Mitt nya hem har fyra väggar och en smutsig kyl!

Men i ärlighetens namn finns det en "heater" vad heter det på svenska? Det är som en fläkt med varmluft, säkert ett monster till energslukare!
Jag sover på en futon som fröken Araki hjälpte mig att köpa.
Futonen består av 3 delar: en undermadrass som är ganska hård, sedan en mellanmadrass som nästan är som ett hårt stoppat täcke och sist har vi själva täcket som är fluffigare och bredare än svensk standad.

Men det är perfekt för såna som jag som rullar ihop sig till en liten boll på natten, täcket glipar inte ändå!

Köket har en gasplatta (som jag inte använt ännu för jag har ingen kastrull!), en liten diskho och en liten öppen hylla att förvara saker på. Nedersta hyllan har ett nät som botten så den funkar finfint som diskställ! Jag har tänkt att jag ska ha skärbrädan på tvären över diskbänken när jag lagar mat här sedan. Det finns fläkt och en lampa men sedan är det slut på köket (^^)

Toaletten är bara en toastol (med sitsvärmare, tack alla gudar som finns (mamma och pappa hur kan ni leva utan det här!!!!)) men jag har ett badrum också (^-^) med badkar♥
Varmvattet värms med gas (?) så jag kan ställa in exakt vilken temperatur etc jag vill ha på varmvattnet. Vad gäller en sak har jag helt anammat den japanska kulturen och det är att ta ett bad på kvällen! Men jag fyller inte badkaret helt med kokhett vatten för det kan inte mitt miljösamvete med att tillåta.

Japp så här ser det ut i mitt hem just nu. På dagarna viker jag ihop futonen och mosar in den i min stora japanska garderob för att få lite mer utrymme (det brukar folk göra). I det stora hela är lägenheten väldigt fräsch (undantaget är den satans kylen som jag fick ärva från jobbet, hur kan nåt bli så skitigt!? som tur är är det bara utanpå, insidan är helt pika pika). Inga äckliga heltäckningsmattor som i I-house och det luktar ingenting konstigt (längre, hade några duster av avlopp i början. Jag sov med munnen öppen, uuuurk).

Just nu är det söndag förmiddag och jag ska snart vika ihop min futon och gå och leta efter ett skrivbord. Idag är det nämligen min lediga dag så jag hoppas kunna gå på lite upptäcktsfärd också. Men jag satt uppe och pratade hela natten med min älskling på skype igår så det måste erkännas att jag är jefligt trött för tf. Kanske lite konbini-inhandlad sallad kan få igång mig iaf.

Jag hoppas att jag kan uppdatera idag med foto på ett skrivbord, man får ont på alla möjliga konstiga ställen av att ligga på magen på futonen och skriva har jag märkt!

All min kärlek (o´∀`o)ノ

Jag lever, jag lovar!!

Har kort om tid men äntligen tillgång till internet!
Klistrar in lite fragmentariskt vad jag skrivit sedan jag kom fram. Har tidsnöd just nu men kommer att uppdatera mer vettigt fr.o.m nu♫

t.h posar i min lägenhet. Nej jag har inget skrivbord ^^;

2008-02-13

Anlände i säkerhet till Japan idag, kl 10 lokal tid, allt väl och väskor i behåll. Klev på mina tåg rätt och sedan av där jag skulle, i Urawa, Saitama utanför Tokyo.

Ringde till min skola och fick komma in direkt för en lunch med rektor tillika huvudlärare och skolans grundare Mr. Ogura och den andra anställda, fröken Araki. De bjöd på lunchlåda i Japansk stil som inte gick av för hackor. Alla verkade verkligen entusiastiska och sken alldeles upp när jag kom. Det förefaller som om de alltid haft infödda engelsktalande bara på deltid förut och sedan fått problem för att dessa lärare inte engagerat sig så mycket som de har önskat.
Det verkar också som om de har haft en hemskt massa personer på intervju och ur denna massa valt mig, av alla. Man blir ju alldeles spak, här sitter de och tittar på mig som frälsaren! Men men jag ljög ju inte i min ansökan så förhoppningsvis behöver jag inte göra mig till för att passa in heller (^_‹)

De har bokat ett hotell så jag gick och duschade en sväng och lämpade av mitt dryga 30 kilo tunga baggage för att sedan återvända till skolan som hade tre klasser inbokade för kvällen. Jag fick börja direkt och vara med och presentera mig och prata lite. När sista klassen gått vid halv 10 på kvällen var vi alla ganska trötta men fröken Araki och Mr. Ogura följde mig ändå till hotellet och bjöd mig på middag nära hotellet innan jag gick hem och sov i ungefär 10 timmar!

