De kallar den vitlöksstek...

... och de skojar inte!!! I den lilla vita skålen till vänster fanns det dessutom råriven vitlök att dösa på om man ville ha mer vitlök, och det vill man ju. Tills dagen efter och man inser att det var himla länge sedan man hade en sån vitlöksfest så kroppen är inte alls beredd att hantera nedbrytningen snbbt nog. Man fullkomligt osar vitlök fråm varenda por i kroppen. Nu så här några veckor efteråt kan jag ändå tycka attt det var värt det. Verkligen apgott!