Idag skulle jag vilja skriva en rad om hur den hysat oskadde japanen
ställer sig till sina landsmän i västra Kanto & Tohoku (de områden
som drabbades av de värsta skalven, vid kusten upp emot 15-20 m höga
tsunamis, samt ligger nära de numer ökända kärnkraftverken i
Fukushima-prefekturen).
Först och främst är man väldigt skakad. Många i och runt Tokyo har
inte varit med om ett likande stort jordskalv förut (till skillnad
från S som lyckades vara med ganska nära stora skalvet i Kobe -95 och
nu stora Kanto/Tohoku på ungefär lika nära håll). Därför är
många redan uppbragta över att ett sånt stort skalv skedde. Alla vet
ju så klart att de kommer och att man måste vara beredd på det om
man vill bo i Japan. Man ser de hemska skalven som sker i grannlänen
och jag tror att vi är väldigt många som i ett mycket mörkt hörn
av hjärtat tänker "nästa gång kanske det här händer mig och mitt
hus". Man vet att det kan och kommer att hända men inte var eller
när. Så man har en liten nödväska med kontanter, konserver, vatten,
ficklampa, ett varmt ombyte, några vattenflaskor etc stående nära
sovrummet eller lättillgängligt på vägen mot hallen/ytterdörren.
Sen får det vara nog. Man är tyst beredd men det går ju inte att
vara städigt rädd. Livet pågår ju för fullt ändå. Alla kan alla
drillar perfekt och man funkar som den kugghjul i det team man
tillhör. Mer kan man ju faktiskt inte göra nu. Inte förrän det
händer nästa gång. Men fortfarande pågår ganska mycket hamstring
av framför allt dasspapper, ris, cup ramen m.m. Men det är svårt att
veta vad folk köpt slut på och vad som är svårt att få levererat
p.g.a pajjade fabriker. T.ex. natto (fermenterade sojabönor, äts ofta
till frukost tillsammans med ris, älskar't!!) är väldigt svårt att
få tag på då fabriker tydligen skadats av skalven eller dess
eftereffekter. Skit-sak-samma för mig just nu för jag har ändå slut
på ris.
Vatten på flaska står heller inte att få tag på och man hör ofta
på nyheterna att fabrikerna går för fullt för att fixa vatten till
de skadade områdena. Då känner jag att jag inte kan klaga ett dugg
över att inte kunna köpa vatten i butik och jag tror att många
känner så med mig.
Den första delen av de planerade strömavbrotten har avklarats och
väldigt många hushåll/butiker/företag gör sitt bästa för att
inte slösa ström i onödan. Japan har två olika system för
strömförsörjning beroende på öst/väst. Öst=Kanto etc
väst=Kansai etc. Strömmen som kommer från elkraftverken kommer i
litet olika format (alltså ursäkta min okunnighet här, var det hertz
eller volt? Kan inte hitta på internet men har sett det på TV samt
talat om det med mina kolleger på jobbet). De olika formaten gör att
det inte bara går att skicka ström mellan olika regioner. Det är en
av anledningarna att vi har fått snåla så på strömmen som för
närvarande kan produceras här i Kanto.
När jag var nere i Kansai för en vecka sedan var det slut på
batterier och ficklampor på många ställen. Det var för att folk
där nere köpt på sig och skickat till behövande (ibland till vem
som helst som behöver, ibland direkt till släkt och vänner norrut).
Man pratade också mycket om att se till att omsätta pengar för att
hålla ekonomin flytande. I stället för att stoppa undan pengar är
det bättre att spendera inom landet.
Nu senast i helgen så gick en massa välgörenhetsevent av stapeln och
organisationer som Peace Boat m.fl jobbar aktivt hela tiden för att
hitta fler sätt att hjälpa till.
På TV ser man hur folk som blivit hemlösa pga av naturkatastroferna
eller strålningsrisken nära kärnkraftverken får bo tillfälligt i
stora sportarenor, idrottshallar till skolor och t.o.m ett hotell som
skall rivas om några månader! Det finns också ett program med
inhysning hos familjer, en slags homestay, som verkar fungera bra men
jag vet inte i hur stor utsträckning.
Tokyo Denryoku visar inga reklamer längre (skulle gissa att ingen TV
station är så gnidig att de skulle våga stå emot hatstormen man kan
vänta av ett sånt tilltag, sen tror jag inte heller att TEPCO har
budget för reklam längre, att styra upp ett pajjat kärnkraftverk
verkar ohemult dyrt att sen få betala för saneringen av marken samt
alla bönders inkomstförluster och vad annat som kommer att ticka på
i spåren av strålningsläckagen som ingen känns vid men som pågår
hela tiden verkar det som) däremot kan man se många kolossalt
berömda och populära musiker/sportpersonligheter/kändisar etc i
olila jinglar som går på TV. De säger "Ganbare, Nihon. Hitori ja
nai" (Kämpa på, Japan. Du/ni är inte ensamm/a). Man har en väldigt
stark känsla av att vi sitter i det här tillsammans och att de som
har medel drar största lasset för att hjälpa de andra att komma på
fötter. Man bryr sig och bekymrar sig väldigt mycket. Man pratar om
det japanska grupptänkandet och att det är landets styrka i just
såna här lägen. Det känns fint. Jag tror faktiskt att de menar vart
enda ord de säger.
Sist skulle jag också vilja rikta ett tack till alla som lämnar
uppmuntrande kommentarer i bloggen här! Det är en stor uppmuntran att
skriva ☆
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar