Om skolsystemet och engelskundervisningen i Japan

Signaturen Anders Hasselqvist skrev till mig för ett litet tag sedan:
"En fundering som jag haft (då jag inte har någon kontakt med det japnska skolsystemet) är tex angående den japanska grundskolan. Du Johanna kanske har några åsikter du kan dela med dig av? Vad tycker du om kvalitè och metoder? Hur är det jämfört med en svensk skola?
Tex Att elever har svårt att lära sig engelska har jag ju snappat upp. (finns säkert många fler orsaker till det också). Men jag träffade en engelska lärare för ett halvår sen som knappt kunde prata språket själv och det inger ju inte direkt högt förtroende.

Så, har du tid, skriv gärna lite om vad du tycker om skolan i allmänhet från det du har erfarenhet av."

Som engelsklärare så känner jag lite att jag står farligt nära skampålen när det gäller den vanlige japanens vådliga brist på engelskkunskaper detta till trots att de tvingas läsa språket i skolan i ca 10 år (lika mycket som det flesta svenskar har pluggat m.a.o) men tillåt mig att lägga fram några förmildrande orsaker som jag tror ganska mycket på!

1. Det är inte schysst att jämföra att plugga engelska för en japan med att plugga engelska för en svensk. Inte nog med att de japanska barnen måste lära sig principen "S V O" istället för "(S) O V" så är det mängder nya ljud (t.ex. skillanden mellan "l" och "r" ,"th-ljudet" eller att det inte så gott som alltid kommer ett vokaljud efter ett konsonantljud som i japanska, intonation etc för att nämna några) och grammatiska begrepp som över huvud taget inte en existerar i japanska som de måste ta till sig (japanskan använder inte pluralform på samma sätt som vi, man behöver oftast inte ens specifisera om man menar en eller flera, de har inga bestämda/obestämda artiklar och pratar ofta på ett sätt som känns alldeles vansinnigt allmängiltigt och obestämt innan man har fått häng på syftningar och antydningar när man lär sig japanska (heck jag missfattar fortfarande vad som åsyftas om jag inte skärper mig när folk snackar!)

2. I Sverige omges vi av korrekt engelska talad/sjungen av infödda (jag menar all utländsk musik och TV/film etc). I Japan dubbas mycket samt att det inte finns något stopp för felaktiga saker som trycks på kläder/prylar, allt från brevpapper till väskor och skor eller vad japanska artister kan få för sig att sjunga ibland (/_∖) Det är inte okej och skapar verkligen inte en bra miljö för god engelska enligt min mening. Klart ungarna snappar upp det de ser och hör, att deras idoler sedan backstabbar dem med käss engelska det har nog inte slagit dem. (Nu hörrni govänner vill jag också passa på att trycka in att jag då inte tycker att svenskar pratar perfekt engelska heller, det finns mycket som vi måste hålla i huvudet för att prata riktigt snyggt och komma bort från vår svenska satsmelodi och intonation!)

3. Många av de infödda japanska lärarna som undervisar i engelska är bedrövliga, precis som du säger. De kan textböckerna utan och innan såklart men... det finns de som knappt kan ta sig fram på sin egen engelska. Dåligt uttal, obegriplig grammatik, ja hela köret. Det finns inte tillräckligt med kvalificerade lärare att ge ungarna en bra grund. Vi som har engelskan får ju inte vara med och aktivt undervisa egentligen. Vi ska ju finnas med som uttalscoacher i princip. Det finns bittra röster om detta bland vissa ALT:s som faktiskt kan undervisa bättre än de lärare de jobbar med... Men sånt får man inte riktigt prata högt om tror jag.

Anlednigar till japaners ofta bristfälliga engelska (sammanfattning): undermålig undervisning samt att det är väldigt mycket plugg som krävs för att en åstadkomma engelskans grundläggande ljud och grammatik sett ur en japansk synvinkel.

Det är så klart inte omöjligt men jag tror att det krävs en attitydföränding i Japan. Varje generation kommer att bli lite bättre och om några hundra år kommer de ikapp. Men just nu vill jag bara gråta när jag hör "Herrrrro!" som hälsning (--_--") Det finns så klart japaner som talar alledels utmärkt engelska som ger mig knottror på huden för att det är så ovanligt och jag förstår att den som talar antagligen har en stor begåvning för språk och antagligen dessutom lagt ner väldigt mycket tid på att lära sig "riktig", bra engelska.

Här kommer lite andra skillnader som jag sett på skolgången i Sverige och den japanska:

För att bli lärare krävs inte särskilt mycket utbildning annat än de "obligatoriska" 4 åren på universitet som väldigt många har. Pratade med några av de yngre lärarna på skolan som ändå hade valt de kurser som fanns som hade att göra med utbildning och om inte min japanska helt svek mig så sade de att det inte finns kurser i pedagogik (!!!). Det verkar mest som att första året man går som lärare är man mer som en assistent till en erfaren lärare och sedan får man tänka själv. Det verkar som lärarna har ganska fria händer att uppnå vissa mål. Kidsen skall ju klara prov för att komma in på gymnasiet så det är viktigt att se till att alla hänger med och att man inte missar något så att andra ungar får några fördelar.

Det känns som de japanska barnen rör på sig väsentligt mycket mer än de svenska. Iofs var jag den absolut mest gympaointresserade studenten i mannaminne under småskolan, på höstadiet var det väl något mer okej (förutom friidrott fyfan vad jag fortfarande hatar det). Men sporter där man kan slåss lika mycket som att ha bollsinne funkar bra för mig. Hur som helst, de japanska barnen har ofta träning med sina klubbar både morgon och eftermiddag samt match någon-några helgdagar i månaden. Och skolgympa på det. Skolorna har pooler på skolgården så under sommarmånaderna var det ett väldigt simmande och stojande så väl på högstadiet som på lågstadiet. När sedan väl skolorna äntligen slutat och så även klubbaktiviteterna så finns det de som har egna aktiviteter så som dans, kendo, fotboll eller simmning (igen, I knoooow!) etc etc. Det kanske ändå inte är så konstigt att japanerna är så smala och hälsosamma ändå. Och vet ni en sak till, de har nästan inga allergier heller!! Kanske bara en eller ett par ungar per skola så vitt jag vet. Den enda allergin som verkligen går hårt åt folk (som man hör om öht) är allergi mot soba (bovete). Soba finns i sobanudlar, sobaté men det som orsakar mest problem är de där hårda kuddarna som det är som kulor i, det är soba! Tydligen kan man (ofta barn, innan man vet att de har allergin) få en allergisk shock och få astmaatacker som kan bli riktigt läskiga. Men det är det enda jag vet om.

På högstadiet är det obligatoriskt att delta i klubbaktiviteter fram till ca halv 5 innan man får gå hem. Det tycker jag är en väldigt stor skillnad mot hur vi hade det på högstadiet. Då kunde man ju sluta innan kl 14 någon eller några dagar i veckan. Mängden läxor verkar ganska lika (lite svårt för mig att avgöra) men testen kommer för det mesta samlade en gång mitt i terminen och en gång i slutet av terminen.

Småskolebarnen går hem mellan 3 och 4 beroende på dag och årskurs. Har dålig koll på test och läxmängd faktiskt. Men jag vet att de har sommarlovsläxor som de måste sitta med varje dag (skriva ett visst antal kanji, räkna ett visst antal tal, skriva dagbok, ta hand om en planta och föra journal etc etc) som låter rätt sega för en annan som bara badade och tuggade bullar och glass om somrarna. En sak som jag är lite impad av är att de har en slags meddelandebok där de _måste_ skriva varje dags läxor, göromål, saker som är på g i skolan så att föräldrarna vet.

Har dessutom hört lite fascinerande info från utlänningsföräldrar att småskolefröknarna (eller var det kanske dagisfröknar möjligtvis, kanske??) som bad föräldrarna att föra bajsdagbok över sina barn och se till att de hade "skött tarmen" innan de kom till skolan ehe.. Taget ur ett helt annat sammanhang dock, har aldrig hört om det på mina skolor!

Jag minns kanske inte min småskolegång allt för väl (förutom att min klassföreståndare Rolf Melén från 3:an t.o.m 6:an som var en fantastkisk lärare som jag respekterar än mer för var dag jag jobbar på småskolan) och kanske är vissa minnen dessutom ganska färgade av mitt sätt att tänka som barn men det förefaller som om det förekommer mer regelrätt uppfostran av barnen i småskolan här. T.ex. kommer barnen och hämtar upp mig i lärarrummet inför varje klass. Det är inte alla gånger som det går helt regelrätt till men oftast är det någonting såhär:

Eleven knackar på dörren, väntar på svar

Närvarade lärare : "kom in"
Elev: "Jag är _namn_ från _klass_ jag har kommit för att hämta fröken Johanna"
Närvarade lärare: "Ok"
Jag: "Jag ber ödmjukast"
Elev: "Skall jag bära Era saker?"
Jag: "Ja tack, jag ber så ödmjukast"
Elev: "Ursäkta att jag störde"
Närvarade lärare: "Ok"

Medan den här lilla fina dialogen klingar ut i cyberrymden passar jag på att runda av dagens inlägg om skolan, skriv gärna in följdfrågor, egna åsikter och om ni vill ha något mer förklarat, det är varmt uppskattat!

Tack Anders för frågan (*^0^*)/