押し入れ, min stora garderob

Mamma undrade lite oroligt om jag hade plats nog i min lilla, lilla lägenhet. För alla grejer som jag kommer att be henne att skicka alltså (*^ ------^*)
Det är i den här garderoben som alla saker bor i just nu iaf. Jag har öppnat ena dragdörren så att ni ska få en uppfattning. Bakom den högra dörren finns min resväska som fungerar som byrå för underkläder och linnen. På undervåningen ligger min futon fint ihopvikt och trängs bara lite med min begagnade dammsugare som jag oxå ärvt från jobbet. På tal om det, jag glömde att berätta om min lilla "toaster oven" (t.h), även den ett arvegods så klart. Vad jag förstår är detta den vanligaste brödrosten i japanska hem. Jag är ju som ni vet ingen riktig mackofil men kanske kan man smälla ihop lite grönsaker att rosta eller nån kaka om man vill ge bort en kanske.
På min lediga söndag förra veckan travade jag som förutspått ut på stan en sväng i jakt på grundläggande hushållsredskap. Det blev en tur till Parco, ett alldeles nytt varuhus (デパート alltså) som hade mycket dyrt, gulligt men som tur också Muji. Så det blev en gryta och panna av enklaste modell samt lite annat på 100 yens-shoppen på vägen hem (jag äger bl. a en körsbärsmönstrad kökshandduk numer, wiieeeie). Har också införskaffat en helt ok kniv samt en stor skärbräda som man kan lägga tvärs över diskhin för att fixa en arbetsyta i köket. Smurtigt va ^^
Ovan ser ni gullig bricka samt en till hälften av mig tillagad måltid. Den runda lådan köpte jag på min matvaruaffär för nedsatt pris alldeles innan stängningsdags. Det gröna till vänster om brickan är min sittkudde (座布団）jag köpte två likadana, en till mig och en till min dator, haha.

okej då, lite om jobbet

Jag har inte något visum ännu (har ansökt om det dock!) så kanske man inte ska säga för mycket. Och i ärlighetens namn så är jag bara provanställd, än så länge. Det har funnits löften om att jag ska få ett ettårskontrakt men ibland blir man osäker. Men vafan Johanna säger i detta fall FAKE IT TIL YOU MAKE IT!

Iaf, tanken är att jag ska fungera som lärare i konversation i främsta rummet. Trots att jag i princip har "jobbat" varenda dag fram tills nu känns det som om jag inte riktigt kommit igång. "Jobbat" skriver jag för att det mest känns som om jag sitter där och försöker att inte vara ivägen men hjälpa till när jag kan... Det blir mest städning och kanske lite kopiering och andra verkligen enkla saker. De har liksom inte tid att lära mig nåt ordentligt just nu vilket säkert är lika frustrerande för dem som för mig.

Jag har dock, under uppsikt, fått leda hela och delar av olika klasser med material som huvudläraren (Mr. Ogura) eller den andra lärarinnan (fröken Araki) har förberett. Det är lite svårt att jobba med andras idéer har jag märkt, speciellt om man inte får förklarat för sig vad de hade tänkt egentligen. Fröken Araki är något bättre på att instruera mig, jag brukar få öva med henne lite och så.

Den senaste månaden har varit väldigt hektisk så vitt jag förstår. Japans skolår har precis slutar och nu är det alltså dags att ragga potentiella studenter för nästa läsår. Det innebär en massa intervjuer och demo-lektioner (de har varit ganska bra övning för mig faktiskt!). Mr. Ogura förklarade för mig idag varför de testar eleverna innan de får börja, antar de dåliga studenter ser det dåligt ut i statistiken så de måste välja noga sade han. Vilket skitsnack!! "Vi måste ju tänka på statistiken, annars kommer föräldrarna aldrig sätta sina barn här". Visst förstår jag men det känns ändå fel när man hör "nej tyvärr vi har nog ingen klass som passar Ert barn här" när kidsen verkligen behöver extra hjälp med engelskan.

Skolan är en eftermiddag- och kvällsskola vilket innebär att jag jobbar från 13 till 22 (utan ob-tillägg gaaha). Vi måste "vinna" studenterna vilket innebär att de ska ha roligt samtidigt som man kan se resultat på proven i skolan, extra engelsktest de får för sig att ta och framför allt när jag ser lärarnas svansande, se till att föräldrarna är nöjda.

