Sommarlov - ÄNTLIGEN!

Hej alla!

Tack för fina kommentarer nedan. Har blivit riktigt glad i mina glajjor och håret... ja det växer som bara tusan. Har gott förtroende om att det kommer att vara tillbaka i innan-det-blev-klippt-längd till skolan börjar igen. Fast det är skönt med hår som inte hänger och sticks och kliar i nacken som det gärna gör i mellanlägen. Har man långt är det ju bara att göra hästsvans eller inbakad fläta så slipper man ju också.

Mitt sommarlov började för över en vecka sedan men jag har haft varje dag inrutad med både jobbrelaterat och lekrelaterat fram tills idag.

Oj alltså, det är först när man sätter sig ner och ska bara uppdatera lite som man inser hur mycket man inte har berättat sedan sist. Kanske bäst att ge er en liten idé om vad jag haft för mig medan den japanska regnperioden har övergått i onådigt het sommar.

Jag har fått lite extrajobb och därmed högtflygande tankar om mycket, en sak som jag verkligen ska ta tag i är betala tillbaka skulder och efter det eller jah, efter och efter men åtminstone som prioritet 2 så blir det Sverigeresa till Jul. Det skall spikas asap.

Mina extrajobb är det ena att undervisa småskolekids hemma hos mig (det finns ju då alltså redan ett rum med svart tavla och bänkar etc som vi har använt som mötesrum för våra ALT-möten) det andra var bara för en dag men desto mer välbetalt! Då fick jag sitta som examinator på engelsktestet EIKENs intervjudel. Det var helt okej och pengarna gick till en vådlig tur på japansk sommarrea. Eftersom jag har skakat av mig några kilon sedan jag var utbytesstudent så har jag ju börjat hitta saker. Helt plötsligt börjar saker passa. Det är ett mirakel varenda gång. Öhum, typ. Sen köpte jag skor och en väska av bara farten också. Äger helt plötsligt hur mycket randiga kläder och tröjor och kjolar som helst btw. Gjorde dock hyfsat vettiga inköp får jag försvara mig med, det mesta går att kombinera ihop till den sortens stil man behöver ha på jobbet.

Jag har varit en del på resande fot också. För några veckor sedan firade man nämligen att man hade varit tillsammans i 2 (TVÅ!) år med sin pojkvän. Vi åkte ut till Odaiba, en liten ö alldeles utanför Tokyo. Där finns en strand och utifrån den kan man titta ut över Tokyos hav av byggnader, neon och allt som finns i detta cityscape som tillhör en av världens största städer. Det är vackert och förunderligt på ett alldeles fascinerande artificiellt sätt. Vi tog det mest lugnt och strosade runt, bodde över natten på hotell och lyckades hitta en koreansk restaurang som tilltalade oss båda. (Aenigma: passar på att svara på din fråga i flygande fläng! S är uppvuxen i Japan men hans far- och morföräldrar blev tvångsförflyttade till Japan från Korea runt／under andra världskriget. Familjen är alltså koreansk men han har bott hela sitt liv i Japan och har rätt att byta nationalitet till japan, om han vill. Han pratar japanska som modersmål men också koreanska som sitt andra språk. Hela hans närmaste släkt finns i Japan. Det finns väldigt många japanfödda koreanskättlingar här.)
Så här såg det ut på dagen. Utsikt från Odaiba mot Tokyo. Och ja, det finns visst en Frihetsgudinna här också. S och jag tittar på varandra och säger tacky med en mun.

Ett väldigt känt köpcentrum på Odaiba men jag har tyvärr glömt vad det heter ^^; Det är iaf byggt att se ut som ett italienskt kvarter. Det allra mest slående med stället är att taket är fixat att se ut som en himmel. Under dagens lopp byts ljussättningen och man kan se allt från soluppgång till solnedgång etc bara under några timmar. Allt för att det skall vara spektakulärt. Men det var fascinerande!