20080220(?)

Det har bara gått en vecka men det känns redan som år. Vet inte hur jag ska beskriva det, var det likadant när jag precis hade börjat på Ritsumeikan oxå?
Människan är ett finurligt djur som kan finna sig i något så fort, tänker jag.
Sedan jag lämnat Sverige har jag hunnit börja jobba, eller åtminstone jobbträna och flytta in i min nya lägenhet. Jag går till jobbet vid ettiden på dagen och stannar allt som oftast till efter tio. Det handlar om eftermiddags- och kvällsundervisning så först på dagen städar man och förbereder för dagens lektioner. Jag sitter ofta i receptionen och i egenskap av blond gaijin agerar jag någon slags levande skyltdocka känns det som. Någon nytta i receptionen kan jag ännu inte göra, bara hälsa eleverna och fråga hur de mår men det är okej, jag orkar inte hålla på med en massa artighetstal på japanska ovanpå allt annat jag måste hålla i huvudet.

Det är väldigt myket pyssel med lägenheten annars. Som de flesta andra lägenheter i Japan så betalades flera hyror i förskott samt en viss summa i "key money" någon slags depositionsavgift som man inte får tillbaka (det kallas visst muta till hyresvärden på ren svenska). Lägenheten hade då varken el eller gas. Eller tvättmaskin and no tvättstuga heller. Elen slogs på med en snäppkontakt så det var ju som en kakbit men sen kom kruxet med gasen. Det var ju med den som varmvattnet kom!! Shitpomfritt vad det inte är lyckat att tvätta håret i 11 gradigt vatten. Brain freeze typ. Allvarligt talat, jag fick väldigt ont i huvudet, haha.
För installation av gas (typ 2 minuter samt överräckande av broschyrer), installation av tvättmaskin (ca 1 timme med en het jappekille) samt installation av internetkabel har det krävts att jag har suttit hemma, dagtid och VÄNTAT på att gubbarna ska komma och fixa det hela. Helt sjukt. Fast än så länge har det varit unga och heta killar som har kommit så jag kan tänka mig att betrakta det hela som någon slags kosmisk kompensation. Speaking of which--- fan vad länge sedan det var jag umgicks med någon i min egen ålder! Min dagliga kontakt är ju eleverna på skolan (10-16 år) och de två andra lärarna Mr. Ogura som är runt 50-60 samt Miss Araki som är väl en 30-35, sen är det väl kanske nån tillfälligt kontakt med en eller annan deltidsarbetare i slyngelåldern på nåt kombini jag går till. Ja och så Shinji så klart. jag ringer honom varje dag men eftersom jag inte har tillgång till internet ännu blir det via allmän telefon och det är dyrt (och kallt att stå ute mitt i natten då det är den enda tid jag har som passar att ringa). Så det blir bara en liten stund varje dag. Vad mystiskt att man kan kännas så mycket längre bort fastän man är på samma kontinent nu. Fast man vet ju oxå att vi kan ses imorgon om man verkligen ville! Shinji säger att han kommer uppåt landet i nästa månad om inte annat, han letar ju trots allt jobb runt Tokyo sedan innan.

Dan före dan...

Just nu känns det precis som kvällen innan julafton. Det är sent på natten och man känner den där friden som bara ett avklarat enormt stök kan inge.
Allt är förberett och när man vaknar nästa dag så är det bara roliga saker som händer, förväntningarnas dag infinner sig.

Nja, eller ja alltså. Allt är packat, sorterat, slängt och bortstädat. Alla mina kläder, papper och sånt som drällt omkring på för liten yta i mitt gamla flickrum.

Syrran och brorsan, alla andra som kan tänkas ha vägarna förbi, det står en kasse kvar i mitt rum med saker till er. Sånt som skulle ges bort som aldrig kom iväg eller sånt jag tror ni har intresse av att överta. Först till kvarn ;) Fast några grejer är det lappar med specifika anvisningar om vem som ska få.

Att flytta ifrån ett land är lite som att ha dött. I alla fall med tanke på hur ens grejer hanteras. Ryktet har gått jättefort i min familj och både farfar och morfar har ringt och tagit högtidliga farväl och sagt lycka till.
Egentligen vill jag inte säga hejdå för mycket, blir mer sentimental än vad jag någonsin skulle vilja erkänna mig vara och gillar verkligen inte den där pressen att säga något smart, roligt och minnesvärt som ska sammanfatta ens vänskap och framtidsförhoppningar ihopvispat på bara någon minut. Nä, jag vill inte ha några avslut med någon av er alla mina kära.

Nu ska jag sova i mitt väldigt mycket mindre stökiga rum.
Imorgon ska jag samla mitt allra sista baggage och sedan bär det av till Landvetter, stanna en sväng i Helsingfors och sedan är jag framme på Narita den 13:e aaaaastidigt svensk morgon, kl 10 i Japan.

Uppdaterar så fort jag får tillfälle, vi ses!

落ち着きましょう〜 (låt oss lugna ner oss)

Ok, nu ska jag försöka få ihop allt lite. Johanna sammanfattar:

Efter deprimerande stillsamma dagar i januari blev det snabbt fart när det på bara några dagar bestämdes att jag skulle åka ned till Lund för att göra ett TV-inslag (eller ja, mitt baito är ju att rapportera goda miljönyheter i Sverige på japansk TV, sedan kom Sydnytt och gjorde ett inslag om oss tjejer som håller på med detta, ah long!).

nu känns det som om jag är på väg iaf. Foto Shinji Cho＞

Det var underbart att komma bort från enformigheten hemma även om jag var ganska nervös och inte lite hispig pga tid och resor (tar 5 timmar när tågen INTE krånglar) för att inte tala om TV grejerna.

Fick bo hos min brorsa och hans flicka i deras nya fina lägenhet och hann träffa förvånansvärt många av mina vänner som är i Lund plus bonus att Elin helt slumpmässigt fick veta att jag var där samtidigt som hon var hemma på blixtvisit från Rennes. Vi hade en fin reunion med Axel och bouns Christian med vän.



Alltid lika roligt att träffa lillebror^
För sedan hände det, det ringde från en skola som behövde lärare ASAP, utanför Tokyo, Japan. De ringde på fredagsmorgonen när alla TV grejer var överstökade och gjorde en halvtimmes intervju sedan kom nästa samtal vid lunch och då fick jag jobbet!!
Sedan var det bara att fixa biljetter och förbereda vad som förberedas kan.

Är glad att jag kunde säga hejdå till så många av mina käraste kära även om jag verkligen grämer mig över att inte hinna träffa min systerfamilj.

(plommonblom i Japan, bilden togs för nästan exakt ett år sedan)

Nu bär det alltså av, den här gången blir det Saitama, i en stad som ligger ca 40 minuter från Tokyo med tåg. Jag skall undervisa i engelska samt jobba i receptionen på skolan (det innebär att jag kommer att få jobba lite på japanska också, yay!!).

Mina arbetsdagar verkar komma att bli rätt stressiga i början för att få ihop elever till nästa termin (?) men det blir nog spännande. Jag har ledigt söndag och måndag och mina arbetsdagar börjar strax efter lunch och slutar vid 10-tiden på kvällen.

Jag är så lycklig över att äntligen få åka tillbaka att jag inte ens kan vara riktigt nervös för det här projektet, det känns som allt kommer att ordna sig. Fast hjärnan går på hypersnurr för att försöka sortera upp allt som måste ordnas innan avfärd och packning etc. Jag lämnar Sverige på tisdag kl 12.40.

Tänk vilken fantastisk tur jag har, min mamma och pappa skjutsar mig till flygplatsen och har redan hjälpt mig så mycket för att allt ska hinnas med.
De är t.o.m glada för min skull fastän jag ska åka så långt bort och inte vet när jag ska komma hem. Kanske just för att de alltid stöttat mig så mycket vågar jag nu göra det här, är det inte fascinerande ironiskt så säg ^^

Stor hund skedas av stor bror››

AAaaAAAaAaAaAAa shit shit shit

så bara fick jag jobb, i Japan. Börjar på torsdag!

