iraira! (›‹)

Iraira suru (イライラする）betyder att vara otålig och irriterad på samma gång(tänk på känslan som ofta infinner sig när man väntar på försenad buss etc).

Sedan den där jobbiga dagen för flera veckor sedan, när jobbet breakade för mig att jag i princip var oduglig (men gullig med ungarna) och att jag inte skulle få jobba har jag haft många tunga dagar. Ofta har jag sovit till någon timme innan jobbet, jobbat och ätit lunch efter ett tag sedan gått hem mellan 9 och 10 på kvällen. Efter att jag lagat lite middag, pratat med mina gulliga föräldrar som pysslat med mig (tröstat och hejat och sagt till mig att inte ge upp, åh ni är så fina!!) och sedan pratat med Shinji (han är oxå fin) så har jag gått och lagt mig. Så har flera veckor förflutit...Helt plötsligt insåg jag att det är 6 veckor sedan jag anlände Narita med näsan full av Gwen Stefanis underbara L.A.M.B parfym och bagaget av sobra kläder för skolan.

Så mycket som hänt och INTE hänt sen dess... tänkte jag. Det är väl svårt att veta vad man hade förväntat sig, eller hur det skulle uppfyllas när man bara ger sig ut på nåt som jag gjorde när jag lämnade Sverige nu.

Antar att skolan har kommit in i någon slags rutin. De första dagarna efter det jobbiga samtalet med rektorn/huvudläraren var så klart väldigt oroliga men jag bestämde mig för att bita ihop och inte sitta och sura på jobbet. Nåt i stil med om man ler tillräckligt blir kroppen glad ändå, nån slags placebo-effekt har jag hört.
På nåt sätt funkade det också. Dagarna stabiliserade sig även om det fortfarande händer saker som jag inte förstår, blir irriterad och ledsen för men sånt är väl livet vart fan man än är tror jag.
Så när jag insett att min tillvaro här verkade hitta någon slags rytm började jag bli oerhört rastlös. Det började nog med att jag chattade med en kompis på MSN som frågade vad jag gjorde hela dagarna om jag inte skaffat en massa kompisar, gullade med min pojkvän eller ens tittade på TV (›‹;;;;;) Det blev till någon slags ryck att vilja göra nåt, träffa folk och ha en något så när normal tillvaro. Det blev en del promenader, jag hittade ett gym bara några kvarter hemifrån och fick tag på lite kompisar sedan förr. Men fortfarande, gymmet var för dyrt, många av vännerna var upptagna och det är oerhört (socialt) handikappande att inte ha mobil!! I stället för att lösa min rastlöshet gjöt jag olja på min eld (alltså, säger man det på svenska??) och kände mig iraira-igare än någonsin.
Sen fick jag städa i bokhyllorna på jobbet. Då fick jag kompisar som följde med mig hem i handväskan och höll mig sällskap hela tiden. Det var fint.

Senast ut var "Tuesdays with Morrie" en bok jag varit lite småsugen på länge men aldrig kommit till skott med. Den är ju skriven av en amerikan och sånt kan ju inte hjälpas men det var inte svårt att ha överseende med när innehållet började komma fram. Man vet ju redan från början vad som ska hända men en del av det som sägs kändes väldigt rätt för mig. Mycket för att det ligger nära mitt eget sätt att tänka och hur jag har tänkt, speciellt när jag var yngre. Som det här med hetsen att finna ett bra, välbetalt jobb. Vad är det bra för egentligen. Om du jobbar arslet av dig hela tiden har du ju ingen tid att njuta av vad du åstadkommer!!

**********************************☆*****★****★☆★********♪

Sen pajjade mitt internet några dagar, då fick jag verkligen lära mig allt om iraira. Haha, så vansinnigt ironsikt. Utan mobiltelefon, TV (som funkar, jag har en begagnad som kanske funkar, efter viss installering som tydligen måste göras av proffs) eller internet var det verkligen en prövning av mitt tålamod/lappsjuka. Med som tur var var det ju inte min mac-bebis som hade några allvarliga problem och inte heller modem eller nätet i allmänhet utan bara den lilla sladden som kopplar ihop det hela. Så allt fixades för 500 yen. Frid och fröjd. Vad gör man inte för lite spänning i vardagen lixom!

Nu go'vänner skall jag sova så att jag hinner vara vaken på min lediga dag. Hade jag varit lite piggare hade jag visat bilder på körsbärsblom men ni får kolla på bildspelet till höger eller klicka in er på sidan för nu är det sovatajm.