien på något sätt satt sina spår, han äter som han aldrig sett mat förut! Antagligen är det väl sånt som händer om man bara kunnat "äta" dropp genom handen en hel vecka. Annars måste jag säga att han verkade väldigt pigg och glad efter att så nyligen ha varit rätt så sjuk i Indien, han är tacksam att vara i Japan också tror jag. Inte så spetig som jag befarat (ehh alltså han var ju jättesmal redan innan då), fast det är alltid lite av en killer att ens karl väger samma som en själv (han är ju en sådär 15cm längre lixom)...!

Efter vår våldslunch tog vi det lugnt och idisslade över varsin kopp kaffe på ett tjusigt café med utsikt över Kobes hamn. Jättefint att sitta och se skymingen falla. På kvällen blev det sen middag högt uppe i ett hus med utsikt över Kobe stad och hamn, det var heller inte dumt någonstans. Vi stannade på hotell över natten i Kobe

Följande dag bar det av ut på landsbygden på motsatta kusten mot där Osaka ligger. Vi åkte tåg några timmar och landade i Kinosaki, ett ställe mycket berömt för sina heta källor. Vädret slog på stort och vi fick solsken och mild temeratur så att vartenda cederträd fick fnatt och släppte ut en massa pollen! Tillsammans med missgynnsamma vindar som drog med sig sand (om jag fattat nyheterna rätt?) och föroreningar från Kina som lär skapa de sämsta förhållandena för dem med pollenallargi. Jag vet nu att jag inte lider av detta. För jag har sett hur man blir om man har det. Stackars S, han nös så man trodde att hjärnan skulle hoppa ut genom näsan rätt vad det var! Han tyckte jag var osolidarisk som inte hade pollenallergi med honom, hehe.

Han mådde hyfsat okej inomhus iaf så han kunde nog njuta av att bada onsen iaf. Det är lyxigt att få sitta en stund för sig själv och känna hur hela kroppen löses upp i det heta saltiga vattnet och ångorna på onsen. Huden blir jättefin och slät efteråt och avslappningen är total. Vi somnade direkt efter middagen... Följande dag passade vi på att få oss en omgång varmt vad till, åt en härlig lunch med krabba innan vi tog tåget tillbaka mot Osaka fram på eftermiddagen. Ju närmare storstadsbebyggelse vi kom desto bättre blev S's pollenallergi (han satt med en fuktig handduk över halva ansiktet mesta delen av resan för att hindra pollen och nysningar). På kvällen var det redan dags att säga hejdå och för mig att hoppa på nattbussen hem till Saitama igen.

Det var sista gången som jag var och hälsade på S i hans föräldrahem... När April börjar så börjar hans första jobb, på Hitatchi. Fram till i dag, för bara några timmar sedan visste han inte vart han skulle bli placerad men kära vänner, det kom resultat idag. Han kommer hit, till Tokyo!! Underbara nyheter! Det som förut har varit ett pendlingsavstånd på flera timmar t.o.m med Shinkansen ska bli mindre än en och en halv timme med mitt vanliga tåg! Vi som har varit tillsammans i närmare två år har bara bott en dryg månad av den tiden så här nära varandra förut. Helt galet.

Så på flera olika sätt kan man säga att det tagit slut på en era.

Shinjis tid som bekymmersfri student är slut, nu ska han ju jobba och inte få ledigt mer.
Inte mycket till _distans_förhållande längre.
Antagligen inte lika många resor till Kansai längre (´・ω・｀)

Fast mest ska det bara bli kul!

Imorgon ska jag titta förbi mitt hus igen, ska knäppa lite kort med mobilen så stay tuned!

Är det sent att säga " God fortsättning allesammans ... ♥”---?

Hej kära vänner,

Hur har råttans år 2008 varit? Gillar ni kossans 2009 so far?

Mitt slut på 2008 innehöll myspys med risgrynsgröt tillagad i riskoksaren (gick snuskigt lätt och blev supergott med Ingelas expertis) alldeles innan julafton. Hade sådan tur att bli tillfrågad om jag ville ärva en julgran och pynt av en vän till Ingela som redan firat färdigt. Jag blev så klart själaglad och den lilla granen (fullsmockad med pynt och en sträng svintjockt vitt glitter) har stått och lyst dag som natt tillsammans med julstjärnan i fönstret annat julpynt som min rara familj skickade.

Det har varit mammas goda dragna kola, chokladkola, pandakakrits, glögg och pepparkakor från IKEA i Japan och lite hembakat mums som cheesecake och superbrownie (aka kladdkaka egenhändigt spetsad med lite sprit och cashewnötter, bakad för S han hade aldrig ätit kladdkaka före han kom till Sverige, haha) på gottebordet. På matbordet blev det lite köpeskinka, prinskorv, hemlagad rödbetssallad (tack igen Ingela för att du fixade rödbetor och allt annat mums!), riktigt grymma hemmarullade köttbullar med lingonsylt och en väldigt misslyckad Jansson (har inte lärt mig hantera min ugnsfunktion än insåg jag (T_T) ). Men mest av allt var jag så glad att få ledigt i två veckor och att Shinji lovat att vara med mig hela den tiden!

Det var jätteskönt att ta det lugnt och kunna spendera mer än bara en helg tillsammans.

Jag har fått en TV. Men det var inte som julklapp eller så utan en mycket lustig historia. Shinji var väldigt bestämd på punkten att det var dags för mig att skaffa en TV. Inte för att jag behöver öva mer japanska (även om det är bra träning), eller för att jag behöver hänga med bättre i vad kidsen pratar om i skolan (de frågar alltid om jag kollar på filmer och följetänger) eller ens nyheter utan för att för att en TV är essentiell för det japanska nyårsfirandet (enligt S dårå). Vi bestämde oss för att leta reda på en Second Hand-affär som skulle kunna ha en TV till mig. Det var underbart soligt och säkert över 15 grader varmt i solen så vi for iväg två på min cykel. Efter en stunds letande utan resultat bestämmer vi oss för att fråga en tant om hon kunde visa oss vägen. Det kunde hon inte men hon började fråga vad det var vi ville ha och när det kröp fram att vi letade efter en liten billig TV så övertygade hon oss om att hon hade en som hon inte behövde som hon skulle ge till oss. Helt galet! Dessutom så stannade en bil och frågade om allt var som det skulle när vi stått och pratat en stund, i bilen var rektorn för min ena småskola. Efter lite ytterligare samspråk visade det sig att jag undervisar tantens lilla sonson i engelska på lågstadiet. Liten stad, oh yesyesyesyesyes. Rektorn tyckte också att det var en jättebra idé att ta emot tantens TV. Hon fick Shinjis telefonnummer och en dag senare fick hämtade han upp den hemma hos henne. Han hade med sig en liten tackpresent till tanten då det är tydligen kutym att inte betala men bjuda tillbaka. Vi köpte ett presentset med kakor på min supermarket så TV kostade nog ändå lika mycket som en begagnad i slutändan men det var ju mycket roligare så här.

Vi spenderade många dagar med att sova länge på morgonen och vakna i ett rum som var alldeles ljust och varmt efter att ha blivit bakat av solen i timmar. En utflykt på dagen och sedan nabe på kvällen. "Nabe" betyder gryta och är ett sådan koncept att man gärna slänger in hedersprefixet "o" av bara farten (O-nabe). Nu, innan mamma gnuggar händerna och skrattar gott åt att jag börjat äta gryta vill jag gärna förklara japanska grytor! Det har visat sig att Shinji är jättebra på att laga mat och jag har mest skurit och diskat och gluttat över axeln när han har grejjat med en massa gott i köket. Det har varit så kul att få titta på, för att inte tala om all ÄTA den goa maten han har hittat på. Nu ska ni få höra, vi har ätit nabe var-enda-dag! Men med olika ingredienser och smaksättning och tillbehör så klart.

Det finns flera tillvägagångssätt men så här har S lagat hemma hos mig på min lilla gasplatta. Skär dina ingredienser så som

daikon, potatis, lök, sötpotatis, purjolök, svamp, morot, svartrot etc

i lagom stora bitar dvs, så att de blir genomkokta inom överskådlig tid samt blir lättare att äta. Arrangera det så att det ligger fint i grytan/pannan du skall tillreda i.
Lägg i

konnyaku, tofu i tärningar, prinskorv, tillskurna köttbitar
och allt vad du vill ha i.

Blanda ihop en lag med den smaksättning du vill ha. Shinji hade ofta en dashi (buljong) med fisk och konbu som bas, sedan sake och soja och smaksättningar. Miso är en lättanvänd smaksättare som ger en varm och fyllig arom.
Koka under lock till alla ingredienser har blivit genomkokta. Fyll på med vätska så att allt suger upp smaksättningen.

Vi gjorde kyklinggrytor, kimchi och fläsköttsgrytor, lax med rester från saketillverkningsgrejs-gryta, för att inte tala om vitlök och sesamgryta eller miso- och nattogryta!
Kan ni tänka er dessutom att jag har druckit vin flera gånger och tyckt att det var jättegott att ha till!!

Vi hittade på dagsutflykter till:
Kawagoe -en gullig liten stad 30 minuter från Ikebukuro. Har många gamla hus och några fina gator att strosa på, många butiker med handgjort godis och goda restauranger.

Yokohama -en storstad vid havet, 20 minuter från Ikebukuro. Här finns en strandpromenad man inte vill missa för att se det där futristiska som man trodde fanns överallt i Japan. China Town-delen av staden lär vara ett av världens största utanför Kina, här finns massor restauranger men även ett tempel och någon slags museum (vi hde inte tid att kolla in).

Shimokitasawa, Tokyo -en "ny" stadsdel för mig. Här trängs Second Hand-affärer med caféer, roliga klädbutiker, pryttelbodar, restauranger med mera, vi tittade på så mycket saker den dagen att det kändes som ögonen skulle böra snurra runt. Här hittar man fräscht japanskt mode som är annorlunda från Harajuku-stilen. Ett favoritställe som jag definitivt kommer propsa på regelbundna återbesök till.


IKEA i Shin-Misato där mina kursare från Lund, Denis och Tomas nyligen fått jobb. Det var skitkul att ses efter dryga 2 år vi pluggade ju ändå 3 år tillsammans och åkte till sommarskolan i Gifu tillsammans så det kändes verkligen som en återförening. Denis var sig lik, samma semesterpappa som alltid. Slår vad om att det kommer att gå jättebra för honom, han har rätt attityd för IKEA verkar det som. Tomas var sig också himla lik men han var upptagen med jobb så vi hann inte ses så mycket. Passade på att luncha i IKEAs restaurang samt att handla en luddig matta i piggt gräsgrönt, lite tallrikar, glas och grejjer till köket. Sen missade vi inte att shoppa lakritsfiskar, löksill och lite mer glögg samt en liten oooostbit i Sverigeshoppen heller!

Vi åkte in på hatsumode till Tokyo också. Hatsumode är det första tempelbesöket man gör när det nya året har börjat. Vi for först till Yasukuni jinja som är den omtalade helgedomen där man har grejer kvar från kriget. Det är tydligen lite av ett konservativt fäste. Även om de såklart håller väldigt städat om sig så att ingen skall kunna klandra dem. S insisterade på att vi skulle åka dit (inte för att han är någon högervriden typ, det får ni inte tro utan tvärtom en av de där oönskade som lever i Japan fast hans familj är KOREANSK omg ve och fasa, japanskt och koreanskt har väl aldrig någonsin blandats, eller vad tror ni?!). Efter Yasujuni jinja passade vi på att kika in på Meiji jingu också, det var fint att få titta på en massa gamla, höga träd mitt i Tokyo på vägen fram till helgedomen.

Vi tittade en massa på TV så klart också. Shinji hävdar att en japansk familj helt grottar in sig med TV och mat samt mikan (söta clementiner) i kotatsun (bord med värmeaggregat under skivan samt en filt som håller kvar värmen. Mycket riktigt var det också en massa roliga program att kolla på. Allt från populärvetenskapliga program till långfilmer och humorprogram.

Ja, det var en liten uppdatering det. Jag hoppades på lite bilder från Shinjis kamera men han har inte fått över dem till datorn ännu verkar det som. Hoppas jag kan uppdatera med lite roligt att titta på iaf!

Resa till Kyoto-Hiroshima-Osaka♥

Min tripp till Kansai blev som förutspått hejdundrande lyckad och jag kom hem utmattad med ack så glad att jag äntligen kommit iväg att hälsa på alla mina kära vänner som är kvar på Rits.

