Hejdå blommorna

Hoppas att mitt provisoriska men självvattnande ehm växthus klarar att hålla er levande i år med. Nu väntar 6 härliga veckor i Sverige! Jag dör litet!!!!

Ja herregud, mer läsning om Fukushimas kärnkraftverk. Det var ett fasligt slarv runt slarv runt allt ihop... Länk

http://mobile.reuters.com/article/idUSBRE8640K420120705?irpc=932

Glad midsommar!

Hej alla!

Här i Japan har vi nu inträtt regnsäsongen. En ovanligt kall sådan. Inte alls sådär kvävande hög luftfuktighet som de senaste två åren. Det är rätt skönt. Ibland störtregnar det men inte så att man inte står ut. Får vara lite påpasslig med tvätten bara ;)

Jag har haft det stressigt omkring mig och alla saker kanske inte passar sig i bloggen (då det inte bara handlar om mig) men vi säger det här iaf. Det är slut mellan mig och K nu. För gott. Orkar inte bli besviken mer, hur snäll och välvillig oräch rar han än är. Jag kommer hem själv i sommar mao. Inget nytt under solen egentligen!

Idag firar jag litet midsommar iaf. Här är en krans som kag har bundit av eh, fuskblommor! Tanken är att de skall hålla till en fotografeing med några kompisar på söndag. Här kommer en försmak!

Glad midsommar på er!
Nu är det mindre än en månad kvar till hemresan! Längtar!!!!

Jag ville skriva något "kloktåtoligt"...

...om när mina föräldrar kom hit till Japan och hälsade på och hur de lyckat se både plommon- och körsbärsblom i först Japan och sedan Sverige och det där lilla stynget av svartsjuka som för det mesta bara övergår i bilder från mina egna minnen när jag hör folk hemifrån berätta om blåsippor och vitsippor. Åh vad jag älskar doften från marken de där soliga eftermiddagarna som de första vårblommorna kommer i Sverige. Alla surren och vingslagen från uppvaknade eller återvända kryp och flygfä. Har suttit och ruvat på den här bilden skitlänge nu, dags att få iväg den trots att årstiderna redan har gått vidare ett steg eller två.

Kram på er alla och tack finfina systeryster för att jag fick låna din blåsippsbild (överst i collaget).

Bentodagbok 5e juni 2012

Idag blev det två-potatissallad med sötpotatis/vanlig potatis och majonnäs. Till det gurka med picklad ingefära (gröna silikonkoppen) och en till sallad, avokado och vit grapefrukt, till det. I gröna zebraboxen finns en halverad kiwi och på jobbet fanns en påse frystorkad tomatsoppa. Det blev min lunch idag. Ah, och det vita med omisskännlig oatfyllning är hanpen igen. Den här gången skyller jag dock på att matvarubutiken reade ut dem!

De kallar den vitlöksstek...

... och de skojar inte!!! I den lilla vita skålen till vänster fanns det dessutom råriven vitlök att dösa på om man ville ha mer vitlök, och det vill man ju. Tills dagen efter och man inser att det var himla länge sedan man hade en sån vitlöksfest så kroppen är inte alls beredd att hantera nedbrytningen snbbt nog. Man fullkomligt osar vitlök fråm varenda por i kroppen. Nu så här några veckor efteråt kan jag ändå tycka attt det var värt det. Verkligen apgott!

Bentodagbok den 31a maj 2012

Det har varit dåligt med inspirationen den här veckan. I torsdags blev det ångad, kryddad potatis med korv och paprika med tomat som accent. Till vänster finns en slags fiskfärsburgare (mkt fluffigare dock, har typ marshmallowskonsistens, hanpen kallas maten) och den lilla koppen i mitten, en diskbar silikonkopp, innehåller ett gammalt hederligt, burrigt fågelbo av alfalfagroddar<3

Nu är jag ännu mer prickig!

Ja, fast bara tillfälligt! Har haft väldigt ont i ryggen och gick för att få massage på mitt gym idag. Terapeuten där tyckte dock att det skulle vara mer effektivt med nålar så det blidde det i stället!

Gjorde ont på några punkter men annars inte så som man skulle kunna tro. Efteråt fick jag såna här små lustiga plump-plåster. De sitter på mina punkter (sända miskler) som behöver lösas upp tydligen. Så jag ska lära mig var de sitter och massera varje dag själv sen var det tänkt. Jaoh såatteee jag får göra mitt bästa. Armvecket (bild) är väl en enkel sak att minnas punkterna på iaf, med alla riktm... jag menar födelsemärkena. Harr harr.

