☆Avslut, mitt första år som Assistant English Teacher☆

God morgon!

Idag känns det på riktigt som den första lediga dagen efter skolavslutningen (jag har ju så många lediga dagar att jag bah måste dela upp dem, asså). Jag sade hejdå till min kära, kära högstadieskola i torsdags.

Hela grejjen började väl egentligen redan dagen innan då jag på onsdagens morgonmöte blev avtackad i lärarrummet med tal från rektorn, en present (en slags duk i japansk stil, man kan använda den till att slå in téflaskor eller sin lunchlåda, t.ex) och två tavlor med "yose-gaki" det är små hälsningar som mina kolleger skrivit till mig. Jättefina kommentarer. Jag blev så rörd och förvånad när detta hände så jag kunde riktigt känna att ett lager av tårar som precis inte svämmade över utan bara lade sig som en glansig hinna i ögat.

På torsdagen fortsatte mina hejdån i full stil. Några av mina favoritkids från nian kom och hämtade mig till sitt morgonmöte. De hade också gjort en "yose-gaki" och deras klassföreståndare är min goda vän bildlärarinnan så hon hade ritat ett porträtt av mig också. Jag blev helt chockad, det var hur likt som helst! Som ett foto.

Senare blev jag meddragen till gympasalen där alla niorna var samlade för att träna för skolavslutningen. Där, inför alla niorna och deras samlade lärare (av en slump de lärare som jag kommit allra bäst överens med, t.ex bildläreren och den unga engelskläraren som jag faktiskt umgåtts med även utöver skoltiden) blev jag avtackad med tal från några av mina elever och en ENORM bukett med rosa rosor och små vita brudbröd i. Jag har nog aldrig i mitt liv fått en sån underbar bukett med blommor förut (absolut inget ont om dem jag har fått). Sedan blev jag såklart ombedd att själv säga några väl valda ord och efter det, där jag stod mitt framför alla så sjöng de en sång som heter "Sakura". Ojoj vad jag fick blinka och hålla andan för att inte stå och tokgråta inför alla mina kidz.

Det var jättefint. Så gulligt av alla dem som jag har kämpat så hårt för att uppmuntra och inspirera.

Det är svårt att beskriva.

Men eftersom det här var mitt allra första år kan jag med säkerhet säga att jag aldrig kommer att glömma dem jag lärt känna och allt jag varit med om.

Senare blev jag också avtackad av mina fyra närmaste medarbetare, engelsklärarna och många elever kom till lärarrummet och tackade av mig en del med brev, kakor, någon godisbit och en massa kramar så klart! När vi städade så kom en hel grupp av de roliga killarna i åttan fram höll varandra om axlarna och sa "you look great today" vilket är ett enormt internt skämt som har pågått i flera månader. Jag blev så glad ända in i själven av att veta att min existens på den här skolan har betytt något för någon annan mer än mig själv. För uppriktigt jag har lagt ner 110 procent av min energi här.

Kanske är det sant som min kära mor sa, att det är bra med avslut så att man får lite feedback på det man gör ibland. Alla har verkligen sagt så fina saker, om allt från mitt engagemang, hur jag umgås med eleverna, min personlighet, undervisningsstil ja till och med mitt utseende... Jag känner mig som en kändis, eller nej kanske en liten prinsessa!

Det är också roligt att många säger "vi tänkte på dig när vi valde detta" och så har jag fått rosa saker! Jag som aldrig har burit ett rosa plagg till skolan (inte synligt iaf, okej kanske en rosa scarf om halsen på väg till skolan, men även den ytterst sällan). Jag är, och kommer kanske alltid att vara rosa. Det är visst bara att inse ヾ(*･∀･*)ノ