Fanken!

Ett jobb som skulle ge mig femtio procents lönelyft brann inne. Idag. Jag hade iofs gjort allt jag kunnat och kan nog bara beklaga att omständigheterna inte var annorlunda. Söker kanske igen nästa år. Om jag inte har något bättre för mig då, men det hoppas jag faktiskt.

Inte för att jag inte trivs som AET, det gör jag verkligen. Det är trevligt att jobba inom skolväsendet och kul att hålla på med ett av mina stora intressen som är språk. Jag har också lärt mig en massa om Japan och det japanska samhället. Mina kids har varit roliga, rara och fått mig att tänka i nya banor och se andra perspektiv än dem jag är van vid. Jag har fått flera vänner som jag verkligen uppskattar bland lärarna. Men att jobba som AET innebär att man inte har någon särskilt trygg framtid. De allra flesta kontrakten är för ett år i taget och man måste bli anställd av en tredje part, inte direkt av skolan eller kommunen där man vill jobba.

Så vad händer med mig nu?
Jag söker andra jobb som finns inom mitt företag. Tittar lite över skaklarna kanske. Men de har fortfarande lite bra grejer i skjortärmen laddad för mig så jag håller mig nog rätt mycket i skinnet tror jag. Om inte annat tills vi ser var S hamnar. Kan ju fundera lite på att följa efter honom om han inte hamnar i Tokyo. Om jag känner för det, är inte jättesugen på att flytta ännu längre ut på landet direkt! Men nästan var som helst i Kansai är ju alltid fint som snus.

Hmm men nu vet ni. Mamma. Pappa. Kära syskonen. CSN.Det blir inget liv i lyx och överflöd som det ser ut för kommande år heller. Kanske har jag ingen lön för Augusti i år heller. Men jag ska tamejfan inte missa julen i Sverige i år. Dammit!!!! ›‹

Dessutom:
Håll tummarna för att jag får flytta närmare Tokyo! Onegai. Lönehöjning, jag ber! Mer varierade arbetsuppgifter, snälla, sneeeeela.
Ja.