Sexualitet i Japan del 2

Hmm nu när jag har börjat att peta i det här så är det väl lika bra att fortsätta...

Jag har under det senaste halvåret läst endel modemagasin (tjejtidningar etc vad man nu vill kalla dem för, jag känner mig alltid så ambivalent, finns det inget ord som varken känns högtravande eller på något irriterande vis nedvärderande?). Iaf genom den här läsningen har jag stött på info som jag blev väldigt förvånad över.

Det stämmer även överens med diskussioner jag haft med andra utlänningar, japaner och Shinji, kulturella stämningar och undertoner etc.

Jag skrev i mitt förra inlägg att det inte fanns några speciella regler och att folk får göra som de vill. Jag kanske får revidera min åsikt.

Nu går vi in i könsdebatten igen.

Jag hårddrar lite;
I Japan verkar kvinnor så gott som inte ha någon sexualitet. Kvinnor vill inte ha sex, de ställer upp för att de är schyssta. En svensk killkompis sade en gång till mig (det var drypande av hälften bitterhet och resten ironi men jag kommer aldrig riktigt att kunna få bort bilden för i den förefaller ett korn av sanning ha fastnat) japanska killar vill ha flickor som är som barn, de skall ha vita trosor med Hello Kitty-gulliga mönster och helst ska de säga och bete sig som att de inte vill ha sex. Gärna så långt att de säger "nej" och "låt bli" även under själva akten. Som sagt det kom upp i ett långt samtal med mycket bashing av japanska män. Det var länge sedan jag var så bitter, hähä.

(Japanska) män å andra sidan, kan inte hjälpas att de vill ha sex hela tiden (myten om mannen, monstret, tjuren, någon?). Det kan inte hjälpas att de vill kolla på porrfilm (en enkät i en av de japanska tidningarna skrev att 98% av alla killar som svarat på enkäten kollar @.@; vet inte siffrorna i Sverige men det låter otroligt att så många svenska killar skulle säga samma sak, vad de i verkligheten gör kan man kanske inte veta urrrr vilja inte veta). De måste ha det, det är deras behov och kan inte tyglas, skall inte hållas inne på minsta lilla.

Som tjej och flickvän får man helt enkelt ställa upp. Ärligt talat många japanska killar verkar inte ens veta om att tjejer kan vilja och inte vilja ligga. Eller röra sig under akten.

Hela den här idén om kvinnans passiva mottagande och behagande (aldrig nej-sägande) påstådda karaktär får en ny dimension.

Vidare till hostess klubbar/cabaret klubbar och andra arrangemang där kvinnor säljer sin tid och sällskap (vissa ställen har strikt hands-off policy men andra tillåter tydligen viss beröring, t.ex hålla handen etc). Har man ingen vetskap (bryr sig inte om?) att kvinnor kan känna motvilja i sådana situationer så blir det ju mindre motbjudande, inte sant?
Shinji nämnde någon gång för mig att även när han är ute med killpolare så kommer det ibland på förslag att man ska gå till en hostess bar. Unga, snygga killar 20-någonting som vill betala för sällskap. För mig helt världsfrånvänt....
Jag är så glad att Shinji är helt inne på samma tankegångar som jag. Det här är verkligen en strid jag inte skulle vilja behöva ta.

Ytterligare ett tillägg ang. sexlösa äktenskap. Det talas ofta om "vita äktenskap" och många undersökningar visar att det finns extremt många sådana här just i Japan. Men jag undrar om de frågade hur det var med sex utanför äktenskapet? Det förefaller finnas mycket utrymme och kanske t.o.m en viss kulturell acceptans för otrohet.

Jag kan förstå uppkomsten av vita äktenskap. Man gifter sig och det skall vara grundvalen för resten av ens liv med lån, barn och hus (skiljsmässa är så gott som obefintligt, speciellt kvinnor får ett helvete att försörja sig). Det finns så mycket praktiskt tänkande bakom. När man sedan lever det här livet, mannen jobbar jämt och när han äntligen får komma hem så kan man ju förstå om det som först efterfrågas är mat och lugn och ro. På samma sätt får man väl tänka att det för hustrun är skittrist att bara serva hela tiden. Det kan säkert vara utvecklande att vara hemmafru men just den här biten har jag så svårt att förstå hur folk står ut med...

Så p.g.a stress och tristess kanske man inte har tid/lust att idka äktenskapligt sex men det finns ju så mycket tid som inte spenderas tillsammans med partnern och som man tillbringar på olika platser kan man ju i princip göra som man vill. Om tillfälle uppstår.

Det känns lite sorgligt.

Vad tycker ni?