Sedan har S blivit temporärt utflyttad till Nagoya för att lära känna folk som bygger de grejer som han sedemera skall sälja. Han har bott i ett litet kyffe till korridorrum utan TV, internet eller kylskåp på rummet i snart 3 veckor. Gissa om han är social på kvällarna! Men det är jag glad för, vi ringer varandra gratis på mobilen och han är alltid hiskeligt upptagen när han är i Tokyo. Passade på att hälsa på honom ute på "landet" (jaa vår lilla Osaka-›Tokyo-boy tycker att Nagoya är landsbyggt, pffffft han vet då ingenting om LANDSBYGD, håhå jaja) och göra en repa i Nagoya. Mest var det bara ohemult varmt och svettigt och till och från regnigt så vi höll oss ganska mycket inomhus. Åt en massa god mat igen. Äta kan de i Nagoya, fanns hur många "ät-så-mycket-du-vill bufféer" som helst. Andra nöjen verkar inte komma långt efter heller, Nagoya är tydligen känt för att ockå ha väldigt många nöjesinrättningar som host-, hostessklubbar, lovehotels etc etc. Det såg jag själv inte så mycket av dock. Kanske tyckte man att folks klädstil i allmänhet var lite mer utmanande än vad man är van vid i Tokyo. Mmm, kanske.

Annars... har jag insett att jag är skitless på min högstadieskola och måste göra upp rediga planer hur jag ska hantera saker där innan skolan börjar igen.
Har fått tillfälle att jobba med de andra fyra ALT:erna i stan med ett tre-dagars projekt om 3 lektioner för barn och mammor där vi undervisat "konversation". Det är vad man säger på japanska i alla fall. För mig är konversation den lätta varianten av diskussion eller kanske en diskussion med småprat i men här betyder det väl mest att man ska lära sig att säga ord och fraser samt förstå dessa när man blir tillsagd. En ganska vidsynt idé om konversation kanske, eller bara det allra mest grundläggande först. Det var roligt att lära känna de andra ALTsarna lite bättre får man säga.
Har också hunnit hänga lite med en annan ALT som inte jobbar på mitt företag, Ingela samt en gång Ingelas kompis från Sverige, gamla polare från min tid som utbytesstudent i Kyoto samt att jag lyckats träffa lite nytt folk också. Verkligen jättekul att få vara out and about lite men inser att min ekonomi nog inte riktigt klarar att jag inte äter lunch eller middag hemma en endaste dag i veckan! (ﾉ｡＞д＜)ﾉ gah!

Ojj vad långt det blir...Ajjabajja när man inte uppdaterat på länge. En sista grej bara, en riktig cliff hanger:

Jag har köpt en kamera så missa inte nästa uppdatering!

Till den som skulle vilja MSN:a eller skypa finns jag tillgänglig till och från om dagarna, loggar in så fort jag kan. Ni får jättegärna boka tid så man kan byta ett ord! Känns som jag inte hunnit med att hålla kontakt med folk alls i den utsträckning som jag egentligen vill.

Men kram på er alla! Återkommer snart och förhoppningsvis då med bilder!

Ta fram min inre tant／nörd／karl

Tjao alltså jag klippte ju håret för ett tag sedan. Det blev kort efter att jag övertygat frisörskan att det absolut inte gjorde någonting om hon klippte av snibbarna som hon lämnat i nacken och därvid skapat mitt livs förhoppningsvis första och sista hockeyfrilla. Puh.

Sen snubblade jag över ett par roliga glasögon som liksom inte var så illa tyckte jag...och rätt som det var hade jag köpt med dem hem. Synundersökning, glasen och ramarna kostade cirka tusenlappen! Dessutom tog det bara 30 minuter att bygga ihop dem så hela kalaset var fixat på en timma. Rekommenderas varmt till galsögonsugna både expatar och folk på genomresa! Om man vill kan de mäta ens gamla glasögon och fixa ett par nya utifrån det men jag så till att få mina ögon kollade då det har gått en himla mängd år sedan jag kollade min syn.

Här kommer en bild speciellt för min pappa som tyckte att jag såg ut som något från sjuttio-sextiotalet någon gång

Förlåt Tuve

Jag dödade min husspindel andra gången jag lade ögonen på honom.





...men det var istället för att gråta hysteriskt och bli stel och iskall i hela kroppen så jag antar att det var ett framsteg.


