Hausu♥

Japp govänner, så här ser det ut. Det var lite svårt att fota, huset är ju rätt stort att få plats på ett enaste foto! Det finns inte särsklilt mycket utrymme på sidorna innan nästa hus börjar igen, den kanske ni redan anar från fotona. Trots att jag alltså egentligen inte har någon trädgård finns det en massa grönska innanför staketet. Det är jag väldigt glad för.

Idag har jag flyttat så gott som alla mina prylar, nu är det bara att städa ur den gamla lägenheten och få den ren och fin så att jag får tillbaka en förskottshyra som min hyresvärd sitter och ruvar på... Kanske hinner jag skriva en rad imorgon men det kommer nog att bli lite dåligt med uppdateringar tills det blir internet draget till mitt nya ställe.

På återseende.

Vicken miss (ﾉ｡＞д＜)ﾉ

Förlåt govänner... Inga roliga bilder idag, heller.

Visst åkte jag till mitt hus idag.

Men det blev minsann inga kort tagna för jag hade missat att ladda mobilen. Den stendog efter ett mycket kort samtal direkt efter att jag klivit av tåget. Så jefla typiskt! Jag som inte har någon annan kamera just nu. Dumma slarv.

Så om ni hoppades på bilder får jag tyvärr be att vänta lite till...

Men inflyttningsdatum blev bestämt. Redan på måndag nästa vecka kommer jag att flytta in. Det var den enda tiden som passade på hela veckan. Så nu är det bara att snabbpacka som gäller. Typiskt att man ska jobba på dagen och vara bortbjuden på kvällen i morgon. Ehuu. Det smäller på stort på söndag. Fast städning kan jag ta i efterhand, bara jag fått hjälp med att köra tunga prylar, så som kylskåp och bord och annat man inte tar under armen på tåget.

Men ännu är kvällen ung här... packa var det, inte blogga!

Slutet på en era (?)

Hej igen!

Nu är jag återkommen från min lilla fyra-dagars till Kansai. Det blev en riktigt fin turné med stillsam söndag efter nattbussen, middag och fika med min japanska storasyster från Kyoto-tiden. Jättemysigt att träffa henne igen. Måndagen var både S och jag laddade och drog iväg tidigt (ehhm jaa med våra mått mätt då, kl 10) på morgonen och gjorde vad man skulle kunna kalla en re-take på Kobe. Gamla kära Kobe, det har blivit rätt många dejtar där faktiskt. Den här gången kändes det lite som vi sade hejdå faktiskt. Vi lyckades äta en något försenad lunch som var ENORM och därför pajja aptiten för resten av dan. Jag skojjar inte, det var det mesta mat jag någonsin sett på en och samma tallrik, alltsammans för det nätta priset av sexhundrafemtio yen (med dagens kurs 54,5 SEK men yenen är löjligt dyr just nu, priset hade varit runt två tjugolappar för ett halvår sedan). Jag beställde en "seafood curry" och trodde att jag skulle få en currygryta med ris och seafood serverad som man oftast äter den i Japan. För det första fick jag en grymmeportion curry och ris, bara att mosa i mig den hade varit smärtsamt. Ovanpå curryn låg sedan ett halvt jävla kilo friterade räkor, fisk, pilgrimsmusslor, bläckfisk. Ingen person med vettet i behåll skulle någonsin kunna tro att de kan äta allt det! Jag blev därtill serverad en dundergod misosoppa med små musslor i till. OCH yoghurt med banan till efterätt. Uhuuuh. Tur att Shinji är som en bandmask och kunde äta upp både sitt eget och hälften av mitt (●^---^●) Nog för att han varit ganska nära bottenlös förut så har hans lilla episod i Indien på något sätt satt sina spår, han äter som han aldrig sett mat förut! Antagligen är det väl sånt som händer om man bara kunnat "äta" dropp genom handen en hel vecka. Annars måste jag säga att han verkade väldigt pigg och glad efter att så nyligen ha varit rätt så sjuk i Indien, han är tacksam att vara i Japan också tror jag. Inte så spetig som jag befarat (ehh alltså han var ju jättesmal redan innan då), fast det är alltid lite av en killer att ens karl väger samma som en själv (han är ju en sådär 15cm längre lixom)...!

Efter vår våldslunch tog vi det lugnt och idisslade över varsin kopp kaffe på ett tjusigt café med utsikt över Kobes hamn. Jättefint att sitta och se skymingen falla. På kvällen blev det sen middag högt uppe i ett hus med utsikt över Kobe stad och hamn, det var heller inte dumt någonstans. Vi stannade på hotell över natten i Kobe

Följande dag bar det av ut på landsbygden på motsatta kusten mot där Osaka ligger. Vi åkte tåg några timmar och landade i Kinosaki, ett ställe mycket berömt för sina heta källor. Vädret slog på stort och vi fick solsken och mild temeratur så att vartenda cederträd fick fnatt och släppte ut en massa pollen! Tillsammans med missgynnsamma vindar som drog med sig sand (om jag fattat nyheterna rätt?) och föroreningar från Kina som lär skapa de sämsta förhållandena för dem med pollenallargi. Jag vet nu att jag inte lider av detta. För jag har sett hur man blir om man har det. Stackars S, han nös så man trodde att hjärnan skulle hoppa ut genom näsan rätt vad det var! Han tyckte jag var osolidarisk som inte hade pollenallergi med honom, hehe.

Han mådde hyfsat okej inomhus iaf så han kunde nog njuta av att bada onsen iaf. Det är lyxigt att få sitta en stund för sig själv och känna hur hela kroppen löses upp i det heta saltiga vattnet och ångorna på onsen. Huden blir jättefin och slät efteråt och avslappningen är total. Vi somnade direkt efter middagen... Följande dag passade vi på att få oss en omgång varmt vad till, åt en härlig lunch med krabba innan vi tog tåget tillbaka mot Osaka fram på eftermiddagen. Ju närmare storstadsbebyggelse vi kom desto bättre blev S's pollenallergi (han satt med en fuktig handduk över halva ansiktet mesta delen av resan för att hindra pollen och nysningar). På kvällen var det redan dags att säga hejdå och för mig att hoppa på nattbussen hem till Saitama igen.

Det var sista gången som jag var och hälsade på S i hans föräldrahem... När April börjar så börjar hans första jobb, på Hitatchi. Fram till i dag, för bara några timmar sedan visste han inte vart han skulle bli placerad men kära vänner, det kom resultat idag. Han kommer hit, till Tokyo!! Underbara nyheter! Det som förut har varit ett pendlingsavstånd på flera timmar t.o.m med Shinkansen ska bli mindre än en och en halv timme med mitt vanliga tåg! Vi som har varit tillsammans i närmare två år har bara bott en dryg månad av den tiden så här nära varandra förut. Helt galet.

Så på flera olika sätt kan man säga att det tagit slut på en era.

Shinjis tid som bekymmersfri student är slut, nu ska han ju jobba och inte få ledigt mer.
Inte mycket till _distans_förhållande längre.
Antagligen inte lika många resor till Kansai längre (´・ω・｀)

Fast mest ska det bara bli kul!

Imorgon ska jag titta förbi mitt hus igen, ska knäppa lite kort med mobilen så stay tuned!

Ketchuuuuuuupp

Hej mina kära!

Nu händer det-jädrar-i-min-lilla-låda en massa saker på en gång (＞U＜)!!

Först och främst har jag fått jobb som AET och coordinator för de fyra andra AET:sarna i en stad som heter Tsurugashima. Det hela gick i lås och igår åkte jag till nämnda stad och fick hjälp att hitta ett hus som jag ska bo i! Och med hus menar jag inte lägenhetshus!!

