Blogginlägg nr 101, fast alla är nog inte publicerade, ännu.
I kväll har jag fortsatt min SVT-orgie med årets luciatåg. Behöver jag säga att tårarna sprutande redan efter två strofer av luciasången...
Jag älskar julen. Jag älskar julen för att det är en högtid där man får sitta hemma med de sina och pyssla, planera och smussla med presenter. Mysa över glögg, karamellgrytor och pepparkaksbak. Vara tillsammans och planera all den goda maten man skall äta.
Redan vid första advent får man börja plocka fram adventsstakar och stjärnor att ha i fönstren samt ljusslingor till träden och buskarna i trädgården. Förr tillverkade vi alltid våra egna julkort, ofta bestämde vi en teknik eller ett tema och hade massproduktion ända fram till sista dagen för att hinna med posten innan jul. Ibland hann vi med att tillverka julklappar till släkten också. Undrar hur många kilo cernitlera som passerat mitt barndoms hem (^^)
När jag blev en lite mer stressad student blev julpysslet min underbara flykt från press utifrån. Jag har aldrig känt mig direkt stressad över julen.
Luciasångerna påminde mig om alla luciatåg jag deltagit i. Och det är många ska ni veta! Jag har alltid varit med i körer och sjungit, sjungit, sjungit runt juletider. Det är en del av upptakten till julen. Helst ska de första pepparkaksbaken kryddas med lussesånger som jag ännu inte lärt mig och behöver traggla. För just så trivdes jag.
Här i Japan har julkänslan inte riktigt infunnit sig, hälften av löven hänger kvar i träden och det närmaste snö vi kommer är väl att vi haft en eller två frostnätter hittills. Några av de boende i mitt kvarter har satt upp enorma ljusdekorationer i sina trädgårdar, det ska de ha väldigt mycket cred för tycker jag. Jag myser när jag cyklar hem från jobbet. Lite julmusik hör man om man går på "depaato" (dvs department store) och visst ser man lite glitter och stuff men... chigau (det är annorlunda/fel).
För hur juligt man än gör det så är det kanske inte julen i sig jag vill åt utan att få vara med min gosiga familj. Och i år blir det inte så, tyvärr. Fram tills nu har jag lite ignorerat att det ska bli jul och knatat på som vanligt men i förra veckan blev det dags att skicka mina julklappar hem och jag fick inse att de julklapparna kommer att öppnas utan mig, hemma hos mina föräldrar på en julafton som händer även om inte jag är där (även om min familj så klart säger att det är helt annorlunda när inte jag är där, visst är det så att det alltid blir annorlunda när någon ur ens normala crew saknas).
Så i år får jag göra lite jul själv här, min gosiga pojkvän kommer i alla fall att vänta på mig när jag kommer hem från jobbet den 24:e (sista arbetsdagen i år!) och vi har börjat planera lite vad vi ska hitta på. Som tur är var ju S med hemma förra året så han vet ju lite hur det är att fira jul på riktigt (ingea eländiga dejter på något juldekorerat Disneyland och absolut inga jefla jordgubbstårtor på mitt julbord här inte! Ett säsongs-/ smakbrott lika allvarliga som att snyta sig i psalmboken om någon frågar mig. Är den en sak japanerna inte kan så är det att fira jul på ett vettigt sätt (≧へ≦） Pheeeew! Ok min harang är slut nu.)
Så, kära familj det här är lite av en kärleksförklaring till er, då julen ju egentligen bara är en förevändning att få umgås, pyssla, promenera och äta gott tillsammans i ett pyntat hem.
I löv u!
PS
Inte för att jag vill klaga på SVTs lussetåg eller så men... vadfan är "kärnan i öst" då va?? VAVA?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kära Johanna! Jag ler och myser lite när jag läser ditt, kan man säga hyllningsinlägg till julen? :) Det blir nog annorlunda att fira jul i Japan, men samtidigt tillbringar du ju tid med din S, så jag tvivlar inte på att ni kommer ha det mysigt (bara chigau liksom). Jag sänder lite julhälsningar från Eslöv, där flitens låga brinner (nåja...) Sista tentan innan jul är på torsdag, sedan blir det julbak och annat smått och gott då min C kommer på fredag! Varma kramar från Elin
Hela kören här hemma i Onohara-higashi stämmer in i ditt inlägg. Vi kommer också att vara i Japan över jul, för första gången, och det är lite bitterljuvt på något vis. Lite myspys på något sätt att göra det helt annorlunda, men så ensamt att inte ha familjen här. Jag har lyckats få julstämning ett par gånger under december. En gång var när jag var på IKEA i Kobe (sant! Värsta julmyset infann sig när jag drack glögg bland en massa vilda japanska tokbarn och shoppade pepparkakor, och hittade svensk julskinka i frysdisken, inte för att jag ska köpa den, men mysigt att det fanns liksom), och en annan gång var när vi hade luciafest på Osaka universitet igår. Tro det eller ej, med det var när mina söta japanska studenter sjöng den japanska versionen som jag började lipa och det bara blev så stämningsfullt att man nästan dog.
Men nej, illröda höstlöv överallt gör att julkänslan inte riktigt vill. Det känns oktober. Jag vill till Hokkaido, Japans bästa plats. Där finns så mycket mys att det räcker till alla:-)
Härligt att höra att du fixar lite redig jul i japanien. Kommer bli tomt hemma i jul men fan det var guld förra året så vi får ta igen det något år när du har vägarna förbi ;)
Kram som fan! (undt FANTA!)
Din bortavaro får mig att njuta lite extra av julmyset - i ditt ställe liksom. Inte för att du är borta! Eller så är det barnen som får mig att uppskatta julen mer än någonsin. Efter att ha läst ditt inlägg här så är jag extra glad att vår julklapp kommit fram till dig. Inte smygkika nu!
Kramar och KRAMAR
syrran
Skicka en kommentar