Förlåt alla buddhisterna och förfadersandarna, jag släppte en tung plastlåda över honom alldeles med flit. Jag ska försöka att inte göra om det.


Mmmh. Första gången jag såg Tuve var för några dagar sedan. Det var mörkt ute och jag hade inte tänt ytterbelysningen framför dörren den dagen. Jag har en självtändande lampa lite längre bort så man har ledljus till nyckelhålet om man är snabb. Jag fipplar med nycklarna och lägger märke i ögonvrån att det ligger en ny grästuva på farstutrappen. Ljuset i bakgrunden slår av och jag har inte hunnit låsa upp dörren. Som av en aning (egentligen är det så att jag har ett sjätte sinne för insekter) känner jag att jag nog vill gå och tända ljuset igen för leta reda på nycklarna och kanske titta på den där tuvan igen. Nycklarna hittar jag men tuvan hade visst sprungit bort vid min nästa ansats mot dörren. I chock och vild förnekelse undrar jag förvirrat om det kanske var en gräshoppa som påminde lite om en krabba. Innerst inne tror jag förstås ändå spindel. Ack livet som optimist. Jag döper ändå detet till Tuve för att jag känner mig vitsig.

Bara några dagar senare bestämmer sig Tuve för att göra entré på riktigt. Jag ska borsta tänderna om kvällen och ställer mig framför min stora hallspegel. Där satt Tuve redan och häckade. Stor som min handflata, fortfarande till förvirring lik en grästuva med sina långa ben som torra halvtjocka böjda strån från kroppen som är snajdigt randig i vitt och brunt. Ett par antenner som inte förlorar mot en kackerlacka antyder var huvudet är på kroppen som är lustigt lik en räka, liksom fjällig eller graderad i ett tunnt pansar. Tuve sitter still men inte jag. Min reptilhjärna piskar fart på benen och innan jag vet ordet av har jag hittat den förträffliga lilla plastlådan lagom tung men ändå liten och lätt att sikta med. Tuve såg aldrig det som träffade honom rakt ovanifrån. Jag önskar att jag kunde vara lite mer frikostig med mitt stora hus men jag är fortfarande rätt hispig och har haft mycket svårt att sätta fötterna någonstans där jag inte ser dem. Handväskan sitter på en skänk och stängs snabbt. Några kassar som har stått öppna i hallen har fått stå ett tag eftersom jag inte ville hitta Tuve 2 riktigt än.... Alla kläder jag lagt ifrån mig i hallen skakades varsamt innan de fick åka hem till övervåningen. Puh, det är tröttsamt att vara hispig. Undrar vilka äckliga kryp Tuve brukade äta upp här hemma. Tids nog blir man väl varse.

Svacka

Just nu är det seeeegt. Småmycket att göra men noll lust att ta tag och fixa. Så då lägger sig de småtrista sakerna på hög och blir ett mindre berg av saker som börjar bli mycket jobbiga istället. Eh. Visst gör man sånt här bara för att man älskar känslan av att vara befriad från all världens tyngd när man väl tar tag i eländet? Suuuuck. Tänk om man fick förvandlas till en hjälplös femåring en dag i månaden där man fick sätta sig ner och grina tills någon snäll vuxen löste ens problem och man fick somna i någons knä medan de satt och pratade på det där mumlande, sövande men trivsamma vis som folk gör ibland. Och bli klappad över huvudet så att det frasar i håret och man slutar höra allt annat.

Näh man kanske skulle knalla till ett kombini och lätta sitt igenkloggade samvete med att betala månadens skörd av räkningar och hoppas att det räcker för en natts god sömn, haha.

Jag känner att jag måste röja av lite stök som jag har lyckats dram fram sedan i måndags då mitt lilla hus var jättestädat och rent. Vill skylla på sniglarna som har börjat dyka upp i badrummet men det känns inte helt rättvist, i ärlighetens namn. Sen tänkte jag hinna preparera mat som jag skulle bjuda på på söndag. Då kommer nämligen skolans rektor hit och hälsar på med sin fru. Det är en lång historia men, de är väldigt informella och trevliga så jag är mest nervös att jag ska misslckas med maten.

