Hej kära vänner,
Hur har råttans år 2008 varit? Gillar ni kossans 2009 so far?
Mitt slut på 2008 innehöll myspys med risgrynsgröt tillagad i riskoksaren (gick snuskigt lätt och blev supergott med Ingelas expertis) alldeles innan julafton. Hade sådan tur att bli tillfrågad om jag ville ärva en julgran och pynt av en vän till Ingela som redan firat färdigt. Jag blev så klart själaglad och den lilla granen (fullsmockad med pynt och en sträng svintjockt vitt glitter) har stått och lyst dag som natt tillsammans med julstjärnan i fönstret annat julpynt som min rara familj skickade.
Det har varit mammas goda dragna kola, chokladkola, pandakakrits, glögg och pepparkakor från IKEA i Japan och lite hembakat mums som cheesecake och superbrownie (aka kladdkaka egenhändigt spetsad med lite sprit och cashewnötter, bakad för S han hade aldrig ätit kladdkaka före han kom till Sverige, haha) på gottebordet. På matbordet blev det lite köpeskinka, prinskorv, hemlagad rödbetssallad (tack igen Ingela för att du fixade rödbetor och allt annat mums!), riktigt grymma hemmarullade köttbullar med lingonsylt och en väldigt misslyckad Jansson (har inte lärt mig hantera min ugnsfunktion än insåg jag (T_T) ). Men mest av allt var jag så glad att få ledigt i två veckor och att Shinji lovat att vara med mig hela den tiden!
Det var jätteskönt att ta det lugnt och kunna spendera mer än bara en helg tillsammans.
Jag har fått en TV. Men det var inte som julklapp eller så utan en mycket lustig historia. Shinji var väldigt bestämd på punkten att det var dags för mig att skaffa en TV. Inte för att jag behöver öva mer japanska (även om det är bra träning), eller för att jag behöver hänga med bättre i vad kidsen pratar om i skolan (de frågar alltid om jag kollar på filmer och följetänger) eller ens nyheter utan för att för att en TV är essentiell för det japanska nyårsfirandet (enligt S dårå). Vi bestämde oss för att leta reda på en Second Hand-affär som skulle kunna ha en TV till mig. Det var underbart soligt och säkert över 15 grader varmt i solen så vi for iväg två på min cykel. Efter en stunds letande utan resultat bestämmer vi oss för att fråga en tant om hon kunde visa oss vägen. Det kunde hon inte men hon började fråga vad det var vi ville ha och när det kröp fram att vi letade efter en liten billig TV så övertygade hon oss om att hon hade en som hon inte behövde som hon skulle ge till oss. Helt galet! Dessutom så stannade en bil och frågade om allt var som det skulle när vi stått och pratat en stund, i bilen var rektorn för min ena småskola. Efter lite ytterligare samspråk visade det sig att jag undervisar tantens lilla sonson i engelska på lågstadiet. Liten stad, oh yesyesyesyesyes. Rektorn tyckte också att det var en jättebra idé att ta emot tantens TV. Hon fick Shinjis telefonnummer och en dag senare fick hämtade han upp den hemma hos henne. Han hade med sig en liten tackpresent till tanten då det är tydligen kutym att inte betala men bjuda tillbaka. Vi köpte ett presentset med kakor på min supermarket så TV kostade nog ändå lika mycket som en begagnad i slutändan men det var ju mycket roligare så här.
Vi spenderade många dagar med att sova länge på morgonen och vakna i ett rum som var alldeles ljust och varmt efter att ha blivit bakat av solen i timmar. En utflykt på dagen och sedan nabe på kvällen. "Nabe" betyder gryta och är ett sådan koncept att man gärna slänger in hedersprefixet "o" av bara farten (O-nabe). Nu, innan mamma gnuggar händerna och skrattar gott åt att jag börjat äta gryta vill jag gärna förklara japanska grytor! Det har visat sig att Shinji är jättebra på att laga mat och jag har mest skurit och diskat och gluttat över axeln när han har grejjat med en massa gott i köket. Det har varit så kul att få titta på, för att inte tala om all ÄTA den goa maten han har hittat på. Nu ska ni få höra, vi har ätit nabe var-enda-dag! Men med olika ingredienser och smaksättning och tillbehör så klart.
Det finns flera tillvägagångssätt men så här har S lagat hemma hos mig på min lilla gasplatta. Skär dina ingredienser så som
daikon, potatis, lök, sötpotatis, purjolök, svamp, morot, svartrot etc
i lagom stora bitar dvs, så att de blir genomkokta inom överskådlig tid samt blir lättare att äta. Arrangera det så att det ligger fint i grytan/pannan du skall tillreda i.
Lägg i
konnyaku, tofu i tärningar, prinskorv, tillskurna köttbitar
och allt vad du vill ha i.
Blanda ihop en lag med den smaksättning du vill ha. Shinji hade ofta en dashi (buljong) med fisk och konbu som bas, sedan sake och soja och smaksättningar. Miso är en lättanvänd smaksättare som ger en varm och fyllig arom.
Koka under lock till alla ingredienser har blivit genomkokta. Fyll på med vätska så att allt suger upp smaksättningen.
Vi gjorde kyklinggrytor, kimchi och fläsköttsgrytor, lax med rester från saketillverkningsgrejs-gryta, för att inte tala om vitlök och sesamgryta eller miso- och nattogryta!
Kan ni tänka er dessutom att jag har druckit vin flera gånger och tyckt att det var jättegott att ha till!!
Vi hittade på dagsutflykter till:
Kawagoe -en gullig liten stad 30 minuter från Ikebukuro. Har många gamla hus och några fina gator att strosa på, många butiker med handgjort godis och goda restauranger.
Yokohama -en storstad vid havet, 20 minuter från Ikebukuro. Här finns en strandpromenad man inte vill missa för att se det där futristiska som man trodde fanns överallt i Japan. China Town-delen av staden lär vara ett av världens största utanför Kina, här finns massor restauranger men även ett tempel och någon slags museum (vi hde inte tid att kolla in).
Shimokitasawa, Tokyo -en "ny" stadsdel för mig. Här trängs Second Hand-affärer med caféer, roliga klädbutiker, pryttelbodar, restauranger med mera, vi tittade på så mycket saker den dagen att det kändes som ögonen skulle böra snurra runt. Här hittar man fräscht japanskt mode som är annorlunda från Harajuku-stilen. Ett favoritställe som jag definitivt kommer propsa på regelbundna återbesök till.
IKEA i Shin-Misato där mina kursare från Lund, Denis och Tomas nyligen fått jobb. Det var skitkul att ses efter dryga 2 år vi pluggade ju ändå 3 år tillsammans och åkte till sommarskolan i Gifu tillsammans så det kändes verkligen som en återförening. Denis var sig lik, samma semesterpappa som alltid. Slår vad om att det kommer att gå jättebra för honom, han har rätt attityd för IKEA verkar det som. Tomas var sig också himla lik men han var upptagen med jobb så vi hann inte ses så mycket. Passade på att luncha i IKEAs restaurang samt att handla en luddig matta i piggt gräsgrönt, lite tallrikar, glas och grejjer till köket. Sen missade vi inte att shoppa lakritsfiskar, löksill och lite mer glögg samt en liten oooostbit i Sverigeshoppen heller!
