Jag har inte något visum ännu (har ansökt om det dock!) så kanske man inte ska säga för mycket. Och i ärlighetens namn så är jag bara provanställd, än så länge. Det har funnits löften om att jag ska få ett ettårskontrakt men ibland blir man osäker. Men vafan Johanna säger i detta fall FAKE IT TIL YOU MAKE IT!
Iaf, tanken är att jag ska fungera som lärare i konversation i främsta rummet. Trots att jag i princip har "jobbat" varenda dag fram tills nu känns det som om jag inte riktigt kommit igång. "Jobbat" skriver jag för att det mest känns som om jag sitter där och försöker att inte vara ivägen men hjälpa till när jag kan... Det blir mest städning och kanske lite kopiering och andra verkligen enkla saker. De har liksom inte tid att lära mig nåt ordentligt just nu vilket säkert är lika frustrerande för dem som för mig.
Jag har dock, under uppsikt, fått leda hela och delar av olika klasser med material som huvudläraren (Mr. Ogura) eller den andra lärarinnan (fröken Araki) har förberett. Det är lite svårt att jobba med andras idéer har jag märkt, speciellt om man inte får förklarat för sig vad de hade tänkt egentligen. Fröken Araki är något bättre på att instruera mig, jag brukar få öva med henne lite och så.
Den senaste månaden har varit väldigt hektisk så vitt jag förstår. Japans skolår har precis slutar och nu är det alltså dags att ragga potentiella studenter för nästa läsår. Det innebär en massa intervjuer och demo-lektioner (de har varit ganska bra övning för mig faktiskt!). Mr. Ogura förklarade för mig idag varför de testar eleverna innan de får börja, antar de dåliga studenter ser det dåligt ut i statistiken så de måste välja noga sade han. Vilket skitsnack!! "Vi måste ju tänka på statistiken, annars kommer föräldrarna aldrig sätta sina barn här". Visst förstår jag men det känns ändå fel när man hör "nej tyvärr vi har nog ingen klass som passar Ert barn här" när kidsen verkligen behöver extra hjälp med engelskan.
Skolan är en eftermiddag- och kvällsskola vilket innebär att jag jobbar från 13 till 22 (utan ob-tillägg gaaha). Vi måste "vinna" studenterna vilket innebär att de ska ha roligt samtidigt som man kan se resultat på proven i skolan, extra engelsktest de får för sig att ta och framför allt när jag ser lärarnas svansande, se till att föräldrarna är nöjda.
Studenterna är rarast i världen och lyssnar uppmärksamt på lärarna. De flesta är förstås inte särskilt avancerade och jag har ännu så länge lite svårt att se när de förstår och inte föstår vad jag säger. Eller känna av vilken nivå de är på. Jag är så gott som förbjuden att prata japanska på jobbet just nu. De anställde mig eftersom de sa att jag kunde få jobba i receptionen också men eftersom ingen har kunnat (haft tid, tagit sig tid, dunno) att instruera mig i hur de vill att det ska göras så har jag inte fått göra något sånt.
Över huvud taget pågår det nog någon slags kulturkrock (blandat med att deras förväntningar, oh my god vad de har tolkat när de har läst mitt CV!!! möööööööh "ja, så du har alltså jobbat med handikappade/utveckligsstörda barn?" eh nä personlig assistent "ja du har ju erfarenhet i undervisning så du borde ju " blah blah nä jag har inte undervisat engelska till kids i en klass förut, det här är helt annorlunda än att hålla på med SI för universitetsstuderande i Japanska ju, va fan! "Ja du är ju en native speaker så" blah blah näe jag ljög (?) och sade att jag talar native-level engelska. De har vetat hela tiden att jag inte är infödd. Dessvärre är jag heller inte särskilt intresserad av amerikanska helgdagar eller annan kultur heller (‘0‘)
Kanske är detta den springande punkten i hela lärargrejen, jag är verkligen inte särskilt intresserad av andra kulturer än den japanska.... Mmmmfh det blir lite prostitution av det här hela, igen. Lutar det åt. Jaja jag får ligga i med att hitta ett annat jobb dårå. Anställ mig, jag e skitbra och alls inte lika bitter på riktigt som jag befarar att jag låter i det här inlägget.
Okej, det var allt för mig idag. Nu ska jag prata med min älskling på Skype tills jag somnar.
Puss på er
Det här är ena väggen på mitt kylskåp, ja jag har gjort mönster i smutsen (*^-----^*) hehe~
Försökte och gnodde som tusan med skrubbpuff och diskmedel (äpple-mint doft) men rådde inte alls bot på eländet som jag skulle. Min underbara älskling föreslog tandkräm och då blev det alldeles vitt direkt när man började gno! Vilken babe, vilken karl som kan ge sin flicka husmorstips när det som mest behövs ♥
måndag 25 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En stor KRAAAAAAAAAAAM som en bekräftelse på att jag läser och uppskattar ditt bloggande. Saknar dig fortfarande, sötsystern min.
Värst vad dem ska krångla då, haha.
Hoppas det blir bättre med tiden eller att du hittar ett bättre jobb i framtiden. (^_^)
元気をだして!
~Moodilic
Skicka en kommentar