Studera japanska på egen hand---går det!?

"Men OJ kan du prata japanska, det måste vara jättesvårt att lära sig??"
eh ja med den inställningen så blir det väl det. Jag tror att har man bara tillräckligt med motivation ska det inte vara omöjligt att lära sig själv men det krävs diciplin förstås. Listar lite av mina tankar kring att studera japanska nedan.

Ibland blir jag tillfrågad av folk som är väldigt intresserade av Japan och japansk kultur om det är möjligt att lära sig japanska på egen hand. Själv har jag ju läst på universitetet så egen erfarenhet av det har jag inte men jag vet ju ungefär vad som ingår i inlärningsprocessen (plus att jag faktiskt tog en kurs i att undervisa japanska på grundläggande nivå på Rits) så jag tänkte göra en tipslista. Om det finns någon läsare som har andra länkar, tips eller kommentarer så är de också varmt välkomna!

＜＜Så här mycket japan blev jag efter 10 månader. ehh. Varför måste folk alltid fråga om jag har "blivit japan ännu" nu när jag är tillbaka. "Nä, du är ju lika blond som vanligt" säger de sen. Ingen kan väl på allvar tro att nåt sånt ändrar sig?? Ändå kommer kommentaren så ofta.

Klädesplagget kallas yukata och är en bomullsdräkt som bärs på sommaren och hålls ihop med flera band på insidan samt det stora obi-bältet. Kan inhandlas för runt 2-3000 yen om man ger sig tid att leta lite. Ännu billigare second-hand, så klart



Grund
✿ Att lära sig ord från anime/film etc är jefligt coolt men man riskerar ofta att få ett väldigt oartigt/slangbaserat ordförråd. Jag rekommenderar varmt att ha en japansk lärobok att studera som komplement. Både för artigare tilltal och en bra grammatisk grund. På Lunds universitet används Genki 1 och 2. Jag tycker att Genki-böckerna har ett bra ordförråd samt logiskt upplägg med grammatiken. Jag känner flera personer som på egen hand har lärt sig bra japanska genom självstudier av Genki. (Extra info, jag har träffat en av författarna till boken!! Han är lärare på Rits och heter Ono-sensei, tyvärr visste jag inte att det var han för då hade jag ju så klart frågat hur det gick för för Mary och Takeshi!)

✿ Du måste lära dig att skriva hiragana och katakana, streckordningen är viktig så lär rätt från början. Här finns animationer som visar hur man skriver (klicka runt den visar både hiragana, katakana och kanji!). Här finns ett spel där du övar läsningen hiragana/romaji (v-länskt alfabet) men även katakana och annat!
Jag tycker att uppbyggnaden på dessa sidor är pedagogisk och lättanvänd, hoppas att de kan komma fler till nytta!

Och vidare?
✿ Även om det känns traggligt ibland, ge inte upp. Det finns många siter på nätet där man kan skaffa sig brevvänner från Japan. De vill säkert öva engelska med dig så gör ett utbyte där ni skriver halva brevet på engelska och halva på japanska till varandra. Forumet Mixi finns också. Registreringen på japanska kan vara knixig men har man fixat det är det lätt att komma i kontakt med folk.

✿ Plugga kanji! Jag finner detta ganska rofyllt och enkelt att göra på egen hand. Det finns böcker för detta också så klart. På universitetet använde vi en som heter Basic kanji book. På nätet finns http://www.jlpt-kanji.com/ som enligt mig är en eminent sida (om man inte får kryp i benen av att sitta framför datorn och plugga :P). Jag tycker att det är lättast att skriva tecknet om och om igen, ära mig det tillsammans med andra kanjin i de kombinationer man oftast ser det i. Memorera båda läsningarna (eller om det finns ännu fler) från början, du spar mycket arbete!

✿ Spara inte grammatiken till senare! Bra förklaringar och flash-övningar på mycket av den grammatik som dyker upp finns här (tack till Shinryuu för tipset, vad skulle jag gjort utan den här sidan (●＾□＾●) )











Öva, öva, öva måste man göra. Här skrivs kanji med pensel (kalligrafi) våren 2006. Foto taget av Toshiko Shimamura


(det här inlägget finns också på min utbytesblogg här)

Om distansförhållanden

När jag lämnade Japans sommarhetta för ett 15-gradigt Sverige i slutet av augusti förra året åkte jag också ifrån en stackars pojkvän som jag tror grät lika mycket som jag när vi skulle skiljas åt på Kansais internationella flygplats i Osaka.

Under långa perioder har jag haft svårt att tro på distansförhållanden för att man då går miste av själva essensen av att vara tillsammans. Man vill ju vara tillsammans och en del av varandras vardag och så har jag tänkt. Ibland, när jag har haft självförtroende har jag tänkt att "vill man så går det" och gjort det hela till en fråga om engagemang.

Så här med facit i hand kan jag bara säga att det till att börja med var något av det allra mest smärtsamma jag någonsin gjort, jag skulle aldrig vilja rekommendera någon att hålla på med det.

Men om man ändå vill (dvs känner att det inte finns något annat alternativ) så har jag några råd

Lipsillarna på Kankuu

☂ det känns ofta bättre att prata lite varje dag än jättelänge bara ett tillfälle i veckan. Den dagliga kontakten känns mer äkta och man slipper prestationsångest att göra sitt enda samtal till det gulligaste, roligaste och mest givande samtalet i världen.

☂ det underlättar att veta när man ska ses igen så man har ett gemensamt mål att se fram emot. Mao boka biljetter tidigt!

☂ det är sällan idé att gnälla över att man inte ses, prata om vad ni ska hitta på när ni ses nästa gång i stället.

☂ checka med din parter hur mycket hen vill, kan och behöver hålla kontakt med dig. En klänging unge som bara gnäller är lika jobbig som en kallhamrad typ som aldrig har något att säga, hitta en medelväg som känns okej :) Det är inte alla som har egen dator med fungerade skype att tillgå under dygnets alla timmar eller ens är vaken när du är som pratsugnast. Kompromissa och var beredd att ställa upp lite samtidigt som du ser till att inte bli en slav som väntar på inloggningsljudet på skype (haha yeah right, lycka till jag är en sån sucker när det gäller just det där (Y_Y) ).

☂ håll tider och hör av dig om du inte kan dyka upp som lovat.

☂ prova att skicka gammaldags brev ibland också, det känns mycket mer riktigt och är himla roligt att få! Passa på att skicka en skiva med foton, några låtar eller något annat som känns personligt (jag skickar alltid med choklad som man inte kan få tag på där borta). Om man mosar ner allt i ett vadderat kuvert blir det inte alls lika dyrt som att skicka ett helt paket (^_~)


För mig är läget såhär; jag åkte som utbytesstudent till Japan och ungefär precis i samma veva som jag tänkte att det inte var någon idé att titta på pojkar längre för det inte var långt kvar till jag var tvungen att åka hem igen dök Shinji upp. Och jag var inte dummare än att jag genast ändrade mig så klart. Vi visste mao att vår tid tillsammans skulle vara begränsad men jag hade också tydligt talat om att jag hade för intention att komma tillbaka till Japan för att bo och jobba så snart som möjligt (utbytet övertygade mig om vad det är jag vill) men att en tid där vi bodde på olika kontinenter var oundviklig.

Så jag åkte hem och var helt knäckt. Knäckt över att flytta ifrån mitt roliga liv i Kyoto med Shinji och alla vännerna och mitt älskade Japan. För att inte tala om knäckt över att sitta i mitt föräldrahem mitt ute i skogen på hundratalet mils avstånd till även mina svenska kompisar eftersom jag klarat min examen och var färdig i min universitetsstad. Började lite tafatt att undersöka jobbmöjligheter men det hela såg ut att ta en väldig tid. Som tur var hade min pojkvän möjlighet att åka till Sverige över jul och vi såg båda till att spara pengar, han för biljetten och jag för vad vi skulle göra åt i Sverige på resor, mat och nöjen ( i slutänden lade vi ca 7 000 kr var tror jag). Det var jättekul att ses igen och vi spenderade 17 dagar tillsammans dygnet runt. Nu har han ju åkt hem igen men den här gången har jag så mycket mer självförtroende i och med att det gick bra de första 3 månaderna vi inte var tillsammans. Dessutom har ju han kämpat och kommit hit en gång så nu är det min tur att skärpa till mig och komma över och hälsa på honom ❀

På flygplatsen, andra gången. Det var faktiskt lättare att säga hejdå när man visste att man skulle klara sig.
Fast jag kunde ju så klart inte hålla mig från att gråta kopiösa mängder ändå.
Det hör ju ändå till sakens natur lixom

遠距離恋愛　(enkyôrirenai) det ser så himla mycket mer allvarligt när man får ett svart 5-kanji compound slängt i ansiktet på sig =o

Strax innan jul

med på bild är lilla katten Morris

...klippte jag håret. Det är ju fortfarande ganska långt men det blev väldigt mycket mer lätthanterligt att få av torra, för 1,5 år sedan permanentade längder. Ett tag var det som torra fågelbon så fort jag lämnat det ett tag och borsta gick inte heller.

