Just nu känns det precis som kvällen innan julafton. Det är sent på natten och man känner den där friden som bara ett avklarat enormt stök kan inge.
Allt är förberett och när man vaknar nästa dag så är det bara roliga saker som händer, förväntningarnas dag infinner sig.
Nja, eller ja alltså. Allt är packat, sorterat, slängt och bortstädat. Alla mina kläder, papper och sånt som drällt omkring på för liten yta i mitt gamla flickrum.
Syrran och brorsan, alla andra som kan tänkas ha vägarna förbi, det står en kasse kvar i mitt rum med saker till er. Sånt som skulle ges bort som aldrig kom iväg eller sånt jag tror ni har intresse av att överta. Först till kvarn ;) Fast några grejer är det lappar med specifika anvisningar om vem som ska få.
Att flytta ifrån ett land är lite som att ha dött. I alla fall med tanke på hur ens grejer hanteras. Ryktet har gått jättefort i min familj och både farfar och morfar har ringt och tagit högtidliga farväl och sagt lycka till.
Egentligen vill jag inte säga hejdå för mycket, blir mer sentimental än vad jag någonsin skulle vilja erkänna mig vara och gillar verkligen inte den där pressen att säga något smart, roligt och minnesvärt som ska sammanfatta ens vänskap och framtidsförhoppningar ihopvispat på bara någon minut. Nä, jag vill inte ha några avslut med någon av er alla mina kära.
Nu ska jag sova i mitt väldigt mycket mindre stökiga rum.
Imorgon ska jag samla mitt allra sista baggage och sedan bär det av till Landvetter, stanna en sväng i Helsingfors och sedan är jag framme på Narita den 13:e aaaaastidigt svensk morgon, kl 10 i Japan.
Uppdaterar så fort jag får tillfälle, vi ses!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar