lördag 8 november 2008

Att jobba som ALT/AET i Japan

Just nu jobbar jag som AET (Assistant English Teacher) eller som det hette förut ALT (Assistant Language Teacher) på låg- t.o.m högstadiet i en liten japansk stad.

Att vara AET kan vara lite olika beroende på de skolor man hamnar på. Men vad jag förstått är det väldigt vanligt att man som AET går ca 3 dagar i veckan till en högstadieskola, resterande 2 dagar fördelas en vardera på låg- och mellanstadieskolor.

För mig är det absolut lugnast att vara på högstadiet. Så här ser en normal dag ut på högstadiet:

Kommer in till skolan runt 8. Sitter med på morgonmöte (oftast kommer dagens schema upp samt om det har hänt något speciellt/något är på gång). Efter mötet går jag och några andra lärare som inte har hand om någon klass och sopar i foajén det är nämligen så att det inte jobbar några städare på skolorna här, ungarna och lärarna städar.
Medan barnen har morgonsamling i sina hemklassrum plockar jag sedan efter städningen ihop mina grejer och första lektionen börjar 8.50.

Det finns ett rullande schema som de sätter in mig efter, det är meningen att jag ska träffa alla klasser lika mycket. Det finns 3 eller 4 klasser per årskull. Varje klass har plus 30 studenter.

Det är 4 lektionspass före lunch och 2 efter. Jag jobbar oftast de första 5 passen, det är mer än vad en vanlig ämneslärare gör. Vill jag gå på toa får jag smita ut under lektionen. Samtidigt är det ju inte så att jag har ensamt ansvar för lektionerna. Snarare så att den japanska engelskläraren har hela ansvaret och ber mig att läsa en text, hitta på exempelmeningar för grammatiska mönster som de lär sig ibland. Mesta tiden står man mest och tittar på och nickar känns det som. Ibland står man vid sidan om och tittar på när de lär ut minst sagt tvivelaktig engelska men det är inte alltid läge att fixa det (-_-;;;).

Eftersom min skola är en av de värsta skolorna i hela Saitamaprefekturen (sägs det, för mig påminner det alldeles väldigt om Mariaskolan för 10 år sedan, haha) så har min skola fixat ett system så att det alltid finns en huvudlärare samt en assisterande lärare i klassrummet. Huvudläraren håller i lektionen och den assisterande läraren håller pli på ungarna så att det blir ett någorlunda studieklimat i klassrummet. Jag ser naturligtvis till att hjälpa till med det så gott jag kan också. Vissa uppskattar när jag kommer förbi och pratar lite, ställer frågor om företrädelsevis engelska och sådär medan andra är precis lika likgiltiga för mig som för alla andra lärare.

Efter 4 x 45 eller 50 minuters lektionspass är man alldeles redo för lunch. Det finns inga matsalar heller så barnen har delat upp sina klasser i grupper med olika ansvarsområden vad gäller skollunchen. Några drar på sig mössa och förkläde, hämtar matvagnarna och ser till att maten blir rättvist fördelad till alla i hela klassen innan man sätter sig till bords och med ett gemensamt "itadakimasu!" (jag emottager ödmjukt) hugger in på ris, misosoppa, picklade grönsaker, currygryta, udon-nudlar, friterade småfiskar eller vad det nu är som bjuds på, oftast 3 tallrikar med något. Ibland får man en liten bit ananas eller en clementin också.

Skolmaten är helt okej, förutom de dagar man får nudlar OCH bröd. WTF!!! liksom. Det är ju som att äta köttbullar och korv samtidigt. Kostcirkeln skenar. Hujedamej osv. Aja det stör mig lite iaf, som ni nog förstår.

Skollunchen intar jag, också efter ett rullande schema, med skolbarnen i deras klassrum. När allt är uppätet och undanstädat brukar jag ha ungefär 15 minuter till nästa klass. Brukar passa på att borsta tänderna och kolla mobilen om jag fått några mail kanske.

När lektionerna är slut hjälps man åt att sopa och torka golven i klassrum och korridorer. Jag hjälper till hos motsv. åttorna. Sopar lite, ser till att de inte (bara) spelar baseboll med sopkvastarna och hemmasnickrade bollar av eltejp. Efter det har kidsen ett sista möte för dagen med sin klass och går sedan vidare till sina olika klubbaktiviteter(部活(動) bukatsu(dô)).