Har egentligen massor att skriva om, inte bara om det här jobbet men det får vänta lite till. Ville bara säga

Hell yeah!!!(≧∀≦)ノ☆★☆



Återkommer när jag har mer tid, och sinnesnärvaro.

Skåpmat eller "jag borde ha mer prickigt"

Började städa idag men insåg att det var för tråkigt så jag dök in i mina garderober och kollade lite. Det finns en del som inte fått komma ut på länge p.g.a svenskt vinterväder (och att jag är en chicken shit när det kommer till att bli nedkyld) och att jag lämnade halva min garderob hemma när jag stack till Japan.
Det dök upp en massa prickigt som jag inte känner mig färdig med. Hoppas att vi får en fin och långsam vår!

Gul stickad kofta Indiska Vitt linne med spetskant köpt i Japan Prickig kjol H&M (2004) Over knee strumpor oxå HM Röda skor köpta på rea 2003

Är det någon mer som har märkt att flugor älskar prickigt? Älskar i bokstavlig betydelse, ofta blir det flugporr just på prickarna om somrarna. Fast man kanske måste bo på landet för att lägga märke till såna saker?



Vippig klänning med röda plyschprickar på HM (så klart) den här älsklingen har varit med i Japan 2 gånger redan! Fast den har egentligen alldeles för mycket bara armar och fladdrigt genomskinligt tyg för att vara anständlig. Skorna är samma som ovan. Svart hårband HM

Tyllbollen jag håller på med köptes senast jag var på tygaffären, vi har storslagna planer vi. Som att jag faktiskt ska sätta mig ned och sy något på riktigt och inte bara fantisera om vad jag skulle vilja göra (--_--;)
Jag är er danska flygvärdinna!
Fast egentligen är det ju lika mycket Japans färger.
Den här kjolen sitter egentligen på höften men den har aldrig kännts riktigt bra så den har mest hängt i garderoben. Här ovan tog jag en klädnypa och gjorde ett enormt veck i bak (sen knöt jag en stor rosett över så att det såg ut som en hästsvans, eheh ja). Kjolen är från Lindex 3 år sedan, glansiga blusen (med bandet i midjan) HM och skorna är inköpta i Japan våren 2007 ヾ(*･∀･*)ノ


Fast mest av allt känner jag mig så här idagー＞
Jobbade sent igår, glashalt och osaltat på vägen gav mig en timmes tid att köra i stället för den vanliga halvtimmen. Blev väckt strax efter 8 på morgonen av SMS från samma jobb som undrade om jag kunde komma och jobba nu med en gång. Fick avböja eftersom det eventuellt skulle ringas från Japan och göras en arbetsintervju. DE mailade mig igår och undrade över idag men har varken ringt eller mailat som svar på mitt mail tillbaka, blä. I går morse skulle ett annat ställe höra av sig men medan jag satt och djupandades med telefonen i handen skickade de små bajspropparna ett mail där det stod att de redan hittat den de sökte och tackade för min ansökan　マジで〜 lixom
Så inte undra på att jag blir nervig när inget hörs.

Egentligens egentligen skulle jag vara alldeles ledig (och inte låtsasupptagen som nu ＞＜）och åkt och hälsat på min kära systerfamilj och lekt lite med systerdöttrarna. Kanske träffat min brorsa o brorson oxå.

Tur att jag fick leta lite kläder i alla fall. Det fick mig på andra tankar. Fast jag blev lite grinig på vädret istället måste erkännas, haha.

Skvallertidningar v/s modemagasin

Jag har länge varit av övertygelsen att om man vill läsa om skvaller så köper man en skvallertidning och om man vill läsa om mode så köper man en modetidning.

Själv är jag sedan några år en ganska hängiven ELLE-läsare men har ändå ibland känt mig lite smutsig för att jag läser veckotidningar. Nu är ju inte ELLE ens en veckotidning, den kommer ju bara en gång i månaden och inte tar den upp mycket sånt som jag egentligen tycker att en veckotidning ska innehålla (skaller, korsord, noveller, recept och kanske något stick- eller broderimönster). Ändå har jag skämts lite över just det där, att det är en tjejig tidning. Ännu värre har det varit med Cosmopolitan som också börjat följa med mig hem ganska ofta (speciellt när man vet att det är minst två veckor kvar till nästa nummer av ELLE), det är ju en regelrätt tjejtidning liksom!

Där ELLE skriver om mode ur ett konstperspektiv och tipsar om utställningar som är på gång, rapporterar om designers och långtgående trender så är har Cosmo modetips för liten budget, reportage om vardagsproblem, karriär och skönhetstips. Många reportage baseras på kändisar eller deras stylisters utlåtanden.

Just det tjejiga i allt det här har jag på något vis känt att jag inte kunnat försvara. Men så hände det! Det blev som så att jag genom jobb blev inkallad att sitta och vänta på ett sjukhus, det skulle antagligen ta ett tag fick jag veta av tjejen som jobbade innan mig. Hade tur och kunde köpa med mig en ny ELLE och en Cosmo, kände mig redo för all väntan i världen. Tjejen innan mig hade också laddad upp för efter sig lämnade hon en klase bananer och två av Sveriges mest kända skvallertidningar.

Eftersom det fanns massor av tid, jag blivit lite nyfiken och den betryggande vetskapen att jag hade annan (bra) läsning i väskan gav jag mig på en skvallertidning. Jag ville prova att läsa den ordentligt inte nervöst bläddra som man annars gärna gör 2 minuter innan tandläkaren eller så. Ge dem lite av en chans, kanske.

Det är förvånansvärt mycket läsning till alla de där stora bilderna och rubrikerna faktiskt. Så jag läste och läste om de olika deltagarna i Let's Dance, andra svenska TV-kändisar både såna som har talang för något och doku-såpa folk, sportstjärnor och litegrand utländska kändisar. Vem som var singel, vilka som börjat dejta, gjort slut, gift sig och (kanske) väntade barn. Fördomen att de hade många missvisande rubriker besannades flerfaldigat, riktiga eye-catchers till rubriker men sedan när man läste artikeln till så insåg man snabbt att det bara var en ordvändning för att väcka intresse och utan relevans för det som ska ha sagts under intervjuen.

Det slog mig hur mycket det stod om giftermål, "babylycka", hur folk "äntligen" hittat den rätta osv, osv. Det blev så tydligt hur värderingarna låg för dem som skrivit: att träffa den rätte, gifta sig och sedan snabbt få (friska) barn är det sanna receptet för lycka.

Jag som är van vid tips angående hur man gör karriär, uppnår sina mål, var det händer intressanta kulturevenemang blev helt paffad. Det hade aldrig slagit mig att det låg andra värderingar bakom vilka magasin man läser. Tänk Expressen/Aftonbladet (a.ka. Häxpressen/Aftonblodet i min familj) det är ju samma innehåll, alltid samma nyheter fast ur olika (politiska) intresseperspektiv. Inte sant?

Nu vill jag inte komma och påstå att det ena är bättre än det andra men kan väl inte heller sticka under stol med att jag har svårt att förstå folk som inte ens ser sig om eller reflekterar om de vill bo kvar i samma stad de är födda och skaffa familj, radhus och jycke direkt efter gymnasiet. Men jag har ju själv valt bort det, alla mina vänner likaså och här någonstans tror jag att vi kommer till pudelns kärna.

Varför läser vi våra "tjejtidningar"? För mig handlar det (speciellt just nu) om att jag saknar mina vänninor. Hur jag än vrider och vänder på det tar ju dessa tidnigar upp ämnen som angår mig, saker jag är intresserad av och vill veta mer om. Precis som när man talar med sina vänner. Man blir ju aldrig kompis med någon man inte har något att tala om med (och då menar jag alltså de människor man helt enkelt känner sig likgiltig inför).

Jag kom slutledes fram till att Hänt i veckan och dess gelikar aldrig riktigt kommer att bli kompis med eftersom vi inte har några gemensamma samtalsämnen. Vi är helt enkelt på olika plan.

Hädanefter kommer jag heller aldrig mer att skämmas över mina tjejtidningar, de är precis som alla mina kompisar en del av mig, inspiration och uppmuntran i det jag gör!