"Hello,Johanna.
Thank you a little while ago.
It is a payday today."
Här går introt till Blurs Song 2 igång i mitt huvud
woohoo!!! (resten av texten har jag ingen aning om)
söndag 21 december 2008
Tänk att man kan bli så glad av skruttig "ingrish"
fredag 19 december 2008
Min värsta kulturchock
Jag har med råge varvat mitt första hela år i Japan och trodde att de flesta kulturchockerna skulle vara överståndna och utslätade vid det här laget. Inte för att jag tycker att de har varit väldigt många eller overkomliga på något sätt hittills. Det enda som har hängt med länge var "vänner" som mest bara ville åt gratis engelskundervisning eller någon slags reseguide till Sverige alt. hade någon slags fetisch för utlänningar/svenska tjejer/blonda/blåögda/stornästa personer. Jag kan inte låta bli att bli lite småpissed när det bara känns som man är ett fenomen och att ens personlighet inte har något med den "vänskap" de försöker odla att göra.
Men jag lärde mig att hantera det här med lite insikt i hur man uttrycker sig och skillnaden mellan innebörden på svenska och på japanska (visst har jag postat det inlägget? Hittar det inte nu när jag letar...wooops! dags att sortera igenom vad jag inte postat ännu kanske!)
Näe min senaste och häftigaste kulturchock kom från ett helt annat håll och påverkar på ett grymt annorlunda sätt än man skulle kunna tro. Det handlar om hur de japanska husen är byggda. Det är svinkallt i min lilla etta med stort kök och badrum separat från toan. Det finns inga element, det drar från balkongdörranra samt föstren som alla bara består av englas-konstruktioner. Golvet inne är pissekallt och det är tänkt att jag skall hålla min lya varm med en ac som drivs av gas. Varmluft alltså, i princip som att hålla sig varm med hårtorken. Men det går inte ihop för gasen är svindyr, det är absout ekonomiskt ohållbart för mig att ha igång ac:n så mycket som skulle behövas. Eftersom jag måste ha någon värmekälla (det letar sig ner runt nollan om nätterna) så har jag investerat i en fotogenfläkt. Den luktar garage och jag känner mig bara snäppet mer avancerad än en grottmänniska när jag tänker på att jag sitter och värmer mig framför en liten eld (om väl så instängd i en liten försäkrande låda är det ju fortfarande eld). Mina föräldrar skrattade och sade att de inte sett liknande sedan de var unga på 60-talet hemma i Sverige. True. En mycket mysigare uppvärmningsanordning som jag också fått tag på är kotatsun. Det är ett litet bord med en värmefläkt under. Sitter man där med en varm tröja och låter sina ben och fötter bli upphottade under bordet känns det riktigt mysigt! Det går dessutom på elräkningen så det är inte lika jobbigt som gas och fotogen (fotogenet säljs f.ö på macken, bara att dra dit med donken och tjacka sina litrar som man behöver).
Ibland när jag vaknar om morgnarna ser jag min andredräkt... Det kan vara det mest omotiverande att gå upp jag varit med om, tätt följt av att få
en gosig katt i sängen just som sista snoozen är slut. Jag sover i en fleecepyjamas, ett par luddiga shorts som er ut som mamelucker nästan (de håller magen och ryggen varm, de är guld!), jättetjocka strumpor, en filt virad om halsen, en fleecefilt över mig plus mitt vanliga fluffiga täcke. Det håller mig precis okej varm medan jag är i sängen men upp är slitigt. Nu på senaste har jag börjat gympa framför fotogenvärmaren för att få igång cirkulationen och samtidigt värma upp mitt rum lite. Det är ganska okej.
Ännu en grej med detta är att mina skolor inte har någon egentlig uppvärmning än den naturliga man får när man stänger in 30 kids i ett rum (som solen lyser in i) under en dag. I lärarrummet har vi en "sutoobu" dvs "stove" den drivs också av fotogen eller nåt annat lika stinkigt, man sätter en balja vatten ovanpå som sakta förångas och ger en trevlig luftfuktighet (annars värmer ju alltså "sutoobu":n upp luften också. Det blir sketavarmt precis när man står bredvid). Men korridorerna är, precis om i somras, utomhustempreatur. Det är fanimej öppet ut på flera ställen. En för mig vanlig outfit till skolan består av två par strumpbyxor (ett par ca 60 den för vinterbruk samt ett par tjocka i lycra och bomull) en underklänning i syntetiskt material (som stänger inne värmen mot kroppen) samt ett par luddiga mameluckliknande shorts, en kjol som går ner över knäna (minst), en eller två tröjor och en stor kofta. Trots det så fryser jag så fort jag är stilla en längre stund. Ser till att försöka stå där solen lyser in och aldrig sitta ner för länge. Variationen på kläder man kan ha är också väldigt stor - inte. Jag hade skrattat högt om någon sagt till mig för ett år sedan att jag nästa vinter skulle älska en vinröd fleecepolo. Ghhh.
För den som oroar sig för stundenterna kan jag rapportera att de allra flesta har shorts/kjol och långärmad tröja på sig. Eventuellt knästrumpor och en kvarts-stor filt som de får ha hur de vill tydligen (fattar inte varför de inte bara kunde göra vettiga skoluniformer i stället :P). Jag hade a) skolvägrat b) skitit i att det vore genant att sticka ut och haft strumpbyxor på mig om jag hade utsatts för något liknande som högstadielev. Jag har klagat högt och lågt på alla språk jag kan till de flesta jag känner och i alla tonarter. Håller fortfarande att bearbeta chocken att folk bara accepterar de här...ja.... ocivilicerade (jag vet att jag låter som en sur unge, just nu är jag det, låt mig grejja med mitt lilla i-landsproblem ;_;). Jag har så svårt att acceptera att det inte är varmt inomhus och om någon mer säger "men du är från Sverige, du borde ju vara van vid mycket kallare" så SKRIKER jag. Det har redan urartat till svarta blickar och en mycket ondskefull röst som säger "ja, men i Sverige har vi lärt oss att bygga hus som skyddar oss från kylan, vintern i Japan är 100 gånger värre".
Jag håller med författaren till den här artikeln om allt det han skriver. Speciellt det här
"For all the Japanese boasting and chest-thumping about quality, in the end you have to say one thing: if the Japanese built their cars like they build their houses, then there wouldn't be a single one on the road today."
Gör om, gör rätt, dammit människor!
Jag blir rätt seg och gnällig av att vara kall... Man vill bara rulla ihop sig och sova hela tiden. Jävla Japan som ska vara så urbota kallt (›‹)
PS Anledningen att jag inte led lika mycket av kylan när jag bodde i Kyoto var att jag hade en AC som drevs av el, detta ingick i hyran så det var bara att flåsa på tills huden blev alldeles torr. På skolan värmdes iaf skolsalarna upp även om korridorerna krävde att man snabbt krängde på sig en jacka. Toan i boendet stod iofs alltid med öppet fönster och utan sitsvärmare, det var en pina att sitta på så man höll sig alltid till sista sekunden men det var ändå en väldigt liten del av ens hela dag så det var ändå så mycket mer överkomligt än vad det är nu.
Men jag lärde mig att hantera det här med lite insikt i hur man uttrycker sig och skillnaden mellan innebörden på svenska och på japanska (visst har jag postat det inlägget? Hittar det inte nu när jag letar...wooops! dags att sortera igenom vad jag inte postat ännu kanske!)