Det finns flera sportklubbar, två olika band och en målarklubb för att nämna lite av vad som finns att göra. Niorna är upptagna av studium inför gymnasiet och är undantagna från klubbaktiviteterna under andra terminen av läsåret (dvs nu). I.o.m att det finns klubbar så måste lärarna dessutom engagera sig i att hålla iordning klubbarna utöver att förbereda lektioner och ta hand om sina klasser. Verkar pissjobbigt. Jag sitter mest och tittar på och ruskar på huvudet. Vad gäller mina arbetsuppgifter efter skolan så måste jag skriva ned vad jag gjort på varje lektion. Sedan ber engelsklärarna mig ganska ofta att hjälpa till med olika projekt. T.ex. inför engelskprov att hålla studiegrupp eller hjälpa till som inför speech tävlingen för några månader sedan. Eller förbereda studiematerial, ofta är texterna färdiga men jag får skriva det på datorn. Eftersom jag kan skriva både på engelska och japanska har jag fått göra en hel del sånt. Jag har också några gånger blivit ombedd att skriva och rita plakat med information om Sverige.

Jag får gå hem efter 5 men av någon anledning så kommer jag sällan iväg före halv 6 eller så...

På småskolan är systemet lite annorlunda. Man kommer in på morgonen vid 8, dricker lite té och plockar ihop vad det är som behövs för lektionerna. Första lektionen börjar vid 8.45 och eleverna kommer och hämtar mig i lärarrummet, hjälper mig att bära mina saker till klassrummet innan lekionen drar igång. Här är det bara 45-minuters lektioner som gäller och det ligger en lång rast mellan 2:a och 3:e lektionspasset. Lunchen funkar på samma sätt som högstadiet fast rasten efter är längre, oftast hinner jag med en kopp té och att sortera takarna lite emellan. På småskolorna går jag dessutom så gott som alltid 6 pass.

Här är mitt ansvar mycket, mycket större. På den ena skolan förbereder jag allt material samt planering själv, på den andra görs det i gott samarbete med en lärarinna som har en massa böcker och idéer vilket alltid är roligt och inspirerande för mig. Även om man delar ut en plan för vad som skall göras och sägas på lektionerna är det sällan som klasslärarna förbereder sig nämnvärt för engelskan. De tittar på mig och säger "yoroshiku onegaishimasu" ("var vänlig och ta hand om mig" i en mkt fri översättning/tolkning) och sätter sig ner med skolbarnen i värsta, västa fall. Det är meningen att vi ska göra "team teaching" där klassläraren pratar och förklarar på japanska och jag står för den engelska delen. Så funkar det inte alls... Kanske 2-3 lärare av alla jag träffar verkar ens försöka ta sådana initiativ. Så jag tar över, pratar både engelska och japanska och lärarna får se till att klassen inte blir för vild.

Efter att jag har undervisat färdigt sätter jag igång att förbereda för nästkommande veckas undervisning samt material. Oftast kan jag inte lätta före 6 men det är inte ovanligt att det drar över mer. När jag pratat med andra AET:s så säger det att de aldrig hört talas om maken. Att det blir så mycket är nog en kombination av att jag kan prata japanska och gillar att hjälpa till. Det är kul med ansvar samtidigt som man så klart blir rätt trött emellanåt.

Man kan också jobba inom JET-programmet (åtminstone om man är riktigt vass på engelska eller har det som modersmål). Då får man mer stöd från sitt företag och en jefligt fin lön. Typ dubbelt vad jag tjänar nu!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Oj. shit. Vilket jobb! Låter otroligt intressant och spännande men också tungt och inte alltid så lätt. Hur liksom.. pallar du alla gånger? Jag är förvisso både rädd och osäker (och ovan) när det kommer till barn men du verkar ju galet duktig på ett sätt som jag beundrar! Hur länge planerar du att stanna i Japan?
Gud. Jag skulle kunna fråga tusen saker (när jag är riktigt intresserad av något så blir jag kajsa den ökända frågemaskinen^^)
men ska hålla mig i skinnet.
Vad gör du på fritiden och så? Har du nära till någon av de stora städerna? Och justja, shopping i Japan har alltid fått mig att tänka. Kan du handla liksom.. fullt vanliga kläder eller är allt extremt?
Tack för den fina introduktionen.
Och jag är jätteglad att du gett dig "till känna" efter att ha läst min blogg incognito. Nu är jag Japanfrälst igen tack vare dig! :)
Kram

夜羽奈 sa...

Nämen nej, jag kom hit utan några mer erfarenheter än strövis ha suttit barnvakt och förstås ha klämt en massa på mina syskonbarn, framför allt systerdöttrar men jag tycker ändå att jag lärt mig det mesta på plats!

Dessutom hjälper det att vara annorlunda (utlänningar är spännande i Japan det går inte riktigt att sticka under stol med, dessutom är jag mycket yngre än de flesta lärarna vilket gör att barnen kanske känner sig närmare mig på det sättet också) och att få stå för ett väldigt lekfullt moment i skolan (^--^)v

Hur länge jag planerar att stanna i Japan? Åh, jag funderar på att stanna forever, som det känns just nu kommer inte Japan och jag att bli färdiga med varandra på väldigt, väldigt länge. Men som med allting annat, man kan ju inte i förväg veta vart ens känslor drar iväg med en, eller vad som ligger undanstuffat i ens framtid, jag stannar så länge det känns bra och jag inte vill någon annanstans♥

hmmm de följanede frågorna skulle man ju helst skriva ett litet inlägg om... hoppas du kan vänta ett litet tag! Om det är okej med lite väntetid så är det bara att låta frågemaskinen fyra av vad för frågor som finns! Svar kommer, med lite tålamod! (^^)

Vad roligt att kunna inspirera folk som inspirerar en själv! Som en liten karusell. Okej nu svamlar jag, hehe.

Men kram!

Anders sa...

För mig har det varit så att japan varit jättekul tills dess att man kommer till stadiet med barn, volvo och villa. Den tidpunkten jag behövde "växa upp" och bli ansvarig. (inte för att jag inte var det innan men det känns mer på allvar nu :-) ).

Då börjar frågor om trygghet och annat dyka upp i huvudet. Tex, vad händer om jag blir arbetslös? Vad händer om jag blir allvarligt sjuk? Vad händer om jag och min fru inte skulle stå ut med varandra längre? osv osv.

Sånt "slapp" jag då och kunde mer leva i ett "roligt" japan i nuet utan att fundera så mycket.

Vad jag ville säga med detta är att det är lätt att tycka om japan för allt är roligt, intressant, främmande, fräckt och crazy. Kultur, mat och annat är intressant. Men när ens liv här blir "på riktigt" väger inte "roliga pubbar och god sushi" lika högt längre. För mig har "smekmånaden" med japan passerat. Förhoppningsvis klarar jag fortsättningsvis av, och tycker om, "det mogna förhållandet" med japan också.


En fundering som jag haft (då jag inte har någon kontakt med det japnska skolsystemet) är tex angående den japanska grundskolan. Du Johanna kanske har några åsikter du kan dela med dig av? Vad tycker du om kvalitè och metoder? Hur är det jämfört med en svensk skola?
Tex Att elever har svårt att lära sig engelska har jag ju snappat upp. (finns säkert många fler orsaker till det också). Men jag träffade en engelska lärare för ett halvår sen som knappt kunde prata språket själv och det inger ju inte direkt högt förtroende.

Så, har du tid, skriv gärna lite om vad du tycker om skolan i allmänhet från det du har erfarenhet av.

Oj, nu blev det långt så tack för mig :-)

夜羽奈 sa...

Anders››

Ja, som du säger, sånt sätter nog helt andra perspektiv på det hela!

Jag skulle själv gärna också vilja tr o att jag har gått lite längre än bara att se allt som är "clazy" och festligt här jag också. På vissa sätt mer än andra kanske. Mina rosenskrimrande dagar har blandas med mycken frustration och ibland rå ilska för att inte tala om besvikenhet. Men ändå det kanske finns mer av den skopan. Det är väl bara att vänta och se.

Jag vill väl bara säga att jag inte bara krubbar rullbandssushi och tycker att livet är himla fränt i Japan, som en annan yuppie ;P

Fast visst känns det alltid som ett alternativ att kunna åka tillbaka till Sverige och starta om från början, antingen där eller jobba ihop pengar för att dra hit igen, det är min säkerhet och lite av en emotionell tillflyktsort samtidigt som jag vet att jag skulle slita arslet av mig både framlänges och baklänges innan jag skulle ta till såna drastiska metoder.

Men så har jag ju världens gulligaste familj som stöttar mig miljoner och det hjälper mig att orka och är en stor tröst att veta att de alltid finns där på skype, eller om man vill åka hem.

Om skolsystemet har jag väl börjat formulera några åsikter... om engelskinlärning likaså kommer inlägg vad det lider!!

Tack för input!

Anonym sa...

Du är modig du, gumman!

夜羽奈 sa...

Systeryster›

Tjaa du, snarare berfriad från självbevarelsedrift än modig! Känns inte som jag gör något modigt, även om jag var skitnervis att ungarna skulle bua ut mig ur klassrummet, haha. Men tack!!

Massa kramar

Moodilic sa...

Jag har undrat ett bra tag nu, vad är det man kan äta som är vanligt förekommande i nudelväg för de glutenintoleranta? Jag kan tänka mig att det finns mycket man vill kunna äta men inte kan pga detta, eller hur ligger det till egentligen?

Eftersom att jag har en dröm om att få åka till Japan så vore det jäkligt intressant att få veta i förväg vad man kan äta utan att behöva kolla ingredienser :P.

Som vanligt, ta hand om dig :)