Min morfar

...brukade kalla sig själv för gammelhusse. Och oss flickebarn i
familjen för slarverufsor. För det är sånt som han vet.

När jag var liten var min morfar jättelång och när man träffades
bredde han ut sina långa armar och ropade med sin hoande gammelröst
"Hej på dig du min slarverufsa nu ska jag ta och skägga dig!" och
innan man visste ordet av var man upphissad i en jättekram och fick
hela ansiktet fullt av skägg lika grått och vasst som en rotborste.
Då kunde man nästan bara pipa "Heeeej Morfar!".

Med åren växte jag mig längre och man kan väl säga att Morfar
krympte ikapp mig så att vi tillslut möttes på halva vägen.

Min morfar hade alltid halvlångt hår och sitt gråvita rotborstskägg
och mitt i gammfarbrorsanasiktet ögon som var blåare än himlen. Jag
minns hans lite knarrande skratt. Han skrattde ofta. Morfar luktade
för det mesta linolja och terpentin kryddat med sågspån från olika
trädslag. Han var träsnidare och hade alltid något intressant på
gång i verkstan. Han kunde prata lyriskt om olika trädslag och dess
olika kvaliteter. Med sin kroppslängd och att hela sitt vuxna liv
arbetat med kroppen/händerna hade Morfar jättestora händer. Även en
vanlig mugg kunde se ut som en förskrämd sparv mellan hans fingrar.
När han lade händerna på bordet eller i knät såg de ut som
bananklasar. Det var så fint att se när han klappade någon av alla
katterna de hade hemma. Den största, suraste hankatten såg plötsligt
mycket mindre ut i knät på Morfar.

Min morfar har varit vegetarian sedan innan det blev populärt första
gången. Han trodde stenhårt på sitt livsval och pratade varmt om
både vegetarianismen som veganismens hälsosamma effekt.

Han hade det mest fascinerande ordförråd och kunde därtill en massa
historier, sånger, dikter samt hade ett enormt minne. Hans
berättarglädje och ordfabulering är en av de allra tydligaste
inspirationskällorna jag har haft till att utforska språket själv.

Han var den bästa morfar jag kunde tänka mig och jag kommer kanske
alltid att sakna hans röst i telefon när man lyfter på luren hemma
hos mamma och pappa och får ett glatt hoande

"Hej på dig du min slarverufsa, det är gammelhusse".

"Heej Morfar!"

Jag saknar dig.

Nu har vi bara minnena kvar.