Studenterna är rarast i världen och lyssnar uppmärksamt på lärarna. De flesta är förstås inte särskilt avancerade och jag har ännu så länge lite svårt att se när de förstår och inte föstår vad jag säger. Eller känna av vilken nivå de är på. Jag är så gott som förbjuden att prata japanska på jobbet just nu. De anställde mig eftersom de sa att jag kunde få jobba i receptionen också men eftersom ingen har kunnat (haft tid, tagit sig tid, dunno) att instruera mig i hur de vill att det ska göras så har jag inte fått göra något sånt.

Över huvud taget pågår det nog någon slags kulturkrock (blandat med att deras förväntningar, oh my god vad de har tolkat när de har läst mitt CV!!! möööööööh "ja, så du har alltså jobbat med handikappade/utveckligsstörda barn?" eh nä personlig assistent "ja du har ju erfarenhet i undervisning så du borde ju " blah blah nä jag har inte undervisat engelska till kids i en klass förut, det här är helt annorlunda än att hålla på med SI för universitetsstuderande i Japanska ju, va fan! "Ja du är ju en native speaker så" blah blah näe jag ljög (?) och sade att jag talar native-level engelska. De har vetat hela tiden att jag inte är infödd. Dessvärre är jag heller inte särskilt intresserad av amerikanska helgdagar eller annan kultur heller (‘0‘)
Kanske är detta den springande punkten i hela lärargrejen, jag är verkligen inte särskilt intresserad av andra kulturer än den japanska.... Mmmmfh det blir lite prostitution av det här hela, igen. Lutar det åt. Jaja jag får ligga i med att hitta ett annat jobb dårå. Anställ mig, jag e skitbra och alls inte lika bitter på riktigt som jag befarar att jag låter i det här inlägget.

Okej, det var allt för mig idag. Nu ska jag prata med min älskling på Skype tills jag somnar.
Puss på er



Det här är ena väggen på mitt kylskåp, ja jag har gjort mönster i smutsen (*^-----^*) hehe~
Försökte och gnodde som tusan med skrubbpuff och diskmedel (äpple-mint doft) men rådde inte alls bot på eländet som jag skulle. Min underbara älskling föreslog tandkräm och då blev det alldeles vitt direkt när man började gno! Vilken babe, vilken karl som kan ge sin flicka husmorstips när det som mest behövs ♥

Mitt nya hem har fyra väggar och en smutsig kyl!

Men i ärlighetens namn finns det en "heater" vad heter det på svenska? Det är som en fläkt med varmluft, säkert ett monster till energslukare!
Jag sover på en futon som fröken Araki hjälpte mig att köpa.
Futonen består av 3 delar: en undermadrass som är ganska hård, sedan en mellanmadrass som nästan är som ett hårt stoppat täcke och sist har vi själva täcket som är fluffigare och bredare än svensk standad.

Men det är perfekt för såna som jag som rullar ihop sig till en liten boll på natten, täcket glipar inte ändå!

Köket har en gasplatta (som jag inte använt ännu för jag har ingen kastrull!), en liten diskho och en liten öppen hylla att förvara saker på. Nedersta hyllan har ett nät som botten så den funkar finfint som diskställ! Jag har tänkt att jag ska ha skärbrädan på tvären över diskbänken när jag lagar mat här sedan. Det finns fläkt och en lampa men sedan är det slut på köket (^^)

Toaletten är bara en toastol (med sitsvärmare, tack alla gudar som finns (mamma och pappa hur kan ni leva utan det här!!!!)) men jag har ett badrum också (^-^) med badkar♥
Varmvattet värms med gas (?) så jag kan ställa in exakt vilken temperatur etc jag vill ha på varmvattnet. Vad gäller en sak har jag helt anammat den japanska kulturen och det är att ta ett bad på kvällen! Men jag fyller inte badkaret helt med kokhett vatten för det kan inte mitt miljösamvete med att tillåta.

Japp så här ser det ut i mitt hem just nu. På dagarna viker jag ihop futonen och mosar in den i min stora japanska garderob för att få lite mer utrymme (det brukar folk göra). I det stora hela är lägenheten väldigt fräsch (undantaget är den satans kylen som jag fick ärva från jobbet, hur kan nåt bli så skitigt!? som tur är är det bara utanpå, insidan är helt pika pika). Inga äckliga heltäckningsmattor som i I-house och det luktar ingenting konstigt (längre, hade några duster av avlopp i början. Jag sov med munnen öppen, uuuurk).

Just nu är det söndag förmiddag och jag ska snart vika ihop min futon och gå och leta efter ett skrivbord. Idag är det nämligen min lediga dag så jag hoppas kunna gå på lite upptäcktsfärd också. Men jag satt uppe och pratade hela natten med min älskling på skype igår så det måste erkännas att jag är jefligt trött för tf. Kanske lite konbini-inhandlad sallad kan få igång mig iaf.

Jag hoppas att jag kan uppdatera idag med foto på ett skrivbord, man får ont på alla möjliga konstiga ställen av att ligga på magen på futonen och skriva har jag märkt!

All min kärlek (o´∀`o)ノ

Jag lever, jag lovar!!

Har kort om tid men äntligen tillgång till internet!
Klistrar in lite fragmentariskt vad jag skrivit sedan jag kom fram. Har tidsnöd just nu men kommer att uppdatera mer vettigt fr.o.m nu♫

t.h posar i min lägenhet. Nej jag har inget skrivbord ^^;

2008-02-13

Anlände i säkerhet till Japan idag, kl 10 lokal tid, allt väl och väskor i behåll. Klev på mina tåg rätt och sedan av där jag skulle, i Urawa, Saitama utanför Tokyo.

Ringde till min skola och fick komma in direkt för en lunch med rektor tillika huvudlärare och skolans grundare Mr. Ogura och den andra anställda, fröken Araki. De bjöd på lunchlåda i Japansk stil som inte gick av för hackor. Alla verkade verkligen entusiastiska och sken alldeles upp när jag kom. Det förefaller som om de alltid haft infödda engelsktalande bara på deltid förut och sedan fått problem för att dessa lärare inte engagerat sig så mycket som de har önskat.
Det verkar också som om de har haft en hemskt massa personer på intervju och ur denna massa valt mig, av alla. Man blir ju alldeles spak, här sitter de och tittar på mig som frälsaren! Men men jag ljög ju inte i min ansökan så förhoppningsvis behöver jag inte göra mig till för att passa in heller (^_‹)

De har bokat ett hotell så jag gick och duschade en sväng och lämpade av mitt dryga 30 kilo tunga baggage för att sedan återvända till skolan som hade tre klasser inbokade för kvällen. Jag fick börja direkt och vara med och presentera mig och prata lite. När sista klassen gått vid halv 10 på kvällen var vi alla ganska trötta men fröken Araki och Mr. Ogura följde mig ändå till hotellet och bjöd mig på middag nära hotellet innan jag gick hem och sov i ungefär 10 timmar!

20080220(?)

Det har bara gått en vecka men det känns redan som år. Vet inte hur jag ska beskriva det, var det likadant när jag precis hade börjat på Ritsumeikan oxå?
Människan är ett finurligt djur som kan finna sig i något så fort, tänker jag.
Sedan jag lämnat Sverige har jag hunnit börja jobba, eller åtminstone jobbträna och flytta in i min nya lägenhet. Jag går till jobbet vid ettiden på dagen och stannar allt som oftast till efter tio. Det handlar om eftermiddags- och kvällsundervisning så först på dagen städar man och förbereder för dagens lektioner. Jag sitter ofta i receptionen och i egenskap av blond gaijin agerar jag någon slags levande skyltdocka känns det som. Någon nytta i receptionen kan jag ännu inte göra, bara hälsa eleverna och fråga hur de mår men det är okej, jag orkar inte hålla på med en massa artighetstal på japanska ovanpå allt annat jag måste hålla i huvudet.

Det är väldigt myket pyssel med lägenheten annars. Som de flesta andra lägenheter i Japan så betalades flera hyror i förskott samt en viss summa i "key money" någon slags depositionsavgift som man inte får tillbaka (det kallas visst muta till hyresvärden på ren svenska). Lägenheten hade då varken el eller gas. Eller tvättmaskin and no tvättstuga heller. Elen slogs på med en snäppkontakt så det var ju som en kakbit men sen kom kruxet med gasen. Det var ju med den som varmvattnet kom!! Shitpomfritt vad det inte är lyckat att tvätta håret i 11 gradigt vatten. Brain freeze typ. Allvarligt talat, jag fick väldigt ont i huvudet, haha.
För installation av gas (typ 2 minuter samt överräckande av broschyrer), installation av tvättmaskin (ca 1 timme med en het jappekille) samt installation av internetkabel har det krävts att jag har suttit hemma, dagtid och VÄNTAT på att gubbarna ska komma och fixa det hela. Helt sjukt. Fast än så länge har det varit unga och heta killar som har kommit så jag kan tänka mig att betrakta det hela som någon slags kosmisk kompensation. Speaking of which--- fan vad länge sedan det var jag umgicks med någon i min egen ålder! Min dagliga kontakt är ju eleverna på skolan (10-16 år) och de två andra lärarna Mr. Ogura som är runt 50-60 samt Miss Araki som är väl en 30-35, sen är det väl kanske nån tillfälligt kontakt med en eller annan deltidsarbetare i slyngelåldern på nåt kombini jag går till. Ja och så Shinji så klart. jag ringer honom varje dag men eftersom jag inte har tillgång till internet ännu blir det via allmän telefon och det är dyrt (och kallt att stå ute mitt i natten då det är den enda tid jag har som passar att ringa). Så det blir bara en liten stund varje dag. Vad mystiskt att man kan kännas så mycket längre bort fastän man är på samma kontinent nu. Fast man vet ju oxå att vi kan ses imorgon om man verkligen ville! Shinji säger att han kommer uppåt landet i nästa månad om inte annat, han letar ju trots allt jobb runt Tokyo sedan innan.

