En premiäro del Gay Clubbo en Japon

(ursäkta min fuskitalienska, det är en blinkning till några som just kommit hem därifrån★)

Jag har varit ute och klubbat en del i Japan, framför allt i Osaka (Umeda och lite Ame-mura) men igår blev det premiär för något helt nytt! Ingela tog med mig till Kabukichô, nära Shinjuku. Kabukichô är ett sant nöjesdisktrikt och lär kallas "staden som inte sover" (enligt Wikipedia) där finns restauranger, klubbar, barer, biografer, host-/hostess barer samt en hel del annan verksamhet som antagligen skulle vara illegal i Sverige. En del av området lär vara ett gaydisktrikt (har inte lyckats memorera vilket, 2 chôme kanske?? Uppdaterar när jag vet ;) ). Vi hade fått tag på flyers för en "all girls" klubb som verkade skoj. De hade Halloweentema för dagen.

Sagt och gjort, vi tog oss dit och efter att ha hostat upp 2000 yen (ca 140 spänn) för inträde och en drink (som var en del av intädesavgiften) och en noggrann koll av våra ID-kort så fick vi komma in. När ögonen vant sig vände jag mig anklagande till Ingela "vaddå bara tjejer minst hälften här inne är ju killar!" Snygga killar dessutom.

Japp, butchflatorna i Japan är skitsnygga. Tänk dig den genomsnittlige smala japanska killen med snyggt fixat hår och alltid stylish fast med perfekt hy, lite större ögon och den absolut fräschaste klädstilen du sett. Åh. Men det var inte bara klädstilen som var annorlunda, mycket av det gulliga och puttinuttiga som japanska tjejer pysslar med var som bortblåst. Man pratade i ett normalt röstläge utan tillgjorda artighetsformer och det kändes så befriande!

Helt plötsligt insåg jag hur mycket japanska tjejer gör sig till för att behaga och nu _äntligen_ fick jag se dem i ett naturligt läge som jag så länge undrat över om det fanns eller inte.

På många vis kändes tjejerna på klubben mycket mer lika västerländska tjejer med tanke på att det verkade som om stilrena, enkla plagg i sobra färger föredas framför pasteller, rosetter och volanger. Det var många som hade linnen och/eller bara axlar (som ofta anses vara lite väl avslöjande här i Japan men alla som är ute och dansar vet hur jefla skönt det är att ha bara axlar för att inte bli helt kokt på en trång klubb), välsittande jeans och sparsamt med smycken på ett snyggt sätt.

Jag var oerhört imponerad av de tjejer som på alla sätt så ut och betedde sig som killar. Det fanns alla sorter, de med blonderad hockeyfrilla som pratade snarlikt med mina värstingelever på högstadiet ända till de som såg ut som proffs-hosts i klanderfria vita skjortor och frisyrer. Takarazuka släng er i väggen! Det är så fascinerande att det så pass enkelt går att överskrida könsgränerna utseendemässigt, lägg därtill att man använder sig av ett röstläge och en talstil som anses vara reserverad för män och du har överträffat killarna på deras eget område! Jag kan inte låta bli att fundera över om det är så att man har ett tjejspråk och ett killspråk och låter tjejer prata i halv falsett plus klä upp sig i tjejig stil till tänderna just för att det egentligen inte finns så stora naturliga skillnader mellan tjejer och killar här (för inte tala om kulturen att kvinnor inte bara rakar sig under armarna och på benen utan även på armar, kinder etc för att få en alldeles hårfri och slät porslinshy, är allt detta också för att förstärka skillnaderna mellan könen?!).

Musiken var också väldigt bra (speciellt första DJ:en, hela kvällen uteslutande kvinnliga DJ's såklart) en annan grej som jag tyckte var super var ljudnivån, det gick faktiskt att prata med folk utan att skrika i öronen på varandra och gissa hälften vad den andre sa. Detta är något man allt som oftast saknar på andra klubbar. Stämningen var också finfin. Var det bristen på testosteron månntro? Ingen kom och kladdade på en när de skulle förbi, ingen stuffade in i en "av misstag" och det fanns inga sånadär obehagliga efterhängsna, äckliga typer som man inte visste hur man skulle göra sig av med. Det var ingen köttmarknad.

Jag hoppas att det finns någon antropolog som kan skriva något smart om det här, jag hade en underbart intressant kväll som verkligen satte spinn på min idé om japanernas bild av sig själva och manligt/kvinnligt. En slags eyeopener. Nästa gång jag ser en riktigt stylish ung man dock kommer jag nog inte att ta för givet att han är en kille ... Mycket intressant!



PS Min dockinspirerade outfit var nog inte det bästa jag kunde haft på mig som ni kanske har räknat ut vi det här laget. Jag kunde nog lika gärna ha tatuerat "strejtaste tjejen på den här klubben" i pannan. Ajah det kvittar, jag är ju faktiskt lyckligt upptagen (*^^*)

PPS Det verkar som det var fler svenskor än jag och Ingela som var ute och slarvade i Kabukichô From Tokyo With Love-Maria skriver om sitt besök på bögklubb i lördags här.