förefaller vara två olika jordskalv med olika epicentra och deras
påföljande efterskalv samt tsunamis har ställt till med stor skada
runt om i landet.
För mig var det precis emellan två lektioner och jag var ensam i mitt
klassrum när rektorn ropade ut i internhögtalarna att ett stort
jordskalv var på gång och att alla skulle ta skydd under närmaste
bänk eller bord. Surt att jag inga bänkar eller bord har i mitt
klassrum, bara en massa fönster, på båda sidor. Det skakade rätt
länge och mer än jag hade förväntat mig. Det skakade i alla
riktningar både upp och ned samt sidledes rörelsen påminner om hur
man sakakar en filt för att få bort bös från den. Hann bli rejält
åksjuk (!!) innan det slutade och vi kunde evakuera byggnaden.
Läskigt att tänka tillbaka på våra övningar som vi gjort för bara
någon månad sedan. Vem trodde då att det faktiskt skulle kännas
betryggande att alla visste var de skulle gå? Synd på alla
pollenallergiker som fick sitta ute i pollenregnet på skolgården idag
dock. Vissa såg helt söndergråtna ut med rödflammiga, svullna
ansikten, rödsprängda ögon och riktigt knastertorra röster. Efter
skalvet höll rektorn ett kort tal med instruktioner för hur man
skulle förhålla sig om det kom efterskalv (inte använda gasspisen,
fotogenvärmare etc, om det kommer efterskalv på vägen hem hålla sig
undan från höga byggnader samt genast ta skydd under bord etc om det
kommer fler skalv sedan barnen kommit hem). Sedan skickades barnen hem
i de grupper som de går till skolan i (kids från samma kvarter
väntar in varandra varje morgon och går i samlad tropp till skolan
nämligen).
Saitama, den prefektur av Kanto som jag bor i, skakades inte alls lika
allvarligt som andra delar av Japan och tsunamisar kommer inte heller
hit då vi inte har npgon kust (det här är fanimej enda gågnen jag
tycker att det är okej).
Jag kan inte hjälpa att ögonen klistrar sig på TV-rutan väl hemma
och parkerad i min kotatsu (värmebord) det tar inte slut på rapporter
om eldsvådor, tsunamis, jordskred och andra olyckor som följer i
jordbävningens spår. Värst verkar det vara norrut, i och runt
Sendai. Det har börjat komma rapporter om dödsfall också. Och om hur
folk behöver evakueras från tak och gud-vet-var. Vad kan man göra
annat än att hoppas och be att räddningstjänsten och goda
medmänniskor ska hinna fram i tid och kunna hjälpa dem som behöver
det.
Det rapporteras att tågen har stoppats inne i Tokyo. De som pendlar
till jobbet (och det är inte få!!) får välja mellan att 1) gå hem
2) vänta på att en taxi blir ledig att köra hem dem eller att helt
enkelt stanna på kontoret tills i morgon.
Telefonlinjerna är nedringda så man får hålla kontakt via facebook
eller andra internetbaserade sociala media. Kunde snabbt mejla hem
samt kompisar utomlands men det är svårare med dem i Japan. Ingela
gick hem vad jag förstått via facebook annars väntar jag fortfarande
på besked från andra nära vänner. Gissar att S kan bli tvungen att
stanna på kontoret i natt. Stackarn.
Forfarande nu nära 9 på kvällen skakar det fortfarande till ibland
men bara små rusk nu. Det knäpper och knakar i hus och väggar och
på skolan gick vi och letade efter sprickor och nya spänningar i
fönster och väggar innan vi gick hem för dagen. Abbans vilken dag.
Undrar om det är vettigt att åka in till Tokyo i morgon... Känns
inte helt safe om jag ska vara ärlig.
Sist något helt annat, en princessgodis från Dockfestvalen (Hina
Matsuri) som firas den 3:e mars varje år. Visst är den helt adorable!
1 kommentar:
Ja, det är verkligen hemskt. Har själv bott ett år i Tokyo, och har flickvän och vänner i Japan, vilket gjort de senaste dagarna mycket oroliga - innan jag fick höra att alla var säkra. Filmerna från Sendai m.m. är overkliga, och nu får vi hålla tummarna för att det det löser sig med Fukushima! Vill också passa på att säga att din blogg är jättebra, keep up the good work! :)
Skicka en kommentar