Det börjar bli dags att uppdatera när man vet att man har glömt minst hälften av det roliga och viktiga av allt man ville säga. Men no worries jag ska gräva i hjärnsmeten till jag är lika utgröpt som en smarrig gammal Parmesanost.
Först och främst så har jag haft sommarlov och det är ju inte fy skam att man får fortsätta med en sådan trevlig och invand tradition. Självklart fick jag ta lite sommarjobb vid sidan av för att kunna finansiera mina utgifter men det löste sig väldigt smidigt. Det var ju ändå i September som jag fick reducerad lön då jag inte jobbat i Augusti. Oh well.
Det ROLIGA som hände på sommarlovet var ju förstås friheten att göra som man vill med mat och tider, ta det lugnt och läsa, åka runt och få besök av kära vänner så klart! Min äldsta barndomskamrat kom och hälsade på mig i slutet av Augusti, behöver jag säga att det var superkul att få visa runt och grejja och äta rullbandssushi flera gånger i rad!?! Så vansinnigt gött att han någon att sitta och knäppa sig med, det var som om verkligheten kom och ruskade om mig lite. Så roligt! Vi hade väldigt högtstigande planer men jag lyckades få urinvägsinfektion mittt i sommaren så vi skippade det mesta, bl.a att bestiga Fuji, och drog runt och kollade i Tokyo och satt hemma och drack té och tranbärsjuice för min del, Joa surplade vitaminjuice. Fast i slutändan så kände det göttast så och vi lyckades faktiskt med en del strapatser ändå. Bland annat så lastade vi två låga, benlösa japanska fåtöljer sk zaisu på min cykel och drog först hem till mig och sedan till posten för att skicka iväg till gamla goda Europat.
Vi kom på den svinbraiga idén att man kunde betala för hela paketet i frimärken så vi köpte nio ark, ett av varje sort av alla som fanns och satte fast frimärkena ett efter ett....! Världens finaste paket blev det i alla fall.
Inte nog med skojigheterna att Joa kom hit heller, en japansk väninna jag lärde känna i Kyoto under min tid som utbytis lyckades få ett internship i Tokyo ungefär under samma tid som Joa kom hit så det blev lite mer som man tycker att det borde vara när man har ett helt hus att bo i! Min japanska vän bodde hos mig hon med. Vi hade riktig systraskap här hemma och det hade nog kunnat bli riktiga klanfasoner om vi hade fått hållas en längre tid. Men det var jäkligt kul bara som det var den 2 veckorna som det blev!
Det var knasvarmt ett tag men värmen var inte alls lika plågsam som förra året och det troppade ner i temperaturer som man som svensk kan kalla uthärdliga ganska snabbt. Det är så skönt att kunna dra på sig mer än ett lager kläder utan att oroa sig för att man ska dö av värmeslag alternativt uttorkning p.g.a för ymnig svett. Phew
Nu har skolan pågått i mer än en månad, hösttyfonerna börjar titta förbi och jag börjar titta allt girigare på de allt tyngre och inte längre enbart gröna kaki-frukterna som hänger utanför min balkong. Det är fortfarande upp mot 20 grader minst om dagarna men regn den senaste tider gör att allt känns lite kallare och muggigare. Det är lite höst på gång här med. Det var allt för den här gången, ett litet livstecken och löften om tätare uppdatering, nu när jag har kamera OCH ALLT!
Kram mina vänner, på snart återseende!
