inlägg (＞へ＜) så här kommer förklaringen till bilden nedan
>> Har jag sagt att jag (än en gång efter Kyoto) bor i ett område som
>> är storproducent av tebuskar? Så här ser de små raringarna ut.
>> De klipps ner hårt varje ur för att det ska komma många nya skott.
>> I slutet av Maj plockar man skotten och skickar till en fabrik dä
>> r bladen rostas och fermenteras lätt innan de kommer tillbaka som
>> kruttorra teblad i påsar. Hela stan är full av små rosterior (?) d
>> ör man gör te, både skörden och tillverkningen har sina
>> speciella dofter.
>> Nyplockade teblad har ett drag av nyklippt gräsmatta en junimorgon
>> i Sverige, sådär lockande som bara en gräsmatta kan lukta innan s
>> ommarlovet börjar. Men tebladen saknar gräsets fränhet utan är
>> mildare och har kanske en litet vedekvickande ton som får mig att
>> tänka på sval päronsoda eller en väldigt svagt men friskt
>> doftande tvål.
>>
>> Oh, om jag skulle ta och förklara min titel kanske också, ett ord
>> som är lätt att se och förstå men hopplöst att uttala eftersom
>> en massa uttalsregler tillkommer! Det är en sammansättning av två
>> ord som bildar ordet "tefält". Cha = te (i vardagligt tal o-cha m
>> ed hedersprefixet "o") samt hatake= fält ( för odling av gröda etc
>> ), av uttalsmässiga skäl ändras "ha" till "ba" och voila chabatake
>> , jag måste tänka till varenda gång jag säger det, är det bara
>> jag som tycker att det hör ordet är en grym tounge twister?
/Johanna
>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar