Jag hade ju massor att säga, insåg jag när jag började blogga igår (fick verkligen springa till jobbet sen, ooops!). Egentligen handlade det nog om att jag ville ha mer goda nyheter att dela med mig av. Och det har jag men allt strul har varit så överhängande (det är rätt skrämmande att inte veta om man kan finansiera sitt uppehälle i främmande land osv osv, ni vet).
Nyheter som jag är superglad över:
Min kära kôhai Ingela har landat i Tokyo kolla hennes blog här.
En annan kôhai, Jonathan, i Kyoto tar underbart fina bilder, se blog här.
Jonathan, jag ser verkligen fram emot att få läsa om din ekologiska homestay.
Sen visar det ju sig att många av mina eminenta läsare har lika bra smak som jag när det gäller radioprogram, hurra! (^O^)
Axel, min vän jag har inte fått tillfälle att träffa någon annan än Shinji... Det är så förbenat obekvämt att inte kunna äga en mobil. Gaah. Men det är förhoppningsvis bara några veckor (max) kvar till besked om visum.
torsdag 20 mars 2008
onsdag 12 mars 2008
Önskar...
att jag hade mer att säga...
Det har varit hemskt turbulent och rörigt på skolan där jag ska (skulle???) arbeta och det verkar som att det var lika plötsligt för mig att åka som för dem att få en person till att sätta i arbete.
Faktum är att det bitvis har gått mycket dåligt, de har varit väldigt otydliga mot mig och jag har inte kunnat leva upp till deras förväntningar heller (duuuh med tanke på vad de läst in i mitt CV t.ex, men ändå). Det verkar som om de inte hade planerat riktigt hur de ville ha det hela. Först så pratar de om mina tidigare erfarenheter av att undervisa och klagar över att jag inte bara kan ta över en klass och undervisa utan hjälp från de andra lärarna. Sedan får jag höra att de inte ville ha en lärare med tidigare erfarenhet då de oftast har en massa egna idéer om hur undervisning ska gå till. Såna här motsägelser är det hela, hela, hela tiden. Man fattar varken ut eller in.
Vissa dagar har jag kopierat material, städat, diskat och varit utlänskt kuttersmycke i 10 minuter medan föräldrar har kommit för att hämta och lämna sina barn. Men jag har fått jobba också. Återigen knycker ödet på svansen och en av de två lärarna som jobbar blev hemskt förkyld och kunde verkligen inte jobba. Eftersom ingen annan än jag fanns att tillgå tog den kvarvarande läraren sig tid att förklara och instruera mig i hur man lägger upp en vettig lektion och vips fick jag vara med och undervisa och göra nåt vettigt. Det funkar helt okej dessutom.
Lärarinnan som belv sjuk, fröken Araki har tydligen t.o.m bett att jag ska få vara kvar nu (det har inte alltid varit själklart faktiskt. Mycket krångel ligger bakom och jag har inte fått något upprikitgt besked ännu. Ena dagen säger de att jag nog borde börja kolla efter extraknäck och eventuellt andra jobb för att vidare några dagar senare bli tillsagd att de kanske vill hålla mig kvar fast under träning en termin osv. Struligt är det).
Jag orkar inte bry mig längre. De fattar inte vad jag säger om jag inte pratar amerikansk engelska (›‹;;;) de ändrar sig hela tiden, hela den här elitgrejen får mig att må illa, stämningen på skolan. Näe jag orkar inte bry mig riktigt!
Fast självklart gör jag mitt bästa för studenterna, de är rarast i världen! Det är alltid jätteroligt att få kommunicera med dem så klart.
Men bra saker händer också!! Jag är ju faktiskt i rätt del av världen nu så jag har fått klämma på min älskade pojke en hel del den senaste tiden. Han hade jobbintervju i Tokyo förra veckan och kikade förbi mig en sväng och sedan åkte jag ner till Kansai över förra helgen!
Det känns bra att veta att han trots allt bara är en bussresa bort (om än en bussresa på 7 timmar). Aldrig har det varit så avslappnande att resa! Jag fick komma och hälsa på hemma hos hans familj för första gången men jag såg bara hans mamma och 2 av systrarna en kort sväng men det var nog lagom så, haha. Tydligen är det första gången någon av dem tar hem en pojk- eller flickvän så man får väl ta det lite lätt till att börja med.
Nu måste jag kila till jobbet,
kram!
Det har varit hemskt turbulent och rörigt på skolan där jag ska (skulle???) arbeta och det verkar som att det var lika plötsligt för mig att åka som för dem att få en person till att sätta i arbete.
Faktum är att det bitvis har gått mycket dåligt, de har varit väldigt otydliga mot mig och jag har inte kunnat leva upp till deras förväntningar heller (duuuh med tanke på vad de läst in i mitt CV t.ex, men ändå). Det verkar som om de inte hade planerat riktigt hur de ville ha det hela. Först så pratar de om mina tidigare erfarenheter av att undervisa och klagar över att jag inte bara kan ta över en klass och undervisa utan hjälp från de andra lärarna. Sedan får jag höra att de inte ville ha en lärare med tidigare erfarenhet då de oftast har en massa egna idéer om hur undervisning ska gå till. Såna här motsägelser är det hela, hela, hela tiden. Man fattar varken ut eller in.
Vissa dagar har jag kopierat material, städat, diskat och varit utlänskt kuttersmycke i 10 minuter medan föräldrar har kommit för att hämta och lämna sina barn. Men jag har fått jobba också. Återigen knycker ödet på svansen och en av de två lärarna som jobbar blev hemskt förkyld och kunde verkligen inte jobba. Eftersom ingen annan än jag fanns att tillgå tog den kvarvarande läraren sig tid att förklara och instruera mig i hur man lägger upp en vettig lektion och vips fick jag vara med och undervisa och göra nåt vettigt. Det funkar helt okej dessutom.
Lärarinnan som belv sjuk, fröken Araki har tydligen t.o.m bett att jag ska få vara kvar nu (det har inte alltid varit själklart faktiskt. Mycket krångel ligger bakom och jag har inte fått något upprikitgt besked ännu. Ena dagen säger de att jag nog borde börja kolla efter extraknäck och eventuellt andra jobb för att vidare några dagar senare bli tillsagd att de kanske vill hålla mig kvar fast under träning en termin osv. Struligt är det).
Jag orkar inte bry mig längre. De fattar inte vad jag säger om jag inte pratar amerikansk engelska (›‹;;;) de ändrar sig hela tiden, hela den här elitgrejen får mig att må illa, stämningen på skolan. Näe jag orkar inte bry mig riktigt!
Fast självklart gör jag mitt bästa för studenterna, de är rarast i världen! Det är alltid jätteroligt att få kommunicera med dem så klart.
Men bra saker händer också!! Jag är ju faktiskt i rätt del av världen nu så jag har fått klämma på min älskade pojke en hel del den senaste tiden. Han hade jobbintervju i Tokyo förra veckan och kikade förbi mig en sväng och sedan åkte jag ner till Kansai över förra helgen!
Det känns bra att veta att han trots allt bara är en bussresa bort (om än en bussresa på 7 timmar). Aldrig har det varit så avslappnande att resa! Jag fick komma och hälsa på hemma hos hans familj för första gången men jag såg bara hans mamma och 2 av systrarna en kort sväng men det var nog lagom så, haha. Tydligen är det första gången någon av dem tar hem en pojk- eller flickvän så man får väl ta det lite lätt till att börja med.
Nu måste jag kila till jobbet,
kram!
tisdag 4 mars 2008
Lyssnar på ett underbart fint avsnitt av P2:s kalejdoskop.
Annars har det varit en vanlig dag på jobbet idag. Varken trist eller rolig förutom att de nyblivna eleverna memorerade "do you like ...." för att fråga mig om jag gillar ål, udon och annan japansk mat. Det tyckte jag var gulligt.
Fick besked hur det gick på mitt JLPT-test som jag tog i december utföl
l. Med marginal underkänt. Haha, helkasst vet inte när jag körde så på ett prov sist, om jag någonsin gjort det. Eventuellt nåt mattetest på gymnasiet. Kunde dock inte göra annat än att skratta när jag såg eländet. Och tänka "vilken tur att jag är i Japan så att jag inte glömmer japanka för mycket i alla fall!" vet tvärsäkert att jag hade fått fruktansvärd ångest om jag hade suttit fast ute i skogen utan möjlighet att öva mer japanska egentligen. Det enda som gick bra var hörförståelsen så nu kan jag inte smita kanji och grammatik mer... Dags att börja våga läsa böcker!
Iaf, kram och missa inte finfina kalejdoskop som jag länkat till ovan.
Go'natt
Annars har det varit en vanlig dag på jobbet idag. Varken trist eller rolig förutom att de nyblivna eleverna memorerade "do you like ...." för att fråga mig om jag gillar ål, udon och annan japansk mat. Det tyckte jag var gulligt.
Fick besked hur det gick på mitt JLPT-test som jag tog i december utföl
l. Med marginal underkänt. Haha, helkasst vet inte när jag körde så på ett prov sist, om jag någonsin gjort det. Eventuellt nåt mattetest på gymnasiet. Kunde dock inte göra annat än att skratta när jag såg eländet. Och tänka "vilken tur att jag är i Japan så att jag inte glömmer japanka för mycket i alla fall!" vet tvärsäkert att jag hade fått fruktansvärd ångest om jag hade suttit fast ute i skogen utan möjlighet att öva mer japanska egentligen. Det enda som gick bra var hörförståelsen så nu kan jag inte smita kanji och grammatik mer... Dags att börja våga läsa böcker!Iaf, kram och missa inte finfina kalejdoskop som jag länkat till ovan.
Go'natt
måndag 3 mars 2008
Registrerad alien samt tur till Akihabara
Idag var det första gången sedan jag kom som jag fått helt ledigt två dagar i sträck. Fast i ärlighetens namn var jag ändå förbi en sväng om skolan för att kolla att det var okej att jag var ledig -och det var det!
Först på dagen var jag dock och hämtade ut min utlänningsregistrering. Det är ett ID-kort som jag alltid måste bära med mig. Det talar om var jag bor och hur länge jag får vara i Japan. Jude-stjärnevibbar någon? Nåväl, smällar man får ta, jag är låååångt ifrån färdig med det där grejjandet ändå. Tur att det inte kostar några pengar att tala om.
Min nyttiga ledighets frukost, till höger››
Den bestod av te, apelsinjuice, omelett med pyttesmå torkade räkor och majonnäs på, tärnad vinterdaikon (Shinji förklarade att de som odlas på vintern är mildare och å, den var underbar. Är precis lika krispig och god som man föreställde sig istapparna vara när man var liten.
På väg mot Saitamas city ward där jag hämtade mitt "Alien Registration Card" i utbytis mun ofta aka "Gaijin Card" såg jag de här fina plommonblommorna.
Alla pratar om den fantastiska körsbärsblommen men jag är verkligen en större vän av plommon. De börjar blomma i februari -mars när inget annat finns. Som envisa tussar av sommar sitter de på svarta knotiga grenar och bara strålar. Frostiga nätter eller blåsiga, regniga dagar bekommer dem inte. De hänger kvar ändå. Jag tycker det är så fatastaiskt på nåt vis. Dessutom har flera arter en underbar, stark doft som kan färdas flera kvarter med vinden en ljum eftermiddag.
Satine sa alltid att plommonblommen var den maskulina varianten av körsbärsditon. Jag gillar väl kanske inte att dela upp saker i manligt och kvinnligt på det sättet men håller gärna med om att körsbärsblom är lika skör och skir som många verkar anse även kvinnor vara.
T.h Urawa är känt för fotboll, så till den milda grad att ett ställe jag passerade hade den här målningen uppsatt i skylten›
Idag är det den 3/3 och som alla dagar när det är samma siffra på dagen som månaden (?) så är det festival. Det var "Hinamatsuri" som gällde för dagen och ett stort varuhuskomplex som jag passerade hade den här tjusiga dockparaden arrangerad.
