Resa till Kyoto-Hiroshima-Osaka♥

Min tripp till Kansai blev som förutspått hejdundrande lyckad och jag kom hem utmattad med ack så glad att jag äntligen kommit iväg att hälsa på alla mina kära vänner som är kvar på Rits.

Hoppade på nattbussen från Tokyo några timmar efter att jobbet slutat på onsdagseftermiddagen. Eftersom jag är en utlänning och därmed potentiellt stinky, jättefläskig och allmänt läskig och störande för en liten japan får jag oftast sitta själv eller om det finns någon annan utlänning så hamnar vi bredvid varandra (en gång hamnade jag bredvid en tjej som läste en bok på kinesiska och verkade ha en väldig klåda i underlivet -.-"). Den här "diskrimineringens" bästa sida är att om det finns en jävla tom plats på bussen så är det bredvid mig (^----^)v så jag kan ligga och snarka när alla andra får sitta vilket är tusan så mycket mer obekvämt.
På vägen till Kansai hade jag ingen granne och kunde därför komma fram hyfsat fräsch, trots snuskigheten i sig med att åka buss i 8 timmar.

Svängde förbi Shinjis hem och duschade, lämnade väskor, svidade om och fick med mig S. mot vårt gamla gemensamma kampus. Torsdagar är de enda dagarna han har lektioner, alla andra dagar jobbar han på sina extrajobb som serveringspersonal på ett café (lunch-tidig eftermiddag) och sedan samma fast på ett yakitori-ställe (eftermiddag-ca midnatt).

Hade gott om tid att prata med gamla kompisar och turen att träffa alla som jag ville träffa. David min kohai sedan Lund är utbytis i år. Fick flera långa pratstunder med honom och det var himla trevligt med tanke på att det är 100 år sedan vi sågs sist, då han var ett av mina SI-barn i Lund. På kvällen blev det middag på izakaya med några nya och några bekanta. Eftersom jag har varit konstant pank hela tiden sen jag kom tillbaka till Japan kändes det superlyxigt. På fredagen jobbade Shinji hela dagen och kvällen så jag upprepade samma som dagen innan och hann träffa en av mina forna klasskamrater och tillika I-house 1 granne som jobbade första dagen på Ritsumeikans internationella center!! Jag var så glad att jag fick träffa henne igen, hon var en av ur-gruppen som alltid gick på karaoke tillsammans, förutom att vi både bodde oc h pluggade ihop dårå. Urgullig tjej, jättekort och lite barnsligt rund med en tjock lugg som alltid får mig att tänka på en liten glad ponny (i den bästa av bemärkelser).

På kvällen träffade jag min japanska storasyster och gick på izakaya IGEN weehoo! Den här gången gick vi till ett ställe där varje rätt kostade 399 yen (tror jag, motsvarar ca 30 spänn med dagens allt dyrare yen) och grillades på ett stekbord mitt framför ögonen på oss. Vi smörjde kråset med grillad hokki (fisk), shiitake (svamp)-och-paprika-spett, grillade onigiris, daikonsallad (ostekt iofs), grillade pilgrimsmusslor m.m. Urgott var det! Men även om i verkligen smörjde kråsen så hann vi prata massor och sitta och hänga över varsin mugg kaffe precis som förr innan det blev dags för min vän att hinna med tåget hem. Jag väntade bara ett litet tag på S. tills hans jobb slutade och sen tog vi typ det sista tåget fråg Osaka till hans hemort som i princip är en invuxen förort om du frågar mig (Amagasaki heter staden, vad jag förstått inget pang-ställe sådär. De flesta av S.s skolkamrater från förr har knappt läst färdigt gymnasiet och jobbar, skaffar familj och beter sig allmänt Mariestadigt kan man tycka :P).

Vi satt uppe en stund på kvällen för att planera följande 3 dagar då Shinji hade tagit ledigt för att vi skulle hinna ses lite också. Så här lyckat blev det:

Vi fick tag på "res inom Kansai så mycket du vill för ca 220 spänn inom ett dygn" respass för tåg så vi bestämde att vi skulle göra en resa som mest gick ut på att åka tåg och hoppa av lite där vi hade lust. Vi hade en vag plan att ta oss till Hiroshima (5 timmar raka spåret med vanligt tåg) från Osaka. Sagt och gjort! Vi packade med lite böcker, musik, block och inhandlade flaskor med té, några onigirisar samt väldigt mycket billigt snax och klev på tåget. Till lunch stannade vi i Okayama (staden) och sträckte på benen en sväng innan vi fortsatte mot nästa stopp Kurashiki som visade sig vara en jättegullig gammaldags stad med små gränder fulla av småbutiker, en flod full av karpar ringlande längs gatan och förvisso en del turister men inte så ohemult som man skulle tro en lördag. Skulle gärna åka dit med lite mer tid att utforska men kan ändå varmt rekommendera Kurashiki till den som gillar städer som Kyoto och Kawagoe etc.

När det började bli för skumt för att se hoppade vi på tåget igen, fast beslutna om att vi skulle ta oss till Hiroshima. Det gick (jag sov till och från ganska länge på resan) fast det var ganska sent när vi kom fram. Vad värre var var att alla hotell vi kollade var fullbokade redan. Vi gav upp om hotell ett tag och käkade middag istället. Shinji challengade mig att komponera vad vi skulle beställa på izakayan (gissa om jag var varm i kläderna vid det här laget hehe), det blev inga konstiga köttbitar utan sashimi, lotusrotschips, helstekt fisk, japank sallad med yuzu-dressing m.m lättätet och gott.
När klockan passerat midnatt fortsatte vi att leta lite efter boende och hittade ett love hotel som var svinbilligt (7000 yen jfrt med de dryga 10 000 yen som vanliga business hotels kostar, minst). Speglar i sänggaveln och på väggen nära fotänden ›check‹, enorm säng ›check‹, portier som man inte ser ansiktet på ›check‹(när vi blev visade till vårt rum blinkade en lampa med en pil och vårt rumsnummer), halvporrig tavla med random vit tjej ›check‹, enorma sänggavlar klädda i röd plysch ›check‹. Som hittat (›‹). Faktiskt, vet inte vad vi hade behövt betala för ett rum och en säng i den storleken om det hade varit ett vanligt hotell.

Följande dag gjorde vi Hiroshima med betoning på A-dome, fredsparken och museét. Det var en strålande fin dag ute men jag måste säga att fredsmuseét kanske inte är det ypperligaste dejtmaterialet. Det var lika tungt att se, höra och läsa den här gången som för 1,5 år sedan då jag var där med mina kära föräldrar och Alice. För att smälta intryck lite och ta det lugnt en stund satte vi oss ute och ritade av domen (resterna av en byggnad som låg riktigt nära bombens explosionspunkt och en av de få byggnader i hela stan som inte jämnades med marken. Den har sparats som ett minnesmärke och en påminnelse). Det var riktigt roligt och Shinji är en riktig hejare på att rita! Det måste ha synts att vi hade trevligt för det kom förbi en som kanske var fotograf (iaf var det en snubbe som hade en värstingkamera) och frågade om han fick ta kort på oss det tyckte vi var okej och sen hade vi honom klättrande runt i olika vinklar skitlänge. Undrar vad korten skall användas till...(Bilden t.v. föreställer A-dome med omgivning, precis samma som jag ritade av).

Sen tog andra kort på oss oxo men de trodde säkert att vi var kändisar för att "alla andra" tog kort, hahaha.


Efter att vi blivit färdiga med Hiroshima köpte vi en rundtursbiljett till och anträdde hemfärden. Vi hade spenderat ganska stor del av vår dag i Hiroshima så det fanns inte tid för några längre avbrått i tågresandet men vi hann med en timmes middag i Okayama (samma som på resan ned) innan vi avslutade resan vid 11-tiden på kvällen då vi trötta med glada kom hem till Shinjis hus igen.

Min sista dag i Kansai tog vi det mest lugnt. Det var soligt och väldigt behagligt att vara ute (sådär 24-25 grader mitt på dagen) så vi köpte onigiris och té och satte oss i en park i Osaka. Jag fick köpa solkräm för att inte bli alldeles fryad i solen. Vi tittade på rosorna som blommade och hundar i konstiga kläder samt barn som sprang och lekte i fontänerna (!). Vi ritade lite till och passade på att plaska fötterna i en fontän vi oxå. Det var fint.
(Jag dubbelpostar det här fotot, jag vet, men jag tycker att jag får vara glad i min karl och skämms inte :P )

Vi hann fika och äta på en jättetrevlig fiskrestaurang och ta en drink i en jätteclassy bar som låg i botten på ett lägenhetshus och var helt oidentifierbar från utsidan innan det blev dags för mig att kliva på nattbussen mot Tokyo. Den här gången hamnade jag bredvid en liten ickejapansk asiatisk tjej som hade stora problem att säga hej till sin kille. Jag förstod henne. Fyfan vad man inte kan vänja sig vid att vara isär, det suger helt ärligt talat.

Kom fram vid 6.30-tiden men hade ingen brådska hem då även tisdagen var ledig för mig. Satt mest hemma och förberedde följande dags lektioner som jag skulle hålla för småskolekidsen.

Tänk vilken fin resa jag hade... Tur att Shinji hade lite pengar så att vi kunde komma iväg lite. Och vad glad jag var att träffa mina vänner. Fick mig att inse hur få vänner jag har här uppe än så länge (även om både lundensare och utbytisar från Rits har börjat dyka upp här nu!!). På det sättet, och på många andra saknar jag Kansai. Men mer om det en annan gång för nu vill jag posta det här inlägget (^o~)-☆