Okej, så här ligger landet: mitt företag hyr ett litet hus. På nedervåningen finns plats att hålla möten och det finns ett litet kontor. Det kommer att finnas för företagets räkning vid behov. Jag kommer att behöva träffa mina AET kolleger ca 2 gånger i månaden för att se till att allt flyter på som det ska i skolorna. På övervåningen finns två rum som jag i princip hyr av mitt företag men i praktiken har jag hela huset till förfogande! Tror iofs att det verkligen inte är så stort som "ett hus" låter för en svensk. Samlade ytan ligger under sextio kvadratmeter tror jag! Men det är ett mycket lyxigt boende i Japan. Som dessutom har jättemycket plats för besökare *hint hint* ähum plats för BESÖKARE alltså *HINT*

Jag blev kär med en gång i mitt lilla hus... Solen lyser in hela dagen, mycket fönster men ingen direkt störande insyn från grannarna. Det finns en balkong på andra våningen så stor att man kan ställa ut stolar och bord och kanske odla lite örter utan att bryta halsen när man ska försöka ta sig förbi. Det finns två tatamirum! Men kanske allra bäst av allt, det finns så gott som INGEN trädgård men ändock ett för närvarande blommande plommonträd och... ett kakiträd! Och vet ni, sen när frukterna kommer kan jag sitta på min balkong och plocka dem. Jag ska sitta med en härlig filt, god bok och en spottkopp för kakikärnor i höst. Det kommer att bli lysande!

Ytterliga Johanna-är-väldigt-glad-saker: det tar 10 minuter till fots till närmaste station, Sakado station, från vilken man kan hoppa på direkttåg till Tokyos Ikebukurostation. Kommer man på ett av de snabbare tar det precis under timman från min husdörr till Ikebukuro station. Det tycker jag är jefligt heffftigt dårå. Kostar lilla slanten att åka men oftast är det ändå tiden som tar emot som det är nu.

WAAAH vet ni jag är himla pepp på det här! Ska bli kul att testa vingarna och ta lite ansvar inom företaget också. Blir en massa japanska, antagligen några klavertramp men en spännande utmaning. Vet ni, jag tycker det är jättekul att bli litad på som det är nu! Jag har haft sådan tur med mitt företag. Oh jag borde berätta mer om dem. Kommer soon.

Idag ska jag träffa en kompis i Tokyo och i morgon har min högstadieskola avslutningsceremoni för niorna så det skall jag naturligtvis inte missa! På kvällen bär det av till Kansai för att hälsa på min grabb. Grabben som spenderade en vecka på sjukhus i Indien, golvad av en viss dengue feber... Ska bli spännande att se hur mycket stryk mitt ego tar av en pojkvän som väger mindre än vad jag gör. D'oh! Jag varken hinner eller GITTER inte hetsbanta så jag får helt enkelt se till att han äter 3 gånger så mycket som jag. Ugh. Fast egentligen, det brukar han ju göra. Haha oh well. Beräknar hemkomst från Kansai runt slutet av nästa vecka så Mamma och Pappa, om man vill skypa eller så vill jag gärna hinna med det i kväll eller morgon.

Liten ordlista: tatami = vävd rishalm som används som traditionell golvbeklädnad i Japan
kaki = frukt, sharon eller persimon fast med kärnor i

PS

Till Brorso: jag läser och roas av blogg men kommentarsfunktionen är muhmuh ghej och mobbar mig så att mina kommentarer inte kommer fram. Låter som ni are having a blast, fortsätt så och blogga om det! Chuchu

Det kom ett paket...

...med medicin för både kropp och själ i form av lösgodis och Echinaseadroppar. Superfina, färgglada teckningar från mina söta systerdöttrar. Och en ugglestämpel som kommer att bli belöning för mina småskolebarn nästa termin! Tänk så exotisk med en svensk stämpel! Det kommer att bli superroligt!

Nu är jag redo för allt o(＞U＜)o

Tack, kära kära syster!

☆Avslut, mitt första år som Assistant English Teacher☆

God morgon!

