Temperatur, är det bara jag som bryr mig!?!

Jag avundas japanerna deras okänslighet för temeraturskillnader.

När det var hett mitt i sommaren så badde de lätt sina bleka pannor med sina handdukar och rynkade lätt på sina orynkiga pannor för att visa sitt misstycke för värmen. Själv simmade jag i en flod av min egen svett, uppsvälld som ett lik som legat lagom länge men högröd och puffande som värsta hjärtpatienten efter minsta ansträngning. Ständigt sömnig, sömnig, sömnig tills det svalnade till lite. Som en orm om våren, fast tvärtom.

Nu när hösten har börjat nalkas (jag ser mer och mer träd där lövkronorna har blivit betänkligt tunna) är det jag som huttrar på morgnarna och kvällarna när solen inte värmer. Japanskorna traskar runt i lika mycket bara ben som tidigare och vinterjacka eller ens kavaj ser man knappt. Naturligtvis har de de rätta vinterasscesoarenrna (stövlar och lite grövre boots verkar vara på modet i år, det är helt okej med uggs och den sorten oxå :s en snyggt draperad halsduk eller varför inte en liten pälsmössa i 60-talssnitt trés chic i vinter) men det är alldeles för mycket bar hud för att det ska se skönt eller ens normalt ut för mig som svensk.

Även skolbarnen ger mig varje dag vansinniga gåshud- och sympatirysningsattacker. Trots att det drar ner mot enkelsiffriga plusgrader efter att solen gått ner (den är borta före 5 redan, lite sorgligt får man tycka!) så går de till skolan BARBENTA! Vet att de har fått ett officiellt ok att börja bära sina vinteruniformer men de allra flesta går i gympakläderna... Tjejerna som ändå har den vanliga uniformen har oxå bara ben och eventuellt strumpor upp till under knäet. Inte heller är det uppvärmt av något annat än kidsens kroppsvärme i klassrummen! Klassrummen har solljus sedan tidigt på morgonen så det funkar ännu okej men korridoren som vetter mot norr är svinkall :S dessutom envisas folk med att öppna fönstrena där.

Ungarna verkar ännu ta det hela med jämnmod, fast tänker jag efter får jag kanske erkänna att jag ser allt fler som har stora stickade koftor på sig (i detta avseende är jag en tvättäkta lärare, jag älskar koftor, både på mig och andra! Pojkar i skjorta och kofta eller flickor i kofta och plisserad kjol värmer iaf mitt estetiska sinne lite) ibland leker de med sånadär värmepåsar man kan ha i fickan för att värma fingrarna på.
Men ändå, jag som är nordbo känner att jag är så bortskämd med jämn temperatur hela tiden. Visst är det kallt ute på vintern men man vet ju alltid att man bara behöver härda ut tills man kommer innanför dörren hemma. Här är det inte alls en självklarhet, den enda garanterade värmen man har är ett hett bad vid dagens slut.

En annan grej som har stört mig länge är japanska väderleksrapporter, trots att de är väldigt noga med att tala om ifall det är säkrast att ta paraplyet med sig, om tvätten torkar bra idag eller om man borde se upp för tyfoner etc så talar de mycket sällan om vilka temperaturer man kan förvänta sig! Antagligen är det då alltså så att japanerna inte lägger så mycket vikt vid temperaturen för de är vana att klara sig (information om regn eller bortspolning, torkväder etc däremot får dem att ändra sina planer för dagen) . En annan låter ju dedär fåniga siffrorna styra helt vilken jacka och mängden värmande attiraljer man ska ikläda sig under dagen. Lite lustigt och lite intressant, eller patetiskt men fascinerande som Åsa så fint skulle ha kunna sagt.