Nu är det bara ett problem, jag fick så blodad tand att klippa mer! Förändringsdjävulen har tagit mig.

Innan såg det ut så här:
För egentligen saknar jag ju mina långa lockar och lättheten att sätta upp håret med bara några få klämmor.
Så njut av att enkelt kunna sätta upp håret ni lockhåriga, för er som inte känner till lockig.se finns en massa bra tips för att hålla håret i snygga lockar och dessutom miljövänligare hårvård ❀

Jul för två år och utlänningar

Eftersom jag tillbringade julen 2006 i Kyoto
(enda dagen jag längtade hem!) ligger jag alltså en jul "efter".
Det var ju bara att se till att ta igen detta året (●＾U＾●)

Sen hände det en annan bra grej också som jag aldrig hade kunnat räkna med. Shinji kom hit! Han jobbade och pluggade som en galning under hösten (vi hann knappt talas vid vissa veckor pga allt han hade att göra!) och jag såg till att jobba så mycket jag kunde under hösten också. Så han tog lite förlängt vinterlov och kom till Sverige i 2,5 vecka.

Julbord i Lugnås (hemma)

Foto Hans Gustafsson

En japansk väninna från Ritsumeikan, Momoe, som just nu utbytespluggar i Malmö kom också och hälsade på över julen, det var roligt!

När nu Shinji hade kommit hela vägen till Sverige (och var första gången i Europa) passade vi ju så klart på att resa runt lite också.

Julmarknaden på Liseberg, Lund, äta falafel, Köpenhamn, IKEA, äta kebab, fira nyår, leka med katterna hemma hos mig, Stockhom är en del av vad som hanns med!

Köpenhamn

Foto ovan och nedan Shinji Cho

Iskallt Stockholm (eller vi skulle le mer om bara våra kinder inte var stelfrusna) v










Det var väldigt kallt och blåsigt, vi lärde oss att man turistar bäst inomhus under Svenska vintern. Bara för att Skansen är öppet... Nåväl vi såg en del ändå och Vasamuséet var väldigt varmt (fint) ☆

Pinnsmala ben, lager på lager och svårigheter att könsbestämma

Visst handlar det en japansk streetfashion-site!

Här kan man få sitt lystmäte av ålderslösa japaner i oversizat, lager på lager, galet porriga detaljer som ser helt naturliga ut i just den outfiten eller tuffa babydollvarianter. Och fantasifull accessoarer. Har länge letat efter något vettigt substitut för att inte själv få se vad som händer i mina små älskade japaners garderober men fram till nyligen har det varit tråkigt fruktlöst.(Antagligen heter street fashion något helt annat än vad jag gissat på, på japanska)

bilderna är snodda från http://www.style-arena.jp/index_e.htm
sidan som jag rekommenderade ovan
på sidan kan man se helfigurfoton oxå men jag fattade inte hur man laddar ner dem ＞＜;

I alla fall, för att tala om mitt fina länktips ovan så är det en sida uppdelad i fem av Tokyos stadsdelar och det postas en ny sida varje vecka. Alla som finns med på bild visar både ett foto i helfigur och ett porträttfoto vilket känns som ett lite nytt grepp jämfört t.ex med Facehunter
eller The Sartorialist som verkar ha haft enormt genomslag under de senaste åren.

Lite tips och idéer för den som är sugen att bo i Japan ett tag

Om man vill prova att bo i Japan ett tag finns det lite olika alternativ, jag själv har rest som utbytesstudent men varit i kontakt med andra lösningar också så jag tänkte försöka mig på att skriva upp lite olika alternativ här!
Ber er kära läsare dock att ha i åminnelse att de japanska reglerna kan ha fler krummelikrokar än vad jag känner till, mao kolla upp själva också för säkerhets skull!

1. Studier
a) Du är student vid ett svenskt universitet och åker på ett utbytesår via det svenska universitetet.
Fördel: du slipper att betala den japanska skolavgiften som är rejält saftig. Du får tillgång till de utbytesprogram/studentboenden etc som vissa universitet tillhandahåller.
Nackdel: konkurrens om platser. Finanser, du får inte jobba mer än 10% i veckan så CSN eller besparingar innan behövs.
Tips: Växjö universitet har väldigt många utbytesplatser i Japan (speciellt om man läser deras grundkurs i Japanska har jag hört men det vet jag inte med säkerhet!). Ryktet säger att det går att plugga utan eller med låg skolavgift om man väljer ett inte särskilt prestigefullt universitet i Japan (fördelen med ett dylikt universitet är att man kan bli ganska ensam som utlänning och kommer snabbare in i språket eller så kanske!)

b) Language school du pluggar med andra utlänningar för att lära er japanska. Målet brukar vara att man ska klara Japanese Language Proficiency Test när man slutar (nivå 4-1 beroende på förkunskaper samt tid man lägger på att studera där).
Fördel: Man får ägna sig åt japanskastudier på heltid. Lättare att komma in än som utbytesstudent (?).
Nackdel: kostar pengar.... Man omges enbart av andra utlänningar vilket kan försvåra att skaffa japaska vänner (ett universitet har ofta fler möjligheter för utbytisarna och ordinarie studenter att lära känna varandra).
Tips: Man kan låna pengar av CSN för skolavgifterna

2. Arbete
Som svensk måste man ha arbetstillstånd för att få jobba i Japan. Bestämmelserna är ganska strikta, vad jag har förstått så krävs bl.a att man har läst minst 3 år på universitetet samt intyg från din arbetsgivare i Japan att du kommer att tjäna över en minimisumma etc etc. Detta finns att läsa på flera hemsidor, bl.a career cross Japan som jag tycker är väldigt informativ och bra. Being-a-broad har sina ljusa punkter, synd bara att de måste tjata om att man ska köpa deras bok hela tiden bara!
Sverige har för närvarande ingen överenskommelse om working holiday i Japan.
Listar jobb som verkar vara populära bland utlänningar i Japan

✪Engelsklärare (även icke infödda talare kan få jobb tydligen... Se upp för företaget Nova! Bästa sättet är nog JET programme men det kan vara svårt att komma in)
✪Modell/statist etc -kolla annonser på internet
✪Host/hostess/barpersonal (detta kallas generellt 水商売 mizushôbai och kan nog vara riktigt tricky att få ett visum för. Notera att host/hostess inte är prostitution... Om man kollar upp sin arbetsgivare bra innan. Åker man dit för illegal verksamhet kan man ha förbrukat sin chans att få vara i Japan!! Samma sak gäller droger.

Det tips jag ofta får (då jag är i situationen söker arbete i Japan men vill helst slippa de ovanstående kategorierna, har någon något tips är jag all ears!!) är att kolla med företag från ens eget land som har kontor i Japan också. Sverige har mer än 150 företag verksamma i Japan!

3. Annat
Tror att man eventuellt kan åka som volontärjobbare. Kolla med internationella sajter.
Som (gift?)partner till en icke-japansk innehavare av ett arbetstillstånd i Japan får man jobba 20%/ve
Som gift partner till en japan får man automatiskt arbetstillstånd (tror jag).
Vet inte hur reglerna är för Internships men flera utlänningar (ofta från USA??) verkar komma för att göra det.

och så ett sista varningens ord....
Det är alltså olagligt att åka till Japan i syfte att söka jobb (m.a.o säg att du är på resa för att träffa vänner eller turista när du blir frågad på flygplatsen!!) om man bara åker som vanlig turist (=behöver inget visum om man åker hem inom 90 dagar).
Det är också olagligt att börja jobba när man bara har ett turistvisum

mmmmmh det är allt jag kan komma på för tillfället, fråga gärna mer eller fyll i luckor så uppdaterar jag!
För alla oss som hoppas på att spendera våren 2008 i Japan~

(detta inlägg finns även på min utbytesblogg, här)

In loving memory〜〜〜〜

Plastiga remsandaler inhandlade i Japan, korviga ben, mina.

Pedikyren var jättesöt, lila bakgrund med små slingriga vita ornament och fjärilar (påklistrade), små pärlor och några större glittriga stenar ("diamanter"). Allt utom "diamanterna" satt som berget, det som inte klippts bort p.g.a att naglarna växt är kvar där än, under lager av varma sockar. Tånaglarna fixade jag också själv.

Men skorna, det är ju skorna det ska handla om. Inhandlades på våren en dag när jag kände att jag behövde något kitschigt. Vad kan man mer säga, kilklackar i genomskinlig plast (ett mode som florerade under våren, i Japan) genomborrade av ett hjärta under hålfoten samt lack-rosetter som man kunde sätta fast var man ville. Ah, det var kärlek. De satt helt ok från början utan skavsår, klarade cykelturer, promenader samt min hysteriska fotsvett men när sommaren var slut och jag skulle hem fick det bli det runda arkivet, de var döende...

Mina kära skor