Dan före dan...

Just nu känns det precis som kvällen innan julafton. Det är sent på natten och man känner den där friden som bara ett avklarat enormt stök kan inge.
Allt är förberett och när man vaknar nästa dag så är det bara roliga saker som händer, förväntningarnas dag infinner sig.

Nja, eller ja alltså. Allt är packat, sorterat, slängt och bortstädat. Alla mina kläder, papper och sånt som drällt omkring på för liten yta i mitt gamla flickrum.

Syrran och brorsan, alla andra som kan tänkas ha vägarna förbi, det står en kasse kvar i mitt rum med saker till er. Sånt som skulle ges bort som aldrig kom iväg eller sånt jag tror ni har intresse av att överta. Först till kvarn ;) Fast några grejer är det lappar med specifika anvisningar om vem som ska få.

Att flytta ifrån ett land är lite som att ha dött. I alla fall med tanke på hur ens grejer hanteras. Ryktet har gått jättefort i min familj och både farfar och morfar har ringt och tagit högtidliga farväl och sagt lycka till.
Egentligen vill jag inte säga hejdå för mycket, blir mer sentimental än vad jag någonsin skulle vilja erkänna mig vara och gillar verkligen inte den där pressen att säga något smart, roligt och minnesvärt som ska sammanfatta ens vänskap och framtidsförhoppningar ihopvispat på bara någon minut. Nä, jag vill inte ha några avslut med någon av er alla mina kära.

Nu ska jag sova i mitt väldigt mycket mindre stökiga rum.
Imorgon ska jag samla mitt allra sista baggage och sedan bär det av till Landvetter, stanna en sväng i Helsingfors och sedan är jag framme på Narita den 13:e aaaaastidigt svensk morgon, kl 10 i Japan.

Uppdaterar så fort jag får tillfälle, vi ses!

落ち着きましょう〜 (låt oss lugna ner oss)

Ok, nu ska jag försöka få ihop allt lite. Johanna sammanfattar:

Efter deprimerande stillsamma dagar i januari blev det snabbt fart när det på bara några dagar bestämdes att jag skulle åka ned till Lund för att göra ett TV-inslag (eller ja, mitt baito är ju att rapportera goda miljönyheter i Sverige på japansk TV, sedan kom Sydnytt och gjorde ett inslag om oss tjejer som håller på med detta, ah long!).

nu känns det som om jag är på väg iaf. Foto Shinji Cho＞

Det var underbart att komma bort från enformigheten hemma även om jag var ganska nervös och inte lite hispig pga tid och resor (tar 5 timmar när tågen INTE krånglar) för att inte tala om TV grejerna.

Fick bo hos min brorsa och hans flicka i deras nya fina lägenhet och hann träffa förvånansvärt många av mina vänner som är i Lund plus bonus att Elin helt slumpmässigt fick veta att jag var där samtidigt som hon var hemma på blixtvisit från Rennes. Vi hade en fin reunion med Axel och bouns Christian med vän.



Alltid lika roligt att träffa lillebror^
För sedan hände det, det ringde från en skola som behövde lärare ASAP, utanför Tokyo, Japan. De ringde på fredagsmorgonen när alla TV grejer var överstökade och gjorde en halvtimmes intervju sedan kom nästa samtal vid lunch och då fick jag jobbet!!
Sedan var det bara att fixa biljetter och förbereda vad som förberedas kan.

Är glad att jag kunde säga hejdå till så många av mina käraste kära även om jag verkligen grämer mig över att inte hinna träffa min systerfamilj.

(plommonblom i Japan, bilden togs för nästan exakt ett år sedan)

Nu bär det alltså av, den här gången blir det Saitama, i en stad som ligger ca 40 minuter från Tokyo med tåg. Jag skall undervisa i engelska samt jobba i receptionen på skolan (det innebär att jag kommer att få jobba lite på japanska också, yay!!).

