En premiäro del Gay Clubbo en Japon

(ursäkta min fuskitalienska, det är en blinkning till några som just kommit hem därifrån★)

Jag har varit ute och klubbat en del i Japan, framför allt i Osaka (Umeda och lite Ame-mura) men igår blev det premiär för något helt nytt! Ingela tog med mig till Kabukichô, nära Shinjuku. Kabukichô är ett sant nöjesdisktrikt och lär kallas "staden som inte sover" (enligt Wikipedia) där finns restauranger, klubbar, barer, biografer, host-/hostess barer samt en hel del annan verksamhet som antagligen skulle vara illegal i Sverige. En del av området lär vara ett gaydisktrikt (har inte lyckats memorera vilket, 2 chôme kanske?? Uppdaterar när jag vet ;) ). Vi hade fått tag på flyers för en "all girls" klubb som verkade skoj. De hade Halloweentema för dagen.

Sagt och gjort, vi tog oss dit och efter att ha hostat upp 2000 yen (ca 140 spänn) för inträde och en drink (som var en del av intädesavgiften) och en noggrann koll av våra ID-kort så fick vi komma in. När ögonen vant sig vände jag mig anklagande till Ingela "vaddå bara tjejer minst hälften här inne är ju killar!" Snygga killar dessutom.

Japp, butchflatorna i Japan är skitsnygga. Tänk dig den genomsnittlige smala japanska killen med snyggt fixat hår och alltid stylish fast med perfekt hy, lite större ögon och den absolut fräschaste klädstilen du sett. Åh. Men det var inte bara klädstilen som var annorlunda, mycket av det gulliga och puttinuttiga som japanska tjejer pysslar med var som bortblåst. Man pratade i ett normalt röstläge utan tillgjorda artighetsformer och det kändes så befriande!

Helt plötsligt insåg jag hur mycket japanska tjejer gör sig till för att behaga och nu _äntligen_ fick jag se dem i ett naturligt läge som jag så länge undrat över om det fanns eller inte.

På många vis kändes tjejerna på klubben mycket mer lika västerländska tjejer med tanke på att det verkade som om stilrena, enkla plagg i sobra färger föredas framför pasteller, rosetter och volanger. Det var många som hade linnen och/eller bara axlar (som ofta anses vara lite väl avslöjande här i Japan men alla som är ute och dansar vet hur jefla skönt det är att ha bara axlar för att inte bli helt kokt på en trång klubb), välsittande jeans och sparsamt med smycken på ett snyggt sätt.

Jag var oerhört imponerad av de tjejer som på alla sätt så ut och betedde sig som killar. Det fanns alla sorter, de med blonderad hockeyfrilla som pratade snarlikt med mina värstingelever på högstadiet ända till de som såg ut som proffs-hosts i klanderfria vita skjortor och frisyrer. Takarazuka släng er i väggen! Det är så fascinerande att det så pass enkelt går att överskrida könsgränerna utseendemässigt, lägg därtill att man använder sig av ett röstläge och en talstil som anses vara reserverad för män och du har överträffat killarna på deras eget område! Jag kan inte låta bli att fundera över om det är så att man har ett tjejspråk och ett killspråk och låter tjejer prata i halv falsett plus klä upp sig i tjejig stil till tänderna just för att det egentligen inte finns så stora naturliga skillnader mellan tjejer och killar här (för inte tala om kulturen att kvinnor inte bara rakar sig under armarna och på benen utan även på armar, kinder etc för att få en alldeles hårfri och slät porslinshy, är allt detta också för att förstärka skillnaderna mellan könen?!).

Musiken var också väldigt bra (speciellt första DJ:en, hela kvällen uteslutande kvinnliga DJ's såklart) en annan grej som jag tyckte var super var ljudnivån, det gick faktiskt att prata med folk utan att skrika i öronen på varandra och gissa hälften vad den andre sa. Detta är något man allt som oftast saknar på andra klubbar. Stämningen var också finfin. Var det bristen på testosteron månntro? Ingen kom och kladdade på en när de skulle förbi, ingen stuffade in i en "av misstag" och det fanns inga sånadär obehagliga efterhängsna, äckliga typer som man inte visste hur man skulle göra sig av med. Det var ingen köttmarknad.

Jag hoppas att det finns någon antropolog som kan skriva något smart om det här, jag hade en underbart intressant kväll som verkligen satte spinn på min idé om japanernas bild av sig själva och manligt/kvinnligt. En slags eyeopener. Nästa gång jag ser en riktigt stylish ung man dock kommer jag nog inte att ta för givet att han är en kille ... Mycket intressant!



PS Min dockinspirerade outfit var nog inte det bästa jag kunde haft på mig som ni kanske har räknat ut vi det här laget. Jag kunde nog lika gärna ha tatuerat "strejtaste tjejen på den här klubben" i pannan. Ajah det kvittar, jag är ju faktiskt lyckligt upptagen (*^^*)

PPS Det verkar som det var fler svenskor än jag och Ingela som var ute och slarvade i Kabukichô From Tokyo With Love-Maria skriver om sitt besök på bögklubb i lördags här.

Lördag☆

Så seg efter min arbetsvecka. Har börjat försöka styra upp mat och sov lite sedan jag insett att jag slarvar hemskt mycket när ingen ser. Lite som Satine surt brukade säga till mig när vi bodde i I-house i Kyoto "lämnar man dig ensam i ditt rum så kan man ge sig på att du somnar". Haha det är nog lite sant.

Idag är jag också seg som fan men i kväll ska det bli fina grejjer och nu ska jag ta mig samman och åka till Ingela i Tokyo och slå runt en sväng.

Till min kära Jo kommer här ett foto till (idag klädde jag mig med temat docka uppmuntrad av din gulliga kommentar! Puss)

(Be)löningsdag★

Idag har jag cashat min första japanska lön sedan jag kom tillbaka till Japan i slutet av Augusti. Fram till nu har jag levat på mindre än 8000 SEK. Inkl räkningar som ackumulerats under sommarmånaderna jag var borta (inte så mycket gas, el etc använt dårå iofs). Har dessutom köpt kyl och ugn med de pengarna. Hyran har däremot inte räknats in. Det har varit ett väldigt sparande och räknande men nu är det värta över (har lite sedan tidigare som skall tillbaka till mamma och pappa plus att Shinji har ställt upp men det finns det utrymme för, jag är ju van vid att leva sparsamt nu!). Men idag sparade jag inte utan gick och köpte på mig allt det där jag använt slut på. Kändes underbart! Vem hade kunnat ana att man kunde bli så lycklig över att köpa diskmedel och toapapper, haha.

Bildtext:
Maniskt smajl (det är mest blicken jag vet, försök se normal ut och ta kort i PhotoBooth själv då :P ) men titta vilka fina lockar det är i mitt huvud! Den fuktiga luften här har inte alla dagar varit snäll mot min svenskklippta snedställda bob... Så istället för att platta till och blåsa så skruvade jag till lite och blåste. Same amount of work - ny frisyr makes me happy.

Resa till Kyoto-Hiroshima-Osaka♥

Min tripp till Kansai blev som förutspått hejdundrande lyckad och jag kom hem utmattad med ack så glad att jag äntligen kommit iväg att hälsa på alla mina kära vänner som är kvar på Rits.

Hoppade på nattbussen från Tokyo några timmar efter att jobbet slutat på onsdagseftermiddagen. Eftersom jag är en utlänning och därmed potentiellt stinky, jättefläskig och allmänt läskig och störande för en liten japan får jag oftast sitta själv eller om det finns någon annan utlänning så hamnar vi bredvid varandra (en gång hamnade jag bredvid en tjej som läste en bok på kinesiska och verkade ha en väldig klåda i underlivet -.-"). Den här "diskrimineringens" bästa sida är att om det finns en jävla tom plats på bussen så är det bredvid mig (^----^)v så jag kan ligga och snarka när alla andra får sitta vilket är tusan så mycket mer obekvämt.
På vägen till Kansai hade jag ingen granne och kunde därför komma fram hyfsat fräsch, trots snuskigheten i sig med att åka buss i 8 timmar.

Svängde förbi Shinjis hem och duschade, lämnade väskor, svidade om och fick med mig S. mot vårt gamla gemensamma kampus. Torsdagar är de enda dagarna han har lektioner, alla andra dagar jobbar han på sina extrajobb som serveringspersonal på ett café (lunch-tidig eftermiddag) och sedan samma fast på ett yakitori-ställe (eftermiddag-ca midnatt).

Hade gott om tid att prata med gamla kompisar och turen att träffa alla som jag ville träffa. David min kohai sedan Lund är utbytis i år. Fick flera långa pratstunder med honom och det var himla trevligt med tanke på att det är 100 år sedan vi sågs sist, då han var ett av mina SI-barn i Lund. På kvällen blev det middag på izakaya med några nya och några bekanta. Eftersom jag har varit konstant pank hela tiden sen jag kom tillbaka till Japan kändes det superlyxigt. På fredagen jobbade Shinji hela dagen och kvällen så jag upprepade samma som dagen innan och hann träffa en av mina forna klasskamrater och tillika I-house 1 granne som jobbade första dagen på Ritsumeikans internationella center!! Jag var så glad att jag fick träffa henne igen, hon var en av ur-gruppen som alltid gick på karaoke tillsammans, förutom att vi både bodde oc h pluggade ihop dårå. Urgullig tjej, jättekort och lite barnsligt rund med en tjock lugg som alltid får mig att tänka på en liten glad ponny (i den bästa av bemärkelser).

På kvällen träffade jag min japanska storasyster och gick på izakaya IGEN weehoo! Den här gången gick vi till ett ställe där varje rätt kostade 399 yen (tror jag, motsvarar ca 30 spänn med dagens allt dyrare yen) och grillades på ett stekbord mitt framför ögonen på oss. Vi smörjde kråset med grillad hokki (fisk), shiitake (svamp)-och-paprika-spett, grillade onigiris, daikonsallad (ostekt iofs), grillade pilgrimsmusslor m.m. Urgott var det! Men även om i verkligen smörjde kråsen så hann vi prata massor och sitta och hänga över varsin mugg kaffe precis som förr innan det blev dags för min vän att hinna med tåget hem. Jag väntade bara ett litet tag på S. tills hans jobb slutade och sen tog vi typ det sista tåget fråg Osaka till hans hemort som i princip är en invuxen förort om du frågar mig (Amagasaki heter staden, vad jag förstått inget pang-ställe sådär. De flesta av S.s skolkamrater från förr har knappt läst färdigt gymnasiet och jobbar, skaffar familj och beter sig allmänt Mariestadigt kan man tycka :P).

Vi satt uppe en stund på kvällen för att planera följande 3 dagar då Shinji hade tagit ledigt för att vi skulle hinna ses lite också. Så här lyckat blev det:

Vi fick tag på "res inom Kansai så mycket du vill för ca 220 spänn inom ett dygn" respass för tåg så vi bestämde att vi skulle göra en resa som mest gick ut på att åka tåg och hoppa av lite där vi hade lust. Vi hade en vag plan att ta oss till Hiroshima (5 timmar raka spåret med vanligt tåg) från Osaka. Sagt och gjort! Vi packade med lite böcker, musik, block och inhandlade flaskor med té, några onigirisar samt väldigt mycket billigt snax och klev på tåget. Till lunch stannade vi i Okayama (staden) och sträckte på benen en sväng innan vi fortsatte mot nästa stopp Kurashiki som visade sig vara en jättegullig gammaldags stad med små gränder fulla av småbutiker, en flod full av karpar ringlande längs gatan och förvisso en del turister men inte så ohemult som man skulle tro en lördag. Skulle gärna åka dit med lite mer tid att utforska men kan ändå varmt rekommendera Kurashiki till den som gillar städer som Kyoto och Kawagoe etc.

När det började bli för skumt för att se hoppade vi på tåget igen, fast beslutna om att vi skulle ta oss till Hiroshima. Det gick (jag sov till och från ganska länge på resan) fast det var ganska sent när vi kom fram. Vad värre var var att alla hotell vi kollade var fullbokade redan. Vi gav upp om hotell ett tag och käkade middag istället. Shinji challengade mig att komponera vad vi skulle beställa på izakayan (gissa om jag var varm i kläderna vid det här laget hehe), det blev inga konstiga köttbitar utan sashimi, lotusrotschips, helstekt fisk, japank sallad med yuzu-dressing m.m lättätet och gott.
När klockan passerat midnatt fortsatte vi att leta lite efter boende och hittade ett love hotel som var svinbilligt (7000 yen jfrt med de dryga 10 000 yen som vanliga business hotels kostar, minst). Speglar i sänggaveln och på väggen nära fotänden ›check‹, enorm säng ›check‹, portier som man inte ser ansiktet på ›check‹(när vi blev visade till vårt rum blinkade en lampa med en pil och vårt rumsnummer), halvporrig tavla med random vit tjej ›check‹, enorma sänggavlar klädda i röd plysch ›check‹. Som hittat (›‹). Faktiskt, vet inte vad vi hade behövt betala för ett rum och en säng i den storleken om det hade varit ett vanligt hotell.

Följande dag gjorde vi Hiroshima med betoning på A-dome, fredsparken och museét. Det var en strålande fin dag ute men jag måste säga att fredsmuseét kanske inte är det ypperligaste dejtmaterialet. Det var lika tungt att se, höra och läsa den här gången som för 1,5 år sedan då jag var där med mina kära föräldrar och Alice. För att smälta intryck lite och ta det lugnt en stund satte vi oss ute och ritade av domen (resterna av en byggnad som låg riktigt nära bombens explosionspunkt och en av de få byggnader i hela stan som inte jämnades med marken. Den har sparats som ett minnesmärke och en påminnelse). Det var riktigt roligt och Shinji är en riktig hejare på att rita! Det måste ha synts att vi hade trevligt för det kom förbi en som kanske var fotograf (iaf var det en snubbe som hade en värstingkamera) och frågade om han fick ta kort på oss det tyckte vi var okej och sen hade vi honom klättrande runt i olika vinklar skitlänge. Undrar vad korten skall användas till...(Bilden t.v. föreställer A-dome med omgivning, precis samma som jag ritade av).

Sen tog andra kort på oss oxo men de trodde säkert att vi var kändisar för att "alla andra" tog kort, hahaha.


Efter att vi blivit färdiga med Hiroshima köpte vi en rundtursbiljett till och anträdde hemfärden. Vi hade spenderat ganska stor del av vår dag i Hiroshima så det fanns inte tid för några längre avbrått i tågresandet men vi hann med en timmes middag i Okayama (samma som på resan ned) innan vi avslutade resan vid 11-tiden på kvällen då vi trötta med glada kom hem till Shinjis hus igen.

Min sista dag i Kansai tog vi det mest lugnt. Det var soligt och väldigt behagligt att vara ute (sådär 24-25 grader mitt på dagen) så vi köpte onigiris och té och satte oss i en park i Osaka. Jag fick köpa solkräm för att inte bli alldeles fryad i solen. Vi tittade på rosorna som blommade och hundar i konstiga kläder samt barn som sprang och lekte i fontänerna (!). Vi ritade lite till och passade på att plaska fötterna i en fontän vi oxå. Det var fint.
(Jag dubbelpostar det här fotot, jag vet, men jag tycker att jag får vara glad i min karl och skämms inte :P )

Vi hann fika och äta på en jättetrevlig fiskrestaurang och ta en drink i en jätteclassy bar som låg i botten på ett lägenhetshus och var helt oidentifierbar från utsidan innan det blev dags för mig att kliva på nattbussen mot Tokyo. Den här gången hamnade jag bredvid en liten ickejapansk asiatisk tjej som hade stora problem att säga hej till sin kille. Jag förstod henne. Fyfan vad man inte kan vänja sig vid att vara isär, det suger helt ärligt talat.

Kom fram vid 6.30-tiden men hade ingen brådska hem då även tisdagen var ledig för mig. Satt mest hemma och förberedde följande dags lektioner som jag skulle hålla för småskolekidsen.

Tänk vilken fin resa jag hade... Tur att Shinji hade lite pengar så att vi kunde komma iväg lite. Och vad glad jag var att träffa mina vänner. Fick mig att inse hur få vänner jag har här uppe än så länge (även om både lundensare och utbytisar från Rits har börjat dyka upp här nu!!). På det sättet, och på många andra saknar jag Kansai. Men mer om det en annan gång för nu vill jag posta det här inlägget (^o~)-☆

Kan-sai! (Tänk kampai fast "Kansai" istället, det är så jag känner mig (^0^*)ノ

Nu är det bara några ynka timmar kvar tills jag hoppar på nattbussen och förhoppningsvis sover mig hela vägen till Osaka!

Skolan har terminsskifte på gång och som vanligt så får jag ledigt istället för att behöva sitta på skolan och kosta pengar, haha.

Shinji har tagit lite ledigt och jag ska hinna med mina goa kompisar från Ritsumeikan och min japanska storasyster innan vi hittar på något över helgen. Det ryktas om utflykt, vad vi än gör så blir det nog kul (^^) En av fördelarna med distansförhållanden är att man är så lättroad när man väl ses, det finns ju ingen gemensam vardag.

Ville bara skriva en rad i all hast, är tillbaka på måndag morgon.
Hej så länge!

Sexualitet i Japan del 2

Hmm nu när jag har börjat att peta i det här så är det väl lika bra att fortsätta...

Jag har under det senaste halvåret läst endel modemagasin (tjejtidningar etc vad man nu vill kalla dem för, jag känner mig alltid så ambivalent, finns det inget ord som varken känns högtravande eller på något irriterande vis nedvärderande?). Iaf genom den här läsningen har jag stött på info som jag blev väldigt förvånad över.

Det stämmer även överens med diskussioner jag haft med andra utlänningar, japaner och Shinji, kulturella stämningar och undertoner etc.

Jag skrev i mitt förra inlägg att det inte fanns några speciella regler och att folk får göra som de vill. Jag kanske får revidera min åsikt.

Nu går vi in i könsdebatten igen.

Jag hårddrar lite;
I Japan verkar kvinnor så gott som inte ha någon sexualitet. Kvinnor vill inte ha sex, de ställer upp för att de är schyssta. En svensk killkompis sade en gång till mig (det var drypande av hälften bitterhet och resten ironi men jag kommer aldrig riktigt att kunna få bort bilden för i den förefaller ett korn av sanning ha fastnat) japanska killar vill ha flickor som är som barn, de skall ha vita trosor med Hello Kitty-gulliga mönster och helst ska de säga och bete sig som att de inte vill ha sex. Gärna så långt att de säger "nej" och "låt bli" även under själva akten. Som sagt det kom upp i ett långt samtal med mycket bashing av japanska män. Det var länge sedan jag var så bitter, hähä.

(Japanska) män å andra sidan, kan inte hjälpas att de vill ha sex hela tiden (myten om mannen, monstret, tjuren, någon?). Det kan inte hjälpas att de vill kolla på porrfilm (en enkät i en av de japanska tidningarna skrev att 98% av alla killar som svarat på enkäten kollar @.@; vet inte siffrorna i Sverige men det låter otroligt att så många svenska killar skulle säga samma sak, vad de i verkligheten gör kan man kanske inte veta urrrr vilja inte veta). De måste ha det, det är deras behov och kan inte tyglas, skall inte hållas inne på minsta lilla.

Som tjej och flickvän får man helt enkelt ställa upp. Ärligt talat många japanska killar verkar inte ens veta om att tjejer kan vilja och inte vilja ligga. Eller röra sig under akten.

Hela den här idén om kvinnans passiva mottagande och behagande (aldrig nej-sägande) påstådda karaktär får en ny dimension.

Vidare till hostess klubbar/cabaret klubbar och andra arrangemang där kvinnor säljer sin tid och sällskap (vissa ställen har strikt hands-off policy men andra tillåter tydligen viss beröring, t.ex hålla handen etc). Har man ingen vetskap (bryr sig inte om?) att kvinnor kan känna motvilja i sådana situationer så blir det ju mindre motbjudande, inte sant?
Shinji nämnde någon gång för mig att även när han är ute med killpolare så kommer det ibland på förslag att man ska gå till en hostess bar. Unga, snygga killar 20-någonting som vill betala för sällskap. För mig helt världsfrånvänt....
Jag är så glad att Shinji är helt inne på samma tankegångar som jag. Det här är verkligen en strid jag inte skulle vilja behöva ta.

Ytterligare ett tillägg ang. sexlösa äktenskap. Det talas ofta om "vita äktenskap" och många undersökningar visar att det finns extremt många sådana här just i Japan. Men jag undrar om de frågade hur det var med sex utanför äktenskapet? Det förefaller finnas mycket utrymme och kanske t.o.m en viss kulturell acceptans för otrohet.

Jag kan förstå uppkomsten av vita äktenskap. Man gifter sig och det skall vara grundvalen för resten av ens liv med lån, barn och hus (skiljsmässa är så gott som obefintligt, speciellt kvinnor får ett helvete att försörja sig). Det finns så mycket praktiskt tänkande bakom. När man sedan lever det här livet, mannen jobbar jämt och när han äntligen får komma hem så kan man ju förstå om det som först efterfrågas är mat och lugn och ro. På samma sätt får man väl tänka att det för hustrun är skittrist att bara serva hela tiden. Det kan säkert vara utvecklande att vara hemmafru men just den här biten har jag så svårt att förstå hur folk står ut med...

Så p.g.a stress och tristess kanske man inte har tid/lust att idka äktenskapligt sex men det finns ju så mycket tid som inte spenderas tillsammans med partnern och som man tillbringar på olika platser kan man ju i princip göra som man vill. Om tillfälle uppstår.

Det känns lite sorgligt.

Vad tycker ni?

Sexualitet i Japan del 1

Postar ett inlägg till som legat till sig undangömt i cyberrymden.

Det här är ytterligare ett ämne som jag har gått och ruvat på mycket länge
Om sex i Japan. Det finns så mycket och samtidigt ingenting att säga.

Förlåt min prydhet om den stör.
Samtidigt är det just min prydhet som driver mig(?).

I början hade jag inga personliga erfarenheter alls, bara vad jag hört av andra samt fått i mig genom media. Nu när man kanske kan säga att jag har mer praktiskt erfarenhet (ööh det här låter inte så fint alls va? -.-") vill jag ju inte vara för utlämnande i stället.
Dock vill jag säga att jag verkligen inte har sett allt eller har intresse av att se allt som finns.

Man pratar allmänt inte särskilt mycket om sex. Det är som bajs, alla gör det men det är inget man talar om (åtminstone inte urskiljningslöst). Däremot kan man som västerlänning få höra att man är "eroi" (utmanande på ett sexuellt sätt). Ofta handlar det om att man visar axlar/urringning/armar etc (japanskorna kan visa benen upp till precis innan skinkorna börjar men på den övre halvan av kroppen måste det mesta skylas tydligen. Helt tvärt emot hemma). Att säga att någon är eroi verkar vara helt okej dock (om det inte är S. som säger det för då betyder det att jag måste ta på mig en kofta/skyla mig på något sätt etc innan vi går ut haha.)

Det finns så mycket underligt om man söker på internet. Jag blir frågad om så mycket konstiga saker av vänner och bekanta, det är som om vi västerlänningar älskar idén om att japanerna har ett vansinnigt och bizarrt sexliv. Ett exempel på exoticism av japanerna, eller är det en betraktelse? En bloggare som jag verligen respekterar men den här gången blir jag mest stört på hennes sätt att skriva. Vad tycker ni? Här kommer historien som hon har grundat sig på.
(De japaner som har varit vänliga nog att delge mig sina tankar om oss västerlänningar är f.ö precis likadan "eroi" säger de. Att speciellt västerländska kvinnor ligger med folk som de vill, etc etc. Just denna bild är en av anledningarna till att jag blev förbannat trött på att klubba ett tag måste jag erkänna.)

Jag anser att det är två helt olika förhållningssätt till sex och sin sexualitet som ligger till grund för detta. Vi i väst lever i en kristen tradition, våra levnadsregler och grundläggande koncept kommer i mångt och mycket från bibeln, antingen vi erkänner den eller inte. Jag är själv inte troende men inser att jag är uppvuxen i en kristen tradition och ett kristet land antingen jag vill det eller inte. Så vad betyder då detta i dagens samhälle och hur har det med sex att göra?

Jo, eftersom vi just nu håller på och frigör oss från det gamla (m.a.o kristna) samhället betyder det att vi i tankarna har det gamla och gör uppror mot det. Man kan då alltså inte säga att de gamla värderingarna är glömda eftersom de finns i folks tankar dock för att göras revolt mot, men de är ju inte borta eller hur?. Det är så mycket som skall bevisas, hur frigjorda vi är. Vi kan göra vad vi vill, prata om det med vem som helst och här är det fa-an ingen som skäms för vi är minsann inte några kristna tråkmånsar längre. Ja, ni fattar vad jag menar.

I Japan förefaller det aldrig ha funnits några regler som begränsat folks sexualitet på det sättet. De regler som har funnits har åtminstone inte gällt rika (män) (as if anything ever did). På Oda Nobunagas tid var det enligt flera källor helt okej att ha en liten pojkvän om man var en ... karl.
Även under Genroku-eran (ni får ursäkta den här kackiga länken, det var den bästa jag kunde googla fram just nu, är det någon som har någon bättre uppdaterar jag mer än gärna med den) skall det ha förekommit mycket som idag antagligen skulle ha ansett som väldigt promiskuöst (det som finns kvar än idag av detta är litteratur men också bilder s.k. shunga tänk om vi hade haft såna här på 1800-talet, inte så troligt va haha).

Nå, som en kontrast till all denna frivolitet kan man då lägga data om japans ökande sexlösa par (och är det någon som sedan undrar varför de har en sjunkande befolkning är man väl bara korkad, haha)

En mytdödare till läste jag av en slump här. Så små är de väl inte, i förhållande till resten av sin kroppshydda!

Jag sammanfattar vad jag egentligen ville säga med det här inlägget:
* Japanerna är (antagligen) inte sexuellare varelser än de flesta andra.
* Orsaken till att vi tror det beror på olika kulturella bakgrunder och olika uttryckssätt.
* Trots all möjlighet till promiskuitet hör man sällan om det (det är mest från andra gaijins som kansiga historier kommer in).
* Eftersom jag i grund och botten är pryd så finns det nog väldigt mycket som jag aldrig kommer att få/vilja veta om sex i Japan. Ärligt talat.

Dieter...och grupptänkande (igen)

För ett tag sedan lanserades en banan-frukost-diet. Ät alla mål som vanligt utom frukosten som ersätts av en banan och ett glas vatten.

För en sansad person låter detta rätt fånigt skulle jag gissa och för en frukostfantast som mig är det rakt ut löjligt.

Men si, hörde senast igår i lärarrummet på en låg-, mellanstadieskola hur bekväma frukostrrutinerna blivit sedan man börjat med banandieten. "Ingen disk bara att slänga skalet när man är färdig, jag är så glad att hela familjen har börjat med det här". En efter en började de andra lärarna humma och hålla med. Alla verkade hålla på me den här banandieten. What what whaaaat?! Senare samma dag fick vi det här meddelandet i fruktdisken:

Bästa Kund,
På grund av aktuella tevesändnigar har det över hela landet blivit svårt att få tag i bananer, tillgången är osäker. Vi förstår att detta orsakar Er omak men ber om Ert förstående.

(ganska fritt översatt, feel free att rätta mig om du ligger inne med en bra formulering)

Självklart är det en tom bananlåda vi ser. Det är tydligen inte ovanligt att "alla" börjar med mirakeldieter när de presenterats på TV (@_@;).

Nu blir iaf alla banandietare helt utan frukost, stackars satar! (En stilla tanke; undrar om någon ville få upp priset på bananer och hittade på den här dieten eller? Vill minnas att det kom fram något fingerat forskningsresultat just kring något speciellt födoämne och viktminskning under min tid i Kyoto. Var det månne natto? Blev värsta grejjen på nyheterna.)

Idag är det kanelbullens dag hemma i Sverige. Inte missa :9

Här kommer något mer roligt, äntligen en lista med saker som är bra att stoppa i sig trots att de har haft dåligt rykte förr!

Invasion o(›‹;)o

Hemma i mitt föräldrahem kännetecknades min barndoms höstar av att katten stannade hos mig i sängen bara en stund för att sedan hålla vakt på möss som prasslade och gnagde under bänken med mammas symaskin. Ibland hörde man en duns av fyrfotslandande katt på liten muskropp följt av det karaktäristiska knastrandet av kattkäke kontra mus.

Det här med höst och invasion är -tyvärr- ett fenomen som inte bara gäller Sverige... Med kalla nätter börjar otygen söka sig till värme och mat och det finns det är ju sånt som vi människor också gärna samlas kring. Ja ni börjar förstå var det här leder... Sent om kvällarna när jag halvsover framför spegeln och försöker borsta tänderna så pilar de förbi. Trötta, slöa, äckliga kackisar.

Jag får en sån enorm adrenalinrush av kryp så ögonen står rakt ur sina hålor och nackhåren på ända och långt innan hjärnan har hunnit registrera vad som är på gång har jag bara en sak i tankarna KILL KILL KILL. Hitintills har jag dödad 100% av de kackerlackor jag sett här inne (2st iofs men ändå f^^;) tyvärr säger Shinji att om de är så slöa man kan döda dem så har de antagligen redan lagt sina ägg och är redo att dö ändå. Satans jefla skit... Tur att jag ska flytta i vår (;_;) Andra säger att man inte ska döda kackerlackor för då dras andra kackisar dit.

Hörde av en kollega att i gamla japanska hem fanns inga kackerlackor. Det är dagens moderna varma hus och överflöd av mat som lockar in de eländiga krypen i våra boningar. Fast å andra sidan vad vore ett utkylt, matbefriat boende att kalla hem?

Drar mig till minnes en annan anekdot som en av mina japansklärarinnor från Ritsumeikan (eller möjligtvis Gifu-tiden??Eftersom jag minns att jag förstod hela historien borde det ha varit ganska nyligen) berättade. Hon var uppvuxen i ett gammaldags japanskt hem, av den stil som inte finns lägre sade hon. Huset var byggt så att golvet låg en bra bit över marken, det var öppet överallt. Vi frågade om det inte kom in väldigt mycket insekter och ohyra då men de hölls efter av en husorm som de hade. Den bodde i takbjälkarna och ibland om nätterna sade hon att man kunde höra hasandet av husormens fjäll när den vaktade huset. Jag minns historien med skräckblandad fascination. Det är inte helt oävet men... ändå så läskigt med en orm hemma.

En ytterligare historia om ormar; alldeles nära mitt hem har en person blivit biten av Japans giftigaste (?) orm, mamushi. Enligt Shinji är det en liten rackare som ser helt vanlig ut (jag trodde först att det rörde sig om en insekt maMUSHI d'oh) men folk som blir bitna måste direkt till sjukhus och kan bli tvungna att stanna flera veckor. Suck. Oh, jag har inte talat om för honom att någon blivit biten, han kommer att freaka ut ^^; som ni förstår så har jag redan fått en allvarlig föreläsning om kryp och annat man borde akta sig för. Han är så orolig ibland. Men kanske är det befogat, det är fortfarande så mycket jag inte VET här. Jag kanske borde sitta med på lektionerna i skolan oftare.

Imorgon ska jag städa.