Hej

Det börjar bli dags att uppdatera när man vet att man har glömt minst hälften av det roliga och viktiga av allt man ville säga. Men no worries jag ska gräva i hjärnsmeten till jag är lika utgröpt som en smarrig gammal Parmesanost.

Först och främst så har jag haft sommarlov och det är ju inte fy skam att man får fortsätta med en sådan trevlig och invand tradition. Självklart fick jag ta lite sommarjobb vid sidan av för att kunna finansiera mina utgifter men det löste sig väldigt smidigt. Det var ju ändå i September som jag fick reducerad lön då jag inte jobbat i Augusti. Oh well.

Det ROLIGA som hände på sommarlovet var ju förstås friheten att göra som man vill med mat och tider, ta det lugnt och läsa, åka runt och få besök av kära vänner så klart! Min äldsta barndomskamrat kom och hälsade på mig i slutet av Augusti, behöver jag säga att det var superkul att få visa runt och grejja och äta rullbandssushi flera gånger i rad!?! Så vansinnigt gött att han någon att sitta och knäppa sig med, det var som om verkligheten kom och ruskade om mig lite. Så roligt! Vi hade väldigt högtstigande planer men jag lyckades få urinvägsinfektion mittt i sommaren så vi skippade det mesta, bl.a att bestiga Fuji, och drog runt och kollade i Tokyo och satt hemma och drack té och tranbärsjuice för min del, Joa surplade vitaminjuice. Fast i slutändan så kände det göttast så och vi lyckades faktiskt med en del strapatser ändå. Bland annat så lastade vi två låga, benlösa japanska fåtöljer sk zaisu på min cykel och drog först hem till mig och sedan till posten för att skicka iväg till gamla goda Europat.

Vi kom på den svinbraiga idén att man kunde betala för hela paketet i frimärken så vi köpte nio ark, ett av varje sort av alla som fanns och satte fast frimärkena ett efter ett....! Världens finaste paket blev det i alla fall.

Inte nog med skojigheterna att Joa kom hit heller, en japansk väninna jag lärde känna i Kyoto under min tid som utbytis lyckades få ett internship i Tokyo ungefär under samma tid som Joa kom hit så det blev lite mer som man tycker att det borde vara när man har ett helt hus att bo i! Min japanska vän bodde hos mig hon med. Vi hade riktig systraskap här hemma och det hade nog kunnat bli riktiga klanfasoner om vi hade fått hållas en längre tid. Men det var jäkligt kul bara som det var den 2 veckorna som det blev!

Det var knasvarmt ett tag men värmen var inte alls lika plågsam som förra året och det troppade ner i temperaturer som man som svensk kan kalla uthärdliga ganska snabbt. Det är så skönt att kunna dra på sig mer än ett lager kläder utan att oroa sig för att man ska dö av värmeslag alternativt uttorkning p.g.a för ymnig svett. Phew

Nu har skolan pågått i mer än en månad, hösttyfonerna börjar titta förbi och jag börjar titta allt girigare på de allt tyngre och inte längre enbart gröna kaki-frukterna som hänger utanför min balkong. Det är fortfarande upp mot 20 grader minst om dagarna men regn den senaste tider gör att allt känns lite kallare och muggigare. Det är lite höst på gång här med. Det var allt för den här gången, ett litet livstecken och löften om tätare uppdatering, nu när jag har kamera OCH ALLT!

Kram mina vänner, på snart återseende!

Lexionexercis och dess förödliga konsekvenser

På min högstadieskola väljer man varje år ut två-tre elever som får äran att representera skolan i ett lokalt speech contest. Jag var med och valde ut kandidater i år men tyvärr så var mina duktiga kiddos inte sugna på merjobb och avböjde på löpande band. Till slut landade det på ett allmän upprop där man desperat sökte efter folk som ville delta, via skolans högtalarsystem den sista dagen innan sommarlovet. Hejåhå. Nu sitter jag här med det första utkastet från en av tjejerna som vill skriva om sitt favoritboyband.

Jag sitter här och försöker översätta det från engelska till engelska med hjälp av hennes utkast på japanska. Jag sitter här och känner hur det hår som jag sliter blir grått. Lexikon är bra grejor men de skall helst kombineras med en känsla för grammatik är dagens insikt.

Eller vad tror ni att hon vill säga med det här

"Average age O才 a boy ５人 not imagination hardship be humiliated,
be subjected to humiliation"

Ahja, jag återkommer.

XXX

Vitt bröd är ondska

fråga den här kissen.

Från Lolcats, så klart.

Queen of frukost

...och det är inte jag! Jag är bara moster, mind you.

Snubblade över den här bloggen idag och som hängiven frukostälskare så vill jag ju förstås dela med andra potentiella! Det är en blog med bilder på frukost, rätt och slätt inget annat men jag kunde inte sluta att le som en idiot ju mer jag tittade på den. Hoppas att ni känner likadant!

Sommarlov - ÄNTLIGEN!

Hej alla!

Tack för fina kommentarer nedan. Har blivit riktigt glad i mina glajjor och håret... ja det växer som bara tusan. Har gott förtroende om att det kommer att vara tillbaka i innan-det-blev-klippt-längd till skolan börjar igen. Fast det är skönt med hår som inte hänger och sticks och kliar i nacken som det gärna gör i mellanlägen. Har man långt är det ju bara att göra hästsvans eller inbakad fläta så slipper man ju också.

Mitt sommarlov började för över en vecka sedan men jag har haft varje dag inrutad med både jobbrelaterat och lekrelaterat fram tills idag.

Oj alltså, det är först när man sätter sig ner och ska bara uppdatera lite som man inser hur mycket man inte har berättat sedan sist. Kanske bäst att ge er en liten idé om vad jag haft för mig medan den japanska regnperioden har övergått i onådigt het sommar.

Jag har fått lite extrajobb och därmed högtflygande tankar om mycket, en sak som jag verkligen ska ta tag i är betala tillbaka skulder och efter det eller jah, efter och efter men åtminstone som prioritet 2 så blir det Sverigeresa till Jul. Det skall spikas asap.

Mina extrajobb är det ena att undervisa småskolekids hemma hos mig (det finns ju då alltså redan ett rum med svart tavla och bänkar etc som vi har använt som mötesrum för våra ALT-möten) det andra var bara för en dag men desto mer välbetalt! Då fick jag sitta som examinator på engelsktestet EIKENs intervjudel. Det var helt okej och pengarna gick till en vådlig tur på japansk sommarrea. Eftersom jag har skakat av mig några kilon sedan jag var utbytesstudent så har jag ju börjat hitta saker. Helt plötsligt börjar saker passa. Det är ett mirakel varenda gång. Öhum, typ. Sen köpte jag skor och en väska av bara farten också. Äger helt plötsligt hur mycket randiga kläder och tröjor och kjolar som helst btw. Gjorde dock hyfsat vettiga inköp får jag försvara mig med, det mesta går att kombinera ihop till den sortens stil man behöver ha på jobbet.

Jag har varit en del på resande fot också. För några veckor sedan firade man nämligen att man hade varit tillsammans i 2 (TVÅ!) år med sin pojkvän. Vi åkte ut till Odaiba, en liten ö alldeles utanför Tokyo. Där finns en strand och utifrån den kan man titta ut över Tokyos hav av byggnader, neon och allt som finns i detta cityscape som tillhör en av världens största städer. Det är vackert och förunderligt på ett alldeles fascinerande artificiellt sätt. Vi tog det mest lugnt och strosade runt, bodde över natten på hotell och lyckades hitta en koreansk restaurang som tilltalade oss båda. (Aenigma: passar på att svara på din fråga i flygande fläng! S är uppvuxen i Japan men hans far- och morföräldrar blev tvångsförflyttade till Japan från Korea runt／under andra världskriget. Familjen är alltså koreansk men han har bott hela sitt liv i Japan och har rätt att byta nationalitet till japan, om han vill. Han pratar japanska som modersmål men också koreanska som sitt andra språk. Hela hans närmaste släkt finns i Japan. Det finns väldigt många japanfödda koreanskättlingar här.)
Så här såg det ut på dagen. Utsikt från Odaiba mot Tokyo. Och ja, det finns visst en Frihetsgudinna här också. S och jag tittar på varandra och säger tacky med en mun.

Ett väldigt känt köpcentrum på Odaiba men jag har tyvärr glömt vad det heter ^^; Det är iaf byggt att se ut som ett italienskt kvarter. Det allra mest slående med stället är att taket är fixat att se ut som en himmel. Under dagens lopp byts ljussättningen och man kan se allt från soluppgång till solnedgång etc bara under några timmar. Allt för att det skall vara spektakulärt. Men det var fascinerande!

Sedan har S blivit temporärt utflyttad till Nagoya för att lära känna folk som bygger de grejer som han sedemera skall sälja. Han har bott i ett litet kyffe till korridorrum utan TV, internet eller kylskåp på rummet i snart 3 veckor. Gissa om han är social på kvällarna! Men det är jag glad för, vi ringer varandra gratis på mobilen och han är alltid hiskeligt upptagen när han är i Tokyo. Passade på att hälsa på honom ute på "landet" (jaa vår lilla Osaka-›Tokyo-boy tycker att Nagoya är landsbyggt, pffffft han vet då ingenting om LANDSBYGD, håhå jaja) och göra en repa i Nagoya. Mest var det bara ohemult varmt och svettigt och till och från regnigt så vi höll oss ganska mycket inomhus. Åt en massa god mat igen. Äta kan de i Nagoya, fanns hur många "ät-så-mycket-du-vill bufféer" som helst. Andra nöjen verkar inte komma långt efter heller, Nagoya är tydligen känt för att ockå ha väldigt många nöjesinrättningar som host-, hostessklubbar, lovehotels etc etc. Det såg jag själv inte så mycket av dock. Kanske tyckte man att folks klädstil i allmänhet var lite mer utmanande än vad man är van vid i Tokyo. Mmm, kanske.

Annars... har jag insett att jag är skitless på min högstadieskola och måste göra upp rediga planer hur jag ska hantera saker där innan skolan börjar igen.
Har fått tillfälle att jobba med de andra fyra ALT:erna i stan med ett tre-dagars projekt om 3 lektioner för barn och mammor där vi undervisat "konversation". Det är vad man säger på japanska i alla fall. För mig är konversation den lätta varianten av diskussion eller kanske en diskussion med småprat i men här betyder det väl mest att man ska lära sig att säga ord och fraser samt förstå dessa när man blir tillsagd. En ganska vidsynt idé om konversation kanske, eller bara det allra mest grundläggande först. Det var roligt att lära känna de andra ALTsarna lite bättre får man säga.
Har också hunnit hänga lite med en annan ALT som inte jobbar på mitt företag, Ingela samt en gång Ingelas kompis från Sverige, gamla polare från min tid som utbytesstudent i Kyoto samt att jag lyckats träffa lite nytt folk också. Verkligen jättekul att få vara out and about lite men inser att min ekonomi nog inte riktigt klarar att jag inte äter lunch eller middag hemma en endaste dag i veckan! (ﾉ｡＞д＜)ﾉ gah!

Ojj vad långt det blir...Ajjabajja när man inte uppdaterat på länge. En sista grej bara, en riktig cliff hanger:

Jag har köpt en kamera så missa inte nästa uppdatering!

Till den som skulle vilja MSN:a eller skypa finns jag tillgänglig till och från om dagarna, loggar in så fort jag kan. Ni får jättegärna boka tid så man kan byta ett ord! Känns som jag inte hunnit med att hålla kontakt med folk alls i den utsträckning som jag egentligen vill.

Men kram på er alla! Återkommer snart och förhoppningsvis då med bilder!