Puss och god natt!

PS alla era kommentarer skickas till en av mina e-postar så jag tror att jag ser alla kommentarer, om än ibland inte i sitt rätta sammanhang. Jag får jobba på svarssätt dock. Men lästa, uppskattade och funderade över blir alla kommentarer ska ni veta♡

Nä jag blir alltid så förvirrad?

Kära ni som skrivit kommentarer, kända och okända personer. Era kommentarer är hjärtligt mottagna och jag tänker alltid att jag ska svara på dem men förvirrar mig alltid på hur. Det är nämligen så att det inte går att skicka kommentarer på min egen blogg via mobilen (-- --;) eller så har jag inte fattat hur man gör än. Skulle vara väldigt tacksam för svar om vart jag lämpligen skriver svar? I följande inlägg? Som en uppdatering i det aktuella bloginlägget? Som en kommentar i detsamma(<- om jag ska göra det här måste jag gå via datorn och det kommer garanterat att ta längre tid än för alternativ som går genom mobilen)?

Bentodagbok 25e maj

Bentodagbok 20 maj

Instagram?

Visste ni att jag har ett instagramkonto? Kanske inte, har inte varit så aktiv egentligen. Men somliga bilder som jag lagt upp här har kommit via instagram. Rensade ut gamla telefonen och lade upp! Om ni har tid och lust kolla förbi vettja!

Det blidde ingen bild i fredags...

men här kommer en sked med konnaku!

Bentodagbok 17e Maj

På onsdagar jobbar jag på låg-, mellanstadiet och intar skollunch med barnen i deras klassrum (ett mål kostar ca 25kr) så det blev inget kort på den lunchen. Torsdagens dock, kommer här:

Från övre vänster hörn -> en slags fiskburgare med mashmallowskonsistens (?) har stekt den med litet ost och färska bönskott i mitten. Till höger sauté med bacon, morot och eringi-svamp. Nere i vänstra hörnet samma bild syns ångkokt sötpotatis med kanel och smör (som en liten efterrätt!). Bilden till höger visar min tomatsoppa och nere till vänster syns min fina trompe-l'oeil väska som jag bär min lunchlåda i. Utöver det som syns på bilden åt jag också opolerat ris (genmai) och drack grönt té till lunchen.

Oj hela texten kom visst inte med?

Innehåll

(Ovan v.) sötpotatismos med parmesan och en liten grodd till prydnad. Till höger på samma bild synes tofu- och konnyakugryta med kokosmjölk, jordnötssmör, chili och ingefära.
(Övre bildens framkant) fyllde halva lådan med gårdagens bacon- och vitkålsgrej och andra halvan opolerat, brunt ris toppat med inlagda plommon och "yukari" en torr blandnig s.k. furikake av salt och röd shiso.

(Nedan t.v) Konnyaku, stärkelse från en potatissläkting som gjutits i geléaktigt block. Tar lätt upp smak. Syns det att jag har skurit ut små noter av konnyakun? Värmde på den här våningen av bentolådan idag.

Lilla bilden: Översiktsbild. Glömde banen hemma men hade soppa till istället. Soppan innehöll shijimi-musslor, wakame och sesam!

Bentodagbok 15e Maj

Dagens bento lagades till största delen på kvällen innan och har därför legat i kylen en kväll innan fotograferingen, om den ser litet platt ut så var den det.

Pimpade bliden i ett annat program!

Bentodagbok del 1

Visste ni att jag lagar min egen lunchlpda varje dag? Tänkte börja fota litet vad jag äter för jag tror att det kan vara av intresse för någon eller några, dels hoppas jag att det kan bli övning i fotografi för mig samt ett sätt att komma ihåg olika kombos/recept då jag märkt att jag lätt snöar in på saker någon månad eller så i taget, haha!

Så här kommer första delen:

Bento den 14:e maj 2012

(t.v) Opolerat kortkornigt japanskt ris med rostade sedan kokta svarta bönor och inlagda plommon (ume boshi). 

 (t.h) Ångkokt vitkål med bacon, eringi-svamp och sötpotatissjärnor. Kryddat med smör, örtsalt, timjan (på burk) samt svartpeppar. 

Ej på bild: tomatsoppa och grönt té. 

Brukar alltid ha med mig frukt men glömde det idag (´・ｪ・｀). 

Men det var helt dugligt ändå!

Hej!

hej igen alltså. Trots e del sporadiska försök att hålla bloggen uppdaterad via iPhonen så har det ändå blivit beklagligt sporadiskt och tunt här. det går liksom bara inte lika fort att skriva på en liten skärm som på ett tangentbord. För att inte tala om att radbrytningen blir helt hejkomochhjälpmig och att man inte kan komma åt att redigera postade inlägg på något annat vis än att radera dem.

Men nu har jag hyfsat fungerande dator med nytt tangentbord hemma!! Lyckan och frihetskänslan är oerhörd just nu! Woop woop!! Förhoppningsvis ska det bli mycket lättare att få iväg de längre textstycken som jag gått och grunnat på men aldrig kommit till skott med. Dessutom riktigt kliar det i fingrarna att få stuva om här litet också. Det finns ju hur mycket döda länkar här som helst!

Ser jättemycket fram emot att komma igång igen, så kika förbi litet då och då vettja!

Kram och på snart återseende.

Tips om hur man hittar jobb i Japan. Boktips

Här kommer en länk med både boktips och en kort intervju med
författaren. Fötfattaren till artikeln (och bloggen som den ligger
på) är förträffliga Ashley som driver siten Surviving in Japan. Har
läst flera inlägg där det senaste, gillar allt jag har läst so far.
Kasta ett getöga ni som är intresserade vettja!

http://www.survivingnjapan.com/2012/04/alternative-work-in-japan-freelancing.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+survivalguidejapan+%28Surviving+in+Japan%3A+%28without+much+Japanese%29%29&utm_content=Twitter

/Johanna

Något att tänka på ang facebook...

https://raganwald.posterous.com/when-you-share-personal-data-with-facebook-fr

/Johanna

Så har det ju gått ett år sedan vårt three/eleven här då. Mer än
ett år. Ville skriva något intelligent som ger en samlad bild av
Japan och alla oss som lever här ett år efter skalvet, tsunamin och
sedan härdmältan (-orna?) som kom som pågföljd. Om jag går
tillbaka i feeden på min egen blogg ser jag att det mest är bittra
länkningar till artiklar om hur illa kärnkraftverket sköts och har
skötts och i allmänhet vilka as de där strulputtarna på TEPCO är.
Mja, inget nytt under solan alltså. I och med att jag inte har en
fungerande TV längre så missar jag väl mycket av rapporteringen på
ett sätt. Men de stora strömningarna/det som det pratas om på
Twitter/skrivs i tidningarnas nätupplagor etc tillgodogör jag mig.
Mer än någonsim känner jag att det inte finns någon samlad bild
utan snarare tusentals små fragment överallt. Sönderslagna av en
svart trettio-nåntingmeter hög vägg av vatten som åt sönder en bit
av kustlinjen och för evigt bet sig fast i våra minnen. Redan när
jordbävningen skakade runt mig där jag var på min skola i sävliga
(och säkra!) Saitama så fick jag hjärtsnörp inte så mycket för
att kag var rädd för min egen del utan för att jag visste att vi på
inga vägar var i epicentrat. "Månne epicentrat vara i långt borta
från land så att havet får ta den värsta smällen, hoppas bara att
det inte är Kobe igen, undrar om de höga husen i Tokyo rasar av det
här" var väl de tankar jag minns allra tydligast passerade mitt huvud
nu när jag tänker tillbaka. Min fasa när jag såg bilderna på havet
som spolade igenom hela städer och sög i sig allt på sin väg
tillbaka när jag någon halvtimma senare kunde titta på TVns nyheter
i lärarrummet. Första reaktionen var att det såg ut som när man
drar ut proppen ur ett badkar. "Herregud" tänkte jag "hur kunde jag
glömma att tsunami är ett låneord från japanska? Hur kunde jag
glömma att tsunami är lika verkliga här som dem man hörde om på
nyheterna den där December på tidigt 2000-tal. Hur kunde jag glömma
Thailand?".

Sedan dess har man ju förstås hört mer historier, varit med och
sparat el, försökt fatta, försökt greppa det stora, stora som
hände.

En bekant till mig har hela sin familj i Ishinomaki. Men hon hade tur,
vattnet tog sig bara in en dm över tröskeln i deras boningshus så
övervåningen är beboelig. Alla familjemedlemmar klarade sig.
Största skadan tog nyinköpta bilen (2ve gammal) Mecedez-Benz som blev
totalkvaddad. Men jämfört med livet för många andra så är dt ju
ingenting alls.

En kvinna som jag ofta träffar på mitt gym och som alltid hälsar
glatt på mig fick jag höra av någon annan att båda hennes
föräldrar blev bortsvepta av tsunamin. Hon säger att de var gamla
och att man ändå inte hade vetat hur länge till de kunnat leva vilke
jag antar år hennes sätt att komma till ro med det dom hänt. Men hon
säger också att det känns sorgligt att inte ha kunnat hjälpa dem
eller ens finnas där när det hände. Jag förstår henne verkligen,
den maktlösheten måste vara total. Som dotter ex patria vet jag
kanske bättre än många andra hur det känns när man önska man
kunde finnas där direkt, när det behövs.

Ja uj, nu får jag ta och avsluta tror jag innan jag blir så tårögd
att man inte kan låtsas att det är pollenallergi längre... Hela min
tågvagn tittar taktfullt åt ett annat håll när jag torkar tårarna.
Antar att jag hade me känslor begravda i det här an jag visste. Får
återkomma och peta mer.

Tills dess, kram!

Mamma och Pappa, nu ses vi snart! (om ni hinner läsa innan avfärd
förstås!) Längtarrrrrr!!!

Tvåspråkiga smartare än enkelspråkiga?!

Och jag är TREspråkig! Må pöbeln buga sig för mina fötter och ...
och ... eh vaddenuheter hmmm worship min fantastiska hrrm 頭の良さ?

The New York Times hade en artikel om just detta att tvåspråkiga
verkar ha snabbare kopplingar i skallen än de som bara pratar ett.
Länk här =>

http://t.co/e7onL8uS

Jag tyckte att det kändes betryggande att få höra för gudarna ska
veta att jag ibland undrat om det kommer något vett ur språksörpan
bakom pannbenet på mig. Att kläcka fulig swinglish/ingrish eller
prata engelska på svenska (hej drunknade foton på facebook <- roligt
men d var inte jag som sa't : >) är pinsamt men den riktiga smärtan
kommer när man börjar försöka säga nåt som stendör för att man
vill använda grammatik som inte finns i det språket. Fantomsmärtor.

Men nu har jag fått lära mig att allt detta är av godo och i och med
att man fått lära sig att byta mellan språk som Tarzan svingar sig i
lianer så smittar tydligen kunskapen av sig på andra områden också
och man blir en mer flexibel person. Fejnt!

Så nu traskar jag vidare i språkdjungeln och struntar i att oroa mig
för att det mongrelspråk jag helst pratar (det med det bästa av alla
språk jag kan + några Johanna original) bara förstås av
försvinnande få personer.

Man är ju i alla fall som Tarzan.

AaaiIiiaaa AaaaiaaAAAa

/Johanna

Ett tweet om en artikel som berättar om hur Det ser ut runt kärnkraftverken in Fukushima. Reportern är allt annat än imponerad.

Tokyo Reporter (@tokyoreporter) 12/03/16 18:07 Nuke crisis far from under control as TEPCO's 'inadequate predictions' continue http://t.co/zm9LsLsL

/Johanna 

Dagens, kanske veckans eller t.o.m årets dummaste

Kopierat från The Mainichi Daily News idag

"A constitutional question from Osaka

Lawrence Repeta

On February 6, Osaka Mayor Toru Hashimoto issued an order to all Osaka City employees compelling them to disclose personal information concerning labor-union activity, their support for political candidates, and other sensitive matters. If this order is allowed to stand it would be a terrible step backward in Japan's development as a democratic society.

Of course, the notion that members of a democratic society may not be compelled to disclose this kind of information will strike most readers as a simple matter of common sense. But more than just a matter of common sense, this is a fundamental right. History shows that people have had to fight hard to protect this right from governmental interference.

Readers who are familiar with American history may be aware of several episodes which involved similar attacks on personal privacy and freedom of association.

Perhaps the best-known example occurred in the early years of the Cold War when U.S. congressional committees led by Senator Joseph McCarthy and others ordered actors, writers, academics and other prominent persons to disclose their political histories. These heavily publicized investigations would later be called "witch hunts" because they were driven by a hysterical fear of communism that gripped the United States in that era.

In Mayor Hashimoto's order requiring employees to disclose their political activities, he declares that "this questionnaire is not a voluntary matter. It requires factually correct responses from all employees by order of the Mayor. In cases where responses are not true, penalties may be applied." "

Men herregud! Spring baklänges med bindel förihelvete Japan!!!

Länk till hela artikeln här-> http://mdn.mainichi.jp/perspectives/news/20120303p2a00m0na021000c.html?inb=rs&utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed:+mdn/all+(Mainichi+Daily+News+-+All+Stories

  

/Johanna 

Min morfar

...brukade kalla sig själv för gammelhusse. Och oss flickebarn i
familjen för slarverufsor. För det är sånt som han vet.

När jag var liten var min morfar jättelång och när man träffades
bredde han ut sina långa armar och ropade med sin hoande gammelröst
"Hej på dig du min slarverufsa nu ska jag ta och skägga dig!" och
innan man visste ordet av var man upphissad i en jättekram och fick
hela ansiktet fullt av skägg lika grått och vasst som en rotborste.
Då kunde man nästan bara pipa "Heeeej Morfar!".

Med åren växte jag mig längre och man kan väl säga att Morfar
krympte ikapp mig så att vi tillslut möttes på halva vägen.

Min morfar hade alltid halvlångt hår och sitt gråvita rotborstskägg
och mitt i gammfarbrorsanasiktet ögon som var blåare än himlen. Jag
minns hans lite knarrande skratt. Han skrattde ofta. Morfar luktade
för det mesta linolja och terpentin kryddat med sågspån från olika
trädslag. Han var träsnidare och hade alltid något intressant på
gång i verkstan. Han kunde prata lyriskt om olika trädslag och dess
olika kvaliteter. Med sin kroppslängd och att hela sitt vuxna liv
arbetat med kroppen/händerna hade Morfar jättestora händer. Även en
vanlig mugg kunde se ut som en förskrämd sparv mellan hans fingrar.
När han lade händerna på bordet eller i knät såg de ut som
bananklasar. Det var så fint att se när han klappade någon av alla
katterna de hade hemma. Den största, suraste hankatten såg plötsligt
mycket mindre ut i knät på Morfar.

Min morfar har varit vegetarian sedan innan det blev populärt första
gången. Han trodde stenhårt på sitt livsval och pratade varmt om
både vegetarianismen som veganismens hälsosamma effekt.

Han hade det mest fascinerande ordförråd och kunde därtill en massa
historier, sånger, dikter samt hade ett enormt minne. Hans
berättarglädje och ordfabulering är en av de allra tydligaste
inspirationskällorna jag har haft till att utforska språket själv.

Han var den bästa morfar jag kunde tänka mig och jag kommer kanske
alltid att sakna hans röst i telefon när man lyfter på luren hemma
hos mamma och pappa och får ett glatt hoande

"Hej på dig du min slarverufsa, det är gammelhusse".

"Heej Morfar!"

Jag saknar dig.

Nu har vi bara minnena kvar.

De enda hjältarna inom TEPCO behandlas som skit -vem orkar ens bli förvånad längre?

Ursch vad jag blir illa beörd att höra hur skabbigt TEPCO beter sig
mot dem som reder ut ledningens stora slarv och slapphänthet. Min
andra fråga är: var satan är facket som skulle kunna piska lite
skräck i feta direktörer som säkert hela tiden befunnit sig på
strålningssäkert avstånd från allting?! Dagens andra sorg. Facklig
verksamhet fungerar inte (så) i Japan.

http://www.japantoday.com/smartphone/view/national/workers-at-fukushima-plant-toil-away-in-deadly-conditions

/Johanna

Regeringen valde att inte öppetgöra hur det stod till med strålningen

...de fyra första dagarna efter skalvet och tsunamin som skadade
kärnkraftverken i Fukushima. Det framgår bland annat i artikeln som
jag länkat till nedan att en anledning till varför man valt att låta
locket ligga på om detta är för de olika krisscenarion som man
också har i rapporten. Ett värsta-möjliga-tänkbara skulle tydligen
kunna orsaka folkstorm. Jotack!

http://mdn.mainichi.jp/mdnnews/national/news/20120303p2g00m0dm020000c.html

/Johanna

Fukushima "bara" en 20-del av Tjernobyls cesiumutsläpp men dubbelt så mycket som man tidigare trott (0.0;)

http://ajw.asahi.com/article/0311disaster/fukushima/AJ201202290025

/Johanna

Koji - grisgott saltsmakande svamp

http://www.japantimes.co.jp/text/fg20120224f1.html#.T0bnoaPGOXY.twitter

/Johanna

Kontaminerad sand utanför Fulushimas kust....tar det aldrig slut?