Mina arbetsdagar verkar komma att bli rätt stressiga i början för att få ihop elever till nästa termin (?) men det blir nog spännande. Jag har ledigt söndag och måndag och mina arbetsdagar börjar strax efter lunch och slutar vid 10-tiden på kvällen.

Jag är så lycklig över att äntligen få åka tillbaka att jag inte ens kan vara riktigt nervös för det här projektet, det känns som allt kommer att ordna sig. Fast hjärnan går på hypersnurr för att försöka sortera upp allt som måste ordnas innan avfärd och packning etc. Jag lämnar Sverige på tisdag kl 12.40.

Tänk vilken fantastisk tur jag har, min mamma och pappa skjutsar mig till flygplatsen och har redan hjälpt mig så mycket för att allt ska hinnas med.
De är t.o.m glada för min skull fastän jag ska åka så långt bort och inte vet när jag ska komma hem. Kanske just för att de alltid stöttat mig så mycket vågar jag nu göra det här, är det inte fascinerande ironiskt så säg ^^

Stor hund skedas av stor bror››

AAaaAAAaAaAaAAa shit shit shit

så bara fick jag jobb, i Japan. Börjar på torsdag!

Har egentligen massor att skriva om, inte bara om det här jobbet men det får vänta lite till. Ville bara säga

Hell yeah!!!(≧∀≦)ノ☆★☆



Återkommer när jag har mer tid, och sinnesnärvaro.

Skåpmat eller "jag borde ha mer prickigt"

Började städa idag men insåg att det var för tråkigt så jag dök in i mina garderober och kollade lite. Det finns en del som inte fått komma ut på länge p.g.a svenskt vinterväder (och att jag är en chicken shit när det kommer till att bli nedkyld) och att jag lämnade halva min garderob hemma när jag stack till Japan.
Det dök upp en massa prickigt som jag inte känner mig färdig med. Hoppas att vi får en fin och långsam vår!

Gul stickad kofta Indiska Vitt linne med spetskant köpt i Japan Prickig kjol H&M (2004) Over knee strumpor oxå HM Röda skor köpta på rea 2003

Är det någon mer som har märkt att flugor älskar prickigt? Älskar i bokstavlig betydelse, ofta blir det flugporr just på prickarna om somrarna. Fast man kanske måste bo på landet för att lägga märke till såna saker?



Vippig klänning med röda plyschprickar på HM (så klart) den här älsklingen har varit med i Japan 2 gånger redan! Fast den har egentligen alldeles för mycket bara armar och fladdrigt genomskinligt tyg för att vara anständlig. Skorna är samma som ovan. Svart hårband HM

Tyllbollen jag håller på med köptes senast jag var på tygaffären, vi har storslagna planer vi. Som att jag faktiskt ska sätta mig ned och sy något på riktigt och inte bara fantisera om vad jag skulle vilja göra (--_--;)
Jag är er danska flygvärdinna!
Fast egentligen är det ju lika mycket Japans färger.
Den här kjolen sitter egentligen på höften men den har aldrig kännts riktigt bra så den har mest hängt i garderoben. Här ovan tog jag en klädnypa och gjorde ett enormt veck i bak (sen knöt jag en stor rosett över så att det såg ut som en hästsvans, eheh ja). Kjolen är från Lindex 3 år sedan, glansiga blusen (med bandet i midjan) HM och skorna är inköpta i Japan våren 2007 ヾ(*･∀･*)ノ


Fast mest av allt känner jag mig så här idagー＞
Jobbade sent igår, glashalt och osaltat på vägen gav mig en timmes tid att köra i stället för den vanliga halvtimmen. Blev väckt strax efter 8 på morgonen av SMS från samma jobb som undrade om jag kunde komma och jobba nu med en gång. Fick avböja eftersom det eventuellt skulle ringas från Japan och göras en arbetsintervju. DE mailade mig igår och undrade över idag men har varken ringt eller mailat som svar på mitt mail tillbaka, blä. I går morse skulle ett annat ställe höra av sig men medan jag satt och djupandades med telefonen i handen skickade de små bajspropparna ett mail där det stod att de redan hittat den de sökte och tackade för min ansökan　マジで〜 lixom
Så inte undra på att jag blir nervig när inget hörs.

Egentligens egentligen skulle jag vara alldeles ledig (och inte låtsasupptagen som nu ＞＜）och åkt och hälsat på min kära systerfamilj och lekt lite med systerdöttrarna. Kanske träffat min brorsa o brorson oxå.

Tur att jag fick leta lite kläder i alla fall. Det fick mig på andra tankar. Fast jag blev lite grinig på vädret istället måste erkännas, haha.