Hoppade på nattbussen från Tokyo några timmar efter att jobbet slutat på onsdagseftermiddagen. Eftersom jag är en utlänning och därmed potentiellt stinky, jättefläskig och allmänt läskig och störande för en liten japan får jag oftast sitta själv eller om det finns någon annan utlänning så hamnar vi bredvid varandra (en gång hamnade jag bredvid en tjej som läste en bok på kinesiska och verkade ha en väldig klåda i underlivet -.-"). Den här "diskrimineringens" bästa sida är att om det finns en jävla tom plats på bussen så är det bredvid mig (^----^)v så jag kan ligga och snarka när alla andra får sitta vilket är tusan så mycket mer obekvämt.
På vägen till Kansai hade jag ingen granne och kunde därför komma fram hyfsat fräsch, trots snuskigheten i sig med att åka buss i 8 timmar.

Svängde förbi Shinjis hem och duschade, lämnade väskor, svidade om och fick med mig S. mot vårt gamla gemensamma kampus. Torsdagar är de enda dagarna han har lektioner, alla andra dagar jobbar han på sina extrajobb som serveringspersonal på ett café (lunch-tidig eftermiddag) och sedan samma fast på ett yakitori-ställe (eftermiddag-ca midnatt).

Hade gott om tid att prata med gamla kompisar och turen att träffa alla som jag ville träffa. David min kohai sedan Lund är utbytis i år. Fick flera långa pratstunder med honom och det var himla trevligt med tanke på att det är 100 år sedan vi sågs sist, då han var ett av mina SI-barn i Lund. På kvällen blev det middag på izakaya med några nya och några bekanta. Eftersom jag har varit konstant pank hela tiden sen jag kom tillbaka till Japan kändes det superlyxigt. På fredagen jobbade Shinji hela dagen och kvällen så jag upprepade samma som dagen innan och hann träffa en av mina forna klasskamrater och tillika I-house 1 granne som jobbade första dagen på Ritsumeikans internationella center!! Jag var så glad att jag fick träffa henne igen, hon var en av ur-gruppen som alltid gick på karaoke tillsammans, förutom att vi både bodde oc h pluggade ihop dårå. Urgullig tjej, jättekort och lite barnsligt rund med en tjock lugg som alltid får mig att tänka på en liten glad ponny (i den bästa av bemärkelser).

På kvällen träffade jag min japanska storasyster och gick på izakaya IGEN weehoo! Den här gången gick vi till ett ställe där varje rätt kostade 399 yen (tror jag, motsvarar ca 30 spänn med dagens allt dyrare yen) och grillades på ett stekbord mitt framför ögonen på oss. Vi smörjde kråset med grillad hokki (fisk), shiitake (svamp)-och-paprika-spett, grillade onigiris, daikonsallad (ostekt iofs), grillade pilgrimsmusslor m.m. Urgott var det! Men även om i verkligen smörjde kråsen så hann vi prata massor och sitta och hänga över varsin mugg kaffe precis som förr innan det blev dags för min vän att hinna med tåget hem. Jag väntade bara ett litet tag på S. tills hans jobb slutade och sen tog vi typ det sista tåget fråg Osaka till hans hemort som i princip är en invuxen förort om du frågar mig (Amagasaki heter staden, vad jag förstått inget pang-ställe sådär. De flesta av S.s skolkamrater från förr har knappt läst färdigt gymnasiet och jobbar, skaffar familj och beter sig allmänt Mariestadigt kan man tycka :P).

Vi satt uppe en stund på kvällen för att planera följande 3 dagar då Shinji hade tagit ledigt för att vi skulle hinna ses lite också. Så här lyckat blev det:

Vi fick tag på "res inom Kansai så mycket du vill för ca 220 spänn inom ett dygn" respass för tåg så vi bestämde att vi skulle göra en resa som mest gick ut på att åka tåg och hoppa av lite där vi hade lust. Vi hade en vag plan att ta oss till Hiroshima (5 timmar raka spåret med vanligt tåg) från Osaka. Sagt och gjort! Vi packade med lite böcker, musik, block och inhandlade flaskor med té, några onigirisar samt väldigt mycket billigt snax och klev på tåget. Till lunch stannade vi i Okayama (staden) och sträckte på benen en sväng innan vi fortsatte mot nästa stopp Kurashiki som visade sig vara en jättegullig gammaldags stad med små gränder fulla av småbutiker, en flod full av karpar ringlande längs gatan och förvisso en del turister men inte så ohemult som man skulle tro en lördag. Skulle gärna åka dit med lite mer tid att utforska men kan ändå varmt rekommendera Kurashiki till den som gillar städer som Kyoto och Kawagoe etc.

När det började bli för skumt för att se hoppade vi på tåget igen, fast beslutna om att vi skulle ta oss till Hiroshima. Det gick (jag sov till och från ganska länge på resan) fast det var ganska sent när vi kom fram. Vad värre var var att alla hotell vi kollade var fullbokade redan. Vi gav upp om hotell ett tag och käkade middag istället. Shinji challengade mig att komponera vad vi skulle beställa på izakayan (gissa om jag var varm i kläderna vid det här laget hehe), det blev inga konstiga köttbitar utan sashimi, lotusrotschips, helstekt fisk, japank sallad med yuzu-dressing m.m lättätet och gott.
När klockan passerat midnatt fortsatte vi att leta lite efter boende och hittade ett love hotel som var svinbilligt (7000 yen jfrt med de dryga 10 000 yen som vanliga business hotels kostar, minst). Speglar i sänggaveln och på väggen nära fotänden ›check‹, enorm säng ›check‹, portier som man inte ser ansiktet på ›check‹(när vi blev visade till vårt rum blinkade en lampa med en pil och vårt rumsnummer), halvporrig tavla med random vit tjej ›check‹, enorma sänggavlar klädda i röd plysch ›check‹. Som hittat (›‹). Faktiskt, vet inte vad vi hade behövt betala för ett rum och en säng i den storleken om det hade varit ett vanligt hotell.

Följande dag gjorde vi Hiroshima med betoning på A-dome, fredsparken och museét. Det var en strålande fin dag ute men jag måste säga att fredsmuseét kanske inte är det ypperligaste dejtmaterialet. Det var lika tungt att se, höra och läsa den här gången som för 1,5 år sedan då jag var där med mina kära föräldrar och Alice. För att smälta intryck lite och ta det lugnt en stund satte vi oss ute och ritade av domen (resterna av en byggnad som låg riktigt nära bombens explosionspunkt och en av de få byggnader i hela stan som inte jämnades med marken. Den har sparats som ett minnesmärke och en påminnelse). Det var riktigt roligt och Shinji är en riktig hejare på att rita! Det måste ha synts att vi hade trevligt för det kom förbi en som kanske var fotograf (iaf var det en snubbe som hade en värstingkamera) och frågade om han fick ta kort på oss det tyckte vi var okej och sen hade vi honom klättrande runt i olika vinklar skitlänge. Undrar vad korten skall användas till...(Bilden t.v. föreställer A-dome med omgivning, precis samma som jag ritade av).

Sen tog andra kort på oss oxo men de trodde säkert att vi var kändisar för att "alla andra" tog kort, hahaha.


Efter att vi blivit färdiga med Hiroshima köpte vi en rundtursbiljett till och anträdde hemfärden. Vi hade spenderat ganska stor del av vår dag i Hiroshima så det fanns inte tid för några längre avbrått i tågresandet men vi hann med en timmes middag i Okayama (samma som på resan ned) innan vi avslutade resan vid 11-tiden på kvällen då vi trötta med glada kom hem till Shinjis hus igen.

Min sista dag i Kansai tog vi det mest lugnt. Det var soligt och väldigt behagligt att vara ute (sådär 24-25 grader mitt på dagen) så vi köpte onigiris och té och satte oss i en park i Osaka. Jag fick köpa solkräm för att inte bli alldeles fryad i solen. Vi tittade på rosorna som blommade och hundar i konstiga kläder samt barn som sprang och lekte i fontänerna (!). Vi ritade lite till och passade på att plaska fötterna i en fontän vi oxå. Det var fint.
(Jag dubbelpostar det här fotot, jag vet, men jag tycker att jag får vara glad i min karl och skämms inte :P )

Vi hann fika och äta på en jättetrevlig fiskrestaurang och ta en drink i en jätteclassy bar som låg i botten på ett lägenhetshus och var helt oidentifierbar från utsidan innan det blev dags för mig att kliva på nattbussen mot Tokyo. Den här gången hamnade jag bredvid en liten ickejapansk asiatisk tjej som hade stora problem att säga hej till sin kille. Jag förstod henne. Fyfan vad man inte kan vänja sig vid att vara isär, det suger helt ärligt talat.

Kom fram vid 6.30-tiden men hade ingen brådska hem då även tisdagen var ledig för mig. Satt mest hemma och förberedde följande dags lektioner som jag skulle hålla för småskolekidsen.

Tänk vilken fin resa jag hade... Tur att Shinji hade lite pengar så att vi kunde komma iväg lite. Och vad glad jag var att träffa mina vänner. Fick mig att inse hur få vänner jag har här uppe än så länge (även om både lundensare och utbytisar från Rits har börjat dyka upp här nu!!). På det sättet, och på många andra saknar jag Kansai. Men mer om det en annan gång för nu vill jag posta det här inlägget (^o~)-☆

En tur till mitt älskade Kansai

Ja, det var inte lätt att trixa ihop men med mycket hjälp av min pojke (bl.a hittade han en billig buss biljett på nätet och bokade plus massor pepp) så hoppade jag på en nattbuss i Tokyo nästan direkt när jobbet slutade och kom fram till Osaka 8 timmar senare. Shinji hade ytterligare en arbetsintervju på morgonen (det är därför han har kostym på sig!) men sen var han bara min i två hela dagar (^ω^)

På söndagen for vi till Kobe och satt i solen vid havet och tog det jättelugnt, tittade på en loppmarknad och åt onigiris innan vi drog oss hem till honom och hans familj. Jag träffade hans mamma, två (av tre) systrar samt farmor en minikort stund (det var rätt lugnt men jag misstänker att jag gjorde ett superkorkat intryck, min förståelse av Kansaidialekt blandad med koreanska är lite långsam märkte jag ^^;). Sedan lagade vi en jättesmarrig tofurätt med stekt äggplanta och köttfärs i (har ätit den flera gånger men namnet undflyr mig alltid nånting-nånting-dofu tror jag). Hans mamma gav oss koreansk soppa med ägg i. Den var jättegod men var inte särskilt olik japanska soppor. Men det var lite spännande att få prova hemlagad koreansk mat, det var en premiär för mig tror jag! Eller nä, inte om man räknar kimchi för hemlagad kimchi har jag blivit bjuden på.
Kobe är känt för:
1.) att vara en maffiatät stad (har ingen kommentar, varken för eller mot och det är jag ganska glad för)
2.) sin -med japanska mått mätt- internationella befolkning (mer eller mindre bekräftat, åtminstone om man ser till de internationella, framför allt europeiska ord, namn, butiker etc som förekommer i staden.
3.) att vara en mycket modemedveten och fashionabel stad (i högsta grad sant om du frågar mig, alla flickor har perfekt färgat, lagt och lockat hår, märkesväskor dinglande i armvecket, pojkarna har tuffa frisyrer och jeans med dyra hål i samt 95% av alla hundägare hade klätt upp sina jyckar enligt konstens alla regler, också).

Jag rekommenderar Kobe kanske inte till den som precis kommit från Europa och ska turista men gärna för den lite mer erfarnde Japan-resenären som vill ha en liten annorlunda stämning än andra japanska städer och en hint om hur Japan kunde vara om man inte var så rädd för utländskhet i sin vanliga vardag. Och komma nära havet. Jag gillar Kobe jättemycket men det kan ju också bero på att jag har så många fina minnen därifrån.

Registrerad alien samt tur till Akihabara

Idag var det första gången sedan jag kom som jag fått helt ledigt två dagar i sträck. Fast i ärlighetens namn var jag ändå förbi en sväng om skolan för att kolla att det var okej att jag var ledig -och det var det!
Först på dagen var jag dock och hämtade ut min utlänningsregistrering. Det är ett ID-kort som jag alltid måste bära med mig. Det talar om var jag bor och hur länge jag får vara i Japan. Jude-stjärnevibbar någon? Nåväl, smällar man får ta, jag är låååångt ifrån färdig med det där grejjandet ändå. Tur att det inte kostar några pengar att tala om.
Min nyttiga ledighets frukost, till höger››
Den bestod av te, apelsinjuice, omelett med pyttesmå torkade räkor och majonnäs på, tärnad vinterdaikon (Shinji förklarade att de som odlas på vintern är mildare och å, den var underbar. Är precis lika krispig och god som man föreställde sig istapparna vara när man var liten.
På väg mot Saitamas city ward där jag hämtade mitt "Alien Registration Card" i utbytis mun ofta aka "Gaijin Card" såg jag de här fina plommonblommorna.
Alla pratar om den fantastiska körsbärsblommen men jag är verkligen en större vän av plommon. De börjar blomma i februari -mars när inget annat finns. Som envisa tussar av sommar sitter de på svarta knotiga grenar och bara strålar. Frostiga nätter eller blåsiga, regniga dagar bekommer dem inte. De hänger kvar ändå. Jag tycker det är så fatastaiskt på nåt vis. Dessutom har flera arter en underbar, stark doft som kan färdas flera kvarter med vinden en ljum eftermiddag.
Satine sa alltid att plommonblommen var den maskulina varianten av körsbärsditon. Jag gillar väl kanske inte att dela upp saker i manligt och kvinnligt på det sättet men håller gärna med om att körsbärsblom är lika skör och skir som många verkar anse även kvinnor vara.


T.h Urawa är känt för fotboll, så till den milda grad att ett ställe jag passerade hade den här målningen uppsatt i skylten›



















Idag är det den 3/3 och som alla dagar när det är samma siffra på dagen som månaden (?) så är det festival. Det var "Hinamatsuri" som gällde för dagen och ett stort varuhuskomplex som jag passerade hade den här tjusiga dockparaden arrangerad.


T.h "Gott bröd och mjölk" ah, det låter som ett skämt men det var namnet på en kiosk på en av stationerna jag passerade. Eftersom jag ju blev helt ledig bestämde jag mig för att åka in en tur till 電気街 "Elektronikstaden" och undersöka hur det är med skypemobiler. Det florerar vissa rykten om att det finns en liten bärbar sak som man kan köra skype och enbart skype på utan att skaffa sig ett abonnemang. Eftersom jag inte har något permanent uppehållstillstånd i Japan ännu så har jag inte rätt att teckna upp mig för t.ex mobiltelefon vilket är jäkligt opraktiskt och irriterande. Det är iofs bara toppen på ett isberg att jag inte kan ha mobil men resten är lite mera läskiga grejjer så vi håller bara tummarna för att den dan då jag blir tvungen att ta reda på mera inte kommer.


Akihabara är en hemskt känd stadsdel av Tokyo men jag har fram tills idag missat den på mina resor till den japonesiska huvudstaden. Här finns huuuuur många butiker som helst som säljer elektronik. Och väldigt många butiker för otakus, nördar, geeks etc, you name it. Därför ser man ofta flickor utklädda till "maids" på stan. Tjejen till höger här delade ut reklambroschyrer så jag snattade fräckt ett kort på henne . Jag tyckte mig ana att alla uppklädda tjejer gjorde det som en del av sitt jobb.
Huga, jag kom av misstag in på en bakgata där jag garanterat var den enda tjejen (jag reagerade inte förrän jag kände att jag var utstirrad). Det fanns en kö med tre osnygga typer till ett ställe med fördragna gardiner och en handtextad skylt utanför "Maid-massage 10 miuter". Ehhhh jag sticker. Nu. Säg inget mer tänkte jag och var glad att jag hade gaijin-längd på benen och snabbt kunde älga ifrån stället.

Å, nu sitter en eller annan kanske som på nålar, hur det gick med skype-telefonen? Vet inte om det finns någon öht. Butikspersonalen på Sofmap hade ingen koll vad jag fattade och de sa typ att det nog inte finns något intresse av att sälja något liknande i Japan heller. Dumdrygt. Jaja, jag får helt enkelt hålla mig till mitt arbetstillstånd ger mig rätt att skriva på ett kontrakt för mobiler.