Nåväl, nu ska ju kusten cementeras för att hindra spridningen. Allt
hade varit så mycket lättare om det aldrig blivit härdsmälta. Kan
jag inte låta bli att mumla för mig själv, väldigt tyst. Länl till
NHK rapport->
http://www3.nhk.or.jp/daily/english/20120222_01.html

/Johanna

Läser böcker gör man

I och med att en kär vän här i Japan håller på att plocka ihop sig
för att lämna landet så kom det en hel väska med böcker som ska
få bo hos mig istället. Jag började med Ursula K. Le Guins bok "The
Left Hand of Darkness". Den handlar om en kille som åker till en
befolkad planet för att representera rymdsamfundet där de flesta
andra planeter sammanstrålar för utbyte av forskning, idéer m.m. Han
är den första officiella utlänningen i en värld som är civiliserad
och utvecklad i mycket om än inte inom aerodynamik eller rymdteknik.
En annan stor skillnad mot alla andra kända världrar är att
människorna är okönade/tvekönade. De lever sina flesta dagar helt
okönade men med regelbundna avbrott går de in i en fertil period då
de kan anta endera könets attribut beroende på omgivningen (partner
etc). De kan alltså vara både pappor och mammor i olila
konstellationer. Boken är från 1969 och man kan ju tänka vilken del
den skulle kunna ha varit i debatten då men den är faktiskt väldigt
tänkvärd även nu.

Det enda jag stör mig på är alla hiddepå-ord som författaren
tjoffat in i boken. Hade det varit en serie om fem böcker hade jag
koncentrerat mig för att lära mig men när man vet att det bara är
några få timmars läsning kvar innan finito -njet! Kanske beror det
också på att jag har så mycket nya ord runt omkring mig i vardagen
att komma igåg ändå att jag inte vill blanda in dler heller. Total
lättja blev det.

Det finns flera drag i den här boken som slår an bekanta toner. Hur
människorna i det första landet huvudpersonen bor i inte kan skilja
på "r" och "l" kanske, eller deras förkärlek för det som är
långsamt och metodiskt. Eller var det känslan av att alltid vara kall
(okok bara vinterhalvåret men deras hus är fan undermåliga I tell
you ). Androgynitet som ibland leder till bilden av asexualitet...

Känslan av att vara helt alien, haha.

Jaa lustigt nog så kände jag samhörighet med Genly Ai, bokens
huvudperson.

Prova att läsa den!

Tisdagsrea

Åh, de har tisdagsrea på blommor på min närmsta suupaa.

En tulipan för 100 yen och kortet här tog jag idag, precis 6 dagar
efter att jag köpte den. Inte en sak att klaga på.

Bild från förra våren. Trixad i instagram. Kika gärna förbi.
Användarnamnet är mitt mellannamn och Johanna i ett ord.
Annars tänker jag försöka komma igång bättre här. Saknar ju
bloggandet för tusan <3
/Johanna

Dagens uh-huuuuh? Säääääkeeert!! O(>▽<)o

Ni som trodde att Japan var högteknologins borg. Ja och NEJjj läs detta:

http://www.japantimes.co.jp/text/fl20120131zg.html#.Tyc7Woa8uZw.twitter

/Johanna

Rusk rusk. Om sämsta sättet att bli väckt på.

Gillar iofs inte när folk ruskar mig vaken heller (det räcker för
det mesta att säga mitt namn i vanlig samtalston för att jag ska
vakna, varför då göra sig bekymret att skaka om mig liksom?!). Men
nä, nu pratar vi om naturens rusk, jordbävningar. Sedan 11e mars
(känt som 3/11 over here dårå) så har man ju blivit skakad på en
del men det tonade skönt nog ut på hösten och när det kom några
skakningar under jullovet så kände jag hur skönt det hade varit utan.

Mest irriterande är de som kommer när man sover. Men hela kroppen mot
golvet så är det omisskännligt. Man känner om det skakar uppåt-
nedåt eller sidledes, om det tilltar och sedan hur det bedarrar men
fortfarande har några minishakes kvar till det äntligen tar slut. Är
det ljust ute tittar man på lampsnörets svängningar. Annars fumlar
man efter mobilen och kollar appen som berättar var epicentret är och
vilken magnitud det var. Man undrar irriterat om det skakat färdigt
för dagen och somnar om med tanken "börjar det rasa ned saker i ett
stort skalv måste jag ta kudden äver huvudet zzzz snark".

Just detta hände tio minuter innan mitt alarm gick imorse. Blev på
så dåligt humör över väckningen att jag ställde klockan en kvart
senare och helt prompt somnade om.