Att jobba som ALT/AET i Japan

Just nu jobbar jag som AET (Assistant English Teacher) eller som det hette förut ALT (Assistant Language Teacher) på låg- t.o.m högstadiet i en liten japansk stad.

Att vara AET kan vara lite olika beroende på de skolor man hamnar på. Men vad jag förstått är det väldigt vanligt att man som AET går ca 3 dagar i veckan till en högstadieskola, resterande 2 dagar fördelas en vardera på låg- och mellanstadieskolor.

För mig är det absolut lugnast att vara på högstadiet. Så här ser en normal dag ut på högstadiet:

Kommer in till skolan runt 8. Sitter med på morgonmöte (oftast kommer dagens schema upp samt om det har hänt något speciellt/något är på gång). Efter mötet går jag och några andra lärare som inte har hand om någon klass och sopar i foajén det är nämligen så att det inte jobbar några städare på skolorna här, ungarna och lärarna städar.
Medan barnen har morgonsamling i sina hemklassrum plockar jag sedan efter städningen ihop mina grejer och första lektionen börjar 8.50.

Det finns ett rullande schema som de sätter in mig efter, det är meningen att jag ska träffa alla klasser lika mycket. Det finns 3 eller 4 klasser per årskull. Varje klass har plus 30 studenter.

Det är 4 lektionspass före lunch och 2 efter. Jag jobbar oftast de första 5 passen, det är mer än vad en vanlig ämneslärare gör. Vill jag gå på toa får jag smita ut under lektionen. Samtidigt är det ju inte så att jag har ensamt ansvar för lektionerna. Snarare så att den japanska engelskläraren har hela ansvaret och ber mig att läsa en text, hitta på exempelmeningar för grammatiska mönster som de lär sig ibland. Mesta tiden står man mest och tittar på och nickar känns det som. Ibland står man vid sidan om och tittar på när de lär ut minst sagt tvivelaktig engelska men det är inte alltid läge att fixa det (-_-;;;).

Eftersom min skola är en av de värsta skolorna i hela Saitamaprefekturen (sägs det, för mig påminner det alldeles väldigt om Mariaskolan för 10 år sedan, haha) så har min skola fixat ett system så att det alltid finns en huvudlärare samt en assisterande lärare i klassrummet. Huvudläraren håller i lektionen och den assisterande läraren håller pli på ungarna så att det blir ett någorlunda studieklimat i klassrummet. Jag ser naturligtvis till att hjälpa till med det så gott jag kan också. Vissa uppskattar när jag kommer förbi och pratar lite, ställer frågor om företrädelsevis engelska och sådär medan andra är precis lika likgiltiga för mig som för alla andra lärare.

Efter 4 x 45 eller 50 minuters lektionspass är man alldeles redo för lunch. Det finns inga matsalar heller så barnen har delat upp sina klasser i grupper med olika ansvarsområden vad gäller skollunchen. Några drar på sig mössa och förkläde, hämtar matvagnarna och ser till att maten blir rättvist fördelad till alla i hela klassen innan man sätter sig till bords och med ett gemensamt "itadakimasu!" (jag emottager ödmjukt) hugger in på ris, misosoppa, picklade grönsaker, currygryta, udon-nudlar, friterade småfiskar eller vad det nu är som bjuds på, oftast 3 tallrikar med något. Ibland får man en liten bit ananas eller en clementin också.

Skolmaten är helt okej, förutom de dagar man får nudlar OCH bröd. WTF!!! liksom. Det är ju som att äta köttbullar och korv samtidigt. Kostcirkeln skenar. Hujedamej osv. Aja det stör mig lite iaf, som ni nog förstår.

Skollunchen intar jag, också efter ett rullande schema, med skolbarnen i deras klassrum. När allt är uppätet och undanstädat brukar jag ha ungefär 15 minuter till nästa klass. Brukar passa på att borsta tänderna och kolla mobilen om jag fått några mail kanske.

När lektionerna är slut hjälps man åt att sopa och torka golven i klassrum och korridorer. Jag hjälper till hos motsv. åttorna. Sopar lite, ser till att de inte (bara) spelar baseboll med sopkvastarna och hemmasnickrade bollar av eltejp. Efter det har kidsen ett sista möte för dagen med sin klass och går sedan vidare till sina olika klubbaktiviteter(部活(動) bukatsu(dô)).

Det finns flera sportklubbar, två olika band och en målarklubb för att nämna lite av vad som finns att göra. Niorna är upptagna av studium inför gymnasiet och är undantagna från klubbaktiviteterna under andra terminen av läsåret (dvs nu). I.o.m att det finns klubbar så måste lärarna dessutom engagera sig i att hålla iordning klubbarna utöver att förbereda lektioner och ta hand om sina klasser. Verkar pissjobbigt. Jag sitter mest och tittar på och ruskar på huvudet. Vad gäller mina arbetsuppgifter efter skolan så måste jag skriva ned vad jag gjort på varje lektion. Sedan ber engelsklärarna mig ganska ofta att hjälpa till med olika projekt. T.ex. inför engelskprov att hålla studiegrupp eller hjälpa till som inför speech tävlingen för några månader sedan. Eller förbereda studiematerial, ofta är texterna färdiga men jag får skriva det på datorn. Eftersom jag kan skriva både på engelska och japanska har jag fått göra en hel del sånt. Jag har också några gånger blivit ombedd att skriva och rita plakat med information om Sverige.

Jag får gå hem efter 5 men av någon anledning så kommer jag sällan iväg före halv 6 eller så...

På småskolan är systemet lite annorlunda. Man kommer in på morgonen vid 8, dricker lite té och plockar ihop vad det är som behövs för lektionerna. Första lektionen börjar vid 8.45 och eleverna kommer och hämtar mig i lärarrummet, hjälper mig att bära mina saker till klassrummet innan lekionen drar igång. Här är det bara 45-minuters lektioner som gäller och det ligger en lång rast mellan 2:a och 3:e lektionspasset. Lunchen funkar på samma sätt som högstadiet fast rasten efter är längre, oftast hinner jag med en kopp té och att sortera takarna lite emellan. På småskolorna går jag dessutom så gott som alltid 6 pass.

Här är mitt ansvar mycket, mycket större. På den ena skolan förbereder jag allt material samt planering själv, på den andra görs det i gott samarbete med en lärarinna som har en massa böcker och idéer vilket alltid är roligt och inspirerande för mig. Även om man delar ut en plan för vad som skall göras och sägas på lektionerna är det sällan som klasslärarna förbereder sig nämnvärt för engelskan. De tittar på mig och säger "yoroshiku onegaishimasu" ("var vänlig och ta hand om mig" i en mkt fri översättning/tolkning) och sätter sig ner med skolbarnen i värsta, västa fall. Det är meningen att vi ska göra "team teaching" där klassläraren pratar och förklarar på japanska och jag står för den engelska delen. Så funkar det inte alls... Kanske 2-3 lärare av alla jag träffar verkar ens försöka ta sådana initiativ. Så jag tar över, pratar både engelska och japanska och lärarna får se till att klassen inte blir för vild.

Efter att jag har undervisat färdigt sätter jag igång att förbereda för nästkommande veckas undervisning samt material. Oftast kan jag inte lätta före 6 men det är inte ovanligt att det drar över mer. När jag pratat med andra AET:s så säger det att de aldrig hört talas om maken. Att det blir så mycket är nog en kombination av att jag kan prata japanska och gillar att hjälpa till. Det är kul med ansvar samtidigt som man så klart blir rätt trött emellanåt.

Man kan också jobba inom JET-programmet (åtminstone om man är riktigt vass på engelska eller har det som modersmål). Då får man mer stöd från sitt företag och en jefligt fin lön. Typ dubbelt vad jag tjänar nu!