Vi åkte in på hatsumode till Tokyo också. Hatsumode är det första tempelbesöket man gör när det nya året har börjat. Vi for först till Yasukuni jinja som är den omtalade helgedomen där man har grejer kvar från kriget. Det är tydligen lite av ett konservativt fäste. Även om de såklart håller väldigt städat om sig så att ingen skall kunna klandra dem. S insisterade på att vi skulle åka dit (inte för att han är någon högervriden typ, det får ni inte tro utan tvärtom en av de där oönskade som lever i Japan fast hans familj är KOREANSK omg ve och fasa, japanskt och koreanskt har väl aldrig någonsin blandats, eller vad tror ni?!). Efter Yasujuni jinja passade vi på att kika in på Meiji jingu också, det var fint att få titta på en massa gamla, höga träd mitt i Tokyo på vägen fram till helgedomen.
Vi tittade en massa på TV så klart också. Shinji hävdar att en japansk familj helt grottar in sig med TV och mat samt mikan (söta clementiner) i kotatsun (bord med värmeaggregat under skivan samt en filt som håller kvar värmen. Mycket riktigt var det också en massa roliga program att kolla på. Allt från populärvetenskapliga program till långfilmer och humorprogram.
Ja, det var en liten uppdatering det. Jag hoppades på lite bilder från Shinjis kamera men han har inte fått över dem till datorn ännu verkar det som. Hoppas jag kan uppdatera med lite roligt att titta på iaf!
söndag 18 januari 2009
söndag 21 december 2008
Tänk att man kan bli så glad av skruttig "ingrish"
"Hello,Johanna.
Thank you a little while ago.
It is a payday today."
Här går introt till Blurs Song 2 igång i mitt huvud
woohoo!!! (resten av texten har jag ingen aning om)
fredag 19 december 2008
Min värsta kulturchock
Jag har med råge varvat mitt första hela år i Japan och trodde att de flesta kulturchockerna skulle vara överståndna och utslätade vid det här laget. Inte för att jag tycker att de har varit väldigt många eller overkomliga på något sätt hittills. Det enda som har hängt med länge var "vänner" som mest bara ville åt gratis engelskundervisning eller någon slags reseguide till Sverige alt. hade någon slags fetisch för utlänningar/svenska tjejer/blonda/blåögda/stornästa personer. Jag kan inte låta bli att bli lite småpissed när det bara känns som man är ett fenomen och att ens personlighet inte har något med den "vänskap" de försöker odla att göra.
Men jag lärde mig att hantera det här med lite insikt i hur man uttrycker sig och skillnaden mellan innebörden på svenska och på japanska (visst har jag postat det inlägget? Hittar det inte nu när jag letar...wooops! dags att sortera igenom vad jag inte postat ännu kanske!)
Näe min senaste och häftigaste kulturchock kom från ett helt annat håll och påverkar på ett grymt annorlunda sätt än man skulle kunna tro. Det handlar om hur de japanska husen är byggda. Det är svinkallt i min lilla etta med stort kök och badrum separat från toan. Det finns inga element, det drar från balkongdörranra samt föstren som alla bara består av englas-konstruktioner. Golvet inne är pissekallt och det är tänkt att jag skall hålla min lya varm med en ac som drivs av gas. Varmluft alltså, i princip som att hålla sig varm med hårtorken. Men det går inte ihop för gasen är svindyr, det är absout ekonomiskt ohållbart för mig att ha igång ac:n så mycket som skulle behövas. Eftersom jag måste ha någon värmekälla (det letar sig ner runt nollan om nätterna) så har jag investerat i en fotogenfläkt. Den luktar garage och jag känner mig bara snäppet mer avancerad än en grottmänniska när jag tänker på att jag sitter och värmer mig framför en liten eld (om väl så instängd i en liten försäkrande låda är det ju fortfarande eld). Mina föräldrar skrattade och sade att de inte sett liknande sedan de var unga på 60-talet hemma i Sverige. True. En mycket mysigare uppvärmningsanordning som jag också fått tag på är kotatsun. Det är ett litet bord med en värmefläkt under. Sitter man där med en varm tröja och låter sina ben och fötter bli upphottade under bordet känns det riktigt mysigt! Det går dessutom på elräkningen så det är inte lika jobbigt som gas och fotogen (fotogenet säljs f.ö på macken, bara att dra dit med donken och tjacka sina litrar som man behöver).
Ibland när jag vaknar om morgnarna ser jag min andredräkt... Det kan vara det mest omotiverande att gå upp jag varit med om, tätt följt av att få
en gosig katt i sängen just som sista snoozen är slut. Jag sover i en fleecepyjamas, ett par luddiga shorts som er ut som mamelucker nästan (de håller magen och ryggen varm, de är guld!), jättetjocka strumpor, en filt virad om halsen, en fleecefilt över mig plus mitt vanliga fluffiga täcke. Det håller mig precis okej varm medan jag är i sängen men upp är slitigt. Nu på senaste har jag börjat gympa framför fotogenvärmaren för att få igång cirkulationen och samtidigt värma upp mitt rum lite. Det är ganska okej.
Ännu en grej med detta är att mina skolor inte har någon egentlig uppvärmning än den naturliga man får när man stänger in 30 kids i ett rum (som solen lyser in i) under en dag. I lärarrummet har vi en "sutoobu" dvs "stove" den drivs också av fotogen eller nåt annat lika stinkigt, man sätter en balja vatten ovanpå som sakta förångas och ger en trevlig luftfuktighet (annars värmer ju alltså "sutoobu":n upp luften också. Det blir sketavarmt precis när man står bredvid). Men korridorerna är, precis om i somras, utomhustempreatur. Det är fanimej öppet ut på flera ställen. En för mig vanlig outfit till skolan består av två par strumpbyxor (ett par ca 60 den för vinterbruk samt ett par tjocka i lycra och bomull) en underklänning i syntetiskt material (som stänger inne värmen mot kroppen) samt ett par luddiga mameluckliknande shorts, en kjol som går ner över knäna (minst), en eller två tröjor och en stor kofta. Trots det så fryser jag så fort jag är stilla en längre stund. Ser till att försöka stå där solen lyser in och aldrig sitta ner för länge. Variationen på kläder man kan ha är också väldigt stor - inte. Jag hade skrattat högt om någon sagt till mig för ett år sedan att jag nästa vinter skulle älska en vinröd fleecepolo. Ghhh.
För den som oroar sig för stundenterna kan jag rapportera att de allra flesta har shorts/kjol och långärmad tröja på sig. Eventuellt knästrumpor och en kvarts-stor filt som de får ha hur de vill tydligen (fattar inte varför de inte bara kunde göra vettiga skoluniformer i stället :P). Jag hade a) skolvägrat b) skitit i att det vore genant att sticka ut och haft strumpbyxor på mig om jag hade utsatts för något liknande som högstadielev. Jag har klagat högt och lågt på alla språk jag kan till de flesta jag känner och i alla tonarter. Håller fortfarande att bearbeta chocken att folk bara accepterar de här...ja.... ocivilicerade (jag vet att jag låter som en sur unge, just nu är jag det, låt mig grejja med mitt lilla i-landsproblem ;_;). Jag har så svårt att acceptera att det inte är varmt inomhus och om någon mer säger "men du är från Sverige, du borde ju vara van vid mycket kallare" så SKRIKER jag. Det har redan urartat till svarta blickar och en mycket ondskefull röst som säger "ja, men i Sverige har vi lärt oss att bygga hus som skyddar oss från kylan, vintern i Japan är 100 gånger värre".
Jag håller med författaren till den här artikeln om allt det han skriver. Speciellt det här
"For all the Japanese boasting and chest-thumping about quality, in the end you have to say one thing: if the Japanese built their cars like they build their houses, then there wouldn't be a single one on the road today."
Gör om, gör rätt, dammit människor!
Jag blir rätt seg och gnällig av att vara kall... Man vill bara rulla ihop sig och sova hela tiden. Jävla Japan som ska vara så urbota kallt (›‹)
PS Anledningen att jag inte led lika mycket av kylan när jag bodde i Kyoto var att jag hade en AC som drevs av el, detta ingick i hyran så det var bara att flåsa på tills huden blev alldeles torr. På skolan värmdes iaf skolsalarna upp även om korridorerna krävde att man snabbt krängde på sig en jacka. Toan i boendet stod iofs alltid med öppet fönster och utan sitsvärmare, det var en pina att sitta på så man höll sig alltid till sista sekunden men det var ändå en väldigt liten del av ens hela dag så det var ändå så mycket mer överkomligt än vad det är nu.
Men jag lärde mig att hantera det här med lite insikt i hur man uttrycker sig och skillnaden mellan innebörden på svenska och på japanska (visst har jag postat det inlägget? Hittar det inte nu när jag letar...wooops! dags att sortera igenom vad jag inte postat ännu kanske!)
Näe min senaste och häftigaste kulturchock kom från ett helt annat håll och påverkar på ett grymt annorlunda sätt än man skulle kunna tro. Det handlar om hur de japanska husen är byggda. Det är svinkallt i min lilla etta med stort kök och badrum separat från toan. Det finns inga element, det drar från balkongdörranra samt föstren som alla bara består av englas-konstruktioner. Golvet inne är pissekallt och det är tänkt att jag skall hålla min lya varm med en ac som drivs av gas. Varmluft alltså, i princip som att hålla sig varm med hårtorken. Men det går inte ihop för gasen är svindyr, det är absout ekonomiskt ohållbart för mig att ha igång ac:n så mycket som skulle behövas. Eftersom jag måste ha någon värmekälla (det letar sig ner runt nollan om nätterna) så har jag investerat i en fotogenfläkt. Den luktar garage och jag känner mig bara snäppet mer avancerad än en grottmänniska när jag tänker på att jag sitter och värmer mig framför en liten eld (om väl så instängd i en liten försäkrande låda är det ju fortfarande eld). Mina föräldrar skrattade och sade att de inte sett liknande sedan de var unga på 60-talet hemma i Sverige. True. En mycket mysigare uppvärmningsanordning som jag också fått tag på är kotatsun. Det är ett litet bord med en värmefläkt under. Sitter man där med en varm tröja och låter sina ben och fötter bli upphottade under bordet känns det riktigt mysigt! Det går dessutom på elräkningen så det är inte lika jobbigt som gas och fotogen (fotogenet säljs f.ö på macken, bara att dra dit med donken och tjacka sina litrar som man behöver).
Ibland när jag vaknar om morgnarna ser jag min andredräkt... Det kan vara det mest omotiverande att gå upp jag varit med om, tätt följt av att få
en gosig katt i sängen just som sista snoozen är slut. Jag sover i en fleecepyjamas, ett par luddiga shorts som er ut som mamelucker nästan (de håller magen och ryggen varm, de är guld!), jättetjocka strumpor, en filt virad om halsen, en fleecefilt över mig plus mitt vanliga fluffiga täcke. Det håller mig precis okej varm medan jag är i sängen men upp är slitigt. Nu på senaste har jag börjat gympa framför fotogenvärmaren för att få igång cirkulationen och samtidigt värma upp mitt rum lite. Det är ganska okej.Ännu en grej med detta är att mina skolor inte har någon egentlig uppvärmning än den naturliga man får när man stänger in 30 kids i ett rum (som solen lyser in i) under en dag. I lärarrummet har vi en "sutoobu" dvs "stove" den drivs också av fotogen eller nåt annat lika stinkigt, man sätter en balja vatten ovanpå som sakta förångas och ger en trevlig luftfuktighet (annars värmer ju alltså "sutoobu":n upp luften också. Det blir sketavarmt precis när man står bredvid). Men korridorerna är, precis om i somras, utomhustempreatur. Det är fanimej öppet ut på flera ställen. En för mig vanlig outfit till skolan består av två par strumpbyxor (ett par ca 60 den för vinterbruk samt ett par tjocka i lycra och bomull) en underklänning i syntetiskt material (som stänger inne värmen mot kroppen) samt ett par luddiga mameluckliknande shorts, en kjol som går ner över knäna (minst), en eller två tröjor och en stor kofta. Trots det så fryser jag så fort jag är stilla en längre stund. Ser till att försöka stå där solen lyser in och aldrig sitta ner för länge. Variationen på kläder man kan ha är också väldigt stor - inte. Jag hade skrattat högt om någon sagt till mig för ett år sedan att jag nästa vinter skulle älska en vinröd fleecepolo. Ghhh.
För den som oroar sig för stundenterna kan jag rapportera att de allra flesta har shorts/kjol och långärmad tröja på sig. Eventuellt knästrumpor och en kvarts-stor filt som de får ha hur de vill tydligen (fattar inte varför de inte bara kunde göra vettiga skoluniformer i stället :P). Jag hade a) skolvägrat b) skitit i att det vore genant att sticka ut och haft strumpbyxor på mig om jag hade utsatts för något liknande som högstadielev. Jag har klagat högt och lågt på alla språk jag kan till de flesta jag känner och i alla tonarter. Håller fortfarande att bearbeta chocken att folk bara accepterar de här...ja.... ocivilicerade (jag vet att jag låter som en sur unge, just nu är jag det, låt mig grejja med mitt lilla i-landsproblem ;_;). Jag har så svårt att acceptera att det inte är varmt inomhus och om någon mer säger "men du är från Sverige, du borde ju vara van vid mycket kallare" så SKRIKER jag. Det har redan urartat till svarta blickar och en mycket ondskefull röst som säger "ja, men i Sverige har vi lärt oss att bygga hus som skyddar oss från kylan, vintern i Japan är 100 gånger värre".
Jag håller med författaren till den här artikeln om allt det han skriver. Speciellt det här
"For all the Japanese boasting and chest-thumping about quality, in the end you have to say one thing: if the Japanese built their cars like they build their houses, then there wouldn't be a single one on the road today."
Gör om, gör rätt, dammit människor!
Jag blir rätt seg och gnällig av att vara kall... Man vill bara rulla ihop sig och sova hela tiden. Jävla Japan som ska vara så urbota kallt (›‹)
PS Anledningen att jag inte led lika mycket av kylan när jag bodde i Kyoto var att jag hade en AC som drevs av el, detta ingick i hyran så det var bara att flåsa på tills huden blev alldeles torr. På skolan värmdes iaf skolsalarna upp även om korridorerna krävde att man snabbt krängde på sig en jacka. Toan i boendet stod iofs alltid med öppet fönster och utan sitsvärmare, det var en pina att sitta på så man höll sig alltid till sista sekunden men det var ändå en väldigt liten del av ens hela dag så det var ändå så mycket mer överkomligt än vad det är nu.
tisdag 16 december 2008
Nej men O! ♥
Vet ni... Jag har varit världens bortskämdaste människa idag och igår (*^^*) Igår fick jag en liten kalender med bilder från Sverige som en japansk vän/bekant gjort på posten och sedan fick jag ett paket från min storasyster! Idag kom ett paket till, från mamma och pappa! Jag öppnade båda med näsan hängandes alldeles över för att inte missa en flyktig uns av hemmalukt och pepparkaksbak eller vad för annat juligt de kan ha pysslat med hemma. Min syster skickade en julstärna som som jag skall köpa sladd och lampa + sockel till, det blir nog flott. Hoppas den lyser gult (det gör väl nästan alla julstärnor??). Hela min lägenhet är nämligen vit så jag hoppas kunna få lite färg med min fina lampa. Tåranra strilade ner för kinderna när jag vecklade ut stjärnan, jag vet inte hur många gånger jag gjort just samma sak hemma. Ni vet den där invanda känslan man har fastän man inte har gjort något på länge.
Både mina föräldrar och min syster med familj skickade inslagna julklappar så klart men de har jag bara klämt och skakat på lite och staplat fint på mitt bord. Tänker inte öppna före jul om de inte börjar ticka eller se ut att smälta inifrån :D
Mamma hade också skickat julprydnader som jag blev jätteglad för, satt och hickade och hostade för att jag försökte skratta och gråta samtidigt (det var faktiskt svårare än det låter). Det var så Mamma jag kunde känna hur hon måste ha tänkt på vad det är som jag brukar gilla (det kom en ELLE-tidning, pandalaakrits, mammas hemmagjorda tjong-kola♥, några klädesplagg och smycken som jag inte fick med senast, min L.A.M.B.-parfym och så julklappar så klart, åh lycka!)
Åh, tack snälla för allt det fina och tack för gulliga kommentarer från systeryster, broder unt fanta samt kära, kära Elin, ni har boostat min julkänsla med 100 procent! Jag kommer att fixa en fin jul här hemma hos mig i Japan också.
Puss på er!
Både mina föräldrar och min syster med familj skickade inslagna julklappar så klart men de har jag bara klämt och skakat på lite och staplat fint på mitt bord. Tänker inte öppna före jul om de inte börjar ticka eller se ut att smälta inifrån :D
Mamma hade också skickat julprydnader som jag blev jätteglad för, satt och hickade och hostade för att jag försökte skratta och gråta samtidigt (det var faktiskt svårare än det låter). Det var så Mamma jag kunde känna hur hon måste ha tänkt på vad det är som jag brukar gilla (det kom en ELLE-tidning, pandalaakrits, mammas hemmagjorda tjong-kola♥, några klädesplagg och smycken som jag inte fick med senast, min L.A.M.B.-parfym och så julklappar så klart, åh lycka!)
Åh, tack snälla för allt det fina och tack för gulliga kommentarer från systeryster, broder unt fanta samt kära, kära Elin, ni har boostat min julkänsla med 100 procent! Jag kommer att fixa en fin jul här hemma hos mig i Japan också.
Puss på er!
lördag 13 december 2008
Blott en gång jul om året bara...
Blogginlägg nr 101, fast alla är nog inte publicerade, ännu.
I kväll har jag fortsatt min SVT-orgie med årets luciatåg. Behöver jag säga att tårarna sprutande redan efter två strofer av luciasången...
Jag älskar julen. Jag älskar julen för att det är en högtid där man får sitta hemma med de sina och pyssla, planera och smussla med presenter. Mysa över glögg, karamellgrytor och pepparkaksbak. Vara tillsammans och planera all den goda maten man skall äta.
Redan vid första advent får man börja plocka fram adventsstakar och stjärnor att ha i fönstren samt ljusslingor till träden och buskarna i trädgården. Förr tillverkade vi alltid våra egna julkort, ofta bestämde vi en teknik eller ett tema och hade massproduktion ända fram till sista dagen för att hinna med posten innan jul. Ibland hann vi med att tillverka julklappar till släkten också. Undrar hur många kilo cernitlera som passerat mitt barndoms hem (^^)
När jag blev en lite mer stressad student blev julpysslet min underbara flykt från press utifrån. Jag har aldrig känt mig direkt stressad över julen.
Luciasångerna påminde mig om alla luciatåg jag deltagit i. Och det är många ska ni veta! Jag har alltid varit med i körer och sjungit, sjungit, sjungit runt juletider. Det är en del av upptakten till julen. Helst ska de första pepparkaksbaken kryddas med lussesånger som jag ännu inte lärt mig och behöver traggla. För just så trivdes jag.
Här i Japan har julkänslan inte riktigt infunnit sig, hälften av löven hänger kvar i träden och det närmaste snö vi kommer är väl att vi haft en eller två frostnätter hittills. Några av de boende i mitt kvarter har satt upp enorma ljusdekorationer i sina trädgårdar, det ska de ha väldigt mycket cred för tycker jag. Jag myser när jag cyklar hem från jobbet. Lite julmusik hör man om man går på "depaato" (dvs department store) och visst ser man lite glitter och stuff men... chigau (det är annorlunda/fel).
För hur juligt man än gör det så är det kanske inte julen i sig jag vill åt utan att få vara med min gosiga familj. Och i år blir det inte så, tyvärr. Fram tills nu har jag lite ignorerat att det ska bli jul och knatat på som vanligt men i förra veckan blev det dags att skicka mina julklappar hem och jag fick inse att de julklapparna kommer att öppnas utan mig, hemma hos mina föräldrar på en julafton som händer även om inte jag är där (även om min familj så klart säger att det är helt annorlunda när inte jag är där, visst är det så att det alltid blir annorlunda när någon ur ens normala crew saknas).
Så i år får jag göra lite jul själv här, min gosiga pojkvän kommer i alla fall att vänta på mig när jag kommer hem från jobbet den 24:e (sista arbetsdagen i år!) och vi har börjat planera lite vad vi ska hitta på. Som tur är var ju S med hemma förra året så han vet ju lite hur det är att fira jul på riktigt (ingea eländiga dejter på något juldekorerat Disneyland och absolut inga jefla jordgubbstårtor på mitt julbord här inte! Ett säsongs-/ smakbrott lika allvarliga som att snyta sig i psalmboken om någon frågar mig. Är den en sak japanerna inte kan så är det att fira jul på ett vettigt sätt (≧へ≦） Pheeeew! Ok min harang är slut nu.)
Så, kära familj det här är lite av en kärleksförklaring till er, då julen ju egentligen bara är en förevändning att få umgås, pyssla, promenera och äta gott tillsammans i ett pyntat hem.
I löv u!
PS
Inte för att jag vill klaga på SVTs lussetåg eller så men... vadfan är "kärnan i öst" då va?? VAVA?
I kväll har jag fortsatt min SVT-orgie med årets luciatåg. Behöver jag säga att tårarna sprutande redan efter två strofer av luciasången...
Jag älskar julen. Jag älskar julen för att det är en högtid där man får sitta hemma med de sina och pyssla, planera och smussla med presenter. Mysa över glögg, karamellgrytor och pepparkaksbak. Vara tillsammans och planera all den goda maten man skall äta.
Redan vid första advent får man börja plocka fram adventsstakar och stjärnor att ha i fönstren samt ljusslingor till träden och buskarna i trädgården. Förr tillverkade vi alltid våra egna julkort, ofta bestämde vi en teknik eller ett tema och hade massproduktion ända fram till sista dagen för att hinna med posten innan jul. Ibland hann vi med att tillverka julklappar till släkten också. Undrar hur många kilo cernitlera som passerat mitt barndoms hem (^^)
När jag blev en lite mer stressad student blev julpysslet min underbara flykt från press utifrån. Jag har aldrig känt mig direkt stressad över julen.
Luciasångerna påminde mig om alla luciatåg jag deltagit i. Och det är många ska ni veta! Jag har alltid varit med i körer och sjungit, sjungit, sjungit runt juletider. Det är en del av upptakten till julen. Helst ska de första pepparkaksbaken kryddas med lussesånger som jag ännu inte lärt mig och behöver traggla. För just så trivdes jag.
Här i Japan har julkänslan inte riktigt infunnit sig, hälften av löven hänger kvar i träden och det närmaste snö vi kommer är väl att vi haft en eller två frostnätter hittills. Några av de boende i mitt kvarter har satt upp enorma ljusdekorationer i sina trädgårdar, det ska de ha väldigt mycket cred för tycker jag. Jag myser när jag cyklar hem från jobbet. Lite julmusik hör man om man går på "depaato" (dvs department store) och visst ser man lite glitter och stuff men... chigau (det är annorlunda/fel).
För hur juligt man än gör det så är det kanske inte julen i sig jag vill åt utan att få vara med min gosiga familj. Och i år blir det inte så, tyvärr. Fram tills nu har jag lite ignorerat att det ska bli jul och knatat på som vanligt men i förra veckan blev det dags att skicka mina julklappar hem och jag fick inse att de julklapparna kommer att öppnas utan mig, hemma hos mina föräldrar på en julafton som händer även om inte jag är där (även om min familj så klart säger att det är helt annorlunda när inte jag är där, visst är det så att det alltid blir annorlunda när någon ur ens normala crew saknas).
Så i år får jag göra lite jul själv här, min gosiga pojkvän kommer i alla fall att vänta på mig när jag kommer hem från jobbet den 24:e (sista arbetsdagen i år!) och vi har börjat planera lite vad vi ska hitta på. Som tur är var ju S med hemma förra året så han vet ju lite hur det är att fira jul på riktigt (ingea eländiga dejter på något juldekorerat Disneyland och absolut inga jefla jordgubbstårtor på mitt julbord här inte! Ett säsongs-/ smakbrott lika allvarliga som att snyta sig i psalmboken om någon frågar mig. Är den en sak japanerna inte kan så är det att fira jul på ett vettigt sätt (≧へ≦） Pheeeew! Ok min harang är slut nu.)
Så, kära familj det här är lite av en kärleksförklaring till er, då julen ju egentligen bara är en förevändning att få umgås, pyssla, promenera och äta gott tillsammans i ett pyntat hem.
I löv u!
PS
Inte för att jag vill klaga på SVTs lussetåg eller så men... vadfan är "kärnan i öst" då va?? VAVA?
Ojj vilken käss uppdatering men jag lever go'vänner!
Som vanligt har jag bara spejsat iväg och glömt tiden... Ehum. Allt flyter på som vanligt och jag är rätt trött om kvällarna eftersom jag inte gitter att gå och lägga mig i tid om kvällarna. Helgerna har spenderats ganska stillsamt med lite tvätt och städning och några turer runt för att förbereda för julklappar hemåt samt årets expat-jul.
I nättras sov jag dryga 10 timmar och idag är jag en riktig drönare som flyter omkring hemma i pyamas och kollar på SVT på datorn (ett program om vad svenskar bör veta om svensk historia, brände igenom 5 program på direkten, skitkul ju!). Annars har jag hittat en massa roliga bloggar med supertjusiga foton som jag har blivit väldigt inspirerad av. Idag övar jag på lösögonfransar och rosa rouge. Eftersom jag (tydligen) har väldigt runda ögon (dvs att ögat sticker ut från huvudet eller man ska säga ehu) så kan jag inte klistra extrafransarna från ögonvrå till ögonvrå som man normalt gör, har provat flera gånger och gjort enligt konstens alla regler men efter max en halvtimmes normalt blinkande så började mina spindelben att lossa i kanterna. Inte så fräscht så jag klippte isär ett par lösisar och satte bara i yttre vrån samt klistrade ihop alla ögonfransar (mina befintliga är ganska långa men mkt blonda och de svarta fuskisarna) med lite mascara på ett samma sätt som rekommenderats av ett japanskt skönhetsmagasin.
Leker med photobooth
De fina bloggarna då?
Urtjusiga Johanna Öst, hon ser ut som en docka och dessutom målar hon jättevackra bilder ♡
Driftiga, färgglada Gala.
Doe Deere Magazine (skapat av tjejen bakom Lime Crime).
Samt australiensiska Super Kawaii Mama (ehum, jag sätter lite av mitt gröna té i halsen av hennes titel men jag kan förlåta henne, speciellt efter att ha sett en av hennes lektioner i håruppsättning. Hon är ju faktiskt jätterar!).
(Ursäkt att jag inte orkade sno bilder för att visa... *lat*)
Hoppas att ni också hittar lite rolig läsning! De här tjejerna skall nog upp i min blogglista nu (*^^*)
Vi hörs!
I nättras sov jag dryga 10 timmar och idag är jag en riktig drönare som flyter omkring hemma i pyamas och kollar på SVT på datorn (ett program om vad svenskar bör veta om svensk historia, brände igenom 5 program på direkten, skitkul ju!). Annars har jag hittat en massa roliga bloggar med supertjusiga foton som jag har blivit väldigt inspirerad av. Idag övar jag på lösögonfransar och rosa rouge. Eftersom jag (tydligen) har väldigt runda ögon (dvs att ögat sticker ut från huvudet eller man ska säga ehu) så kan jag inte klistra extrafransarna från ögonvrå till ögonvrå som man normalt gör, har provat flera gånger och gjort enligt konstens alla regler men efter max en halvtimmes normalt blinkande så började mina spindelben att lossa i kanterna. Inte så fräscht så jag klippte isär ett par lösisar och satte bara i yttre vrån samt klistrade ihop alla ögonfransar (mina befintliga är ganska långa men mkt blonda och de svarta fuskisarna) med lite mascara på ett samma sätt som rekommenderats av ett japanskt skönhetsmagasin.
Leker med photobooth
De fina bloggarna då?
Urtjusiga Johanna Öst, hon ser ut som en docka och dessutom målar hon jättevackra bilder ♡
Driftiga, färgglada Gala.
Doe Deere Magazine (skapat av tjejen bakom Lime Crime).
Samt australiensiska Super Kawaii Mama (ehum, jag sätter lite av mitt gröna té i halsen av hennes titel men jag kan förlåta henne, speciellt efter att ha sett en av hennes lektioner i håruppsättning. Hon är ju faktiskt jätterar!).
(Ursäkt att jag inte orkade sno bilder för att visa... *lat*)
Hoppas att ni också hittar lite rolig läsning! De här tjejerna skall nog upp i min blogglista nu (*^^*)
Vi hörs!
söndag 23 november 2008
Om skolsystemet och engelskundervisningen i Japan
Signaturen Anders Hasselqvist skrev till mig för ett litet tag sedan:
"En fundering som jag haft (då jag inte har någon kontakt med det japnska skolsystemet) är tex angående den japanska grundskolan. Du Johanna kanske har några åsikter du kan dela med dig av? Vad tycker du om kvalitè och metoder? Hur är det jämfört med en svensk skola?
Tex Att elever har svårt att lära sig engelska har jag ju snappat upp. (finns säkert många fler orsaker till det också). Men jag träffade en engelska lärare för ett halvår sen som knappt kunde prata språket själv och det inger ju inte direkt högt förtroende.
Så, har du tid, skriv gärna lite om vad du tycker om skolan i allmänhet från det du har erfarenhet av."
Som engelsklärare så känner jag lite att jag står farligt nära skampålen när det gäller den vanlige japanens vådliga brist på engelskkunskaper detta till trots att de tvingas läsa språket i skolan i ca 10 år (lika mycket som det flesta svenskar har pluggat m.a.o) men tillåt mig att lägga fram några förmildrande orsaker som jag tror ganska mycket på!
1. Det är inte schysst att jämföra att plugga engelska för en japan med att plugga engelska för en svensk. Inte nog med att de japanska barnen måste lära sig principen "S V O" istället för "(S) O V" så är det mängder nya ljud (t.ex. skillanden mellan "l" och "r" ,"th-ljudet" eller att det inte så gott som alltid kommer ett vokaljud efter ett konsonantljud som i japanska, intonation etc för att nämna några) och grammatiska begrepp som över huvud taget inte en existerar i japanska som de måste ta till sig (japanskan använder inte pluralform på samma sätt som vi, man behöver oftast inte ens specifisera om man menar en eller flera, de har inga bestämda/obestämda artiklar och pratar ofta på ett sätt som känns alldeles vansinnigt allmängiltigt och obestämt innan man har fått häng på syftningar och antydningar när man lär sig japanska (heck jag missfattar fortfarande vad som åsyftas om jag inte skärper mig när folk snackar!)
2. I Sverige omges vi av korrekt engelska talad/sjungen av infödda (jag menar all utländsk musik och TV/film etc). I Japan dubbas mycket samt att det inte finns något stopp för felaktiga saker som trycks på kläder/prylar, allt från brevpapper till väskor och skor eller vad japanska artister kan få för sig att sjunga ibland (/_∖) Det är inte okej och skapar verkligen inte en bra miljö för god engelska enligt min mening. Klart ungarna snappar upp det de ser och hör, att deras idoler sedan backstabbar dem med käss engelska det har nog inte slagit dem. (Nu hörrni govänner vill jag också passa på att trycka in att jag då inte tycker att svenskar pratar perfekt engelska heller, det finns mycket som vi måste hålla i huvudet för att prata riktigt snyggt och komma bort från vår svenska satsmelodi och intonation!)
3. Många av de infödda japanska lärarna som undervisar i engelska är bedrövliga, precis som du säger. De kan textböckerna utan och innan såklart men... det finns de som knappt kan ta sig fram på sin egen engelska. Dåligt uttal, obegriplig grammatik, ja hela köret. Det finns inte tillräckligt med kvalificerade lärare att ge ungarna en bra grund. Vi som har engelskan får ju inte vara med och aktivt undervisa egentligen. Vi ska ju finnas med som uttalscoacher i princip. Det finns bittra röster om detta bland vissa ALT:s som faktiskt kan undervisa bättre än de lärare de jobbar med... Men sånt får man inte riktigt prata högt om tror jag.
Anlednigar till japaners ofta bristfälliga engelska (sammanfattning): undermålig undervisning samt att det är väldigt mycket plugg som krävs för att en åstadkomma engelskans grundläggande ljud och grammatik sett ur en japansk synvinkel.
Det är så klart inte omöjligt men jag tror att det krävs en attitydföränding i Japan. Varje generation kommer att bli lite bättre och om några hundra år kommer de ikapp. Men just nu vill jag bara gråta när jag hör "Herrrrro!" som hälsning (--_--") Det finns så klart japaner som talar alledels utmärkt engelska som ger mig knottror på huden för att det är så ovanligt och jag förstår att den som talar antagligen har en stor begåvning för språk och antagligen dessutom lagt ner väldigt mycket tid på att lära sig "riktig", bra engelska.
Här kommer lite andra skillnader som jag sett på skolgången i Sverige och den japanska:
För att bli lärare krävs inte särskilt mycket utbildning annat än de "obligatoriska" 4 åren på universitet som väldigt många har. Pratade med några av de yngre lärarna på skolan som ändå hade valt de kurser som fanns som hade att göra med utbildning och om inte min japanska helt svek mig så sade de att det inte finns kurser i pedagogik (!!!). Det verkar mest som att första året man går som lärare är man mer som en assistent till en erfaren lärare och sedan får man tänka själv. Det verkar som lärarna har ganska fria händer att uppnå vissa mål. Kidsen skall ju klara prov för att komma in på gymnasiet så det är viktigt att se till att alla hänger med och att man inte missar något så att andra ungar får några fördelar.