Sedan är det tänkt att jag ska in till Tokyo runt lunch och hinna dejta min grabb, gå ut och dricka och kanske nattklubba med några polare från Ritsumeikan-tiden på lördagen. Japp hem med första tåget och sova snabbt som attan så att man är fräsch till min middag... Önskar att jag kunde vara lite mer pepp bara. Allt skulle gå så mycket smidigare då.

Shinji säger att jag har "Gogatsubyo" Majsjukan det är tydligen rätt vanligt att man känner sig seg i Maj fast ehh som vanligt är jag efter och Majsegar i Juni i stället. Fett.

Nä men nu har jag nog gnällt färdigt. Räkningar var det. Kanske städa lite? Yeeehaaaaa

♡

På tal om fina saker så har jag ett blogginlägg som jag heller aldrig kommer att glömma. Det är skrivet av Sandra på bloggen nio till fem.

varför jag tycker om honom så mycket:

För att han får så mycket fräknar på sommaren. För att han skrattar jättehögt och det spelar ingen roll om vi sitter i en fullsatt tunnelbanevagn. För att han måste stanna upp mig ibland när vi går på gatan och krama mig så hårt att jag nästan går av. För att han kan lösa svåra mattetal direkt i huvudet och för att han är så duktig på grammatik och engelska. För att han är så fin utan tröja och för att han luktar så gott bakom öronen när han sover.

Lite turer hit och dit

Hej darlings!

Har haft lite smygledigt i fredags och idag, måndag. Ehehe sånt som gör livet göööött. I fredags blev det en planerad oplanerad tur till IKEA. Vet inte om det är härligt eller ganska vidrigt att man kommer till en kedjebutik och tycker att man lite kommit hem. Fast som hem till Sverige, inte hem till sig eller mamma och pappa eller så. Jag handlade lite stuff som jag behöver till mitt hus och blev förstås inspirerad att köpa dubbelt så mycket till nästa tur. Puh. Det blir nästa löning och i sällskap med min karl som är både utmärkt smakråd och lika envis som jag när det gäller att släpa hem prylar. Vi har sett ut som myror med storhetsvansinne förr.

I lördags skulle det ha varit sportfestival eller vad tusan man ska kalla det. Studenterna tävlar klassvis mot de andra i samma årskurs i en massa innovativa (och i olika hög grad skadebenägna) lekar. Låt oss säga att hoppa säck och gå skottkärra är dagisnivå. Här kör man lekar som kallas "tusenfoting" och något om att åka med strömmen. Ska finkamma youtube så att ni kan få ett hum om vad som alltså INTE hände i lördags. För det regnade och hade regnat flera dagar innan. Det var nästan så att det regnade både nedåt och uppåt (av vattenstänken när de första dropparna gick i backen).

Näe sportdagen blev flyttad till onsdag denna vecka men eftersom alla elever och lärare ändå var på skolan så var det sedan innan planerat att köra måndagens lektioner om vädergudarna inte ville förbarma sig över Nishi högstadium (Västra skolan eller Västra högstadiet vore kanske en lämplig översättning). På mitt schema stod det att jag var ledig på onsdagen men jag ville gärna se sportdagen och ännu hellre slippa undervisa på en lördag (jag kan ha allergi eller kanske tvångstankar som gör det i princip omöjligt att göra veckodagsjobb på helgerna, helgjobb funkar på helgerna dock) så jag såg snabbt till att byta dag och tultade sedan snabbt hem. Där gömde jag mig under täcket, läste modetidning och mumsade nästan-nyttiga-jag-lovar-det-är-säkert-snacks och lyssnade på regnet tills jag somnade och när jag vaknade var min snabbtur till skolan som en lustig dröm man skrattar och rycker på axlarna åt. Det enda som gjorde den verklig var att jag vaknade som en av skådespelarna i Sunset Beach med perfekt nylagd make men det gick jättebra att ignorera att det inte var mitt vanliga vakna på morgonen fejs.

Eftersom jag residerar i ett helt hus slösade jag några av mina lediga extratimmar på att städa och plocka, jag fattar inte hur jag hinner lägga dit allt jag städar upp, inte vad som alstrar allt damm och grus heller. Sömngångare kanske? På kvällen var det bokat några timmar med ät och drick alllt du orkar för femtusen yen tillsammans med högstadielärarna. Det var trevligt och jag fick prata med några av mina favvelärare lite extra och i lugn och ro vilket alltid är roligt. När jag kom hem väntade S på mig. Hurra!

Den här gången hade han fått med sig en helt fenomenal film som vi tittade på. En sån där film som man inte kan sluta titta på. En sån där film som bränner sig rakt igenom näthinnan och fastnar i ens märg och aldrig riktigt kommer att kunna försvinna därifrån. Se Hedwig and The Angry Inch om ni inte redan gjort det. Helt underbar! Ett klipp från filmen finns här (klicka på länken) och ett klipp till så att ni fattar vad det handlar om ja, och det här också, en trailer dårå. Sista klippet jag lovar! Killen som spelar Hedwig är ett geni. Det är något med det här som bara går rakt in i hjärtat hoppas att ni har lika mycket nöje av den här filmen som jag hade.

Say hello to your glandparents! *

Det börjar bli riktigt grisvarmt om dagarna. Inte kanske just idag dock. Tur var väl det för idag låg jag i hårt när jag tränade med volleybolltjejerna. Har haft svårt att återuppta där jag slutade för nästan 10 år sedan. Det vill säga, jag vet fortfarande hur jag hade respondat på en boll då när det gällde men kroppen hänger inte alls med med den automatiken längre (kan man hoppas att det ligger ett "ännu" under det här "längre"t?).

Jag ser bollen komma till mig och i mitt inre vet jag hur jag borde sköta mig och vilken bana bollen borde ta om jag var mig själv för tio år sen.

Haha det är lite patetiskt att redan vid tjugofem beklagar sig över sin form för tio år sen. Arienai!

Men idag började det lossna litet. Jag är fortfarande en rätt så jinglig spelare som man aldrig vet om man får pass tillbaka från men mina tjejer är så gulliga och passar en gång till och säger "ganbare, sensei!" ("kämpa på, lärar'n" myyyycket fritt översatt, som alltid ^-^ "ganbare" är en väldigt direkt imperativform som man använder med viss urskiljning även i informellt tal. Sensei däremot är ett artigt tilltal som används till lärare, läkare och lite i allmänhet folk som har yrken man kan tänka att det krävs att de har en hög utbildning). Men idag gjorde jag hyfsad servmottagning med uppföljning (först en hård, lång boll motsv. serv och sedan en soft kortis precis vid nätet) ovanpå detta börjar smasharna komma tillbaka! Fötterna har börjat minnas hur man gör ansats och armarna, inte minst handlederna har fått mycket bättre snärt och nu låter det rätt när handen träffar bollen. Det där dova ljudet som bara en bra träff på en läderboll kan åstadkomma.

Jag ryser lätt av välbehag om jag lyckas fixa det. Jag ryser när de andra tjejerna lyckas producera det också.

Men rolig träning har sitt pris, man glömmer helt bort att man inte alls är van vid hårda bollar och att det har varit lite si och så med motion de senaste åren. Mycket lycklig men svettig och alldeles blåslagen och rödflammig om armarna med en begynnande träningsvärk från ljumskarna och neråt av muskler som legat i dvala kom jag hem efter skolan idag. Duschar, dricker pocari sweat som jag av en lycklig slump hade i kylen och däckar tre timmar på min futon. Vaknar runt tio-snåret på kvällen. Oh well, jag hade ändå inga planer för kvällen.


Nu, sova på riktigt! God natt vänner


*dagens japinglish är "glandparents". Läste det över axeln på en åtta idag. Det är ju väldigt vanligt att man har svårt med l och r i detta land så det borde inte åstadkomma någon större förvåning egentligen det var bara att jag fick en sån saftig bild av "körtelföräldrar" för mitt inre öga när jag läste det. Fick lägga band på mig för att inte skratta. Hehe.