Ta fram min inre tant／nörd／karl

Tjao alltså jag klippte ju håret för ett tag sedan. Det blev kort efter att jag övertygat frisörskan att det absolut inte gjorde någonting om hon klippte av snibbarna som hon lämnat i nacken och därvid skapat mitt livs förhoppningsvis första och sista hockeyfrilla. Puh.

Sen snubblade jag över ett par roliga glasögon som liksom inte var så illa tyckte jag...och rätt som det var hade jag köpt med dem hem. Synundersökning, glasen och ramarna kostade cirka tusenlappen! Dessutom tog det bara 30 minuter att bygga ihop dem så hela kalaset var fixat på en timma. Rekommenderas varmt till galsögonsugna både expatar och folk på genomresa! Om man vill kan de mäta ens gamla glasögon och fixa ett par nya utifrån det men jag så till att få mina ögon kollade då det har gått en himla mängd år sedan jag kollade min syn.

Här kommer en bild speciellt för min pappa som tyckte att jag såg ut som något från sjuttio-sextiotalet någon gång

Förlåt Tuve

Jag dödade min husspindel andra gången jag lade ögonen på honom.





...men det var istället för att gråta hysteriskt och bli stel och iskall i hela kroppen så jag antar att det var ett framsteg.


Förlåt alla buddhisterna och förfadersandarna, jag släppte en tung plastlåda över honom alldeles med flit. Jag ska försöka att inte göra om det.


Mmmh. Första gången jag såg Tuve var för några dagar sedan. Det var mörkt ute och jag hade inte tänt ytterbelysningen framför dörren den dagen. Jag har en självtändande lampa lite längre bort så man har ledljus till nyckelhålet om man är snabb. Jag fipplar med nycklarna och lägger märke i ögonvrån att det ligger en ny grästuva på farstutrappen. Ljuset i bakgrunden slår av och jag har inte hunnit låsa upp dörren. Som av en aning (egentligen är det så att jag har ett sjätte sinne för insekter) känner jag att jag nog vill gå och tända ljuset igen för leta reda på nycklarna och kanske titta på den där tuvan igen. Nycklarna hittar jag men tuvan hade visst sprungit bort vid min nästa ansats mot dörren. I chock och vild förnekelse undrar jag förvirrat om det kanske var en gräshoppa som påminde lite om en krabba. Innerst inne tror jag förstås ändå spindel. Ack livet som optimist. Jag döper ändå detet till Tuve för att jag känner mig vitsig.

Bara några dagar senare bestämmer sig Tuve för att göra entré på riktigt. Jag ska borsta tänderna om kvällen och ställer mig framför min stora hallspegel. Där satt Tuve redan och häckade. Stor som min handflata, fortfarande till förvirring lik en grästuva med sina långa ben som torra halvtjocka böjda strån från kroppen som är snajdigt randig i vitt och brunt. Ett par antenner som inte förlorar mot en kackerlacka antyder var huvudet är på kroppen som är lustigt lik en räka, liksom fjällig eller graderad i ett tunnt pansar. Tuve sitter still men inte jag. Min reptilhjärna piskar fart på benen och innan jag vet ordet av har jag hittat den förträffliga lilla plastlådan lagom tung men ändå liten och lätt att sikta med. Tuve såg aldrig det som träffade honom rakt ovanifrån. Jag önskar att jag kunde vara lite mer frikostig med mitt stora hus men jag är fortfarande rätt hispig och har haft mycket svårt att sätta fötterna någonstans där jag inte ser dem. Handväskan sitter på en skänk och stängs snabbt. Några kassar som har stått öppna i hallen har fått stå ett tag eftersom jag inte ville hitta Tuve 2 riktigt än.... Alla kläder jag lagt ifrån mig i hallen skakades varsamt innan de fick åka hem till övervåningen. Puh, det är tröttsamt att vara hispig. Undrar vilka äckliga kryp Tuve brukade äta upp här hemma. Tids nog blir man väl varse.