iraira! (›‹)

Iraira suru (イライラする）betyder att vara otålig och irriterad på samma gång(tänk på känslan som ofta infinner sig när man väntar på försenad buss etc).

Sedan den där jobbiga dagen för flera veckor sedan, när jobbet breakade för mig att jag i princip var oduglig (men gullig med ungarna) och att jag inte skulle få jobba har jag haft många tunga dagar. Ofta har jag sovit till någon timme innan jobbet, jobbat och ätit lunch efter ett tag sedan gått hem mellan 9 och 10 på kvällen. Efter att jag lagat lite middag, pratat med mina gulliga föräldrar som pysslat med mig (tröstat och hejat och sagt till mig att inte ge upp, åh ni är så fina!!) och sedan pratat med Shinji (han är oxå fin) så har jag gått och lagt mig. Så har flera veckor förflutit...Helt plötsligt insåg jag att det är 6 veckor sedan jag anlände Narita med näsan full av Gwen Stefanis underbara L.A.M.B parfym och bagaget av sobra kläder för skolan.

Så mycket som hänt och INTE hänt sen dess... tänkte jag. Det är väl svårt att veta vad man hade förväntat sig, eller hur det skulle uppfyllas när man bara ger sig ut på nåt som jag gjorde när jag lämnade Sverige nu.

Antar att skolan har kommit in i någon slags rutin. De första dagarna efter det jobbiga samtalet med rektorn/huvudläraren var så klart väldigt oroliga men jag bestämde mig för att bita ihop och inte sitta och sura på jobbet. Nåt i stil med om man ler tillräckligt blir kroppen glad ändå, nån slags placebo-effekt har jag hört.
På nåt sätt funkade det också. Dagarna stabiliserade sig även om det fortfarande händer saker som jag inte förstår, blir irriterad och ledsen för men sånt är väl livet vart fan man än är tror jag.
Så när jag insett att min tillvaro här verkade hitta någon slags rytm började jag bli oerhört rastlös. Det började nog med att jag chattade med en kompis på MSN som frågade vad jag gjorde hela dagarna om jag inte skaffat en massa kompisar, gullade med min pojkvän eller ens tittade på TV (›‹;;;;;) Det blev till någon slags ryck att vilja göra nåt, träffa folk och ha en något så när normal tillvaro. Det blev en del promenader, jag hittade ett gym bara några kvarter hemifrån och fick tag på lite kompisar sedan förr. Men fortfarande, gymmet var för dyrt, många av vännerna var upptagna och det är oerhört (socialt) handikappande att inte ha mobil!! I stället för att lösa min rastlöshet gjöt jag olja på min eld (alltså, säger man det på svenska??) och kände mig iraira-igare än någonsin.
Sen fick jag städa i bokhyllorna på jobbet. Då fick jag kompisar som följde med mig hem i handväskan och höll mig sällskap hela tiden. Det var fint.

Senast ut var "Tuesdays with Morrie" en bok jag varit lite småsugen på länge men aldrig kommit till skott med. Den är ju skriven av en amerikan och sånt kan ju inte hjälpas men det var inte svårt att ha överseende med när innehållet började komma fram. Man vet ju redan från början vad som ska hända men en del av det som sägs kändes väldigt rätt för mig. Mycket för att det ligger nära mitt eget sätt att tänka och hur jag har tänkt, speciellt när jag var yngre. Som det här med hetsen att finna ett bra, välbetalt jobb. Vad är det bra för egentligen. Om du jobbar arslet av dig hela tiden har du ju ingen tid att njuta av vad du åstadkommer!!

**********************************☆*****★****★☆★********♪

Sen pajjade mitt internet några dagar, då fick jag verkligen lära mig allt om iraira. Haha, så vansinnigt ironsikt. Utan mobiltelefon, TV (som funkar, jag har en begagnad som kanske funkar, efter viss installering som tydligen måste göras av proffs) eller internet var det verkligen en prövning av mitt tålamod/lappsjuka. Med som tur var var det ju inte min mac-bebis som hade några allvarliga problem och inte heller modem eller nätet i allmänhet utan bara den lilla sladden som kopplar ihop det hela. Så allt fixades för 500 yen. Frid och fröjd. Vad gör man inte för lite spänning i vardagen lixom!

