Så har det ju gått ett år sedan vårt three/eleven här då. Mer än
ett år. Ville skriva något intelligent som ger en samlad bild av
Japan och alla oss som lever här ett år efter skalvet, tsunamin och
sedan härdmältan (-orna?) som kom som pågföljd. Om jag går
tillbaka i feeden på min egen blogg ser jag att det mest är bittra
länkningar till artiklar om hur illa kärnkraftverket sköts och har
skötts och i allmänhet vilka as de där strulputtarna på TEPCO är.
Mja, inget nytt under solan alltså. I och med att jag inte har en
fungerande TV längre så missar jag väl mycket av rapporteringen på
ett sätt. Men de stora strömningarna/det som det pratas om på
Twitter/skrivs i tidningarnas nätupplagor etc tillgodogör jag mig.
Mer än någonsim känner jag att det inte finns någon samlad bild
utan snarare tusentals små fragment överallt. Sönderslagna av en
svart trettio-nåntingmeter hög vägg av vatten som åt sönder en bit
av kustlinjen och för evigt bet sig fast i våra minnen. Redan när
jordbävningen skakade runt mig där jag var på min skola i sävliga
(och säkra!) Saitama så fick jag hjärtsnörp inte så mycket för
att kag var rädd för min egen del utan för att jag visste att vi på
inga vägar var i epicentrat. "Månne epicentrat vara i långt borta
från land så att havet får ta den värsta smällen, hoppas bara att
det inte är Kobe igen, undrar om de höga husen i Tokyo rasar av det
här" var väl de tankar jag minns allra tydligast passerade mitt huvud
nu när jag tänker tillbaka. Min fasa när jag såg bilderna på havet
som spolade igenom hela städer och sög i sig allt på sin väg
tillbaka när jag någon halvtimma senare kunde titta på TVns nyheter
i lärarrummet. Första reaktionen var att det såg ut som när man
drar ut proppen ur ett badkar. "Herregud" tänkte jag "hur kunde jag
glömma att tsunami är ett låneord från japanska? Hur kunde jag
glömma att tsunami är lika verkliga här som dem man hörde om på
nyheterna den där December på tidigt 2000-tal. Hur kunde jag glömma
Thailand?".

Sedan dess har man ju förstås hört mer historier, varit med och
sparat el, försökt fatta, försökt greppa det stora, stora som
hände.

En bekant till mig har hela sin familj i Ishinomaki. Men hon hade tur,
vattnet tog sig bara in en dm över tröskeln i deras boningshus så
övervåningen är beboelig. Alla familjemedlemmar klarade sig.
Största skadan tog nyinköpta bilen (2ve gammal) Mecedez-Benz som blev
totalkvaddad. Men jämfört med livet för många andra så är dt ju
ingenting alls.

En kvinna som jag ofta träffar på mitt gym och som alltid hälsar
glatt på mig fick jag höra av någon annan att båda hennes
föräldrar blev bortsvepta av tsunamin. Hon säger att de var gamla
och att man ändå inte hade vetat hur länge till de kunnat leva vilke
jag antar år hennes sätt att komma till ro med det dom hänt. Men hon
säger också att det känns sorgligt att inte ha kunnat hjälpa dem
eller ens finnas där när det hände. Jag förstår henne verkligen,
den maktlösheten måste vara total. Som dotter ex patria vet jag
kanske bättre än många andra hur det känns när man önska man
kunde finnas där direkt, när det behövs.

Ja uj, nu får jag ta och avsluta tror jag innan jag blir så tårögd
att man inte kan låtsas att det är pollenallergi längre... Hela min
tågvagn tittar taktfullt åt ett annat håll när jag torkar tårarna.
Antar att jag hade me känslor begravda i det här an jag visste. Får
återkomma och peta mer.

Tills dess, kram!

Mamma och Pappa, nu ses vi snart! (om ni hinner läsa innan avfärd
förstås!) Längtarrrrrr!!!

Tvåspråkiga smartare än enkelspråkiga?!

Och jag är TREspråkig! Må pöbeln buga sig för mina fötter och ...
och ... eh vaddenuheter hmmm worship min fantastiska hrrm 頭の良さ?

The New York Times hade en artikel om just detta att tvåspråkiga
verkar ha snabbare kopplingar i skallen än de som bara pratar ett.
Länk här =>

http://t.co/e7onL8uS

Jag tyckte att det kändes betryggande att få höra för gudarna ska
veta att jag ibland undrat om det kommer något vett ur språksörpan
bakom pannbenet på mig. Att kläcka fulig swinglish/ingrish eller
prata engelska på svenska (hej drunknade foton på facebook <- roligt
men d var inte jag som sa't : >) är pinsamt men den riktiga smärtan
kommer när man börjar försöka säga nåt som stendör för att man
vill använda grammatik som inte finns i det språket. Fantomsmärtor.

Men nu har jag fått lära mig att allt detta är av godo och i och med
att man fått lära sig att byta mellan språk som Tarzan svingar sig i
lianer så smittar tydligen kunskapen av sig på andra områden också
och man blir en mer flexibel person. Fejnt!

Så nu traskar jag vidare i språkdjungeln och struntar i att oroa mig
för att det mongrelspråk jag helst pratar (det med det bästa av alla
språk jag kan + några Johanna original) bara förstås av
försvinnande få personer.

Man är ju i alla fall som Tarzan.

AaaiIiiaaa AaaaiaaAAAa

/Johanna

Ett tweet om en artikel som berättar om hur Det ser ut runt kärnkraftverken in Fukushima. Reportern är allt annat än imponerad.

Tokyo Reporter (@tokyoreporter) 12/03/16 18:07 Nuke crisis far from under control as TEPCO's 'inadequate predictions' continue http://t.co/zm9LsLsL

/Johanna 

Dagens, kanske veckans eller t.o.m årets dummaste

Kopierat från The Mainichi Daily News idag

"A constitutional question from Osaka

Lawrence Repeta

On February 6, Osaka Mayor Toru Hashimoto issued an order to all Osaka City employees compelling them to disclose personal information concerning labor-union activity, their support for political candidates, and other sensitive matters. If this order is allowed to stand it would be a terrible step backward in Japan's development as a democratic society.

Of course, the notion that members of a democratic society may not be compelled to disclose this kind of information will strike most readers as a simple matter of common sense. But more than just a matter of common sense, this is a fundamental right. History shows that people have had to fight hard to protect this right from governmental interference.

Readers who are familiar with American history may be aware of several episodes which involved similar attacks on personal privacy and freedom of association.

Perhaps the best-known example occurred in the early years of the Cold War when U.S. congressional committees led by Senator Joseph McCarthy and others ordered actors, writers, academics and other prominent persons to disclose their political histories. These heavily publicized investigations would later be called "witch hunts" because they were driven by a hysterical fear of communism that gripped the United States in that era.

In Mayor Hashimoto's order requiring employees to disclose their political activities, he declares that "this questionnaire is not a voluntary matter. It requires factually correct responses from all employees by order of the Mayor. In cases where responses are not true, penalties may be applied." "

Men herregud! Spring baklänges med bindel förihelvete Japan!!!

Länk till hela artikeln här-> http://mdn.mainichi.jp/perspectives/news/20120303p2a00m0na021000c.html?inb=rs&utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed:+mdn/all+(Mainichi+Daily+News+-+All+Stories

  

/Johanna 

Min morfar

...brukade kalla sig själv för gammelhusse. Och oss flickebarn i
familjen för slarverufsor. För det är sånt som han vet.

När jag var liten var min morfar jättelång och när man träffades
bredde han ut sina långa armar och ropade med sin hoande gammelröst
"Hej på dig du min slarverufsa nu ska jag ta och skägga dig!" och
innan man visste ordet av var man upphissad i en jättekram och fick
hela ansiktet fullt av skägg lika grått och vasst som en rotborste.
Då kunde man nästan bara pipa "Heeeej Morfar!".

Med åren växte jag mig längre och man kan väl säga att Morfar
krympte ikapp mig så att vi tillslut möttes på halva vägen.

Min morfar hade alltid halvlångt hår och sitt gråvita rotborstskägg
och mitt i gammfarbrorsanasiktet ögon som var blåare än himlen. Jag
minns hans lite knarrande skratt. Han skrattde ofta. Morfar luktade
för det mesta linolja och terpentin kryddat med sågspån från olika
trädslag. Han var träsnidare och hade alltid något intressant på
gång i verkstan. Han kunde prata lyriskt om olika trädslag och dess
olika kvaliteter. Med sin kroppslängd och att hela sitt vuxna liv
arbetat med kroppen/händerna hade Morfar jättestora händer. Även en
vanlig mugg kunde se ut som en förskrämd sparv mellan hans fingrar.
När han lade händerna på bordet eller i knät såg de ut som
bananklasar. Det var så fint att se när han klappade någon av alla
katterna de hade hemma. Den största, suraste hankatten såg plötsligt
mycket mindre ut i knät på Morfar.

Min morfar har varit vegetarian sedan innan det blev populärt första
gången. Han trodde stenhårt på sitt livsval och pratade varmt om
både vegetarianismen som veganismens hälsosamma effekt.

Han hade det mest fascinerande ordförråd och kunde därtill en massa
historier, sånger, dikter samt hade ett enormt minne. Hans
berättarglädje och ordfabulering är en av de allra tydligaste
inspirationskällorna jag har haft till att utforska språket själv.

Han var den bästa morfar jag kunde tänka mig och jag kommer kanske
alltid att sakna hans röst i telefon när man lyfter på luren hemma
hos mamma och pappa och får ett glatt hoande

"Hej på dig du min slarverufsa, det är gammelhusse".

"Heej Morfar!"

Jag saknar dig.

Nu har vi bara minnena kvar.

De enda hjältarna inom TEPCO behandlas som skit -vem orkar ens bli förvånad längre?

Ursch vad jag blir illa beörd att höra hur skabbigt TEPCO beter sig
mot dem som reder ut ledningens stora slarv och slapphänthet. Min
andra fråga är: var satan är facket som skulle kunna piska lite
skräck i feta direktörer som säkert hela tiden befunnit sig på
strålningssäkert avstånd från allting?! Dagens andra sorg. Facklig
verksamhet fungerar inte (så) i Japan.

http://www.japantoday.com/smartphone/view/national/workers-at-fukushima-plant-toil-away-in-deadly-conditions

/Johanna

Regeringen valde att inte öppetgöra hur det stod till med strålningen

...de fyra första dagarna efter skalvet och tsunamin som skadade
kärnkraftverken i Fukushima. Det framgår bland annat i artikeln som
jag länkat till nedan att en anledning till varför man valt att låta
locket ligga på om detta är för de olika krisscenarion som man
också har i rapporten. Ett värsta-möjliga-tänkbara skulle tydligen
kunna orsaka folkstorm. Jotack!

http://mdn.mainichi.jp/mdnnews/national/news/20120303p2g00m0dm020000c.html

/Johanna

Fukushima "bara" en 20-del av Tjernobyls cesiumutsläpp men dubbelt så mycket som man tidigare trott (0.0;)

http://ajw.asahi.com/article/0311disaster/fukushima/AJ201202290025

/Johanna