Idag känns det på riktigt som den första lediga dagen efter skolavslutningen (jag har ju så många lediga dagar att jag bah måste dela upp dem, asså). Jag sade hejdå till min kära, kära högstadieskola i torsdags.

Hela grejjen började väl egentligen redan dagen innan då jag på onsdagens morgonmöte blev avtackad i lärarrummet med tal från rektorn, en present (en slags duk i japansk stil, man kan använda den till att slå in téflaskor eller sin lunchlåda, t.ex) och två tavlor med "yose-gaki" det är små hälsningar som mina kolleger skrivit till mig. Jättefina kommentarer. Jag blev så rörd och förvånad när detta hände så jag kunde riktigt känna att ett lager av tårar som precis inte svämmade över utan bara lade sig som en glansig hinna i ögat.

På torsdagen fortsatte mina hejdån i full stil. Några av mina favoritkids från nian kom och hämtade mig till sitt morgonmöte. De hade också gjort en "yose-gaki" och deras klassföreståndare är min goda vän bildlärarinnan så hon hade ritat ett porträtt av mig också. Jag blev helt chockad, det var hur likt som helst! Som ett foto.

Senare blev jag meddragen till gympasalen där alla niorna var samlade för att träna för skolavslutningen. Där, inför alla niorna och deras samlade lärare (av en slump de lärare som jag kommit allra bäst överens med, t.ex bildläreren och den unga engelskläraren som jag faktiskt umgåtts med även utöver skoltiden) blev jag avtackad med tal från några av mina elever och en ENORM bukett med rosa rosor och små vita brudbröd i. Jag har nog aldrig i mitt liv fått en sån underbar bukett med blommor förut (absolut inget ont om dem jag har fått). Sedan blev jag såklart ombedd att själv säga några väl valda ord och efter det, där jag stod mitt framför alla så sjöng de en sång som heter "Sakura". Ojoj vad jag fick blinka och hålla andan för att inte stå och tokgråta inför alla mina kidz.

Det var jättefint. Så gulligt av alla dem som jag har kämpat så hårt för att uppmuntra och inspirera.

Det är svårt att beskriva.

Men eftersom det här var mitt allra första år kan jag med säkerhet säga att jag aldrig kommer att glömma dem jag lärt känna och allt jag varit med om.

Senare blev jag också avtackad av mina fyra närmaste medarbetare, engelsklärarna och många elever kom till lärarrummet och tackade av mig en del med brev, kakor, någon godisbit och en massa kramar så klart! När vi städade så kom en hel grupp av de roliga killarna i åttan fram höll varandra om axlarna och sa "you look great today" vilket är ett enormt internt skämt som har pågått i flera månader. Jag blev så glad ända in i själven av att veta att min existens på den här skolan har betytt något för någon annan mer än mig själv. För uppriktigt jag har lagt ner 110 procent av min energi här.

Kanske är det sant som min kära mor sa, att det är bra med avslut så att man får lite feedback på det man gör ibland. Alla har verkligen sagt så fina saker, om allt från mitt engagemang, hur jag umgås med eleverna, min personlighet, undervisningsstil ja till och med mitt utseende... Jag känner mig som en kändis, eller nej kanske en liten prinsessa!

Det är också roligt att många säger "vi tänkte på dig när vi valde detta" och så har jag fått rosa saker! Jag som aldrig har burit ett rosa plagg till skolan (inte synligt iaf, okej kanske en rosa scarf om halsen på väg till skolan, men även den ytterst sällan). Jag är, och kommer kanske alltid att vara rosa. Det är visst bara att inse ヾ(*･∀･*)ノ

Men oj vad det snöar!

Idag har jag spenderat en till stillsam dag i ledighet. Sov länge på morgonen, unnade mig ett skållhett, långsamt bad, använde sedan badvattnet till att tvätta för hand. Lagade brunch som blev supersmarrig, blev uppringd av min kära lilla Mini som hade en massa tid att prata. Fixade ett bankärende som jag fasade skulle ta flera timmar i en handvändning (tack banken att ni hade kontantkortskampanj när jag behövde just ett sånt), lagade god, nyttig och INSPIRERAD mat, igen! Fixade en kladdkaka att bjuda på på jobbet. Kokade ett takikomigohan på opolerat ris med lite smaksatt spad, eringisvamp, skuren abura-age och sötpotatis att frysa i portionsstorlekar för att ta upp vid behov. Dessutom städade jag iordning i köket och plockade rätt på en massa grejer som stått och skräpat.

Och vet ni, när jag gick ut med soporna, så var det snö överallt!!!! Det var som i en saga. Allt blir vackert med snö på, jag lovar. Det dalar fortfarande luftiga bomullstottar från himlen och min inre svensk och tillika hustomte myser. Jag gillar snö. Nu har jag det svart på vitt, jag behöver lite snö ibland! Lovely.

Så här på kvällskvisten sitter jag med fötterna i kotatsun och myser, kollar på lite draman på nätet, Ingela tipsade om den här sidan där man kan titta direkt utan att ladda ner. I like it!

Fyfan vad livet är gott, idag, just nu.

Kram på er!

Ledig dag ~ ✿

Idag spenderar jag min tid med att vara alldeles snuskigt ledig på en vanlig måndag. Det är så skönt så. Känns lite ovant och lurigt eftersom jag har jobbat alldeles väldigt många dagar i sträck under februari månad. Men just nu är det lite stiltje på kontoret. Finns inga konkreta kontrakt att erbjuda folk så det känns inte så värt att sitta och intervjua folk och fråga hur intresserade de är av hypotetiska jobb.
Näh.

På tal om jobb då, jag har fått löfte om ett annat ställe. Det är inte alls lika flott lön men betydligt närmare Tokyo och en bra chans för mig. Vi ska bara vänta in lite annat också så ska jag få åka på intervju med skolnämnden. Den här gången så konkurrerar vi inte med andra företag dock, bara med andra lärare inom mitt företag. Men skolan har tydligen bett om en ranking av oss från företaget så det verkar som jag kan luta mig tillbaka för ögonblicket. Eller luta mig tillbaka och luta mig tillbaka, det känns mer som att jag låter allt falla på plats av sig själv. Jag tror att jag kommer att en vettig chans för någon slags karriär inom det företag jag har nu, jag har tagit ett skitår för dem och de har sagt att de kommer att hjälpa mig framöver t.ex med lägenhet och bättre jobb. Att byta företag skulle göra att mitt år här skulle kännas bortslösat på något sätt. Jag har också kommit underfund med att jag verkligen gillar att undervisa. Det är inte dumt alls att spendera tid med barn och ungdomar. Det skulle kännas lite bortslösat att byta jobb när jag lagt ner så mycket arbete och energi på undervisningsteknink och lektionsplanering också. Vet ni, jag tror faktiskt att jag gillar det jag gör!

Naturligtvis vet jag att jag måste ligga i ordentligt för att inte bli blasé, t.ex vad gäller engelska eller slacka för mycket på jobbet. Jag vet också att jag måste jobba hårt för att få stabilitet vad gäller kontrakt med skolor etc. Det här första året har jag lärt mig grunderna, nu måste jag börja att fundera hur jag ska fortsätta att leva här i Japan, jag menar ju faktiskt allvar med det.

Annars fick jag ett brev från inkasso idag. Hejåhå, dags att försöka betala av första grejen till CSN då. Har verkligen inte kunnat avsätta ett öre fram tills nu... Det har gått veckor som jag levat ur skåpen och skrapat och gnetat. Eller råkat slösa bort viktiga pengar på att åka till Kansai. Men det har det varit värt. Denna månaden såg det riktigt ljust ut, för första gången på länge så det kanske är lika bra att slippa betalningsanmärkning, även om jag inte tänker bo permanent i Sverige inom de närmaste tre åren.