Nu go'vänner skall jag sova så att jag hinner vara vaken på min lediga dag. Hade jag varit lite piggare hade jag visat bilder på körsbärsblom men ni får kolla på bildspelet till höger eller klicka in er på sidan för nu är det sovatajm.

Vårlov på skolan

Ja, det är faktiskt vårlov nu. Skolbarnen gör vad de vill och sover hela dagarna. Några går till skolan ändå för att delta i klubbaktivitet med sina vänner.

terminsavslutning med speech contest för de lite mer avancerade eleverna samt upptädande av en liten pjäs från 7-8-9-åringarna (de var så klart ljuvligt söta och glömde bort hälften av det som de skulle göra och viskade högljudt varandras repliker när kompisarna helt spacat out). Vi hade några andra utlänningar samt en professor som doktorerat i fonetik som domare i tävligen. Efteråt firade vi lite avslutning på restaurang med nabe (en slags gryta, som man lagar till vidI söndags hade vi bordet. Mycket likt shabu shabu som jag antar att ni genast tänker på, mamma och pappa ^^) Det var en ganska lätt nabe med risnudlar och svamp som bas och ostron som smaksättare. Väldigt fräscht och gott. Eftersom det är Japan kom det ju 1000 andra rätter till detta också, de självskrivna inlagda grönsakerna, grillad (hel) fisk med kryddor, hemmagjorda pannbiffar med smarrig tomatsås och sallad och tempura. Det var sötpotatistempura och det kunde jag bara inte stå emot...Det är så underbart gott "bara en till, bara en till, bara en till" jag gick hem störtmätt och med magknip kan jag meddela. Men kanske var det värt det.

Vi har också lite vårlov på skolan. Fast jag tror "skurlov" skulle vara en bättre betecking. Jag börjar tidigare och slutar tidigare och spenderar dagarna med att skura golvet för hand (--_--) samt hoppa in lite på de andra två lärarnas privatlektioner lite. Fast idag fick jag bygga bokhyllor, det var faktiskt kul på nåt mycko vis. Där känner jag mig som hemma, född i IKEA-land och med lego i ryggraden byggde jag finfina hyllor från de platta paketen lärarna tittade så besvärat på.

Jag har tagit lite bilder. Som ni ser har körsbären slagit ut nu. Inte i allra fullaste blom （満開）men fullgott nog. I måndags kunde jag sluta innan mörket fallit så jag passade på precis när de tunga regnmolnen höll på att lätta och solen börjat komma farligt nära horisonten.

Pojkpussar (och grymma tanter)

Som utlandssvensk finns det bara ett rätt sätt att hålla uppe sina språkfärdiheter och i samma veva humor (ofta ironi)-sinne. Det stavas www.tjuvlyssnat.se jag kollar så gott som varje dag och idag kom den, den finaste av alla hittills. Den här får ni inte missa ★ om pojkpussar och tanter!

För att ytterligare bevisa att tanter är jefligt coola slänger jag in ett underbart youtubeklipp här oxå (klicka på "tanter är jefligt coola" bara så skickas du vidare)!

En tur till mitt älskade Kansai

Ja, det var inte lätt att trixa ihop men med mycket hjälp av min pojke (bl.a hittade han en billig buss biljett på nätet och bokade plus massor pepp) så hoppade jag på en nattbuss i Tokyo nästan direkt när jobbet slutade och kom fram till Osaka 8 timmar senare. Shinji hade ytterligare en arbetsintervju på morgonen (det är därför han har kostym på sig!) men sen var han bara min i två hela dagar (^ω^)

På söndagen for vi till Kobe och satt i solen vid havet och tog det jättelugnt, tittade på en loppmarknad och åt onigiris innan vi drog oss hem till honom och hans familj. Jag träffade hans mamma, två (av tre) systrar samt farmor en minikort stund (det var rätt lugnt men jag misstänker att jag gjorde ett superkorkat intryck, min förståelse av Kansaidialekt blandad med koreanska är lite långsam märkte jag ^^;). Sedan lagade vi en jättesmarrig tofurätt med stekt äggplanta och köttfärs i (har ätit den flera gånger men namnet undflyr mig alltid nånting-nånting-dofu tror jag). Hans mamma gav oss koreansk soppa med ägg i. Den var jättegod men var inte särskilt olik japanska soppor. Men det var lite spännande att få prova hemlagad koreansk mat, det var en premiär för mig tror jag! Eller nä, inte om man räknar kimchi för hemlagad kimchi har jag blivit bjuden på.
Kobe är känt för:
1.) att vara en maffiatät stad (har ingen kommentar, varken för eller mot och det är jag ganska glad för)
2.) sin -med japanska mått mätt- internationella befolkning (mer eller mindre bekräftat, åtminstone om man ser till de internationella, framför allt europeiska ord, namn, butiker etc som förekommer i staden.
3.) att vara en mycket modemedveten och fashionabel stad (i högsta grad sant om du frågar mig, alla flickor har perfekt färgat, lagt och lockat hår, märkesväskor dinglande i armvecket, pojkarna har tuffa frisyrer och jeans med dyra hål i samt 95% av alla hundägare hade klätt upp sina jyckar enligt konstens alla regler, också).

Jag rekommenderar Kobe kanske inte till den som precis kommit från Europa och ska turista men gärna för den lite mer erfarnde Japan-resenären som vill ha en liten annorlunda stämning än andra japanska städer och en hint om hur Japan kunde vara om man inte var så rädd för utländskhet i sin vanliga vardag. Och komma nära havet. Jag gillar Kobe jättemycket men det kan ju också bero på att jag har så många fina minnen därifrån.

En bilduppdatering

Så har det äntligen blivit dags att presentera lite bilder, på begäran från flera håll. Ursäkta väntetiden mina kära!
Shinji kom ju som sagt till Tokyo för några veckor sedan, han kom inte för att träffa mig i första hand egentligen utan för 20 minuters arbetsintervju. Men som ni förstår blev det ganska mycket tid att träffa mig också! Vi spatserade runt Tokyo tower (hans intervju var i närheten) och plötsligt tvärnitar Shinji och utbrister "men det där är i alla fall utan tvekan körsbärsblom!!" och pekar. Det var årets första (se foto 1) och hur glada vi var ser man på foto 2♥
En finfin dag hade vi även om Shinji nog var ganska stressad för allt som han var tvungen att hålla i huvudet. Men ack så gott att ses, första gången sedan vi sa hejdå på flygplatsen hemma. För en miljard år sedan (fast i den normala och riktiga världen hade det visst bara gått 2 månader).

Mer sakura-bilder kommer men inte idag för nu ska jag sova! Har inte haft ledigt på över en vecka nu...urkkkk men jag får sluta lite tidigare på kvällarna åtminstone.
Kram!

Läste mitt horoskop för imorgon...kanske blir det en vettig dag iaf

The Water Pig

You'll know how to create a warm climate around you and you'll defuse all upsurges of aggressivity. You should not forget to grant your body the attentions to which it has the right. Your initiatives concerning your family will be well accepted. Surprising encounters will take place and will make you see love under beautiful colors. This time more than ever, refrain from having business deals with unknown people; rather try to achieve a project of which you've been speaking in your family since a long time. Travels will be protected. Allt det här har jag kopierat rakt av från Facebook. Fast jag är född i grisens år (1983) med vatten som element (alltså, en gris i vatten är inte det en rosa säl egentligen). Mitt stjärntecken är jungfrun eller ibland lejonet, jag verkar vara född i brytningen.

Combined Zodiac The Virgo Water Pig

Söka jobb i Japan (betrakta detta som en uppföljare)

Sedan jag kommit iväg till Japan har jag fått några mail från läsare där de frågat om hur svårt det är att få jobb i Japan. Eftersom jag blir själaglad att någon ens läser bloggen och än mer så att folk vågar vara personliga och maila kan jag inte låta bli att snickra ihop ett litet inlägg om hur jag gjort för att ta mig hit.

Vill dock lägga in en brasklapp: när jag väl kom hit insåg jag att jag kanske inte hade så stor lust att bli anställd av ett företag som var villig att anställa en sån som jag.

Med det överstökat, låt oss gå vidare!

Jag registrerade mig på ett flertal arbetssajter där man skriver in sitt CV på nätet och sedan klickar på de företag/annonser som man vill ansöka till och därefter skriver ett personligt brev. Här är ett urval av sajter jag registrerat mig på:

www.gaijinpot.com

www.daijob.com

seekjapan

och en länk till ett newsletter man kan be att få skickat till sig, har en känsla av att en del schyssta jobb går här. Det känns på något vis seriösare än andra ställen iaf.
o-hayo sensei newsletter

*****uppdaterar med fler sidor där man kan söka jobb som engelsklärare************
www.ohayosensei.com
www.eltnews.com
www.eslcafe.com
http://www.geoscareer.com/
http://www.berlitz.co.jp/english/
http://www.japanbound.com/index.html
http://www.teaching-english-in-japan.net/
http://www.japanjoblink.com/japan/index.asp
www.jobsinjapan.com

Jag har fler länkar som jag inte utvärderat så mycket ännu, om ni hittar nån som är speciellt bra får ni gärna tipsa i kommentarsfältet här!

länksamling 1
länksamling 2

Vissa sidor kommer igen många gåner som ni kanske märker, antar att det trots allt är dessa som de flesta använder.


Mina meriter är väldigt mediokra egentligen, jag har skrivit att jag talar helt okej japanska, mycket bra engelska (så klart, jag har ju sökt som engelsklärare), och sen lite basic på franska, latin och spanska vilket är helt sant.
Andra erfarenheter är ju enbart sommarjobb samt vick som personlig assistent men jag har noggrant beskrivit arbetsuppgifter och vad jag har lärt mig samt "skills" jag använt.

Jag kan i dags läge inte tala om vad det var som gjorde att jag fick anställningen. Kanske var det bara en nyck från arbetsgivaren som en gång i forntiden var god vän med en svensk missionär som bodde här.

Sydnyttinslag om japanska TV-jobbet

Här kommer äntligen TV-inslaget som jag åkte ner till Lund för att göra för mer än en månad sedan. Länk här
Ack så mycket som har hänt sedan dess! Och alltså, har jag verkligen en SÅ ljus röst?? Det låter inte alls så i mig när jag pratar kan jag meddela. Sen är det väl fint att kunna erkänna att man är från landet... utan att säga många ord alls. Jao.

uppdatering

Jag hade ju massor att säga, insåg jag när jag började blogga igår (fick verkligen springa till jobbet sen, ooops!). Egentligen handlade det nog om att jag ville ha mer goda nyheter att dela med mig av. Och det har jag men allt strul har varit så överhängande (det är rätt skrämmande att inte veta om man kan finansiera sitt uppehälle i främmande land osv osv, ni vet).

Nyheter som jag är superglad över:

Min kära kôhai Ingela har landat i Tokyo kolla hennes blog här.
En annan kôhai, Jonathan, i Kyoto tar underbart fina bilder, se blog här.
Jonathan, jag ser verkligen fram emot att få läsa om din ekologiska homestay.

Sen visar det ju sig att många av mina eminenta läsare har lika bra smak som jag när det gäller radioprogram, hurra! (^O^)

Axel, min vän jag har inte fått tillfälle att träffa någon annan än Shinji... Det är så förbenat obekvämt att inte kunna äga en mobil. Gaah. Men det är förhoppningsvis bara några veckor (max) kvar till besked om visum.

Önskar...

att jag hade mer att säga...

Det har varit hemskt turbulent och rörigt på skolan där jag ska (skulle???) arbeta och det verkar som att det var lika plötsligt för mig att åka som för dem att få en person till att sätta i arbete.

Faktum är att det bitvis har gått mycket dåligt, de har varit väldigt otydliga mot mig och jag har inte kunnat leva upp till deras förväntningar heller (duuuh med tanke på vad de läst in i mitt CV t.ex, men ändå). Det verkar som om de inte hade planerat riktigt hur de ville ha det hela. Först så pratar de om mina tidigare erfarenheter av att undervisa och klagar över att jag inte bara kan ta över en klass och undervisa utan hjälp från de andra lärarna. Sedan får jag höra att de inte ville ha en lärare med tidigare erfarenhet då de oftast har en massa egna idéer om hur undervisning ska gå till. Såna här motsägelser är det hela, hela, hela tiden. Man fattar varken ut eller in.

Vissa dagar har jag kopierat material, städat, diskat och varit utlänskt kuttersmycke i 10 minuter medan föräldrar har kommit för att hämta och lämna sina barn. Men jag har fått jobba också. Återigen knycker ödet på svansen och en av de två lärarna som jobbar blev hemskt förkyld och kunde verkligen inte jobba. Eftersom ingen annan än jag fanns att tillgå tog den kvarvarande läraren sig tid att förklara och instruera mig i hur man lägger upp en vettig lektion och vips fick jag vara med och undervisa och göra nåt vettigt. Det funkar helt okej dessutom.

Lärarinnan som belv sjuk, fröken Araki har tydligen t.o.m bett att jag ska få vara kvar nu (det har inte alltid varit själklart faktiskt. Mycket krångel ligger bakom och jag har inte fått något upprikitgt besked ännu. Ena dagen säger de att jag nog borde börja kolla efter extraknäck och eventuellt andra jobb för att vidare några dagar senare bli tillsagd att de kanske vill hålla mig kvar fast under träning en termin osv. Struligt är det).

Jag orkar inte bry mig längre. De fattar inte vad jag säger om jag inte pratar amerikansk engelska (›‹;;;) de ändrar sig hela tiden, hela den här elitgrejen får mig att må illa, stämningen på skolan. Näe jag orkar inte bry mig riktigt!

Fast självklart gör jag mitt bästa för studenterna, de är rarast i världen! Det är alltid jätteroligt att få kommunicera med dem så klart.

Men bra saker händer också!! Jag är ju faktiskt i rätt del av världen nu så jag har fått klämma på min älskade pojke en hel del den senaste tiden. Han hade jobbintervju i Tokyo förra veckan och kikade förbi mig en sväng och sedan åkte jag ner till Kansai över förra helgen!

Det känns bra att veta att han trots allt bara är en bussresa bort (om än en bussresa på 7 timmar). Aldrig har det varit så avslappnande att resa! Jag fick komma och hälsa på hemma hos hans familj för första gången men jag såg bara hans mamma och 2 av systrarna en kort sväng men det var nog lagom så, haha. Tydligen är det första gången någon av dem tar hem en pojk- eller flickvän så man får väl ta det lite lätt till att börja med.

Nu måste jag kila till jobbet,
kram!

Lyssnar på ett underbart fint avsnitt av P2:s kalejdoskop.

Annars har det varit en vanlig dag på jobbet idag. Varken trist eller rolig förutom att de nyblivna eleverna memorerade "do you like ...." för att fråga mig om jag gillar ål, udon och annan japansk mat. Det tyckte jag var gulligt.

Fick besked hur det gick på mitt JLPT-test som jag tog i december utföll. Med marginal underkänt. Haha, helkasst vet inte när jag körde så på ett prov sist, om jag någonsin gjort det. Eventuellt nåt mattetest på gymnasiet. Kunde dock inte göra annat än att skratta när jag såg eländet. Och tänka "vilken tur att jag är i Japan så att jag inte glömmer japanka för mycket i alla fall!" vet tvärsäkert att jag hade fått fruktansvärd ångest om jag hade suttit fast ute i skogen utan möjlighet att öva mer japanska egentligen. Det enda som gick bra var hörförståelsen så nu kan jag inte smita kanji och grammatik mer... Dags att börja våga läsa böcker!

Iaf, kram och missa inte finfina kalejdoskop som jag länkat till ovan.

Go'natt

Registrerad alien samt tur till Akihabara

Idag var det första gången sedan jag kom som jag fått helt ledigt två dagar i sträck. Fast i ärlighetens namn var jag ändå förbi en sväng om skolan för att kolla att det var okej att jag var ledig -och det var det!
Först på dagen var jag dock och hämtade ut min utlänningsregistrering. Det är ett ID-kort som jag alltid måste bära med mig. Det talar om var jag bor och hur länge jag får vara i Japan. Jude-stjärnevibbar någon? Nåväl, smällar man får ta, jag är låååångt ifrån färdig med det där grejjandet ändå. Tur att det inte kostar några pengar att tala om.
Min nyttiga ledighets frukost, till höger››
Den bestod av te, apelsinjuice, omelett med pyttesmå torkade räkor och majonnäs på, tärnad vinterdaikon (Shinji förklarade att de som odlas på vintern är mildare och å, den var underbar. Är precis lika krispig och god som man föreställde sig istapparna vara när man var liten.
På väg mot Saitamas city ward där jag hämtade mitt "Alien Registration Card" i utbytis mun ofta aka "Gaijin Card" såg jag de här fina plommonblommorna.
Alla pratar om den fantastiska körsbärsblommen men jag är verkligen en större vän av plommon. De börjar blomma i februari -mars när inget annat finns. Som envisa tussar av sommar sitter de på svarta knotiga grenar och bara strålar. Frostiga nätter eller blåsiga, regniga dagar bekommer dem inte. De hänger kvar ändå. Jag tycker det är så fatastaiskt på nåt vis. Dessutom har flera arter en underbar, stark doft som kan färdas flera kvarter med vinden en ljum eftermiddag.
Satine sa alltid att plommonblommen var den maskulina varianten av körsbärsditon. Jag gillar väl kanske inte att dela upp saker i manligt och kvinnligt på det sättet men håller gärna med om att körsbärsblom är lika skör och skir som många verkar anse även kvinnor vara.


T.h Urawa är känt för fotboll, så till den milda grad att ett ställe jag passerade hade den här målningen uppsatt i skylten›



















Idag är det den 3/3 och som alla dagar när det är samma siffra på dagen som månaden (?) så är det festival. Det var "Hinamatsuri" som gällde för dagen och ett stort varuhuskomplex som jag passerade hade den här tjusiga dockparaden arrangerad.


T.h "Gott bröd och mjölk" ah, det låter som ett skämt men det var namnet på en kiosk på en av stationerna jag passerade. Eftersom jag ju blev helt ledig bestämde jag mig för att åka in en tur till 電気街 "Elektronikstaden" och undersöka hur det är med skypemobiler. Det florerar vissa rykten om att det finns en liten bärbar sak som man kan köra skype och enbart skype på utan att skaffa sig ett abonnemang. Eftersom jag inte har något permanent uppehållstillstånd i Japan ännu så har jag inte rätt att teckna upp mig för t.ex mobiltelefon vilket är jäkligt opraktiskt och irriterande. Det är iofs bara toppen på ett isberg att jag inte kan ha mobil men resten är lite mera läskiga grejjer så vi håller bara tummarna för att den dan då jag blir tvungen att ta reda på mera inte kommer.


Akihabara är en hemskt känd stadsdel av Tokyo men jag har fram tills idag missat den på mina resor till den japonesiska huvudstaden. Här finns huuuuur många butiker som helst som säljer elektronik. Och väldigt många butiker för otakus, nördar, geeks etc, you name it. Därför ser man ofta flickor utklädda till "maids" på stan. Tjejen till höger här delade ut reklambroschyrer så jag snattade fräckt ett kort på henne . Jag tyckte mig ana att alla uppklädda tjejer gjorde det som en del av sitt jobb.
Huga, jag kom av misstag in på en bakgata där jag garanterat var den enda tjejen (jag reagerade inte förrän jag kände att jag var utstirrad). Det fanns en kö med tre osnygga typer till ett ställe med fördragna gardiner och en handtextad skylt utanför "Maid-massage 10 miuter". Ehhhh jag sticker. Nu. Säg inget mer tänkte jag och var glad att jag hade gaijin-längd på benen och snabbt kunde älga ifrån stället.

Å, nu sitter en eller annan kanske som på nålar, hur det gick med skype-telefonen? Vet inte om det finns någon öht. Butikspersonalen på Sofmap hade ingen koll vad jag fattade och de sa typ att det nog inte finns något intresse av att sälja något liknande i Japan heller. Dumdrygt. Jaja, jag får helt enkelt hålla mig till mitt arbetstillstånd ger mig rätt att skriva på ett kontrakt för mobiler.

En dag ute i solen~

Idag skulle jag åka in till Tokyo hade jag tänkt, skulle bara kolla en grej i Urawa men gick vilse och när jag kom rätt igen tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta att ströva i Urawa. Intog lunch i en pytteliten park med en solvarm bänk och utsikt över ett nybyggt 23-våningarshus. Tror åtminstone att det var 23, det är jättesvårt att räkna faktiskt! Tyvärr hade jag inget vidare med batteri i kameran så det blev nästan inga bilder tagna.
Men oj vilken motion jag måste ha fått, haha.

Slutade hela turen med att gå till samma enorma varuhus som förra lediga dagen. Jag hade nämligen fått syn på en klocka som jag ville gå och klämma lite till på. Den här gången kollade jag dessutom priset vilket var lite dumsmart. Den var nämligen bara hälften så dyr som jag trott och nedsatt tillfälligt. Det var ju bara att hala fram plånkan. Ugh. Men jag behövde ju ett armbandsur då mitt förra envisas med att gå ca 10 minuter långsammare än vanliga klockor (så typiskt mig, smittade från mig till klockan eller nåt?? Jag blir nästan paranoid!). Nya klockan kostade 5000 yensar (299 SEK enl. dagens kurs) och är ett väldigt stilrent herrur med enorm urtavla.

När jag handlade på matbutiken (efter att ha gått hem och vilat en sväng samt ätit rullbandssushi med för mycket wasabi) pratade jag som vanligt med "min" kassörska. Antingen går jag omedvetet till samma kassa eller så är det bara ren slump men det är alltid samma unga tjej som pratar med mig. Förra gången berättade hon att hon åkte till Tyskland med en kompis över en vecka förra året. Det är så fint att få prata med någon helt utanför jobbet om så bara de få sekunderna när man lämnar över medlemskort samt byter pengar och får kvitto. Idag var det stressigt så jag fick sno mig men det var fint ändå. Hon vinkar till och med när jag åker upp för rulltrappan mot utgången. Jag blir så glad!

Så ljuvlig♥

Det stod klart att jag inte kommer att ha jättemycket pengar i mars månad men nån liten sak ville jag gärna unna mig och då dök den upp, den perfekta med fjärilar och spetskanter och I MIN STORLEK. Jag fattade hinten och köpte den! Idag ska jag samla ihop mig och prova på en tur till Tokyo tänkte jag. Inte för att shoppa (jo en nödvändig grej måste jag kolla efter men ingen nöjesshopping) utan för att leta efter en park och titta på plommonblom om det finns nån. Kanske ta en kaffe nu när magen tillåter och gärna fota lite. Vi får se vad som händer, jag återrapporterar!

Tjipp

Alltså det är rätt okej

I alla fall nu. Tack alla som har peppat sedan i måndags!
Då lät det som jag satt fruktansvärt löst och dessutom inte dög någonting till. Tror iofs att det har varit en del kulturella förbistringar och allmän övergång från smekmånad till vanlig grå vardag, från båda sidor.
Jag blir arg och ledsen när de inte instruerar mig så att jag kan göra ett bra jobb och de hoppas och tror att jag ska börja med tankeläsning vilken dag som helst, typ, haha.
Men som det är sagt, den enes död blir den andres bröd. Läs bara, på måndagkvällen hörde en elev av sig och sa upp sin plats på skolan med omedelbar verkan, hon haed inte klarat ett test som hon behövde och tyckte det var onödigt att fortsätta. Den lärare som hade undervisat henne, en ny gubbe som pratade rysligt dålig engelska tog väldigt illa vid sig och sade upp sig, efter att ha arbetat kanske en vecka. Han var den som hade tagit över mina favoritelever och klasser, han var den som tagit över mina uppgifter eftersom jag "inte klarade av" dem. Sen var de andra två lärarna fina nog att prata skit om honom efteråt också. Jag fattar inte deras jävla system!! (ﾉ｡＞д＜)ﾉ och allvarligt jag vill nog inte fatta heller om det bara handlar om att smila för att sen snacka skit efteråt, näe fy.

Men utan gubben så hade de ingen annan att vända sig till och när jag äntligen fick lite undervisning så kunde jag ju börja göra mig nyttig. Jag vill ju lära mig att undervisa och jag gillar studenterna jättemycket, varenda en. Så nu får jag den träning som jag varit utlovad i väntan på att arbetstillståndet dimper ned, beräkingen är ca 4 veckor till.

Eftersom jag inte är anställd så blir det ju lite hipp som happ med allt möjligt är jag rädd men hyra, gas och el betalas av skolans rektor. Lön för jag inte men gott väl pengar som borde räcka till mat den kommande månaden. Min fickpeng överlämnades tillsammans med ett brev där det bland annat tackades för min entusiasm och hängivenhet. Det var ju väldigt fint att få höra. Men ni måste hålla med mig om att det står i väldigt skarp kontrast till början av veckan.

Kontentan av det hela torde vara att jag bör ta mig i akt tills det utlovade kontraktet för ett år är signerat och färdigt samt efter detta gå med i närmsta fackförening.
men ändåså, alltså det är svårt att dölja allt det svarta under ögonen, fan vad jobbigt det är att jobba. Men att få äta jordgubbar i februari är snuskigt gott iaf!'

Kram alla som hört av sig, syrran, Moody, Joanna, Mini, mamma och pappa! Er uppmuntran värmer mer än varm choklad en vinterkväll ☆

Imorgon ska jag leka ledig dag och kanske åka till stora stan i Tokyo, wihooo. De säger att det bara tar 15 minuter med tåget (^^)v

Rabbu ando piiiiiisu
vi ses!