T.h "Gott bröd och mjölk" ah, det låter som ett skämt men det var namnet på en kiosk på en av stationerna jag passerade. Eftersom jag ju blev helt ledig bestämde jag mig för att åka in en tur till 電気街 "Elektronikstaden" och undersöka hur det är med skypemobiler. Det florerar vissa rykten om att det finns en liten bärbar sak som man kan köra skype och enbart skype på utan att skaffa sig ett abonnemang. Eftersom jag inte har något permanent uppehållstillstånd i Japan ännu så har jag inte rätt att teckna upp mig för t.ex mobiltelefon vilket är jäkligt opraktiskt och irriterande. Det är iofs bara toppen på ett isberg att jag inte kan ha mobil men resten är lite mera läskiga grejjer så vi håller bara tummarna för att den dan då jag blir tvungen att ta reda på mera inte kommer.
Akihabara är en hemskt känd stadsdel av Tokyo men jag har fram tills idag missat den på mina resor till den japonesiska huvudstaden. Här finns huuuuur många butiker so
m helst som säljer elektronik. Och väldigt många butiker för otakus, nördar, geeks etc, you name it. Därför ser man ofta flickor utklädda till "maids" på stan. Tjejen till höger här delade ut reklambroschyrer så jag snattade fräckt ett kort på henne . Jag tyckte mig ana att alla uppklädda tjejer gjorde det som en del av sitt jobb.
Huga, jag kom av misstag in på en bakgata där jag garanterat var den enda tjejen (jag reagerade inte förrän jag kände att jag var utstirrad). Det fanns en kö med tre osnygga typer till ett ställe med fördragna gardiner och en handtextad skylt utanför "Maid-massage 10 miuter". Ehhhh jag sticker. Nu. Säg inget mer tänkte jag och var glad att jag hade gaijin-längd på benen och snabbt kunde älga ifrån stället.
Å, nu sitter en eller annan kanske som på nålar, hur det gick med skype-telefonen? Vet inte om det finns någon öht. Butikspersonalen på Sofmap hade ingen koll vad jag fattade och de sa typ att det nog inte finns något intresse av att sälja något liknande i Japan heller. Dumdrygt. Jaja, jag får helt enkelt hålla mig till mitt arbetstillstånd ger mig rätt att skriva på ett kontrakt för mobiler.
Först på dagen var jag dock och hämtade ut min utlänningsregistrering. Det är ett ID-kort som jag alltid måste bära med mig. Det talar om var jag bor och hur länge jag får vara i Japan. Jude-stjärnevibbar någon? Nåväl, smällar man får ta, jag är låååångt ifrån färdig med det där grejjandet ändå. Tur att det inte kostar några pengar att tala om.
Min nyttiga ledighets frukost, till höger››
Den bestod av te, apelsinjuice, omelett med pyttesmå torkade räkor och majonnäs på, tärnad vinterdaikon (Shinji förklarade att de som odlas på vintern är mildare och å, den var underbar. Är precis lika krispig och god som man föreställde sig istapparna vara när man var liten.
På väg mot Saitamas city ward där jag hämtade mitt "Alien Registration Card" i utbytis mun ofta aka "Gaijin Card" såg jag de här fina plommonblommorna.Alla pratar om den fantastiska körsbärsblommen men jag är verkligen en större vän av plommon. De börjar blomma i februari -mars när inget annat finns. Som envisa tussar av sommar sitter de på svarta knotiga grenar och bara strålar. Frostiga nätter eller blåsiga, regniga dagar bekommer dem inte. De hänger kvar ändå. Jag tycker det är så fatastaiskt på nåt vis. Dessutom har flera arter en underbar, stark doft som kan färdas flera kvarter med vinden en ljum eftermiddag.
Satine sa alltid att plommonblommen var den maskulina varianten av körsbärsditon. Jag gillar väl kanske inte att dela upp saker i manligt och kvinnligt på det sättet men håller gärna med om att körsbärsblom är lika skör och skir som många verkar anse även kvinnor vara.
T.h Urawa är känt för fotboll, så till den milda grad att ett ställe jag passerade hade den här målningen uppsatt i skylten›
Idag är det den 3/3 och som alla dagar när det är samma siffra på dagen som månaden (?) så är det festival. Det var "Hinamatsuri" som gällde för dagen och ett stort varuhuskomplex som jag passerade hade den här tjusiga dockparaden arrangerad.
