Min värsta kulturchock

Jag har med råge varvat mitt första hela år i Japan och trodde att de flesta kulturchockerna skulle vara överståndna och utslätade vid det här laget. Inte för att jag tycker att de har varit väldigt många eller overkomliga på något sätt hittills. Det enda som har hängt med länge var "vänner" som mest bara ville åt gratis engelskundervisning eller någon slags reseguide till Sverige alt. hade någon slags fetisch för utlänningar/svenska tjejer/blonda/blåögda/stornästa personer. Jag kan inte låta bli att bli lite småpissed när det bara känns som man är ett fenomen och att ens personlighet inte har något med den "vänskap" de försöker odla att göra.

Men jag lärde mig att hantera det här med lite insikt i hur man uttrycker sig och skillnaden mellan innebörden på svenska och på japanska (visst har jag postat det inlägget? Hittar det inte nu när jag letar...wooops! dags att sortera igenom vad jag inte postat ännu kanske!)


Näe min senaste och häftigaste kulturchock kom från ett helt annat håll och påverkar på ett grymt annorlunda sätt än man skulle kunna tro. Det handlar om hur de japanska husen är byggda. Det är svinkallt i min lilla etta med stort kök och badrum separat från toan. Det finns inga element, det drar från balkongdörranra samt föstren som alla bara består av englas-konstruktioner. Golvet inne är pissekallt och det är tänkt att jag skall hålla min lya varm med en ac som drivs av gas. Varmluft alltså, i princip som att hålla sig varm med hårtorken. Men det går inte ihop för gasen är svindyr, det är absout ekonomiskt ohållbart för mig att ha igång ac:n så mycket som skulle behövas. Eftersom jag måste ha någon värmekälla (det letar sig ner runt nollan om nätterna) så har jag investerat i en fotogenfläkt. Den luktar garage och jag känner mig bara snäppet mer avancerad än en grottmänniska när jag tänker på att jag sitter och värmer mig framför en liten eld (om väl så instängd i en liten försäkrande låda är det ju fortfarande eld). Mina föräldrar skrattade och sade att de inte sett liknande sedan de var unga på 60-talet hemma i Sverige. True. En mycket mysigare uppvärmningsanordning som jag också fått tag på är kotatsun. Det är ett litet bord med en värmefläkt under. Sitter man där med en varm tröja och låter sina ben och fötter bli upphottade under bordet känns det riktigt mysigt! Det går dessutom på elräkningen så det är inte lika jobbigt som gas och fotogen (fotogenet säljs f.ö på macken, bara att dra dit med donken och tjacka sina litrar som man behöver).


Ibland när jag vaknar om morgnarna ser jag min andredräkt... Det kan vara det mest omotiverande att gå upp jag varit med om, tätt följt av att få en gosig katt i sängen just som sista snoozen är slut. Jag sover i en fleecepyjamas, ett par luddiga shorts som er ut som mamelucker nästan (de håller magen och ryggen varm, de är guld!), jättetjocka strumpor, en filt virad om halsen, en fleecefilt över mig plus mitt vanliga fluffiga täcke. Det håller mig precis okej varm medan jag är i sängen men upp är slitigt. Nu på senaste har jag börjat gympa framför fotogenvärmaren för att få igång cirkulationen och samtidigt värma upp mitt rum lite. Det är ganska okej.


Ännu en grej med detta är att mina skolor inte har någon egentlig uppvärmning än den naturliga man får när man stänger in 30 kids i ett rum (som solen lyser in i) under en dag. I lärarrummet har vi en "sutoobu" dvs "stove" den drivs också av fotogen eller nåt annat lika stinkigt, man sätter en balja vatten ovanpå som sakta förångas och ger en trevlig luftfuktighet (annars värmer ju alltså "sutoobu":n upp luften också. Det blir sketavarmt precis när man står bredvid). Men korridorerna är, precis om i somras, utomhustempreatur. Det är fanimej öppet ut på flera ställen. En för mig vanlig outfit till skolan består av två par strumpbyxor (ett par ca 60 den för vinterbruk samt ett par tjocka i lycra och bomull) en underklänning i syntetiskt material (som stänger inne värmen mot kroppen) samt ett par luddiga mameluckliknande shorts, en kjol som går ner över knäna (minst), en eller två tröjor och en stor kofta. Trots det så fryser jag så fort jag är stilla en längre stund. Ser till att försöka stå där solen lyser in och aldrig sitta ner för länge. Variationen på kläder man kan ha är också väldigt stor - inte. Jag hade skrattat högt om någon sagt till mig för ett år sedan att jag nästa vinter skulle älska en vinröd fleecepolo. Ghhh.

För den som oroar sig för stundenterna kan jag rapportera att de allra flesta har shorts/kjol och långärmad tröja på sig. Eventuellt knästrumpor och en kvarts-stor filt som de får ha hur de vill tydligen (fattar inte varför de inte bara kunde göra vettiga skoluniformer i stället :P). Jag hade a) skolvägrat b) skitit i att det vore genant att sticka ut och haft strumpbyxor på mig om jag hade utsatts för något liknande som högstadielev. Jag har klagat högt och lågt på alla språk jag kan till de flesta jag känner och i alla tonarter. Håller fortfarande att bearbeta chocken att folk bara accepterar de här...ja.... ocivilicerade (jag vet att jag låter som en sur unge, just nu är jag det, låt mig grejja med mitt lilla i-landsproblem ;_;). Jag har så svårt att acceptera att det inte är varmt inomhus och om någon mer säger "men du är från Sverige, du borde ju vara van vid mycket kallare" så SKRIKER jag. Det har redan urartat till svarta blickar och en mycket ondskefull röst som säger "ja, men i Sverige har vi lärt oss att bygga hus som skyddar oss från kylan, vintern i Japan är 100 gånger värre".

Jag håller med författaren till den här artikeln om allt det han skriver. Speciellt det här

"For all the Japanese boasting and chest-thumping about quality, in the end you have to say one thing: if the Japanese built their cars like they build their houses, then there wouldn't be a single one on the road today."

Gör om, gör rätt, dammit människor!

Jag blir rätt seg och gnällig av att vara kall... Man vill bara rulla ihop sig och sova hela tiden. Jävla Japan som ska vara så urbota kallt (›‹)

PS Anledningen att jag inte led lika mycket av kylan när jag bodde i Kyoto var att jag hade en AC som drevs av el, detta ingick i hyran så det var bara att flåsa på tills huden blev alldeles torr. På skolan värmdes iaf skolsalarna upp även om korridorerna krävde att man snabbt krängde på sig en jacka. Toan i boendet stod iofs alltid med öppet fönster och utan sitsvärmare, det var en pina att sitta på så man höll sig alltid till sista sekunden men det var ändå en väldigt liten del av ens hela dag så det var ändå så mycket mer överkomligt än vad det är nu.