Det känns som de japanska barnen rör på sig väsentligt mycket mer än de svenska. Iofs var jag den absolut mest gympaointresserade studenten i mannaminne under småskolan, på höstadiet var det väl något mer okej (förutom friidrott fyfan vad jag fortfarande hatar det). Men sporter där man kan slåss lika mycket som att ha bollsinne funkar bra för mig. Hur som helst, de japanska barnen har ofta träning med sina klubbar både morgon och eftermiddag samt match någon-några helgdagar i månaden. Och skolgympa på det. Skolorna har pooler på skolgården så under sommarmånaderna var det ett väldigt simmande och stojande så väl på högstadiet som på lågstadiet. När sedan väl skolorna äntligen slutat och så även klubbaktiviteterna så finns det de som har egna aktiviteter så som dans, kendo, fotboll eller simmning (igen, I knoooow!) etc etc. Det kanske ändå inte är så konstigt att japanerna är så smala och hälsosamma ändå. Och vet ni en sak till, de har nästan inga allergier heller!! Kanske bara en eller ett par ungar per skola så vitt jag vet. Den enda allergin som verkligen går hårt åt folk (som man hör om öht) är allergi mot soba (bovete). Soba finns i sobanudlar, sobaté men det som orsakar mest problem är de där hårda kuddarna som det är som kulor i, det är soba! Tydligen kan man (ofta barn, innan man vet att de har allergin) få en allergisk shock och få astmaatacker som kan bli riktigt läskiga. Men det är det enda jag vet om.
På högstadiet är det obligatoriskt att delta i klubbaktiviteter fram till ca halv 5 innan man får gå hem. Det tycker jag är en väldigt stor skillnad mot hur vi hade det på högstadiet. Då kunde man ju sluta innan kl 14 någon eller några dagar i veckan. Mängden läxor verkar ganska lika (lite svårt för mig att avgöra) men testen kommer för det mesta samlade en gång mitt i terminen och en gång i slutet av terminen.
Småskolebarnen går hem mellan 3 och 4 beroende på dag och årskurs. Har dålig koll på test och läxmängd faktiskt. Men jag vet att de har sommarlovsläxor som de måste sitta med varje dag (skriva ett visst antal kanji, räkna ett visst antal tal, skriva dagbok, ta hand om en planta och föra journal etc etc) som låter rätt sega för en annan som bara badade och tuggade bullar och glass om somrarna. En sak som jag är lite impad av är att de har en slags meddelandebok där de _måste_ skriva varje dags läxor, göromål, saker som är på g i skolan så att föräldrarna vet.
Har dessutom hört lite fascinerande info från utlänningsföräldrar att småskolefröknarna (eller var det kanske dagisfröknar möjligtvis, kanske??) som bad föräldrarna att föra bajsdagbok över sina barn och se till att de hade "skött tarmen" innan de kom till skolan ehe.. Taget ur ett helt annat sammanhang dock, har aldrig hört om det på mina skolor!
Jag minns kanske inte min småskolegång allt för väl (förutom att min klassföreståndare Rolf Melén från 3:an t.o.m 6:an som var en fantastkisk lärare som jag respekterar än mer för var dag jag jobbar på småskolan) och kanske är vissa minnen dessutom ganska färgade av mitt sätt att tänka som barn men det förefaller som om det förekommer mer regelrätt uppfostran av barnen i småskolan här. T.ex. kommer barnen och hämtar upp mig i lärarrummet inför varje klass. Det är inte alla gånger som det går helt regelrätt till men oftast är det någonting såhär:
Eleven knackar på dörren, väntar på svar
Närvarade lärare : "kom in"
Elev: "Jag är _namn_ från _klass_ jag har kommit för att hämta fröken Johanna"
Närvarade lärare: "Ok"
Jag: "Jag ber ödmjukast"
Elev: "Skall jag bära Era saker?"
Jag: "Ja tack, jag ber så ödmjukast"
Elev: "Ursäkta att jag störde"
Närvarade lärare: "Ok"
Medan den här lilla fina dialogen klingar ut i cyberrymden passar jag på att runda av dagens inlägg om skolan, skriv gärna in följdfrågor, egna åsikter och om ni vill ha något mer förklarat, det är varmt uppskattat!
Tack Anders för frågan (*^0^*)/
"En fundering som jag haft (då jag inte har någon kontakt med det japnska skolsystemet) är tex angående den japanska grundskolan. Du Johanna kanske har några åsikter du kan dela med dig av? Vad tycker du om kvalitè och metoder? Hur är det jämfört med en svensk skola?
Tex Att elever har svårt att lära sig engelska har jag ju snappat upp. (finns säkert många fler orsaker till det också). Men jag träffade en engelska lärare för ett halvår sen som knappt kunde prata språket själv och det inger ju inte direkt högt förtroende.
Så, har du tid, skriv gärna lite om vad du tycker om skolan i allmänhet från det du har erfarenhet av."
Som engelsklärare så känner jag lite att jag står farligt nära skampålen när det gäller den vanlige japanens vådliga brist på engelskkunskaper detta till trots att de tvingas läsa språket i skolan i ca 10 år (lika mycket som det flesta svenskar har pluggat m.a.o) men tillåt mig att lägga fram några förmildrande orsaker som jag tror ganska mycket på!
1. Det är inte schysst att jämföra att plugga engelska för en japan med att plugga engelska för en svensk. Inte nog med att de japanska barnen måste lära sig principen "S V O" istället för "(S) O V" så är det mängder nya ljud (t.ex. skillanden mellan "l" och "r" ,"th-ljudet" eller att det inte så gott som alltid kommer ett vokaljud efter ett konsonantljud som i japanska, intonation etc för att nämna några) och grammatiska begrepp som över huvud taget inte en existerar i japanska som de måste ta till sig (japanskan använder inte pluralform på samma sätt som vi, man behöver oftast inte ens specifisera om man menar en eller flera, de har inga bestämda/obestämda artiklar och pratar ofta på ett sätt som känns alldeles vansinnigt allmängiltigt och obestämt innan man har fått häng på syftningar och antydningar när man lär sig japanska (heck jag missfattar fortfarande vad som åsyftas om jag inte skärper mig när folk snackar!)