T.h "Gott bröd och mjölk" ah, det låter som ett skämt men det var namnet på en kiosk på en av stationerna jag passerade. Eftersom jag ju blev helt ledig bestämde jag mig för att åka in en tur till 電気街 "Elektronikstaden" och undersöka hur det är med skypemobiler. Det florerar vissa rykten om att det finns en liten bärbar sak som man kan köra skype och enbart skype på utan att skaffa sig ett abonnemang. Eftersom jag inte har något permanent uppehållstillstånd i Japan ännu så har jag inte rätt att teckna upp mig för t.ex mobiltelefon vilket är jäkligt opraktiskt och irriterande. Det är iofs bara toppen på ett isberg att jag inte kan ha mobil men resten är lite mera läskiga grejjer så vi håller bara tummarna för att den dan då jag blir tvungen att ta reda på mera inte kommer.
Akihabara är en hemskt känd stadsdel av Tokyo men jag har fram tills idag missat den på mina resor till den japonesiska huvudstaden. Här finns huuuuur många butiker so
m helst som säljer elektronik. Och väldigt många butiker för otakus, nördar, geeks etc, you name it. Därför ser man ofta flickor utklädda till "maids" på stan. Tjejen till höger här delade ut reklambroschyrer så jag snattade fräckt ett kort på henne . Jag tyckte mig ana att alla uppklädda tjejer gjorde det som en del av sitt jobb.Huga, jag kom av misstag in på en bakgata där jag garanterat var den enda tjejen (jag reagerade inte förrän jag kände att jag var utstirrad). Det fanns en kö med tre osnygga typer till ett ställe med fördragna gardiner och en handtextad skylt utanför "Maid-massage 10 miuter". Ehhhh jag sticker. Nu. Säg inget mer tänkte jag och var glad att jag hade gaijin-längd på benen och snabbt kunde älga ifrån stället.
Å, nu sitter en eller annan kanske som på nålar, hur det gick med skype-telefonen? Vet inte om det finns någon öht. Butikspersonalen på Sofmap hade ingen koll vad jag fattade och de sa typ att det nog inte finns något intresse av att sälja något liknande i Japan heller. Dumdrygt. Jaja, jag får helt enkelt hålla mig till mitt arbetstillstånd ger mig rätt att skriva på ett kontrakt för mobiler.
söndag 2 mars 2008
En dag ute i solen~
Idag skulle jag åka in till Tokyo hade jag tänkt, skulle bara kolla en grej i Urawa men gick vilse och när jag kom rätt igen tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta att ströva i Urawa. Intog lunch i en pytteliten park med en solvarm bänk och utsikt över ett nybyggt 23-våningarshus. Tror åtminstone att det var 23, det är jättesvårt att räkna faktiskt! Tyvärr hade jag inget vidare med batteri i kameran så det blev nästan inga bilder tagna.
Men oj vilken motion jag måste ha fått, haha.
Slutade hela turen med att gå till samma enorma varuhus som förra lediga dagen. Jag hade nämligen fått syn på en klocka som jag ville gå och klämma lite till på. Den här gån
gen kollade jag dessutom priset vilket var lite dumsmart. Den var nämligen bara hälften så dyr som jag trott och nedsatt tillfälligt. Det var ju bara att hala fram plånkan. Ugh. Men jag behövde ju ett armbandsur då mitt förra envisas med att gå ca 10 minuter långsammare än vanliga klockor (så typiskt mig, smittade från mig till klockan eller nåt?? Jag blir nästan paranoid!). Nya klockan kostade 5000 yensar (299 SEK enl. dagens kurs) och är ett väldigt stilrent herrur med enorm urtavla.
När jag handlade på matbutiken (efter att ha gått hem och vilat en sväng samt ätit rullbandssushi med för mycket wasabi) pratade jag som vanligt med "min" kassörska. Antingen går jag omedvetet till samma kassa eller så är det bara ren slump men det är alltid samma unga tjej som pratar med mig. Förra gången berättade hon att hon åkte till Tyskland med en kompis över en vecka förra året. Det är så fint att få prata med någon helt utanför jobbet om så bara de få sekunderna när man lämnar över medlemskort samt byter pengar och får kvitto. Idag var det stressigt så jag fick sno mig men det var fint ändå. Hon vinkar till och med när jag åker upp för rulltrappan mot utgången. Jag blir så glad!
