Om att lyssna och tid

Hej alla trogna förbitittare ♥ Några korta rader om något som slog mig idag.

När tog du dig tid att lyssna på vad någon har att säga riktigt noga senast? När har någon gjort det för dig sist? Att lyssna är en fantastisk konst egentligen.

Idag var jag och hälsade på en lärare från tiden i Moroyama som också blivit en god vän till mig. Han bröt fotleden på ett ovanligt obehagligt sätt och har varit sängliggande på sjukhus i snart en månad så jag kikade förbi en timme.

Vilken skillnad det är att prata med någon som är utvilad och har tid jämfört med de rumphuggna konversationer man håller allt som oftast var det första som slog mig. Sen tänkte jag på hur behagligt det är att prata med någon som känner en väl, är van att följa med en ens tankars vindlande krumbukter, förstår ens skämt eller åtminstone att man skämtar och kan flika in sitt eget tal så att det faktiskt blir en konversation.

Att lyssna på någon och bry sig om vad den säger låter säkert helt självklart för många men när tog du dig tid att kommunicera med någon på ett språk som inte är deras modersmål? När brydde du dig senast om att ta reda på och känna efter exakt vad de menar även om deras grammatik har skavanker och uttryck känns lite aviga på det sätt de töjs att användas. När fick du någon att känna sig bra bara genom att vara himla duktig på att lyssna på vad de säger?

Det är faktiskt något som jag känner att jag har varit himla snål med och det ångrar jag nu när jag inser hur mycket det betyder.

Lustigt egentligen, det var meningen att jag skulle titta till en uttråkad sjukling men undrar om det inte till slut blev tvärtom egentligen.

Ibland kanske det är okej att bara tacka och ta emot. Det här är en boll som jag tänker passa vidare dock, världen behöver fler människor som lyssnar!