2. I Sverige omges vi av korrekt engelska talad/sjungen av infödda (jag menar all utländsk musik och TV/film etc). I Japan dubbas mycket samt att det inte finns något stopp för felaktiga saker som trycks på kläder/prylar, allt från brevpapper till väskor och skor eller vad japanska artister kan få för sig att sjunga ibland (/_∖) Det är inte okej och skapar verkligen inte en bra miljö för god engelska enligt min mening. Klart ungarna snappar upp det de ser och hör, att deras idoler sedan backstabbar dem med käss engelska det har nog inte slagit dem. (Nu hörrni govänner vill jag också passa på att trycka in att jag då inte tycker att svenskar pratar perfekt engelska heller, det finns mycket som vi måste hålla i huvudet för att prata riktigt snyggt och komma bort från vår svenska satsmelodi och intonation!)
3. Många av de infödda japanska lärarna som undervisar i engelska är bedrövliga, precis som du säger. De kan textböckerna utan och innan såklart men... det finns de som knappt kan ta sig fram på sin egen engelska. Dåligt uttal, obegriplig grammatik, ja hela köret. Det finns inte tillräckligt med kvalificerade lärare att ge ungarna en bra grund. Vi som har engelskan får ju inte vara med och aktivt undervisa egentligen. Vi ska ju finnas med som uttalscoacher i princip. Det finns bittra röster om detta bland vissa ALT:s som faktiskt kan undervisa bättre än de lärare de jobbar med... Men sånt får man inte riktigt prata högt om tror jag.
Anlednigar till japaners ofta bristfälliga engelska (sammanfattning): undermålig undervisning samt att det är väldigt mycket plugg som krävs för att en åstadkomma engelskans grundläggande ljud och grammatik sett ur en japansk synvinkel.
Det är så klart inte omöjligt men jag tror att det krävs en attitydföränding i Japan. Varje generation kommer att bli lite bättre och om några hundra år kommer de ikapp. Men just nu vill jag bara gråta när jag hör "Herrrrro!" som hälsning (--_--") Det finns så klart japaner som talar alledels utmärkt engelska som ger mig knottror på huden för att det är så ovanligt och jag förstår att den som talar antagligen har en stor begåvning för språk och antagligen dessutom lagt ner väldigt mycket tid på att lära sig "riktig", bra engelska.
Här kommer lite andra skillnader som jag sett på skolgången i Sverige och den japanska:
För att bli lärare krävs inte särskilt mycket utbildning annat än de "obligatoriska" 4 åren på universitet som väldigt många har. Pratade med några av de yngre lärarna på skolan som ändå hade valt de kurser som fanns som hade att göra med utbildning och om inte min japanska helt svek mig så sade de att det inte finns kurser i pedagogik (!!!). Det verkar mest som att första året man går som lärare är man mer som en assistent till en erfaren lärare och sedan får man tänka själv. Det verkar som lärarna har ganska fria händer att uppnå vissa mål. Kidsen skall ju klara prov för att komma in på gymnasiet så det är viktigt att se till att alla hänger med och att man inte missar något så att andra ungar får några fördelar.
Det känns som de japanska barnen rör på sig väsentligt mycket mer än de svenska. Iofs var jag den absolut mest gympaointresserade studenten i mannaminne under småskolan, på höstadiet var det väl något mer okej (förutom friidrott fyfan vad jag fortfarande hatar det). Men sporter där man kan slåss lika mycket som att ha bollsinne funkar bra för mig. Hur som helst, de japanska barnen har ofta träning med sina klubbar både morgon och eftermiddag samt match någon-några helgdagar i månaden. Och skolgympa på det. Skolorna har pooler på skolgården så under sommarmånaderna var det ett väldigt simmande och stojande så väl på högstadiet som på lågstadiet. När sedan väl skolorna äntligen slutat och så även klubbaktiviteterna så finns det de som har egna aktiviteter så som dans, kendo, fotboll eller simmning (igen, I knoooow!) etc etc. Det kanske ändå inte är så konstigt att japanerna är så smala och hälsosamma ändå. Och vet ni en sak till, de har nästan inga allergier heller!! Kanske bara en eller ett par ungar per skola så vitt jag vet. Den enda allergin som verkligen går hårt åt folk (som man hör om öht) är allergi mot soba (bovete). Soba finns i sobanudlar, sobaté men det som orsakar mest problem är de där hårda kuddarna som det är som kulor i, det är soba! Tydligen kan man (ofta barn, innan man vet att de har allergin) få en allergisk shock och få astmaatacker som kan bli riktigt läskiga. Men det är det enda jag vet om.
På högstadiet är det obligatoriskt att delta i klubbaktiviteter fram till ca halv 5 innan man får gå hem. Det tycker jag är en väldigt stor skillnad mot hur vi hade det på högstadiet. Då kunde man ju sluta innan kl 14 någon eller några dagar i veckan. Mängden läxor verkar ganska lika (lite svårt för mig att avgöra) men testen kommer för det mesta samlade en gång mitt i terminen och en gång i slutet av terminen.
Småskolebarnen går hem mellan 3 och 4 beroende på dag och årskurs. Har dålig koll på test och läxmängd faktiskt. Men jag vet att de har sommarlovsläxor som de måste sitta med varje dag (skriva ett visst antal kanji, räkna ett visst antal tal, skriva dagbok, ta hand om en planta och föra journal etc etc) som låter rätt sega för en annan som bara badade och tuggade bullar och glass om somrarna. En sak som jag är lite impad av är att de har en slags meddelandebok där de _måste_ skriva varje dags läxor, göromål, saker som är på g i skolan så att föräldrarna vet.
Har dessutom hört lite fascinerande info från utlänningsföräldrar att småskolefröknarna (eller var det kanske dagisfröknar möjligtvis, kanske??) som bad föräldrarna att föra bajsdagbok över sina barn och se till att de hade "skött tarmen" innan de kom till skolan ehe.. Taget ur ett helt annat sammanhang dock, har aldrig hört om det på mina skolor!
Jag minns kanske inte min småskolegång allt för väl (förutom att min klassföreståndare Rolf Melén från 3:an t.o.m 6:an som var en fantastkisk lärare som jag respekterar än mer för var dag jag jobbar på småskolan) och kanske är vissa minnen dessutom ganska färgade av mitt sätt att tänka som barn men det förefaller som om det förekommer mer regelrätt uppfostran av barnen i småskolan här. T.ex. kommer barnen och hämtar upp mig i lärarrummet inför varje klass. Det är inte alla gånger som det går helt regelrätt till men oftast är det någonting såhär:
Eleven knackar på dörren, väntar på svar
Närvarade lärare : "kom in"
Elev: "Jag är _namn_ från _klass_ jag har kommit för att hämta fröken Johanna"
Närvarade lärare: "Ok"
Jag: "Jag ber ödmjukast"
Elev: "Skall jag bära Era saker?"
Jag: "Ja tack, jag ber så ödmjukast"
Elev: "Ursäkta att jag störde"
Närvarade lärare: "Ok"
Medan den här lilla fina dialogen klingar ut i cyberrymden passar jag på att runda av dagens inlägg om skolan, skriv gärna in följdfrågor, egna åsikter och om ni vill ha något mer förklarat, det är varmt uppskattat!
Tack Anders för frågan (*^0^*)/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
