Flykt? Semester? Mjee 50-50

I samrådan med mina föräldrar samt vänner omkring mig har jag nu
satt av mot minde jordbävade områden och sitter nu på nattbussen mot
mina gamla jaktmarker nere i Kansai (Kyoto-Osaka mm området). Lägger
betydligt mer avstånd mellan mig och Fukushima och vinner
förhoppningsvis lite mer tid att i lugn och ro tänka över
situationen och se vad som komma skall de närmaste dagarna framöver.

Min torsdagmorgon innefattade ett telefonsamtal där mamma och pappa
mer eller mindre talade om att nu tar jag mina grejjer och sticker.
Först och främst från Saitama men kanske i det låmga loppet också
från Japan. Var så feg att jag sjukanmälde mig på skolan för att
ägna dagen åt att köpa biljett till Kyoto, sätta över pengarna
från sparkontot till ett uttagskort (för säkerhets skull) och packa
en väska fle en resa om fem dagar. Det kändes jättekonstigt. Gör
fortfarande. Tanken på att ens bli lite nukad gör mig så klart
vettskrämd (hallå uppuxen med Tjernobyl och inte glömt mina 2 besök
i Hiroshima), den ständiga sjögången av småskalv som har hållit
mig illamående i en vecka konstant snart (självklart påhejat av
stress och dålig sömn pga av skalv eller inbillade skalv för den
delen, lika irrirerande) och nu strömransoneringarna som bara blir
tätare och tätare. Ovanpå det familj och vänner (både vännerna
här och i Sverige/andra ställen) som är superoroliga för min skull.
Ja skälen till att vilja få en liten respit är många. Nu har jag
turen att kunna åka till Kansai ap jag utnyttjar det. Mitt i allt
spritter det litet i hjärtat att få åka till mitt älskade Kyoto.
Där väntar Ingela också. Litet semester litet flykt. Håller er
uppdaterade, vem vet nästa inlägg kanske blir typ, semesterbilder for
a change(!).

Nu ska jag sluta mina blå en stund och njuta av att det är bussen
somnruakar mig till sömns, inte några jämrans smygskalv.

Kram på er alla som läser, alla som hört av sig och alla som oroat
sig för mig.

Hoppas bara att de får styr på saker och ting i Fukushima snabbt för
alla dem som inte har samma glassiga bananskal att glida på som jag
har. Det är mycket blandade känslor nu.
/Johanna