Näe min senaste och häftigaste kulturchock kom från ett helt annat håll och påverkar på ett grymt annorlunda sätt än man skulle kunna tro. Det handlar om hur de japanska husen är byggda. Det är svinkallt i min lilla etta med stort kök och badrum separat från toan. Det finns inga element, det drar från balkongdörranra samt föstren som alla bara består av englas-konstruktioner. Golvet inne är pissekallt och det är tänkt att jag skall hålla min lya varm med en ac som drivs av gas. Varmluft alltså, i princip som att hålla sig varm med hårtorken. Men det går inte ihop för gasen är svindyr, det är absout ekonomiskt ohållbart för mig att ha igång ac:n så mycket som skulle behövas. Eftersom jag måste ha någon värmekälla (det letar sig ner runt nollan om nätterna) så har jag investerat i en fotogenfläkt. Den luktar garage och jag känner mig bara snäppet mer avancerad än en grottmänniska när jag tänker på att jag sitter och värmer mig framför en liten eld (om väl så instängd i en liten försäkrande låda är det ju fortfarande eld). Mina föräldrar skrattade och sade att de inte sett liknande sedan de var unga på 60-talet hemma i Sverige. True. En mycket mysigare uppvärmningsanordning som jag också fått tag på är kotatsun. Det är ett litet bord med en värmefläkt under. Sitter man där med en varm tröja och låter sina ben och fötter bli upphottade under bordet känns det riktigt mysigt! Det går dessutom på elräkningen så det är inte lika jobbigt som gas och fotogen (fotogenet säljs f.ö på macken, bara att dra dit med donken och tjacka sina litrar som man behöver).
Ibland när jag vaknar om morgnarna ser jag min andredräkt... Det kan vara det mest omotiverande att gå upp jag varit med om, tätt följt av att få
en gosig katt i sängen just som sista snoozen är slut. Jag sover i en fleecepyjamas, ett par luddiga shorts som er ut som mamelucker nästan (de håller magen och ryggen varm, de är guld!), jättetjocka strumpor, en filt virad om halsen, en fleecefilt över mig plus mitt vanliga fluffiga täcke. Det håller mig precis okej varm medan jag är i sängen men upp är slitigt. Nu på senaste har jag börjat gympa framför fotogenvärmaren för att få igång cirkulationen och samtidigt värma upp mitt rum lite. Det är ganska okej.Ännu en grej med detta är att mina skolor inte har någon egentlig uppvärmning än den naturliga man får när man stänger in 30 kids i ett rum (som solen lyser in i) under en dag. I lärarrummet har vi en "sutoobu" dvs "stove" den drivs också av fotogen eller nåt annat lika stinkigt, man sätter en balja vatten ovanpå som sakta förångas och ger en trevlig luftfuktighet (annars värmer ju alltså "sutoobu":n upp luften också. Det blir sketavarmt precis när man står bredvid). Men korridorerna är, precis om i somras, utomhustempreatur. Det är fanimej öppet ut på flera ställen. En för mig vanlig outfit till skolan består av två par strumpbyxor (ett par ca 60 den för vinterbruk samt ett par tjocka i lycra och bomull) en underklänning i syntetiskt material (som stänger inne värmen mot kroppen) samt ett par luddiga mameluckliknande shorts, en kjol som går ner över knäna (minst), en eller två tröjor och en stor kofta. Trots det så fryser jag så fort jag är stilla en längre stund. Ser till att försöka stå där solen lyser in och aldrig sitta ner för länge. Variationen på kläder man kan ha är också väldigt stor - inte. Jag hade skrattat högt om någon sagt till mig för ett år sedan att jag nästa vinter skulle älska en vinröd fleecepolo. Ghhh.
För den som oroar sig för stundenterna kan jag rapportera att de allra flesta har shorts/kjol och långärmad tröja på sig. Eventuellt knästrumpor och en kvarts-stor filt som de får ha hur de vill tydligen (fattar inte varför de inte bara kunde göra vettiga skoluniformer i stället :P). Jag hade a) skolvägrat b) skitit i att det vore genant att sticka ut och haft strumpbyxor på mig om jag hade utsatts för något liknande som högstadielev. Jag har klagat högt och lågt på alla språk jag kan till de flesta jag känner och i alla tonarter. Håller fortfarande att bearbeta chocken att folk bara accepterar de här...ja.... ocivilicerade (jag vet att jag låter som en sur unge, just nu är jag det, låt mig grejja med mitt lilla i-landsproblem ;_;). Jag har så svårt att acceptera att det inte är varmt inomhus och om någon mer säger "men du är från Sverige, du borde ju vara van vid mycket kallare" så SKRIKER jag. Det har redan urartat till svarta blickar och en mycket ondskefull röst som säger "ja, men i Sverige har vi lärt oss att bygga hus som skyddar oss från kylan, vintern i Japan är 100 gånger värre".
Jag håller med författaren till den här artikeln om allt det han skriver. Speciellt det här
"For all the Japanese boasting and chest-thumping about quality, in the end you have to say one thing: if the Japanese built their cars like they build their houses, then there wouldn't be a single one on the road today."
Gör om, gör rätt, dammit människor!
Jag blir rätt seg och gnällig av att vara kall... Man vill bara rulla ihop sig och sova hela tiden. Jävla Japan som ska vara så urbota kallt (›‹)
PS Anledningen att jag inte led lika mycket av kylan när jag bodde i Kyoto var att jag hade en AC som drevs av el, detta ingick i hyran så det var bara att flåsa på tills huden blev alldeles torr. På skolan värmdes iaf skolsalarna upp även om korridorerna krävde att man snabbt krängde på sig en jacka. Toan i boendet stod iofs alltid med öppet fönster och utan sitsvärmare, det var en pina att sitta på så man höll sig alltid till sista sekunden men det var ändå en väldigt liten del av ens hela dag så det var ändå så mycket mer överkomligt än vad det är nu.
tisdag 16 december 2008
Nej men O! ♥
Vet ni... Jag har varit världens bortskämdaste människa idag och igår (*^^*) Igår fick jag en liten kalender med bilder från Sverige som en japansk vän/bekant gjort på posten och sedan fick jag ett paket från min storasyster! Idag kom ett paket till, från mamma och pappa! Jag öppnade båda med näsan hängandes alldeles över för att inte missa en flyktig uns av hemmalukt och pepparkaksbak eller vad för annat juligt de kan ha pysslat med hemma. Min syster skickade en julstärna som som jag skall köpa sladd och lampa + sockel till, det blir nog flott. Hoppas den lyser gult (det gör väl nästan alla julstärnor??). Hela min lägenhet är nämligen vit så jag hoppas kunna få lite färg med min fina lampa. Tåranra strilade ner för kinderna när jag vecklade ut stjärnan, jag vet inte hur många gånger jag gjort just samma sak hemma. Ni vet den där invanda känslan man har fastän man inte har gjort något på länge.
Både mina föräldrar och min syster med familj skickade inslagna julklappar så klart men de har jag bara klämt och skakat på lite och staplat fint på mitt bord. Tänker inte öppna före jul om de inte börjar ticka eller se ut att smälta inifrån :D
Mamma hade också skickat julprydnader som jag blev jätteglad för, satt och hickade och hostade för att jag försökte skratta och gråta samtidigt (det var faktiskt svårare än det låter). Det var så Mamma jag kunde känna hur hon måste ha tänkt på vad det är som jag brukar gilla (det kom en ELLE-tidning, pandalaakrits, mammas hemmagjorda tjong-kola♥, några klädesplagg och smycken som jag inte fick med senast, min L.A.M.B.-parfym och så julklappar så klart, åh lycka!)
Åh, tack snälla för allt det fina och tack för gulliga kommentarer från systeryster, broder unt fanta samt kära, kära Elin, ni har boostat min julkänsla med 100 procent! Jag kommer att fixa en fin jul här hemma hos mig i Japan också.
Puss på er!
Både mina föräldrar och min syster med familj skickade inslagna julklappar så klart men de har jag bara klämt och skakat på lite och staplat fint på mitt bord. Tänker inte öppna före jul om de inte börjar ticka eller se ut att smälta inifrån :D
Mamma hade också skickat julprydnader som jag blev jätteglad för, satt och hickade och hostade för att jag försökte skratta och gråta samtidigt (det var faktiskt svårare än det låter). Det var så Mamma jag kunde känna hur hon måste ha tänkt på vad det är som jag brukar gilla (det kom en ELLE-tidning, pandalaakrits, mammas hemmagjorda tjong-kola♥, några klädesplagg och smycken som jag inte fick med senast, min L.A.M.B.-parfym och så julklappar så klart, åh lycka!)
Åh, tack snälla för allt det fina och tack för gulliga kommentarer från systeryster, broder unt fanta samt kära, kära Elin, ni har boostat min julkänsla med 100 procent! Jag kommer att fixa en fin jul här hemma hos mig i Japan också.
Puss på er!
lördag 13 december 2008
Blott en gång jul om året bara...
Blogginlägg nr 101, fast alla är nog inte publicerade, ännu.
I kväll har jag fortsatt min SVT-orgie med årets luciatåg. Behöver jag säga att tårarna sprutande redan efter två strofer av luciasången...
Jag älskar julen. Jag älskar julen för att det är en högtid där man får sitta hemma med de sina och pyssla, planera och smussla med presenter. Mysa över glögg, karamellgrytor och pepparkaksbak. Vara tillsammans och planera all den goda maten man skall äta.
Redan vid första advent får man börja plocka fram adventsstakar och stjärnor att ha i fönstren samt ljusslingor till träden och buskarna i trädgården. Förr tillverkade vi alltid våra egna julkort, ofta bestämde vi en teknik eller ett tema och hade massproduktion ända fram till sista dagen för att hinna med posten innan jul. Ibland hann vi med att tillverka julklappar till släkten också. Undrar hur många kilo cernitlera som passerat mitt barndoms hem (^^)
När jag blev en lite mer stressad student blev julpysslet min underbara flykt från press utifrån. Jag har aldrig känt mig direkt stressad över julen.
Luciasångerna påminde mig om alla luciatåg jag deltagit i. Och det är många ska ni veta! Jag har alltid varit med i körer och sjungit, sjungit, sjungit runt juletider. Det är en del av upptakten till julen. Helst ska de första pepparkaksbaken kryddas med lussesånger som jag ännu inte lärt mig och behöver traggla. För just så trivdes jag.
Här i Japan har julkänslan inte riktigt infunnit sig, hälften av löven hänger kvar i träden och det närmaste snö vi kommer är väl att vi haft en eller två frostnätter hittills. Några av de boende i mitt kvarter har satt upp enorma ljusdekorationer i sina trädgårdar, det ska de ha väldigt mycket cred för tycker jag. Jag myser när jag cyklar hem från jobbet. Lite julmusik hör man om man går på "depaato" (dvs department store) och visst ser man lite glitter och stuff men... chigau (det är annorlunda/fel).
För hur juligt man än gör det så är det kanske inte julen i sig jag vill åt utan att få vara med min gosiga familj. Och i år blir det inte så, tyvärr. Fram tills nu har jag lite ignorerat att det ska bli jul och knatat på som vanligt men i förra veckan blev det dags att skicka mina julklappar hem och jag fick inse att de julklapparna kommer att öppnas utan mig, hemma hos mina föräldrar på en julafton som händer även om inte jag är där (även om min familj så klart säger att det är helt annorlunda när inte jag är där, visst är det så att det alltid blir annorlunda när någon ur ens normala crew saknas).
Så i år får jag göra lite jul själv här, min gosiga pojkvän kommer i alla fall att vänta på mig när jag kommer hem från jobbet den 24:e (sista arbetsdagen i år!) och vi har börjat planera lite vad vi ska hitta på. Som tur är var ju S med hemma förra året så han vet ju lite hur det är att fira jul på riktigt (ingea eländiga dejter på något juldekorerat Disneyland och absolut inga jefla jordgubbstårtor på mitt julbord här inte! Ett säsongs-/ smakbrott lika allvarliga som att snyta sig i psalmboken om någon frågar mig. Är den en sak japanerna inte kan så är det att fira jul på ett vettigt sätt (≧へ≦） Pheeeew! Ok min harang är slut nu.)
Så, kära familj det här är lite av en kärleksförklaring till er, då julen ju egentligen bara är en förevändning att få umgås, pyssla, promenera och äta gott tillsammans i ett pyntat hem.
I löv u!
PS
Inte för att jag vill klaga på SVTs lussetåg eller så men... vadfan är "kärnan i öst" då va?? VAVA?
I kväll har jag fortsatt min SVT-orgie med årets luciatåg. Behöver jag säga att tårarna sprutande redan efter två strofer av luciasången...
Jag älskar julen. Jag älskar julen för att det är en högtid där man får sitta hemma med de sina och pyssla, planera och smussla med presenter. Mysa över glögg, karamellgrytor och pepparkaksbak. Vara tillsammans och planera all den goda maten man skall äta.
Redan vid första advent får man börja plocka fram adventsstakar och stjärnor att ha i fönstren samt ljusslingor till träden och buskarna i trädgården. Förr tillverkade vi alltid våra egna julkort, ofta bestämde vi en teknik eller ett tema och hade massproduktion ända fram till sista dagen för att hinna med posten innan jul. Ibland hann vi med att tillverka julklappar till släkten också. Undrar hur många kilo cernitlera som passerat mitt barndoms hem (^^)
När jag blev en lite mer stressad student blev julpysslet min underbara flykt från press utifrån. Jag har aldrig känt mig direkt stressad över julen.
Luciasångerna påminde mig om alla luciatåg jag deltagit i. Och det är många ska ni veta! Jag har alltid varit med i körer och sjungit, sjungit, sjungit runt juletider. Det är en del av upptakten till julen. Helst ska de första pepparkaksbaken kryddas med lussesånger som jag ännu inte lärt mig och behöver traggla. För just så trivdes jag.
Här i Japan har julkänslan inte riktigt infunnit sig, hälften av löven hänger kvar i träden och det närmaste snö vi kommer är väl att vi haft en eller två frostnätter hittills. Några av de boende i mitt kvarter har satt upp enorma ljusdekorationer i sina trädgårdar, det ska de ha väldigt mycket cred för tycker jag. Jag myser när jag cyklar hem från jobbet. Lite julmusik hör man om man går på "depaato" (dvs department store) och visst ser man lite glitter och stuff men... chigau (det är annorlunda/fel).
För hur juligt man än gör det så är det kanske inte julen i sig jag vill åt utan att få vara med min gosiga familj. Och i år blir det inte så, tyvärr. Fram tills nu har jag lite ignorerat att det ska bli jul och knatat på som vanligt men i förra veckan blev det dags att skicka mina julklappar hem och jag fick inse att de julklapparna kommer att öppnas utan mig, hemma hos mina föräldrar på en julafton som händer även om inte jag är där (även om min familj så klart säger att det är helt annorlunda när inte jag är där, visst är det så att det alltid blir annorlunda när någon ur ens normala crew saknas).
Så i år får jag göra lite jul själv här, min gosiga pojkvän kommer i alla fall att vänta på mig när jag kommer hem från jobbet den 24:e (sista arbetsdagen i år!) och vi har börjat planera lite vad vi ska hitta på. Som tur är var ju S med hemma förra året så han vet ju lite hur det är att fira jul på riktigt (ingea eländiga dejter på något juldekorerat Disneyland och absolut inga jefla jordgubbstårtor på mitt julbord här inte! Ett säsongs-/ smakbrott lika allvarliga som att snyta sig i psalmboken om någon frågar mig. Är den en sak japanerna inte kan så är det att fira jul på ett vettigt sätt (≧へ≦） Pheeeew! Ok min harang är slut nu.)
Så, kära familj det här är lite av en kärleksförklaring till er, då julen ju egentligen bara är en förevändning att få umgås, pyssla, promenera och äta gott tillsammans i ett pyntat hem.
I löv u!
PS
Inte för att jag vill klaga på SVTs lussetåg eller så men... vadfan är "kärnan i öst" då va?? VAVA?
Ojj vilken käss uppdatering men jag lever go'vänner!
Som vanligt har jag bara spejsat iväg och glömt tiden... Ehum. Allt flyter på som vanligt och jag är rätt trött om kvällarna eftersom jag inte gitter att gå och lägga mig i tid om kvällarna. Helgerna har spenderats ganska stillsamt med lite tvätt och städning och några turer runt för att förbereda för julklappar hemåt samt årets expat-jul.
I nättras sov jag dryga 10 timmar och idag är jag en riktig drönare som flyter omkring hemma i pyamas och kollar på SVT på datorn (ett program om vad svenskar bör veta om svensk historia, brände igenom 5 program på direkten, skitkul ju!). Annars har jag hittat en massa roliga bloggar med supertjusiga foton som jag har blivit väldigt inspirerad av. Idag övar jag på lösögonfransar och rosa rouge. Eftersom jag (tydligen) har väldigt runda ögon (dvs att ögat sticker ut från huvudet eller man ska säga ehu) så kan jag inte klistra extrafransarna från ögonvrå till ögonvrå som man normalt gör, har provat flera gånger och gjort enligt konstens alla regler men efter max en halvtimmes normalt blinkande så började mina spindelben att lossa i kanterna. Inte så fräscht så jag klippte isär ett par lösisar och satte bara i yttre vrån samt klistrade ihop alla ögonfransar (mina befintliga är ganska långa men mkt blonda och de svarta fuskisarna) med lite mascara på ett samma sätt som rekommenderats av ett japanskt skönhetsmagasin.
Leker med photobooth
De fina bloggarna då?
Urtjusiga Johanna Öst, hon ser ut som en docka och dessutom målar hon jättevackra bilder ♡
Driftiga, färgglada Gala.
Doe Deere Magazine (skapat av tjejen bakom Lime Crime).
Samt australiensiska Super Kawaii Mama (ehum, jag sätter lite av mitt gröna té i halsen av hennes titel men jag kan förlåta henne, speciellt efter att ha sett en av hennes lektioner i håruppsättning. Hon är ju faktiskt jätterar!).
(Ursäkt att jag inte orkade sno bilder för att visa... *lat*)
Hoppas att ni också hittar lite rolig läsning! De här tjejerna skall nog upp i min blogglista nu (*^^*)
Vi hörs!
I nättras sov jag dryga 10 timmar och idag är jag en riktig drönare som flyter omkring hemma i pyamas och kollar på SVT på datorn (ett program om vad svenskar bör veta om svensk historia, brände igenom 5 program på direkten, skitkul ju!). Annars har jag hittat en massa roliga bloggar med supertjusiga foton som jag har blivit väldigt inspirerad av. Idag övar jag på lösögonfransar och rosa rouge. Eftersom jag (tydligen) har väldigt runda ögon (dvs att ögat sticker ut från huvudet eller man ska säga ehu) så kan jag inte klistra extrafransarna från ögonvrå till ögonvrå som man normalt gör, har provat flera gånger och gjort enligt konstens alla regler men efter max en halvtimmes normalt blinkande så började mina spindelben att lossa i kanterna. Inte så fräscht så jag klippte isär ett par lösisar och satte bara i yttre vrån samt klistrade ihop alla ögonfransar (mina befintliga är ganska långa men mkt blonda och de svarta fuskisarna) med lite mascara på ett samma sätt som rekommenderats av ett japanskt skönhetsmagasin.
Leker med photobooth
De fina bloggarna då?
Urtjusiga Johanna Öst, hon ser ut som en docka och dessutom målar hon jättevackra bilder ♡
Driftiga, färgglada Gala.
Doe Deere Magazine (skapat av tjejen bakom Lime Crime).
Samt australiensiska Super Kawaii Mama (ehum, jag sätter lite av mitt gröna té i halsen av hennes titel men jag kan förlåta henne, speciellt efter att ha sett en av hennes lektioner i håruppsättning. Hon är ju faktiskt jätterar!).
(Ursäkt att jag inte orkade sno bilder för att visa... *lat*)
Hoppas att ni också hittar lite rolig läsning! De här tjejerna skall nog upp i min blogglista nu (*^^*)
Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