Men oj vilken motion jag måste ha fått, haha.
Slutade hela turen med att gå till samma enorma varuhus som förra lediga dagen. Jag hade nämligen fått syn på en klocka som jag ville gå och klämma lite till på. Den här gån
gen kollade jag dessutom priset vilket var lite dumsmart. Den var nämligen bara hälften så dyr som jag trott och nedsatt tillfälligt. Det var ju bara att hala fram plånkan. Ugh. Men jag behövde ju ett armbandsur då mitt förra envisas med att gå ca 10 minuter långsammare än vanliga klockor (så typiskt mig, smittade från mig till klockan eller nåt?? Jag blir nästan paranoid!). Nya klockan kostade 5000 yensar (299 SEK enl. dagens kurs) och är ett väldigt stilrent herrur med enorm urtavla.När jag handlade på matbutiken (efter att ha gått hem och vilat en sväng samt ätit rullbandssushi med för mycket wasabi) pratade jag som vanligt med "min" kassörska. Antingen går jag omedvetet till samma kassa eller så är det bara ren slump men det är alltid samma unga tjej som pratar med mig. Förra gången berättade hon att hon åkte till Tyskland med en kompis över en vecka förra året. Det är så fint att få prata med någon helt utanför jobbet om så bara de få sekunderna när man lämnar över medlemskort samt byter pengar och får kvitto. Idag var det stressigt så jag fick sno mig men det var fint ändå. Hon vinkar till och med när jag åker upp för rulltrappan mot utgången. Jag blir så glad!
Så ljuvlig♥
Det stod klart att jag inte kommer att ha jättemycket pengar i mars månad men nån liten sak ville jag gärna unna mig och då dök den upp, den perfekta med fjärilar och spetskanter och I MIN STORLEK. Jag fattade hinten och köpte den! Idag ska jag samla ihop mig och prova på en tur till Tokyo tänkte jag. Inte för att shoppa (jo en nödvändig grej måste jag kolla efter men ingen nöjesshopping) utan för att leta efter en park och titta på plommonblom om det finns nån. Kanske ta en kaffe nu när magen tillåter och gärna fota lite. Vi får se vad som händer, jag återrapporterar!Tjipp
lördag 1 mars 2008
Alltså det är rätt okej
I alla fall nu. Tack alla som har peppat sedan i måndags!
Då lät det som jag satt fruktansvärt löst och dessutom inte dög någonting till. Tror iofs att det har varit en del kulturella förbistringar och allmän övergång från smekmånad till vanlig grå vardag, från båda sidor.
Jag blir arg och ledsen när de inte instruerar mig så att jag kan göra ett bra jobb och de hoppas och tror att jag ska börja med tankeläsning vilken dag som helst, typ, haha.
Men som det är sagt, den enes död blir den andres bröd. Läs bara, på måndagkvällen hörde en elev av sig och sa upp sin plats på skolan med omedelbar verkan, hon haed inte klarat ett test som hon behövde och tyckte det var onödigt att fortsätta. Den lärare som hade undervisat henne, en ny gubbe som pratade rysligt dålig engelska tog väldigt illa vid sig och sade upp sig, efter att ha arbetat kanske en vecka. Han var den som hade tagit över mina favoritelever och klasser, han var den som tagit över mina uppgifter eftersom jag "inte klarade av" dem. Sen var de andra två lärarna fina nog att prata skit om honom efteråt också. Jag fattar inte deras jävla system!! (ﾉ｡＞д＜)ﾉ och allvarligt jag vill nog inte fatta heller om det bara handlar om att smila för att sen snacka skit efteråt, näe fy.
Men utan gubben så hade de ingen annan att vända sig till och när jag äntligen fick lite undervisning så kunde jag ju börja göra mig nyttig. Jag vill ju lära mig att undervisa och jag gillar studenterna jättemycket, varenda en. Så nu får jag den träning som jag varit utlovad i väntan på att arbetstillståndet dimper ned, beräkingen är ca 4 veckor till.
Eftersom jag inte är anställd så blir det ju lite hipp som happ med allt möjligt är jag rädd men hyra, gas och el betalas av skolans rektor. Lön för jag inte men gott väl pengar som borde räcka till mat den kommande månaden. Min fickpeng överlämnades tillsammans med ett brev där det bland annat tackades för min entusiasm och hängivenhet. Det var ju väldigt fint att få höra. Men ni måste hålla med mig om att det står i väldigt skarp kontrast till början av veckan.
Kontentan av det hela torde vara att jag bör ta mig i akt tills det utlovade kontraktet för ett år är signerat och färdigt samt efter detta gå med i närmsta fackförening.
men ändåså, alltså det är svårt att dölja allt det svarta under ögonen, fan vad jobbigt det är att jobba. Men att få äta jordgubbar i februari är snuskigt gott iaf!'
Kram alla som hört av sig, syrran, Moody, Joanna, Mini, mamma och pappa! Er uppmuntran värmer mer än varm choklad en vinterkväll ☆
Imorgon ska jag leka ledig dag och kanske åka till stora stan i Tokyo, wihooo. De säger att det bara tar 15 minuter med tåget (^^)v
Rabbu ando piiiiiisu
vi ses!
Då lät det som jag satt fruktansvärt löst och dessutom inte dög någonting till. Tror iofs att det har varit en del kulturella förbistringar och allmän övergång från smekmånad till vanlig grå vardag, från båda sidor.
Jag blir arg och ledsen när de inte instruerar mig så att jag kan göra ett bra jobb och de hoppas och tror att jag ska börja med tankeläsning vilken dag som helst, typ, haha.
Men som det är sagt, den enes död blir den andres bröd. Läs bara, på måndagkvällen hörde en elev av sig och sa upp sin plats på skolan med omedelbar verkan, hon haed inte klarat ett test som hon behövde och tyckte det var onödigt att fortsätta. Den lärare som hade undervisat henne, en ny gubbe som pratade rysligt dålig engelska tog väldigt illa vid sig och sade upp sig, efter att ha arbetat kanske en vecka. Han var den som hade tagit över mina favoritelever och klasser, han var den som tagit över mina uppgifter eftersom jag "inte klarade av" dem. Sen var de andra två lärarna fina nog att prata skit om honom efteråt också. Jag fattar inte deras jävla system!! (ﾉ｡＞д＜)ﾉ och allvarligt jag vill nog inte fatta heller om det bara handlar om att smila för att sen snacka skit efteråt, näe fy.
Men utan gubben så hade de ingen annan att vända sig till och när jag äntligen fick lite undervisning så kunde jag ju börja göra mig nyttig. Jag vill ju lära mig att undervisa och jag gillar studenterna jättemycket, varenda en. Så nu får jag den träning som jag varit utlovad i väntan på att arbetstillståndet dimper ned, beräkingen är ca 4 veckor till.
Eftersom jag inte är anställd så blir det ju lite hipp som happ med allt möjligt är jag rädd men hyra, gas och el betalas av skolans rektor. Lön för jag inte men gott väl pengar som borde räcka till mat den kommande månaden. Min fickpeng överlämnades tillsammans med ett brev där det bland annat tackades för min entusiasm och hängivenhet. Det var ju väldigt fint att få höra. Men ni måste hålla med mig om att det står i väldigt skarp kontrast till början av veckan.
Kontentan av det hela torde vara att jag bör ta mig i akt tills det utlovade kontraktet för ett år är signerat och färdigt samt efter detta gå med i närmsta fackförening.
men ändåså, alltså det är svårt att dölja allt det svarta under ögonen, fan vad jobbigt det är att jobba. Men att få äta jordgubbar i februari är snuskigt gott iaf!'Kram alla som hört av sig, syrran, Moody, Joanna, Mini, mamma och pappa! Er uppmuntran värmer mer än varm choklad en vinterkväll ☆
Imorgon ska jag leka ledig dag och kanske åka till stora stan i Tokyo, wihooo. De säger att det bara tar 15 minuter med tåget (^^)v
Rabbu ando piiiiiisu
vi ses!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
